Kommande vecka blir väldigt spännande. Under måndagen har jag bl.a. under eftermiddagen en längre intervju med världsberömda amerikanska tidningen Christianity Today som är i Sverige med ett team för att skildra svensk kristenhet. Under måndagkvällen gästas vår församling av några franska pastorer, det blir en middag på kvällen.

Tisdag morgon åker jag och hustrun till Vänersborg för att vara med på New Wine-konferensen. Tisdagen blir det styrelsemöte för New Wine, det blir mitt första styrelsemöte och på onsdag kväll börjar konferensen. Vi är med onsdag-torsdag. Har ett seminarium under torsdagen. Det går utmärkt fortfarande att anmäla sig till konferensen som pågår fram till söndag, gå in på New Wines hemsida.

Sedan är det den definitiva flyttveckan på hemmaplan då vi lämnar Elim och flyttar över till gamla baptistkyrkan Salem, som vi nu döper om till Folkungakyrkan. Första gudstjänsten på söndag 11.00 då jag kommer att hålla predikan. Det är dock inte någon invigning, under första halvåret kan vi bara använda den mindre kyrksalen som endast rymmer upp till 150 personer. Stora kyrksalen som rymmer 500 är färdigrenoverad först vid årsskiftet, så den stora officiella invigningen blir först i början på nästa år.

Nästa söndag eftermiddag reser jag och hustrun till Gotland och Almedalsveckan. Jag kommer att medverka i minst tre olika seminarier som arrangeras av kristna organisationer, och dessutom kommer jag att göra en hel del jobb som har med mitt konsultbolag att göra.

Det är intressant att analysera kristna samfund och rörelser, och se hur pendelrörelser går i olika riktningar.

Ett intresssant fenomen är Evangeliska Frikyrkan, och dess modersamfund Örebromissionen, Helgelseförbundet och inte att förglömma fribaptisterna.

Samfundet har haft en position att orientera sig i någon form av frikyrkligt mittfält, detta har ju alltid funnits i ÖM-traditionen inte minst. Lite mindre radikala och fundamentalistiska än pingstvänner, men en tydlig markering mot äldre samfund och Svenska kyrkan i synnerhet, mer pingstvänsaktig och konservativt bibeltroende och tydligt evangelikal än missionsförbundare och Svenskkyrkliga.

De traditionella samfundskartorna är något överspelade men finns ändå med någonstans i kulturen och i väggarna.

I EFK senaste 15 åren har man noterat följande spänningsfält:

Bibelsynen – mer liberalt orienterad, evangelikal light kontra mer konservativ bibelsyn, mer tydlig och konsekvent evangelikal.

Synen på karismatiken – mer problematiserande gentemot karismatisk kristendom, kontra mer öppenhet och positiv grundtro i fokus på andeuppfyllelse och Andens gåvor i funktion, mer öppenhet för nya rörelser som trosrörelsen, Vineyard, Hillsong m.m.

Ett tredje spänningsfält handlar om synen på mission och evangelisation, mer fokus på sociala insatser kontra arbete med frälsning, omvändelse och församlingsgrundande.

Ett fjärde område skulle kunna vara mer fokus på etablerad verksamhet, traditionell liturgi, kontra fokus på församlingsgrundande, och att hitta nya radikala former för att grunda församlingar.

Det här skulle man kunna klassa som någon sorts vänster-högerskala. Till vänster ligger mer liberal bibelsyn, mer problematiserande gentemot karismatiken, fokus på kristet socialt arbete och fokus på etablerade församlingar och etablerad liturgi kontra radikala nysatsningar på församlingsgrundande.

Dessa skalor blir alltid förenklingar. Man kan vara mycket socialt radikal och tro på och praktisera konservativ bibelsyn och karismatisk kristendom. Poängen där är dock de som betonar det sociala på bekostnad av karismatik och konservativ bibelsyn.

Ska man överleva i en topposition i samfundet som missionsdirektor eller styrelseordförande bör man diplomatiskt lägga sig någonstans i mitten mellan dessa fraktioner, alternativt vara mycket lågmäld så att man inte kan sättas in i det ena eller andra facket. Annars får man det hett om öronen. Jag har viss erfarenhet på området.

De här debatterna har knappt nått offentligheten, de är alltför subtila för detta. Debatten om Göteborgsförsamlingen Sarons mer liberala hållning i frågor om livsstil och församlingsmedlemskap som kom upp i Dagen för cirka 4 år sedan, uttryckte tydligt denna polarisering. (Tillägg: Den inflammerade så kallade Fyrkedebatten för några år sedan förde detta upp till ytan på ett påtagligt sätt)

Jag hör till dem som har uttryckt bekymmer att EFK långsamt rört sig åt vänster enligt dessa kriterier. Jag har nog uttryckt mig tydligare internt i den debatten än vad jag har gjort offentlig på blogg och i artiklar.

