Följ mig gärna denna vecka på Evangeliska Frikyrkans pionjärblogg. Enligt min mening ännu viktigare frågor än Jona-debatten. Korta, snabba glimtar och reflektioner om att vara Stockholmsmissionär idag.

Ska försöka skriva ihop ett svar till Greger Andersson under lördag-söndag.

Notera gärna Världen Idags intervju med mig i onsdags om FN:s kommande miljö- och klimatkonferens, i Qatar, Doha. Man lyfter också fram den senaste Världsbanksrapporten som visar att situationen kanske är värre än vad vi har trott. Jag reser till Doha tidigt på onsdag morgon för att på olika sätt jobba med denna konferens.

Sitter och grubblar över Gregers texter, både här och hos Världen Idag. Försöker också förstå kommentarerna. Greger är inte lättläst, så det kräver viss reflektion innan man kommenterar.

Leif GW Persson är för mig det akademiska idealet, han är duktig forskare, men uttrycker sig så att vanligt folk förstår. Vad är teologins motsvarighet till GW Persson? Förslag?

Välkommen till Evangeliska frikyrkans pionjärblogg där jag gästbloggar den här veckan och skriver om mycket spännande saker, och ger lite sensationella nyheter och avslöjanden. Här är länken.

Det har varit extremt mycket trafik på min blogg idag. Greger Anderssons gästblogginlägg är välläst, för att uttrycka sig milt. Det känns som att ha sitt hus fullt av folk, och inte vara hemma själv. Alla läser min blogg utom jag själv just nu, känns det som.

Tyvärr har jag dock ingen tid under några dagar att ägna mig åt min egen blogg, ska noga granska Gerdmars och Greger Anderssons gästblogginlägg, och skriva en egen kommentar så fort jag hinner, inom några dagar. Notera också att motsvarande debatt pågår i Världen Idag.

Kära bloggläsare!

Jag har ju som praxis att när jag kritiserar något någon har sagt eller skrivit att jag ger dem chansen att kommentera eller kritisera det jag har sagt. Antingen genom ett personligt möte eller på annat sätt, i vissa lägen genom att skriva ett gästblogginlägg. Jag har nu gett Greger Andersson den möjligheten. Har suttit i möten hela onsdagen från tidig morgon till sen kväll så jag har varken hunnit läsa kommentarer eller Gregers inlägg men jag återkommer i debatten endera dagen när jag har hunnit läsa ikapp.

Här följer Greger Anderssons inlägg:

Nu har jag läst Stefans blogg och alla inlägg. Det är sannerligen inte lätt att svara på allt. Men här ger jag först ett svar där jag förklarar mitt resonemang en gång till. Sedan ska jag ta ”bladet från munnen” och säga varför jag tror att det är nödvändigt att diskutera dessa frågor.

Jag gick in i diskussionen utifrån uppfattningen att debatten i Dagen handlade om vad som ryms i den evangelikala bekännelsen att Bibeln är sann i allt den påstår. Så uppfattad blir innebörden i orden sann och påstår av avgörande betydelse. Syftet med mitt föredrag och mina inlägg har varit att försöka sortera bland argumenten. Jag prövade att skilja mellan litterära, historiska och teologiska resonemang.

Utgångspunkten i den litterära argumentationen är att en utsagas sanningsvärde måste bedömas utifrån vad som är utsagans karaktär och syfte. Låt mig exemplifiera. Om Jesus till exempel säger att senapskornet är det minsta av alla korn, eller Krönikeböckernas författare säger att det var vanligare med guld än sten i Jerusalem på Salomos dagar, så tar jag inte detta som faktapåståenden. Det innebär att de inte kan vara osanna eftersom de inte avser att förmedla som fakta att senapskornet är minst eller att det var vanligare med guld än sten på Salomos dagar. Jag förstår innebörden i dessa utsagor som att Jesus vill belysa en sanning om riket där kontrasten mellan litet och stort är centralt och att Krönikeböckernas författare vill visa på rikedomen under Salomos dagar. Det är texternas sanning. Detta kallar jag, lite slarvigt kanske, för ett litterärt argument. Om nu någon lägger ner en massa arbete på att bevisa att senapskornet visst är det minsta kornet på jorden eller att det faktiskt är rimligt att andelen guld översteg andelen sten på Salomos tid, så kommer det alltså inte att ha någon betydelse för min argumentation. De som svarar mig så gör nämligen ett kategorimisstag eftersom de uppfattar mitt litterära argument som ett historiskt argument.  Mitt svar på dessa hypotetiska motargument skulle alltså vara att de inte spelar någon roll, eftersom jag inte uppfattar att det är dessa sakförhållanden som utgör författarnas ”påståenden” och alltså dessas ”sanning”.

