Befinner mig i Kolsva i Västmanland ett par dagar och vi hälsar på min frus bror. Vi åker tillbaka till Stockholm söndag morgon för att hinna hem till gudstjänst i Elimkyrkan.

Besökte hembygdsgården i Kolsva i eftermiddags där man fick dricka kaffe och så mycket kakor och bullar man ville för 40 kronor, perfekt för oss stackars kaloribantare. Joggade runt Kolsva i en dryg timme inklusive omgivande landsbygd, det tog 1 minut att jogga igenom en centrum. Jag vässar formen för Stockholm halvmarathon i september, bäva månde Maria Furusand.

Kolsva är ju en gammal industriort. När jag joggade förbi herrgården blev jag påmind om gamla tiders klassamhälle. Bredvid herrgården låg de gamla fina villorna där de högre tjänstemännen på bruket bodde. De umgicks inte med arbetarna som bodde i betydligt enklare hus i en annan del av samhället.

Klassamhället lever kvar idag men tar sig nu helt andra uttryck. Överklassen idag är inte brukspatronen utan en internationell elit i den globaliserade världen. Den globala eliten består av elitentreprenörerna som tjänat miljarder på sina företag, cheferna för de globala jätteföretagen, underhållningseliten som superproffsen i idrottsvärlden, skådisarna, mediekändisarna, den nya eliten i länder som Ryssland och Kina m.m. För att nu inte tala om oljeshejkerna i mellanöstern. Politiska eliten ingår i denna överklass, dock med mycket lägre inkomster.

Eliten har en fantastisk förmåga att ta tillvara sina intressen, även om en hel del av dem utmärker sig som stora filantroper, framförallt Warren Buffet och Bill Gates.

Samtidigt tycks inte folk bry sig om elitens inkomster. Ser inga plakat utanför Hennes & Mauritz-familjen, trots att de tjänat ihop bortåt 100 miljarder på sitt företag, Ingvar Kamprad och IKEA har tjänat ihop ännu mer. Det var inga som grymtade när NHL-proffsen strejkade häromåret, deras medelinkomster ligger på över 10 miljoner per år.

Det behövs starka politiska motkrafter i världen för att främja de fattigas intressen. Men klasskonflikterna är annorlunda idag än på brukspatronens tid. Och det är svårare med en rättvis fördelningspolitik när kapitalet är globalt och inte begränsat av några nationsgränser.

Har några dagars ledighet när jag och hustrun har rest och hälsat på hennes bror i Kolsva. Är det nästa chartermål? En sen fredagskväll i Kolsva ser man inget folk alls ute på stan, ingen idé att köra Ungdomskyrkan Konnekt och pannkakskyrkan här. Det finns inget folk. Det finns dock fyra pizzerior, men jag ser inget folk i dem. Drivs de med något glesbygdsstöd eller liknande?

Sitter också och summerar Almedalen ur miljösynpunkt. Noterar att partiledarna kraftigt tonat ned miljöfrågorna i sina tal. Klimatfrågan som var så het för några år sedan, nämndes knappt. Några ord från Maud Olofsson och något från nya miljöpartispråkröret Åsa Romson. Men inte ett knyst om miljö och klimathotet från Fredrik Reinfeldt, Håkan Juholt, Jan Björklund, Göran Hägglund, Gustav Fridolin eller Jimmie Åkesson. Inte heller från Lars Ohly.

Det mest radikala miljöutspelet i Almedalen kom från näringslivet. Det var Svensk Energi som presenterade en mycket radikal vision om att göra transportsektorn fossiloberoende till år 2030.  Det var radikalare idéer än vad politikerna orkar med för närvarande, t.o.m. mer än vad man hör från miljöpartiet. Intresset för elbilar och biogasbilar, och ökad energieffektivisering börjar ta fart  – bland företagen. Och då händer det något.

