Har haft intensivt senaste dagarna då alla detaljer ska fixas innan boken går till tryckeriet. Den skickades idag till tryckeriet. Kommer att presenteras vid en presskonferens i Elimkyrkan, Stockholm, förmodligen torsdag 22 september på förmiddagen.

Det ordnas också en mini-turné då jag ska resa runt i de svenska bygderna och presentera boken och dess budskap. Kommer förutom Stockholm att besöka Linköping, Örebro, Huskvarna, Sundsvall, Västerås och Uppsala. Så här ser programmet ut just nu:

Måndag 10 oktober kl. 19.00 – Västerås – Pingstkyrkan, Oxbackens centrum 

Tisdag 11 oktober kl. 8.30 – Stockholm – Credoakademin och Svenska Evangeliska Alliansen, frukostseminarium, Utsikten, Rehnsgatan 20, 6 tr. Anmälan till evenemang@sea.nu , frukost från 8.00

Onsdag 12 oktober kl. 18.00 ­– Uppsala – Pingstkyrkan, S:t Persgatan 9 (OBS skrev fel tid först 19.00, det ska vara 18.00)

Torsdag 13 oktober kl. 19.00 – Huskvarna – Kungsportskyrkan, Kungsängsvägen 25 

Söndag 30 oktober kl. 11.00 – Stockholm – Elimkyrkan, Storgatan 26, T-bana Östermalmstorg

Onsdag 2 november kl. 19.00 – Sundsvall – Hagakyrkan, Hagavägen 21

 Tisdag 8 november kl. 19.00 – Linköping – Pingstkyrkan, Kungsgatan 30

 Onsdag 16 november kl. 19.00 – Örebro – Missionsskolan, Åstadalsvägen 2

Det finns utrymme för någon till samling. Förlagen har ett klart intresse av att hitta en värd för en samling i Göteborg t.ex.

Nu är ljudversionen idag av min predikan om sex och samlevnad tillgänglig på Elimkyrkans hemsida, www.elimkyrkan.org. Klicka på höger sida – nedladdningar – och där kan man hämta hem powerpointen och predikan i ljudform (observera att vi håller på att göra en helt ny hemsida, håll ut lite till). Frågor eller kommentarer kan ställas här på bloggen eller via twitter.

Fick veta nu på morgonen att idag kommer Journalistförbundets etiska nämnd att diskutera min anmälan mot Kalla Faktas granskning av Frälsningsarmén. Min anmälan handlade om att få det prövat om det är acceptabelt att smygfilma själavårdssamtal. Är mycket nyfiken på deras beslut.

Nu blir det sista korrekturvändan med mitt bokmanus, som ska skickas till tryckeriet nästa vecka. I morgon gör David Guvå filminspelningen med promotionsvideon. Märker ett stort intresse för boken och håller nu på och diskuterar upplägget över boklanseringsturnén och har Linköping, Örebro, Västerås, Uppsala, Göteborg, Sundsvall och Stockholm klara för besök, medan diskussion också pågår med Jönköping-Huskvarna. Tycker att det är kul med den ekumeniska bredden i supporten och intresset.

På söndag ska jag då hålla min predikan om sex och samlevnad i Elimkyrkan och tänkte då koppla ihop predikan med twitter och blogg. Predikan läggs ut på Elimkyrkans hemsida så snabbt som möjligt under söndag eftermiddag och sedan kan man kommentera eller ställa frågor via blogg eller twitter under söndagen och närmaste dagarna. Tänkte testa detta grepp en gång för att se vad feedbacken blir.

Tack för en engagerad debatt efter mitt inlägg om karismatisk kristendom och lite eko efter konferensen i Malmö.

Tyvärr har debatten blivit så omfattande med så många inlägg så det är inte möjligt för mig att kommentera enskilda kommentarer.

Bara några påpekanden. När Bibeln talar om karismatisk kristendom och Andens gåvor så är det ju en rad olika saker som åsyftas, inte bara helande och förbön för sjuka. Så mitt blogginlägg handlade inte specifikt om helande utan om betydelsen av att en mer övernaturlig kristendom slår igenom och blir självklar.

Det som gläder mig i diskussionen är att jag ser fler och fler unga kristna som visar en genuin hunger efter att uppleva Gud på ett påtagligt sätt och vill se Andens gåvor i funktion mer fullödigt, och som inte har fastnat i det kritiska åskådartänkandet som för ofta kommer fram i svenska kristenheten när vi talar om dessa saker. Och som är villiga att ta debatten, inte bara sitta tysta. Det är framtidshoppet för svensk kristenhet.

Mitt eget hälsotillstånd kommenterades. Det är sant att jag har haft en bräcklig hälsa under ett antal år och går på tunga mediciner. Efter det att jag kommit hem från Malmökonferensen gick jag dock till distriktsköterskan och mätte blodtrycket och det var bästa mätvärdet på kanske 30 år, nu med viss medicinering, men dock en avsevärd förbättring. Jag tror att läkare och mediciner kan också vara Guds redskap för att förmedla läkedom och hälsa till oss. Friskvård, motion och sunda vanor är också viktigt för vår hälsa – det handlar inte bara om förbön. Det har jag aldrig påstått.