Nu kan man invända mot det litterära argumentet att det inte finns något säkert sätt att på ett slutgiltigt sätt ”veta” vad en text faktiskt ”påstår”, dvs. vilken typ av yttrande den utgör. Det är riktigt. Däremot menar jag att det finns goda skäl att försöka resonera om dessa frågor eftersom människor uppenbarligen gör en sådan skillnad. Det kan till och med framställas som en grundläggande kommunikativ kompetens. Min ingång är alltså generell eftersom vi som litteraturvetare sitter med denna diskussion ständigt. Jag är lite förvånad över alla de som tycks mena att allt ska uppfattas som historia om det inte anges i texten att det är något annat. Men min tolkning av den typen av påståenden är att man här bara refererar till bibeltexterna. I ett större sammanhang är hållningen nämligen helt omöjlig.  

Jag har utgått ifrån att det hör till det goda lyssnandet att man först ställer den litterära frågan och inte förutsätter att alla Bibelns texter är påståenden av samma slag och genast hamnar i diskussioner om materialets trovärdighet. Det är tendensen att göra det senare som jag menar är en eftergift till det sanningsbegrepp som förfäktas av just de ”liberala” bibeltolkare som man säger att man inte vill bli besmittat av.  Mitt påstående är inte att man inte uppfattade Bibeln som sann för upplysningen utan att ordet ”sann” kom att få en specifik betydelse och att vissa frågor därmed fick en dignitet som de inte tidigare haft i kyrkan.

När jag använde mig av Jona bok i föredraget var det alltså utifrån den litterära frågan: Vilken typ av text är detta? Vad vill den här texten säga mig? Vad ”påstår” den här texten egentligen? Jag argumenterade i mitt föredrag för att det finns goda skäl att inte se Jona bok som en historisk framställning. Detta uttryck betecknar då att bokens primära syfte inte verkar vara att ge oss korrekt information om partikulära personer och händelser. Den inbjuder oss inte heller till en kritisk reflektion över dess uppgifter. I stället finns det, menar jag, goda skäl att uppfatta Jona bok som en historia, en konfiguration med ett generellt budskap. Nu kan man säga att ingen av de som invänt mot mitt föredrag hävdat att Jona bok är historia i modern bemärkelse. Man tycks helt enkelt inte vilja godta att det finna anledning att skilja mellan olika kategorier av texter på det sätt som jag föreslår. Nåväl, man kan alltså uppfatta att de som kritiserar mig hävdar att Jona bok är en bok med ett budskap som utgår från historiska händelser, ungefär som en modern roman som är ”based on a true story”. En del gör ett kategorimisstag och tror att diskussionen handlar om de övernaturliga inslagen. Men det uppfattar jag som irrelevant. Den viktiga skiljelinjen går i stället mellan de som säger (a) Jona bok är en bok med ett budskap och på grund av detta syfte spelar det ingen roll om den utgår från historiskt material eller inte (jmfr. Jesu ord om senapskornet eller guldet och stenen på Salomos dagar) och (b) de som säger att Jona bok är en bok med ett budskap men att alla händelser som återges måste ha inträffat i historien.

Det är, enligt mig, alltså en missuppfattning att tro att det vi debatterar är en historisk fråga. Ursäkta att jag måste upprepa detta. Jag diskuterar ö h t inte om fiskar kan svälja människor och spotta upp dem levande på land, om man kan offra på en båt i storm, vilken den snabbväxande busken kan ha varit eller om hela Nineve blev omvänt. Det är inte detta diskussionen handlar om.

