Under onsdagen hade jag styrelsemöte och årsmöte för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. I går publicerade vi dessutom en ny bok där vi publicerat ett sextiotal av de artiklar vi har publicerat i en rad olika dagstidningar under de fem år vi bedrivit verksamheten. Jag har bidragit med fem av artiklarna i boken. På Claphaminstitutets hemsida hittar man info om boken och hur man kan beställa den, här är länken, http://claphaminstitutet.se/2013/02/16/ny-bok-pa-goda-grunder-fem-ar-med-claphaminstitutet-i-samhallsdebatten/.

I eftermiddag åker jag upp till Uppsala för debatt med Torsten Åhman och Eskil Selander i Uppsala missionskyrka klockan 19.00, utgångspunkten blir min bok ”Efter detta” och om himmel och helvete.

Mycket välkommen om du bor i Uppsala eller i närheten, en Stockholmare finns ju också inom en timmas avstånd om man är intresserad av tillställningen.

Tycker att Lars Adaktusson skriver mycket intressant på DN debatt idag. Adaktusson har en integritet och brett politiskt kunnande som gör honom intressant som politiker. Hans DN-artikel visar på en visionär bredd.

Jag känner Lars Adaktusson sedan tonårstiden, en period var vi med i samma tonårsgäng i Filadelfia i Stockholm. Åren 1970-71 ungefär.

Den 23 februari tävlar 26-åriga Terese Fredenwall i Melodifestivalens fjärde deltävling med den egenskrivna låten Breaking the Silence. Låten skrev Terese efter att ha sjungit på ett fängelse:

”- Låten är som en kärlekssång till alla som är i brytpunkten mellan att lämna något destruktivt som man är fast i och säga ja till friheten, sig själv, kärlek och förlåtelse.”

Terese är uppvuxen i Enebykyrkan i Danderyd där hon fortfarande är aktiv och det är hennes tro som bär henne i engagemanget för dem i samhällets marginaler. Oavsett om det gäller brottslingar dömda i Sverige eller sexslavar i Tjeckien och Tyskland. I november 2012 fick Terese ta emot Utbult-stipendiet och var därefter gästartist på Roland Utbults julturné.

En artikel i IKON1931 som släpptes i fredags:

http://ikon1931.se/artiklar/terese-fredenwall

Terese tävlade i Så ska det låta för 2 veckor sedan:

http://www.svtplay.se/video/998860/del-7

Två artiklar från när Terese vann Svensktoppen Nästa och därmed platsen i Melodifestivalen:

http://www.dagen.se/nyheter/hon-vann-med-sin-lat-om-det-onda-och-det-goda/

http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/11/26/Terese-Fredenwall-i-Melodifestivalens-fjarde-deltavling/

I somras spelade Terese både på Torpkonferensen och Frizon och nu i sommar är hon klar för Torpkonferensen och Gullbrannafestivalen.

www.teresefredenwall.com

www.facebook.com/teresefredenwall

www.twitter.com/fredenwall

www.instagram.com/fredenwall

En liten förhandsvarning. Jag eftersträvar en ganska stor bredd i ämnen jag tar upp på denna blogg.

Nu går jag in i debatten om Melodifestivalen. Det kommer kanske under kvällen, eller senare idag.

Vad ska jag säga? Det säger jag inte nu. Det säger jag sen.

Har varit på två gudstjänster under söndagen, i Elims svenska 11-gudstjänst då Martin Wärnelid höll en utmärkt och utmanande predikan, höll sedan predikan i EFK:s latinamerikanska Stockholmsförsamling Iglesia Icthus, en församling jag själv har varit med om att grunda och bygga upp ifrån scratch. Började med 3-4 personer och är idag ett par hundra personer. En mycket vital församling.

Utmaningar av mer offentlig art kommande vecka blir torsdagskvällens debatt i Uppsala Missionskyrka om himmel eller helvete. Kommande söndag predikan då Elim möts för en gemensam gudstjänst, då både våra förortsförsamlingsplanteringar och internationella församlingar kommer med.