Nu filar jag på det allra sista i texten med bokmanuset, utifrån synpunkter jag har fått från de två förlag som ska ge ut boken. På grund av semestrar går den inte i tryck nu, utan den processen sätter igång först i början av augusti. Räknar med att boken kommer ut någon gång i september. Förlagen planerar för en turné i större städer under hösten där jag kommer att presentera bokens innehåll.

Boken har känts allt viktigare, och den ger en bred granskning av Bibelns undervisning om evig dom, eviga straff, vad här helvetet, vad är himlen, hur kan Gud vara rättvis och fullkomlig i kärlek etc. Samtidigt tar jag upp alla de svåra frågorna som kan ställas om traditionell kristen syn på himmel och helvete.

Nu kan jag avslöja några sensationella nyheter. Den första nyheten är att jag är betydligt friskare än Leif GW Persson. Han berättade på TV häromdagen att han äter 70 tabletter i veckan med blodtryckssänkande och blodfettssänkande medicin, jag äter bara 40 tabletter. Jag känner mig väldigt uppmuntrad av denna stora hälsobekräftelse.

Den andra nyheten är att Elimkyrkans barn- och familjepastor Maria Furusand utmanar mig på Stockholm halvmarathon i mitten av september. Jag som hade räknat med en promenadseger och bli Elimmästare på halvmaran utan konkurrens. Nu ser jag hoten och konkurrensen, och kommer att träna stenhårt för att komma före Maria i mål, det bara reser sig en fighting spirit inom mig – det är väl manliga testeron-hormoner och jaktgener som spökar med tävlingsinstikt och fighteranda- så skulle nog Gudrun Schyman säga i varje fall. Tacksam för förböner och stöd av svenska kristenheten i denna kamp, David mot Goliat.

Jag, hustrun och en dotter var ute på Värmdö ikväll vid vår sommarstuga. Lägger ut en fantastiskt vacker bild på solnedgången som dottern fotograferade. Vyn, in mot Stockholm, här kör Finlandsbåtarna förbi, Lidingö börjar bakom öarna rakt fram på bilden. Är inte Stockholms skärgård bland de vackraste platserna på jorden? Var finns något liknande?

Predikade i Elimkyrkan idag över den 51:a psalmen. Jag blev omskakad av predikan. Den handlade om synd, syndabekännelse, och om att leva så att våra liv är välbehagliga för Gud. Och att komma igen, när man misslyckas totalt. Det var ju det kung David gjorde, när han begick äktenskapsbrott med Batseba och sedan försökte skyla över synden, genom att indirekt döda hennes man Uria.

Vi behöver mer lyfta fram bikten i karismatiska-evangelikala kristna sammanhang – var en slutsats. Man kan lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka till höger på nedladdningar, 2011-07-10.

Jag har fått frågor på twitter om vilket förlag som ska ge ut min kommande bok. Nu kan jag berätta om vilka förlag som ger ut min kommande bok om himmel – helvete (OBS – titel inte fastställd än). Det blir XP Media och Gospel Media som ger ut boken tillsammans. Det har funnits fler intresserade men XP Media har jag relationer med sedan urminnes tider och Gospel Media har varit mycket aktivt intresserade att vara med i detta projekt. Och eftersom Gospel Media drivs av brorsöner till min mentor, pastor, och vars vision från sjuttiotalet har präglat hela mitt liv, har det varit en plusfaktor. Jag har fått ägna hela mitt liv åt att genomföra visioner han förde fram på sjuttiotalet – nämligen Kjell Sjöberg. Kjell Sjöberg var min pastor i Aspnäskyrkan 1973-81 och sedan mentor i den församlingsplantering jag därefter tog initiativ till. Han gick bort 1996 – för tidigt. För er som är unga, eller inte kan kristenhetens interna förhållanden, Kjell Sjöberg är bror till den välkände Stanley Sjöberg.

Libris Media har visat intresse för min bok, men tackat nej till att ge ut den.