Det intressanta är i stället en tredje kategori, vid sidan av den litterära och den historiska kategorin, teologin. Jag menar att det är det som Gerdmar m.fl. gör. De har helt enkelt en teologi, i det här fallet bibelsyn, som säger att Jona bok måste vara historisk sann eller att Paulus måste ha skrivit alla brev som bär hans namn. Det innebär att de inte godtar det litterära argumentet att Jona bok kanske inte gör detta påstående eller att påståendet om Paulus författarskap inte ska tas som absolut. Här har vi olika uppfattningar.

I mitt föredrag anförde jag en annan typ av teologiska argument som jag själv tycker är intressantare. Jag hänvisade då till syndafallsberättelsen i 1 Mosebok och ett uttalande (jag tror det är av Bernard Ramm): ”If Adam didn’t do it, who did it?” Det intressanta med den här frågan är att den visar hur en text som har en tydlig mytisk karaktär lyfts in i en historisk kontext och att detta påverkar dess teologiska funktion. Syndafallet blir alltså inte enbart en konkret beskrivning av vad det innebär att vara människa utan ger en historisk förklaring till varför Guds goda skapelse blivit den svåra värld som är vår verklighet. Om vi nu inte godtar textens svar som historiskt står vi alltså där med Ramms fråga: Varför är då världen ond?

Det skulle vara ett misstag (för mig t om ett obegripligt misstag) att uppfatta att min litterära argumentation gör att sanningsfrågan inte blir akut. Tvärtom, om en text verkligen för fram historiska påståenden så kan inte dessa dribblas bort. På samma sätt måste vi ta texternas teologiska påståenden på yttersta allvar. Men vi måste också våga göra distinktioner. Låt mig ge ett exempel: Om vi t ex hävdar att evangelierna är fyra varianter av Jesusberättelsen så betyder det att de inte kan vara historia i modern mening. I modern historia kan det finnas versioner. Dessa är alltid konkurrerande eftersom logiken säger att två motsatta sanningar inte kan vara sanna samtidigt och eftersom historikerns mål är att genom källkritiskt metod söka komma så nära det faktiska händelseförloppet som möjligt. Om man tillåter varianter så betyder det alltså att man uppfattar texten som ”något annat” och att man läser dessa texter utifrån ett annat ”regelsystem” än det som gäller för ”historia”. Detta ”andra” måste kunna diskuteras och beskrivas. Självklart kan vi dessutom göra historiska påståenden i andra yttrandeformer än de rent historiska. Jag menar att evangelierna har historiska anspråk men är samtidigt intresserad av att förstå hur de har blivit lästa och förstådda.  

Nu till att ”ta bladet från munnen”
Det finns en utbredd föreställning om att det finns en mängd goda forskare som med goda skäl argumenterar för de klassiska konservativa uppfattningarna om Jona, Jesaja författarskap, etc. Det gör det inte! Orsaken till att evangelikala forskare inte tänker sig att det t ex finns en författare bakom Jesaja bok är helt enkelt att de inte kan komma på några hållbara – icke-dogmatiska- skäl för att så är fallet. Detta skapar ett dilemma. Detta dilemma tycks extra svårt för många amerikaner som har att försöka hålla sig till ”statements of faith” samtidigt som de vill vara goda forskare.

Man har emellertid funnit strategier för att kunna ”tala med två röster”. Man kan ha långa pinsamma utläggningar där man tar skydd bakom en naiv variant av postmodernismen för att med hjälp av en relativistisk kunskapsteori försvara tron på vissa absoluta sanningar, man kan äga sig åt diverse ”litterära läsningar”, utan att ens försöka sätta sig in i litteraturteori, som ofta blir ett slags mambo jambo, ytterligare en strategi är att ägna sig åt perifera ämnen så att man kan undvika de brännande frågorna.

Jag är innerligt trött på dessa dubbla röster och har fått för mig att jag vill tala med en och samma röst i de sammanhang där jag befinner mig. För att vi ska kunna göra det och kliva rakt in i mitten av forskningen måste vi kasta skygglapparna och försöka skapa reda i argumentationen. Detta är en förutsättning för att vi ska kunna undvika den fruktade ”smygliberaliseringen” om en sådan nu finns. Finns den, så kommer den via dem som talar med dubbla röster. Antingen för att de döljer vad de egentligen tycker eller för att de helt enkelt ”blir för korta i den akademiska rocken”.