Har nu skrivit en artikel tillsammans med kyrkoherde Gunnar Hyltén-Cavallius och professor emeritus i Nya Testamentets exegetik, Chrys Caragounis, där vi kritiserar den idé som förts fram av Centerpartiets programgrupp om månggifte. Artikeln är publicerad inom ramen för Claphaminstitutet.

Här är länken till texten. http://claphaminstitutet.se/2013/02/15/barn-och-kvinnor-missgynnas-vid-manggifte/

Jag tycker inte alls att vi kristna ska hålla oss helt passiva och neutrala till samlevnadsformer i samhället. En del saker är rent skadliga, och månggifte tycker vi är ett exempel på sådant. Vi kan inte se att det på något sätt gynnar barnen, och det tillämpas bara i reaktionära patriarkala samhällen.

Skulle lagstiftningen mjukas upp finns det radikala muslimska röster som oroar sig för att muslimska män kommer att ta chansen att ha fyra fruar, man kan också tänka sig svenska män som åker till Thailand och hämtar hem fruar.

Idén är inte radikal, den är reaktionär.

 

Det kommer många kommentarer i bibelsynsdebatten på denna blogg. Har svårt att hinna hänga med. Har dock snappat upp några kommentarer som jag undrar över, och där jag gärna vill ha ett förtydligande.

Tommy Wasserman skriver i en kommentar att: ”jag hoppas inte att evangelikalismen i Sverige förbyts mot fundamentalism så som den allt som oftast visar sitt ansikte i denna bloggmiljö, separatistisk och dömande mot andra kristna”.

Här kommer igen en kraftig kritik mot denna blogg och där jag inte vet vad som åsyftas, är det jag som bloggare som åsyftas, eller är det en kritik mot vissa av kommentarerna. Bibelsynsdebatten på denna blogg präglas ju av ganska olika röster, de teologiskt liberala rösterna saknas i stor utsträckning, men för övrigt är det en stor spännvidd, även om antalet kommentatorer är begränsat. Skulle gärna vilja att Wasserman utvecklar detta, är det en kritik mot mig som bloggare, och vad har jag då sagt som föranleder denna kommentar, eller är det en kritik mot att det är för högt i tak på denna blogg.

Jag undrar över en annan sak som Greger Andersson skrivit i en kommentar:  Han skriver bl.a. att ”En alltför konservativ syn är inte trogen mot texterna och deras intention. Jfr. Jobs vänner som försvarade Gud och den konservativa tron, men kom att tala fel om den Gud de ville försvara. Man förväxlar sanning och historicitet. En text kan vara sann utan att den stämmer historiskt. Det beror på vad som är dess syfte. En troendes uppgift är att lyssna till texternas sanning.”

Här skulle jag vilja att Greger något utvecklar resonemanget. I vilket avseende är jag inte trogen mot texterna i min Bibelläsning, jag uppfattas ju av en del kommentatorer som för bibeltrogen och konservativ i min bibelläsning. Och när det gäller vilka texter förväxlar man sanning och historicitet. Eller för att uttrycka det ännu konkretare. Vad är det jag missar i min bibelläsning, som Greger upptäcker i sin bibelläsning. Ska jag förstå argumentet, skulle jag behöva få fler exempel på bibeltexter där man kan anses läsa och tolka texten på fel sätt. När det gäller Jona-debatten begriper jag fortfarande inte vad jag missar i texten när jag läser den ganska bokstavligt och enligt kyrkans urgamla tradition. Det kan hända att detta har förklarats, men jag kan då ha missat det.

JOnasQ skriver så här på ett ställe: ”Att kämpa så hårt för ”den sanna bibeltron” men ändå lyckas missa vad detta bibelfokus borde innebära: att låta texterna tala på sina egna villkor.”. Har samma fråga här. Vad menar Jonasq mer exakt, jag låter tydligen inte texterna tala på sina egna villkor. Vad är det rent konkret jag kommer fel i min bibelläsning. Har svårt att få grepp om detta, trots den omfattande diskussionen.