Jag har haft dålig internetuppkoppling i Visby, och dessutom ont om tid för att sitta framför datorn, därför en viss passivitet från min sida i förhållande till bloggen. Noterar att Dagen har lagt ut en artikel om abortdebatten i Visby hamn igår. Världen Idag har också ett reportage i dagens papperstidning.

Vill nu bara svara på en fråga från Marcus. Både RFSU:s ordförande och broderskaparen Anna Ardin hoppade av debatten några dagar före så vi fick i sista stund försöka hitta andra debattdeltagare. Och det lyckades vi bra med. Tyckte att det var ett bra grepp att engagera politiska ungdomsförbunden, som villigt ställde upp. De behöver möta dessa frågor. Och ur debattsynpunkt var det optimalt att ställa Feministiskt initiativ mot MRO, Människorätt för ofödda, båda organisationerna kan i ett svenskt kontext betraktas som ytterligheterna i abortdebatten. Det var en av de nyvalda talespersonerna från Feministiskt initiativ som medverkade, en av dem som efterträtt Gudrun Schyman, Stina Svensson heter hon.

Tyckte att Mats Selander och Nasrin Sjögren lyckades ställa Feministiskt initiativ mot väggen när de frågade varför de inte var konsekventa, om det bara handlar om att kvinnan har rätt till sin egen kropp, varför då ha en abortgräns vid 22:a graviditetsveckan. Det tyckte jag inte att Feministiskt initiativ lyckades svara på.

Det var i varje fall fyra riksdagsledamöter bland publiken, det är det unika med Almedalsveckan. Sådant händer aldrig någon annanstans.

För min del hettar det till i Almedalen under torsdagen. Är moderator för en debatt om abortdebattens spelregler. På ena sidan är Mats Selander och Nasrin Sjögren för Människorrätt för ofödda, MRO. På andra sidan Stina Svensson, talesperson för Feministiskt initiativ, Fredrik Segerfeldt liberal debattör och skribent, Tobias Gillberg andre vice ordförande för Centerns ungdomsförbund och Adam Cwejman, ordförande för Liberala ungdomsförbundet. MRO har visat bilder på aborterade foster i Almedalen senaste två dagarna, så frågan kan hetta till ordentligt.

Ett intressant seminarium i Almedalen under tisdagen arrangerat av Dagen och Frälsningsarmén om media och religion. Daniel Grahn ledde en utfrågning med Lars Adaktusson, Niklas Piensoho, Tomas Brunegård som är VD för Stampen som äger bl.a. Göteborgsposten, Anna Lindman Barsk som gör religionsprogram på SVT och Fredrik Lundberg chef för TV4:s samhällsredaktion.

Utfrågningen kom delvis att handla om TV4:s program om Frälsningsarmén och både Adaktusson och Lindman Barsk kritiserade TV4 och Fredrik Lundberg för de journalistiska metoder man använde i granskningen av Frälsningsarmén. En av de kårledare som utsatts för smygfilmandet och fejkad själavård var där och kunde ge sin bild till TV4-chefen som var rejält pressad.

Vill ge en eloge till Niklas Piensoho som sade flera bra saker. Han hade en utmärkt kommentar om Åke Green, att problemet var inte Green, utan att media gjorde honom till en talesperson för hela Pingströrelsen. I vilka andra sektorer utser media talespersoner på det sättet undrade Piensoho. Green gjorde så gott han kunde, menade Piensoho, men det blev fel när han skulle företräda hela pingströrelsen i en så känslig fråga. Eftersom jag tidigare kritiserat Niklas för hur han har uttryckt sig om Åke Green, känns det viktigt att ge denna bild som framkom idag.

Piensoho framförde också en kraftig kritik mot att media använder etiskt tvivelaktiga metoder, som i detta fall mot Frälsningsarmén. Att ljuga för att få fram en journalistisk scoop, i grundläggande barnuppfostran lär man ju barnen att inte göra som journalisterna gör – framhöll Piensoho. Adaktusson höll med om denna analys, men påpekade att trovärdigheten varierar mycket mellan olika medier.