Om det i slutändan visar sig att Guds ord inte är Guds ord i precis de genrer som vi hoppas på eller i enlighet med en höger-evangelikal apologetik så menar jag att det är dags att fråga sig om den typen av föreställningar verkligen ska få stå i vägen för ett verkligt seriöst lyssnande till ordet.

Så några ord om akademin

Flera kommentatorer ger uttryck för ett direkt förakt för akademi och forskning. I flera fall tycks man tänka sig att akademin vill tillägna sig all tolkningsrätt. Jag tror att även detta är en missuppfattning. Akademin har att redovisa sina resonemang på ett sätt som gör argumentationen och bevisföringen synlig och genomskinlig. Det betyder att alla är inbjudna att delta i det akademiska samtalet. Alla har dock inte samma utrymme eftersom man inte kan slösa bort värdefull tid på ren okunskap.

Alternativet till detta samtal är ofta auktoriteter. Då inbjuder man inte till samtal utan tvingar folk att höra till eller att inte höra till. Då kan man t ex anföra som argument i en diskussion om Jona att man måste höra till den ena sidan om det ska bli väckelse eller också kan man fara omkring med etiketter och klassificera människor och åsikter.

För min egen del tvekar jag inte att välja akademin om detta är valet.     

Kära bloggläsare!

Här utvidgas debatten något genom att jag har erbjudit Anders Gerdmar att skriva ett gästblogginlägg. Anders är docent vid Uppsala Universitet i Nya Testamentets exegetik och ansvarig för teologiutbildningen vid Livets ords teologiska seminarium. Jag har också erbjudit Greger Andersson att skriva ett gästblogginlägg, men har ännu inte fått svar från Greger.

Här följer Anders Gerdmars text:

Bibeltro och väckelse

Någon frågade mig vid bibelsynsdagen i Örebro: ”Är det viktigt för dig att Jona är historisk”. I tonen låg en viss förvåning. Jag svarade: ”När jag vaknade i måndags morse tänkte jag ö h t inte på Jona, men när man börjat ifrågasätta Jonabokens historicitet blev det viktigt.”

Bibelns historiska grund är nödvändig i en inkarnatorisk, historiskt grundad tro som vår. Och just här fallerar i ett historiskt perspektiv alltid liberalteologi. Man extraherar en idéernas religion som lyfter från det historiska och blir levnadsvisdom, moral, socialt evangelium och kulturprotestantism. Detta är den moderna protestantismens historia. (Nu sa jag inte att det sociala är oviktigt, inte heller visdom, moral, eller kulturell påverkan, men de är sekundära följder av ett fullödigt evangelium.)

Mer än Jona

Ändå tycker jag det är olyckligt om debatten fastnar vid Jonafrågan. Det är, tycker jag, ganska tydligt att sådana som tillhör den liberalare evangelikala falangen inte ser några större problem med att man relativerar det historiska. Goldingday, som Greger Andersson citerar, gör det med både Jona och Daniel och som Greger antyder finns det en trend åt det hållet. Men om texternas ”anspråk”, vilket har varit Gregers point, har varit historiska börjar man röra sig på farlig mark. Hur historisk är Urberättelsen, som Greger bara snuddade vid, hur historiskt är Exodus? Goldingdays tanke är att historiciteten inte är viktig i t ex Jona eller Daniel. Jag kan inte se att hans argument håller.

1. Missa inte hur man ifrågasätter Nya testamentet

Som både NT-exeget och pastorsutbildare tycker jag det är ytterst viktigt hur man ser på Nya testamentet och dess historicitet.

Några exempel:

Det är ett stort problem att man inom exegetiken ifrågasätter Efesierbrevets och fyra andra paulusbrevs författarskap – för att inte tala om de katolska breven. Dessa kan faktiskt med goda vetenskapligt gångbara argument försvara och jag gör det gärna. Det återstår ju att bevisa att det är någon annan som skrivit det, det finns mängder av personligt material och många av de i forskningstraditionen använda argumenten kan ifrågasättas. Det har betydelse om författarargivelsen i Ef 1:1 är äkta eller om man tror att det är Paulus som böjer sina knän i Ef 3!