När man läser i Nya Testamentet möter oss en kristendom med tecken och under. Jesus ägnade sig ständigt åt att bota de sjuka, göra under och mirakler, befria människor från onda andar, uppväcka döda, och levde i uppenbarelsegåvor på ett påtagligt sätt. Han undervisade sina lärjungar att fungera på samma sätt, något som blev möjligt genom Andens utgjutande. I Apostlagärningarna läser vi om hur detta fortsatte. Man brukar ofta kalla detta för en karismatisk kristendom. Om Andens gåvor i funktion och att Gud utrustar människor med specifika övernaturliga tjänster.

Många kristna har under historiens gång tagit avstånd från karismatisk kristendom. Man förnekar inte att det står om det i Bibeln, men att det inte gäller nu. Så vitt jag vet var reformatorn Luther inne på det spåret. I USA är det mycket vanligt, bland annat bland sydstatsbaptister, som har en mycket strikt Bibeltro, men som menar att det karismatiska inte gäller efter den första kristna tiden.

I Sverige dominerar en lågmäld kulturkristendom som inte direkt är mot-karismatisk men inte på något sätt för det karismatiska. Man vill forma en kristendomstyp som inte stöter någon, vinner allmänt förtroende, – att be för sjuka, driva ut onda andar, göra tecken och under, och försöka uppväcka döda passar ju då inte alls in i den bilden. Men det stämmer inte med Nya Testamentet.

Jag längtar efter mer karismatisk kristendom i Sverige. Jag vill se den form av kristendom som möter oss i Apostlagärningarna. Visst har man sett och upplevt en hel del av Andens gåvor under många år, men man längtar efter mycket mer och man känner att man ligger långt under den standard som vi läser om i Apostlagärningarna.

För mig var helandeskolan i Malmö förra veckan en mycket positiv signal. Där fanns det tro på den övernaturliga kristendomen, där predikades om den övernaturliga kristendomen, och där lärde man ut om den övernaturliga kristendomen. Och inte bara det vanliga kristna konferensstuket, att det gärna kan vara lite lagom karismatiskt men inte för mycket, och det ska balanseras med en massa annat. I Malmö pekades med hela handen. Också härligt att höra hur lovprisningen, lovsången och sången i Anden kunde bryta igenom så starkt.

I Evangeliska frikyrkan har vi som ett av våra ledord att vi ska ha en karismatisk öppenhet. Tänk om vi istället kunde säga att vi vill vara karismatiska, inte bara stanna på halva vägen och ha lite lagom. John Ongman var en gång i tiden en av de karismatiska spjutspetsarna i Sverige, men det var då det.

Vi behöver föredömen och spjutspetsar för en karismatisk kristendom i Sverige. De senaste decennierna har det framförallt varit trosrörelsen och Vineyard som har aktivt lyft fram dessa frågor, dock utifrån olika teologiska referensramar. Det som var intressant i Malmö var att Randy Clark visade respekt för både arvet från trosrörelsen, vineyard men också tidigare karismatiska rörelser under 1900-talet som helandeväckelsen, historiska pingströrelsen, latter rain m.m. Clark knöt ihop dessa erfarenheter och lyfte fram hur mycket både Vineyard och trosrörelsen har betytt för hans egen andliga utveckling. Detta har jag knappt hört sägas tidigare.

Jag tror att New Wine-nätverket har möjlighet att bli en av flera spjutspetsar för karismatisk kristendom i Sverige. Inte minst med tanke på den ekumeniska bredd som finns i nätverket så finns det goda möjligheter att sprida elden åt olika håll.

Vi måste också komma ihåg alla de nya församlingar som växer fram i Sverige med människor som har rötter i Afrika, Latinamerika, i Asien, och där den karismatiska och övernaturliga kristendomen är en självklarhet.

Vi som längtar efter att se Guds rike bryta igenom och ännu starkare i nya dimensioner, vi måste hitta samverkansformer och inspirationskällor, New Wine-nätverket och kontakter med nya immigrantförsamlingar tror jag kan vara två viktiga inspirationskällor. Och vi i den etablerade kristenheten måste komma längre än att bara ägna oss åt kritiska granskningar av karismatisk kristendom.

Jag har för första gången i mitt liv gått och blivit ledarskribent också, vilket jag ser som ett förpliktande förtroendeuppdrag. Det är meningen att jag någon gång varje månad ska skriva en ledare i kristna tidningen Världen idag. Min överenskommelse med chefredaktören är att särskilt lyfta fram ekonomiska frågor ur ett kristet perspektiv. Eftersom jag i slutet av sjuttiotalet brottades med frågan om jag skulle doktorera i Nationalekonomi eller i Statskunskap, så har jag en gedigen ekonomutbildning i botten, kunskaper som jag inte har använt särskilt aktivt, inte heller i min konsultverksamhet. Som ni vet valde jag ju att satsa på Statskunskapen, efter ingående samtal med min kristna vän och broder Anders Altersten, som utbildade lärare i Samhällskunskap. Anders fick lämna detta jordeliv för något år sedan.