Församlingsplanteraren i Helsingborg, Richard Cruz, har uppmärksammat mig på vad församlingsplanteraren Steve Addison skrivit med anledning av att den välkände evangelikale profilen i England, Steve Chalke, tagit ställning för ”same sex marriage”.

Addison ger en träffsäker analys av situationen, och hans tankegångar liknar mycket av vad som har skrivits på denna blogg under ett antal år.

A few years ago leading English evangelical Steve Chalke described the idea that God’s judgment on sin, was borne by Christ in our place, as “cosmic child abuse”.

Recently, Steve came out in support of same sex marriage. He came to this position despite Jesus’ affirmation of the Genesis 2:4 that marriage is between a man and a woman.

For thousands of years, God’s people have affirmed this teaching. Steve and others, have fallen into line with the current social trends, and walked away from God’s intention for marriage. His denomination has a different official position on marriage, but will not censure him. The Baptist Union of Great Britain calls on us to respect “Steve’s desire to stimulate wholesome and sensitive debate on this important matter.”

What’s this got to do with disciple making movements?

Discipleship means teaching people to obey Christ’s commands. Movements are counter cultural. They follow Christ, not social trends.

Typically, in the decline of a movement it is religious professionals who lead the way. They seek to lower the tension with the cultural elites.

They seek a place at the table in mainstream society. Uncomfortable doctrines of the authority of scripture, the lostness of humanity, the horror and shame of the Cross, the uniqueness of Christ, are neglected and rejected.

First in private. To come out publicly would be to alienate ordinary believers who are faithful to Scripture. Eventually, in public as McLaren and Chalke have now done.

Disciple making movements always raise the tension with the surrounding culture. They are both radically engaged, and radically different. Fundamentalists are radically different, but radically disconnected. Progressives, like Steve, are connected with the culture, but not radically different.

Leaders such as Steve Chalke in England and Brian McLaren in the US, are leading progressive evangelicals into decline and decay. For the last 100 years evangelicals in the West have been on a recurring cycle of rise, plateau, decline and decay. That’s how the Student Volunteer Movement for world missions morphed into the World Council of Churches. It’s how Protestant liberalism reached its zenith in the 1960s before collapsing and decaying.

Now a new generation of progressive evangelicals is treading that wide path.

Westerners have been redefining “mission” and “the gospel.” for a century. Nothing has changed. Abandon the authority and teaching of Scripture, drift from the proclamation of salvation through Christ alone, surrender to the spirit of the age, and God will raise up these dead stones as a living witness to the glory of his Son. Always on the fringe, away from the camera lights, away from the comfort of social acceptance, away from established institutions. God will raise up a people for his name.

Let Paul’s words, which are also the words of the living God, serve as a warning to us all, and an encouragement to stand firm in the faith we have received.

For no one can lay a foundation other than that which is laid, which is Jesus Christ. Now if anyone builds on the foundation with gold, silver, precious stones, wood, hay, straw—each one’s work will become manifest, for the Day will disclose it, because it will be revealed by fire, and the fire will test what sort of work each one has done. If the work that anyone has built on the foundation survives, he will receive a reward. If anyone’s work is burned up, he will suffer loss, though he himself will be saved, but only as through fire.

1 Corinthians 3:11-15

 

Som vanligt skenar bloggdebatten iväg när man skriver om bibelsynsfrågor. Jag hinner inte ens läsa alla kommentarer.

Jag vill ge några korta reflektioner.