Vad händer med Johannes 3:16, kanske evangelikala kristnas huvudtext? Är det viktigt att det är ett äkta Jesusord? Det finns en uppenbar fara att Johannesevangeliet dras in i kvarnen när man i evangelikala sammanhang börjar ifrågasätta; det är i stort sett etablerat att man ser de långa talen som lagda i Jesu mun av den s k johannesförsamlingen. Att det fanns en sådan församling är emellertid obevisat och man har inga fristående bevis för att ifrågasätta Jesusorden i Joh. Bara att ”Jesus kan inte ha sagt detta”. Här finns det kompetent forskning som försvarar Johannesevangeliets autenticitet och sådant ska självklart ”evangelikal” exegetik ta fasta på.

Detta är bara ett par exempel (se utförligare resonemang på http://www.andersgerdmar.com), men det handlar om ett helt, större paradigm. Det har, som har sagts i debatten, med världsbild att göra. En fråga är t ex Jesu förutsägelse om förödelsens styggelse, parallell med Daniels: är det inte just att man ha svårt att acceptera det övernaturliga i profetia som hindrar exegeter att acceptera dessa som profetior?

 2. Se bibelsynsfrågan i pastoralt perspektiv

Bibelsynsfrågan är inte bara en akademisk fråga utan en pastoral. Vilket ord ska vi förkunna? Vilket bibelord kan vi säga till tröst i själavård eller sorgearbete? På vilka ord kan vi bygga våra församlingsplanteringar och väckelsearbetet? Är Matt 16:18 ett äkta Jesusord, att dödsrikets portar inte ska bli övermäktiga församlingen? En stor del av forskningen hävdar motsatsen… Än en gång är detta fött i en upplysningsteologi som inte kunde se kyrka, sakrament, synd och offer som en del av Jesu budskap. Han var ju den enkle vishetsläraren, inte den som skulle bygga en kyrka, tänkte man.

Med detta inlägg skulle jag alltså vilja sätta strålkastaren på de allra mest brännande frågorna, och på den som är mer än Jona. Jesus. Hans Ord, hans apostlars ord. Bibeltro och väckelse hör alltid ihop.

Anders Gerdmar

Anders Gerdmar är docent i Nya testamentet exegetik vid Uppsala universitet och ansvarig för teologiutbildningen vid Livets Ords Teologiska Seminarium.

Noterar med viss förvåning och nyfikenhet det stora intresset för Jona-debatten, väldigt mycket folk har varit inne på min blogg senaste två dygnen. Har dock inte hunnit läsa igenom kommentarer så jag avvaktar, men skriver nog någon kommentar på kommentarer närmaste 1-2 dygnen.

Notera att jag den här veckan gästbloggar på Evangeliska frikyrkans pionjärblogg, där jag kommer att skriva lite intressanta reflektioner och dela personliga erfarenheter. Här är länken, http://pionjarbloggen.wordpress.com/

Jag skrev ett blogginlägg sen söndagkväll med lite kritiska reflektioner över Greger Anderssons artikel i Världen Idag om Jona bok. Greger är lärare vid Örebro missionsskola. Mitt blogginlägg har orsakat omfattande twitterdebatt under måndagen, och en del synpunkter här på bloggen. Jag ser mig nödsakad att något utveckla resonemanget.

Har det någon betydelse om Jona bok uttrycker något som faktiskt har hänt, eller om det enbart är en påhittad berättelse med ett budskap? Eller är det kanske så att boken innehåller en kärna av historisk sanning, det kanske fanns en profet som hette Jona, men sedan har författaren broderat ut bilden, lite blandning av historisk sanning och symboliska fantasier?

I Världen Idag-artikeln säger inte Greger klart och tydligt att boken är påhittad. Men han problematiserar bokens historiska bakgrund.  Han skriver: ”Jag vill ställa ett visst litterärt syfte som författaren har haft i kontrast mot uppfattningen att Jona bok är en bok i historia.” Han skriver vidare att ”Jona bok har inte till syfte att förmedla historisk information utan att framföra ett budskap”. Greger problematiserar under alla omständigheter en historisk tolkning av Jona bok, han vill istället betona författarens syfte med boken.

Det är uppenbart att vissa texter i Bibeln är fiktiva berättelser, de uttrycker inte historiska händelser. Det tydligaste exemplet är Jesu liknelser. Det viktiga är budskapet. Det är möjligt att det kan finnas bibeltexter som finns i en gråzon mellan att vara berättelse, eller fiktion i Gregers terminologi, och att beskriva historiska händelser.