Här är min ledare i dagens tidning. Jag tar upp utmaningen i den globala världsekonomin, och manar till vikten av profetisk vaksamhet och att vara oberoende av det materialistiska systemet. Artikeln skrevs före gårdagens börsfall, så den är riktigt aktuell idag.

Jag noterar att det pratas om Frizons sexseminarium i Twitterflöden och annat. Även om jag var på Frizon en dag, så var jag inte på sexseminariet, så jag har inga uppfattningar om detta. Har dock tidigare kommenterat Max Wetterlunds skrivande i ämnet, bra att han är ärlig och rakt på sak, och det finns en bra grundsyn i frågan. Dock för grumligt om själva institutionen äktenskap – det var min bedömning efter läsning av hans blogginlägg.

Jag har varit pastor i många år och jag hade som praxis att hålla en sexpredikan per år när jag var i Söderhöjdskyrkan. Sedan följdes den naturligtvis upp i samtal och mindre grupper. Förutom familje- och äktenskapsundervisning i allmänhet.

Nu tänkte jag fortsätta denna tradition i Elimkyrkan. Söndag den 28 augusti tänkte jag hålla en predikan i Elimkyrkan om en kristen syn på sex och samlevnad. Gudstjänsten blir klockan 11.00. Tänkte inbjuda de som vill vara med via twitter eller bloggen att haka på. Predikan kan man lyssna på via Elims hemsida, i efterhand. Sedan kan man få ställa frågor till mig via blogg eller twitter och jag ska försöka svara.

Det vore extra kul om de som deltog i Frizons sexseminarium ville delta och ställa frågor och jag är nyfiken på vilka skillnader man uppfattar mellan mig och Max Wetterlund, om man nu uppfattar skillnader. Men framförallt är man välkommen till Elimkyrkan live för att ställa frågor till mig direkt efter gudstjänsten.

Huvudbudskapet blir att presentera en kristen syn på sexualiteten där sex är en gåva från Gud, och en så fin, viktig och skör gåva att den måste hanteras med största varsamhet. Och  att Gud har skapat en ram och bruksanvisning för att utöva sexualiteten, nämligen äktenskapet mellan man och kvinna. Och vad gör man när det har gått åt pipan med att leva efter detta.

Jag kommer också att ta upp alla följdfrågor om hur man kan leva efter detta i ett sexliberalt samhälle där vi matas med andra värderingar överallt. Jag har aldrig sett James Bond ligga med sin fru.

Och alla följdfrågor om hur man ska hantera onani, petting, tankar, internet, flört, skämt – och mycket annat. Det ska jag hinna med i en predikan på 30 minuter, det blir nog i koncentrerad form.

En del tror att kristen sexundervisning bara gäller ungdomar. Vilket nys. Sexuella frestelser och utmaningar hänger med ända in i äldreboendet.

Det är några händelser denna sommar som får mig att reflektera. Vi som är etablerade kristna har ju en klar benägenhet att vara lågmälda, försiktiga, inte sticka ut, inte provocera, ska vi säga något om Gud och tron ska det vara i diplomatiska och försiktiga ordalag. Vi är väldigt emot överdrifter. I Bibeln läser vi om på ett ställe att om vi är tysta, ska stenarna ropa. Är det just detta som händer nu?

Den  här sommaren har kändisen och artisten Marcus Birro stuckit ut hakan och sagt att det är nödvändigt och bra att visa bilder på aborterade foster. Utifrån de debatter som har varit tidigare, har säkert 99,5 procent av de kristna i Sverige varit emot denna metod, jag har hört till dem som tycker att det har varit något för provocerande även om jag har haft förståelse för metoden. Jag minns upprördheten när bilderna visades utanför pingstkyrkan i Jönköping, hur många stödde det initiativet?

Nu går Marcus Birro ut och säger att det är bra och nödvändigt och okey. Vad säger vi kristna då?

En bred majoritet av oss etablerade kristna skulle nog tycka att det är överspänd karismatik att be för sjuka på ett tåg, offentligt och med människor man inte känner alls. Sådant ska man väl i bästa fall ägna sig åt i ett slutet andaktsrum, själavårdssamtal eller i ett kyrkorum. Nu går artisten Pernilla Wahlgren ut och säger att det var fascinerande att se någon be för en sjuk på ett tåg och se vad som hände.

Pernilla Wahlgren tycker det är okey.

Bör inte vi etablera kristna tycka då att det både är okey att be för sjuka på ett tåg och visa abortbilder. Eller är de profana och halvprofana artisterna mer frimodiga att lyfta fram frejdiga kristna än vad vi etablerade kristna är?

Finns det en profetisk signal i detta? En fundering en sen tisdag kväll.

Tidningen Dagen skriver idag om helandekonferensen om Malmö och har gjort en intervju med mig om mina intryck. Återkommer senare idag eller i morgon med en bloggpost med ett mer ingående referat. Ni har väl också läst om Pernilla Wahlgrens intryck när en av konferensdeltagarna bad för folk på ett tåg, på resan hem från Malmö. Mycket intressant vittnesbörd.