1. Jag har inte invändningar om en läsning av bibeltexterna leder till en omprövning av hur en viss bibeltext ska tolkas. Det ligger inom ramen för det klassiska frikyrkliga paradigmet, ”hur står det skrivet”. Det jag reagerar på är när extern forskning ska leda till omprövning av hur Bibeln ska tolkas. Leder forskningen till ökad klarhet i hur vi ska förstå bibeltexten, som den är skriven, har jag inte invändningar. Jag är dock något förvånad över påståenden som hävdar att Jesajaboken med flera författare, det upptäcker man när man läser Jesajatexten, uppenbarligen lyckades inte kristna kyrkan upptäcka denna hemlighet förrän under 1800-talet, vilket gör mig klart misstänksam.

2. Greger gör ett försök att bena ut problemen. Han skriver att det i vissa kristna kretsar finns stora bekymmer över omprövning av vissa tidigare självklara kristna ståndpunkter. Han pekar bland annat på att vi inte kan bunta ihop ett antal frågor klumpvis. Jag tycker att hans ansats där är konstruktiv. Vi behöver hamna i en saklig analys av vilka förändringar som man kan betrakta som uttryck för kristna församlingens sekularisering, och vad som är förändringar på grund av att vi har gjort genomtänkta och rimliga omprövningar kring vissa frågor. När jag följer internationella debatten bland evangelikaler som går i mer liberal riktning, märker jag dock att frågorna hamnar i tydliga kluster, nedtoning av Bibelns historicitet, en mindre strikt formulerad bibelsyn, går hand i hand med att ompröva både Bibelns och kristna kyrkans historiska inställning i frågor kring samlevnad och äktenskap, inklusive homosexualitet t.ex., och där samma personer mjukar upp klassiska läror som Jesus som enda vägen, Kristi korsdöd som ett ställföreträdande offer, synen på himmel och helvete m.m.

Jag tycker att det är angeläget att skilja på frågor av dessa slag, som handlar om grundläggande kristna läror, och där kristna kyrkan har varit relativt överens under flera tusen år, och frågor som handlar mer om praktisk kristen livsstil, där praxis kan förändras över tiden, och också skillnader mellan olika delar av världen och olika samfund. Det handlar då om frågor där Bibeln inte ger tydliga levnadsregler, och en del av detta hamnade förr i frikyrkan under epitetet syndakatologen. Synen på klädsel och mode, synen på musikkonsumtion och musikstil, inställning till helnykterhet, inställning till fritidsaktiviteter som sport m.m., inställning till kulturkonsumtion, förhållningsregler kring vilodagen med mera. Den typen av livsstilsfrågor tycker jag det är svårt att hitta en biblisk grund för några strikta kristna riktlinjer, det handlar mer om lämplighet. Här kan praxis också vara mycket olika mellan olika länder och olika samfund.

Att bena ut och skilja på frågor som är förhandlingsbara och vilka som inte är det, är angeläget. Onödiga problem har uppstått i tidigare generationers diskussioner när man inte haft bra distinktioner här.

3. I mitt ursprungliga blogginlägg argumenterade jag för att det har blivit en omsvängning i bibelsynen hos Örebro missionsskola, när jag jämförde med Janzons och Sverkers text från 1989. Jag tycker inte att jag har fått något svar på den frågan. Stämmer tesen om omsvängningen? Om ja, hur har det beslutats och debatterats? Det kan hända jag har missat kommentarer här, men tycker inte jag har sett något bra svar på detta. Jag har ju inte argumenterat för att Missionsskolan ska återvända till sextiotalet vilket det finns insinuanta kommentatorer som har påstått.

 

 

Jag försöker ju både i mitt skrivande och i mitt predikande tillämpa Bibelns undervisning och världsbild på stora utmaningar och etiska problem i vår tid, även i frågor som specifikt inte tas upp i Bibeln, men där man ändå kan hitta principer för ett sätt att tänka. Min ledare i Världen Idag idag görs ett försök att tillämpa kristet tänkande i energipolitiken. I en kortfattad ledare kan man ju inte utveckla resonemangen, men ett snabb glimt av ett sätt att tänka.