Men en mycket centralt inslag i Bibeln är den historiska förankringen, att Gud har gripit in och verkat och talat i historien är en central tanke i det bibliska arvet. Att det faktiskt har hänt är ofta helt avgörande i många centrala kristna lärofrågor.

Den liberala teologin har kännetecknats av alltmer ifrågasättande av Bibelns historiska bakgrund. Det tycks vara en stegvis process, det börjar med vissa ifrågasättanden som t.ex. kan innefatta Jona och Noa som historiska personer, fortsätter man processen med att ”avhistorifiera” Bibeln är det Adam och Evas historicitet som ifrågasätts, och då börjar man röra vid grundläggande trosläror. Hur har synden kommit in i världen? Ett nästa steg är att ifrågasätta berättelserna om Jesu under, och då är man inne på ett spår att ifrågasätta sanningen och anspråken om Jesus. Det yttersta steget är att ifrågasätta historiciteten med Jesu uppståndelse.

Jag är ingen teolog så jag kan inte placera in ifrågasättandet av Jona boks historiska värde, i denna vandring utför, om det hör till de första stegen i att ifrågasätta Bibelns historiska värde, eller om det kommer längre ner på skalan.

Hur är det då med Jona? Har han existerat? Har det kommit en profet till Ninive som hette Jona? Inträffade den dramatiska omvändelsen och väckelsen i Ninive som Jona beskriver? Är det faktiskt sant att Guds dom inte drabbade staden? Hur ska man förstå hela den dramatiska berättelsen med Jona flykt, finns det inte yviga berättarinslag i detta?

En sak jag inte förstår med teologkommentarer jag har fått under dagen är att man ännu bättre kan förstå budskapet med boken om man inte läser den historiskt. Jag kan inte heller förstå att det inte har någon betydelse om det är historia, att det faktiskt har hänt, eller om det är en påhittad berättelse. Här följer mina reflektioner:

1. Boken är skriven som en historisk text. Jesus refererar till Jona bok som historiska händelser. 2 Kungaboken 14:25 refererar till Jona som en historisk person, med omnämnd fader och ursprungsort. Jag har svårt att se skälet till att inte se det som en historisk text. Jag antar – som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg – att man vill frikoppla historiska kopplingen till boken är att den innehåller övernaturliga inslag som inte kan förklaras utifrån en världsbild med ett slutet materialistiskt universum där det inte finns en Gud som griper in i historien. Greger ger inte i artikeln skälen till varför man inte ska läsa boken som en historisk text. Enligt min mening bör man ha ganska mycket på fötterna när man väljer att läsa en biblisk-historisk text som endast allegorisk-fiktiv-skönlitterär.

2. Jag efterfrågade om det finns kyrkohistoriska belägg för att Jona bok inte har räknats som historisk text. Jag har inte hört några referenser idag vare sig till Luther, Calvin, Augustinus, Ireneus eller Tertullianus. Jag är inte tillräckligt teologiskt bevandrat för att själv känna till detta, men jag har inte hört något om det.

3. Boken innehåller en mängd utmanande budskap, och lärdomar, och de vattnas ur om man inte läser texten som en historisk text. Det finns många exempel i denna korta bok.

a. Den visar dynamiken i den profetiska tjänsten. En person predikar profetiskt, och en hel stad blir förvandlad. Har detta faktiskt hänt, är det ett fantastiskt vittnesbörd om vad Gud kan göra genom en enda motsträvig och besvärlig person. Är Jona bok bara skönlitteratur kan man inte göra några sådana kopplingar.

b. Boken visar på möjligheten till omvändelse för en hel stad. Har detta hänt är det ett vittnesbörd som skapar tro. Är det bara skönlitteratur är det en trevlig story, men inte något som skapar tro för oss, som inspirerar oss idag.

c. De mest spektakulära inslagen i boken, hur Gud beskyddar Jona både genom fisken och genom ricinbusken, antingen är det sant och då vittnar det om en Gud som är så god och trofast att han till och med kan bryta med naturlagar bara för att rädda livet på en motsträvig och besvärlig profet. Jesus gjorde ju liknande saker i NT. Är det bara fiktion har texten inte alls samma trosstärkande inslag.

d. Att omvändelse leder till utebliven dom, är det bara en fiktion, eller inträffade just detta, och är det en riktig kausalbeskrivning? Då är det en fantastiskt trosstärkande berättelse om hur historien kan förändras genom att vi troget följer och tjänar Gud och predikar hans ord i lydnad.

Notera gärna min ledare i Världen Idag, idag, om att vara en mångkulturell församling. Det är det kristna svaret på samhällets växande främlingsfientlighet och smygande rasism. Lyfter fram det kompendium som Evangeliska Frikyrkan har tagit fram om mångkulturella församlingar. Det är Stockholmspastorer som berättar om sina erfarenheter. Mycket läsvärt. Kan beställas via Evangeliska Frikyrkan.

Det var ett viktigt samtal på Örebro missionsskola 29 oktober om bibelsyn. Jag hade inga möjligheter att vara där, och de ljudinspelningar jag försökt lyssna på har varit för dåliga för att vara underlag för ett blogginlägg. Eftersom debatten fortsatt i Världen Idag kan jag därför kommentera Greger Anderssons text om Jona bok. Greger är lärare i Gamla Testamentet vid Örebro missionsskola. Han skriver följande text i Världen Idag. Anders Gerdmar har i en utmärkt artikel besvarat Greger Andersson i följande artikel i Världen Idag.

Greger menar och argumenterar för att Jona bok ska inte uppfattas som historia utan syftet är att föra fram ett budskap. Han menar att det inte är bibeltroget att läsa in för mycket fakta och historia i bibeltexterna, det är inte texternas avsikt. Greger skriver: ”Men att ta något som historia som inte var avsett att vara historia är inte att vara bibeltroende. Det är i stället att i grunden missuppfatta en text, att inte ta den på allvar, och att inte tro att den ”är sann i allt den påstår”.”

Självklart är budskapet det viktiga. Och hur budskapet ska tolkas och förstås, får vi viktiga hållpunkter i både själva texten, och i Jesu egna kommentarer om Jona bok. Är tveksam till Greger Anderssons resonemang om att man kan använda olika typer av tolkningsmodeller när man läser en bok som Jona,  en litterär ansats ger en annan tolkning än om man läser den som historia. Att använda en tolkningsmodell som medför att vissa delar av texten blir irrelevant, med vilken rätt och på vilken grund kan man göra detta? Bör inte en evangelikal bibeltolkare utgå från Bibelns helhetsvittnesbörd när man tolkar en bibeltext som Jona?

Jesus sade i Matt. 12:40,41: ”Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Män från Ninive skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom eftersom de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona”. Han nämner även i Matt. 16:40 om Jona tecken och i Luk. 11:29,30 säger han: ”Då folk strömmade till, sade Jesus: Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken. Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Ninive, så skall Människosonen var det för detta släkte”.

Här ger ju Jesus tydliga tolkningsnycklar till Jona bok. Dels visar både själva texten, och Jesu kommentar om Jona bok att det finns en historisk förankring. Hade det bara varit en fiktion, hade inte Jesus kunnat säga att folket vid Ninive kommer att få ”credit” vid den yttersta domen, därför att man lyssnade på Jona förkunnelse. Jesus talade om Jona i fiskens buk, Greger Andersson tycker tydligen att det är en mindre viktig del av Bibelboken. Vad har han för grund för att påstå det när Jesus helt tydligt uttrycker en annan uppfattning?

Greger Andersson kommer med ett märkligt påstående att den konservativa bibelsynen är en följd av upplysningen och den moderna bibelkritiken. Före 1800-talet var det inte så många som funderade över sanningshalten och historiciteten i många bibeltexter. Det är enligt min mening en mycket tveksam slutsats. Vad jag begriper har den helt dominerande kristna traditionen varit att tolka Bibeln som historisk text, sedan har det alltid kopplats bilder, liknelser och allegorier utifrån historiska bibeltexter, men inte som ett ifrågasättande av historiciteten. Den korta referens han ger i artikeln ger ju inget belägg för en sådan drastisk tes. Sedan finns det naturligtvis bibelböcker som inte är historiska i första hand, men som ändå har formats i ett historiskt sammanhang, t.ex. Gamla Testamentets poetiska böcker. De profetiska böckerna innehåller ju i stor utsträckning predikningar och budskap, en del med fokus på framtiden, men också med en hel del historiska referenser. Evangelierna och Apostlagärningarna har ju en tydlig historisk koppling. Visst kan det finnas enstaka texter där det kan diskuteras om de är historia eller fiktion. Men det är helt uppenbart att de historiska böckerna i Bibeln innehåller en mängd budskap till oss.

Att ifrågasätta Bibelns historiska förankring har ju varit en stående huvudtes inom den liberala teologin. Den historiska trovärdigheten är viktig för Bibelns egen inre konsistens. Paulus ger kopplingar till Adam och Eva i sin undervisning, till uttåget från Egypten, om Abraham – allt med exakta historiska kopplingar, och noggranna citat. En fråga man kan ställa till Greger är vilka texter i Bibeln som allmänt har uppfattats som historiska, som alltså inte bör klassas som historiska. Och utifrån vilka grunder då?

Varför vill inte Greger Andersson klassificera Jona bok som en historisk text? Han säger det inte i artikeltexten, han kanske utvecklade det resonemanget under bibelsynsdagen. Förmodligen beror det väl på att det finns inslag i boken som pekar på övernaturliga inslag, Jona i fiskens buk, ricinbusken, även de stormar som upplevdes på den båt där han flydde från profetuppdraget. Notera, detta är en hypotes från min sida, Greger säger inte detta uttryckligen i artikeln i Världen Idag.

En sådan eventuell tolkning är rent liberalteologisk (jag vet att en del menar att liberalteologi är ett förlegat ord, föreslå ett bättre ord i så fall för att beskriva vad jag menar), att det övernaturliga i texten gör att man uppfattar det som fiktion, inte som historia. Man utgår från ett materialistiskt slutet universum styrt av givna naturlagar. Det blir ett avgörande sanningskriterium, och avgör om en bibeltext är historia eller fiktion. Men det är ingen kristen världsbild. En kristen tro bygger på att det finns en Gud som talar, som har uppenbarat sig, som kan gripa in i universum och göra under, både skildrat i Bibeln men också i vår tid. Om Gud nu har skapat universum, så är han också mäktig att göra tillfälliga justeringar i rådande biologiska lagar och naturliga kretslopp, som vi ser exempel på i Jona bok. Ett problem med teologer som vill ”avmystifiera” bibeltexter som innehåller övernaturliga inslag, och förklara texter med övernaturliga inslag som icke-historiska, att det som konsekvens blir en minskande tro på en Gud som kan göra under. Är inte ens undren i Bibeln trovärdiga, vad har vi då för grund att tro på att Gud kan göra under idag? Den andliga kraftlöshet som drabbat stora delar av de liberala protestantiska kyrkorna i västvärlden, beror ju just på denna teologi.

Tycker inte heller att Greger Andersson tolkar det han kallar för huvudbudskapet i Jona bok på ett korrekt sätt. Han hävdar att: ”Om Guds barmhärtighet innebär att han till och med kan förlåta Nineve, vill jag i så fall över huvud taget leva i en sådan värld?  Orkar jag med en så kärleksfull Gud? Vad innebär det för min egen beredskap att förlåta?”

Det är ju en fragmentarisk tolkning av bokens budskap. Profetens sändes av Gud till Ninive, och predikade ett allvarligt budskap om bot och bättring. På grund av folkets omvändelse och bättring och bön till Gud visade Gud nåd och barmhärtighet.

Vi behöver alltid ha en ödmjukhet när vi tolkar Bibeltexten men Jona bok är skriven som en historisk text. Bevisbördan ligger alltid hos den som hävdar att en viss bibeltext inte är historisk. Det finns exakta beskrivningar av Jonas far, hans uppdrag, Guds tilltal till honom, om Ninive (en stad man kan hämta mycket historisk information om från andra källor) , boken tappar hela sin poäng om det inte har hänt det som boken handlar om. Självklart kan vi inte idag som bibelläsare, tvärsäkert avgöra om varje bibeltext om det är historia eller en mer symbolisk framställning. Men det sätt som Jesus talar om Jona bok menar jag är ett tillräckligt argument för en evangelikal kristen att se det historiska värdet i boken.