Känner mig dock mycket nöjd med årets Torpkonferens. Det känns som att den karismatiska öppenheten har blivit tydligare. Inte minst är jag nöjd med att Joakim Lundqvist, Livets ords nye pastor, lyftes fram som en av huvudtalarna. Det visar igen betydelsen av att den här ängsliga distansen till nya karismatiska rörelser inte tar över. Nu är det viktigt att val av rektor för Missionsskolan och ny missionsdirektor också går i samma riktning.

Tack Anders Blåberg och Torps konferensledning för ett bra jobb.

 

 

 

 

Minst antal läsare på min blogg brukar jag ha på midsommarafton och julafton. Jag fattar ingenting. Det är mycket märkligt med tanke på att folk i regel är lediga både på midsommarafton och julafton.

Så nu kan jag vara nästan helt säker på att inte en människa läser vad jag skriver idag, så nu kan jag ju skriva vad som helst, ändå ingen som läser.

Nej nu hinner jag inte skriva mer, det är ju midsommarafton, då kan man väl inte hänga framför datorn.

Härlig midsommar.

Har idag jobbat med ny ledare till Världen Idag som jag tror publiceras på måndag. Var igår på Torpkonferensen och medverkade i ett seminarium med Emanuel Karlsten om hur kyrkan bör arbeta med sociala medier. Emanuel och jag samtalade en del om hans senaste DN-artiklar där han uppmärksammat amerikanska Snowden-skandalen, om hur en anställd vid USA:s säkerhetstjänst har avslöjat att man har insyn i vanligt folks internetaktiviteter som Google, Hotmail, Gmail, Facebook, Skype m.m. Här är en länk till Karlstens DN-krönika.

Frågan intresserar mig och jag tycker att vi som kristna ledare bör protestera mot och problematisera det gigantiska elektroniska övervakningssamhälle som växer fram. Kinesiska myndigheter tillämpar detta rakt av, och då blir det ofta kristna som hamnar i skottgluggen.

Jag var ju med redan i FRA-debatten 2008 och skrev i Svenska Dagbladet och ställde frågan om varför FRA spanat på en pastor, nämligen Ulf Ekman. Det fanns indicier att så hade skett, men FRA-chefen förnekade detta. Artikeln väckte stor uppmärksamhet och refererades till i åtskilliga svenska tidningar. Här är länk till min SVD-artikel 2008.

Rekommenderar varmt New Wine-konferensen i Vänersborg som börjar 26 juni, här är länk till anmälan och info. Jag kommer att medverka under torsdag förmiddag och hålla ett seminarium så då kan du få möta bloggaren live.

Nästa vecka är det bl.a. EFK:s största konferens Torpkonferensen, jag kommer att vara där under onsdagen, och är bl.a. medverkande i ett seminarium om kommunikation och sociala medier, tillsammans med Emanuel Karlsten, Eleonore Gustafsson – pastorn i Ryttargårdskyrkan i Linköping, med David Gelinder som moderator. Här är en länk till Torps seminarieprogram. För övrigt mycket allsidigt och intressant program, kan varmt rekommenderas.

Veckan efter New Wine blir Almedalsveckan, där jag är mycket engagerad, trivs mycket bra i gränszonen kyrka – samhälle.

I Folkungakyrkan, det som hette Elim till för några veckor sedan, första söndagsgudstjänsten i vår nya kyrka 30 juni, också ett historiskt ögonblick. Komma att hålla predikan då, är du i Stockholm då, missa det inte. Folkungakyrkan, f.d. Salem, på Folkungagatan 90 på Södermalm.

Tidningen Dagen skrev en helsida igår om Elimkyrkans flytt från Östermalm till Södermalm, och att man nu blir Folkungakyrkan. Noterar att även Sändaren tar upp saken idag. Världen idag har också en kortare artikel om detta i dagens tidning.

Idag skriver jag en ledare i Världen Idag med rubriken ”Vårda arvet efter Tingsten”.

Har just läst Per Wirténs bok om Tingsten och uppdaterad mig på DN:s tidigare chefredaktör Herbert Tingstens insatser, han var chefredaktör för DN 1946-59.

Under den perioden var han Sveriges mest inflytelserike opinionsbildare. Jag gillar inte alls allt Tingsten gjorde och lärde. Filosofiskt var han nihilist enligt gammal modell, han var kulturradikal enligt gamla sorten, vilket bland annat innefattade ett rabiat bekämpande av kyrkan och kristendomen. Han var dock inte alls lika övertygad ateist som Ingemar Hedenius utan Tingsten brottades hela livet med existentiella frågor.

Det jag lyfter fram i ledaren är Tingsten som moralisk röst i debatten om utrikespolitiken och att kritiskt granska totalitära ideologier och nationer. Där var Tingsten outstanding och kompromisslös. Han var en av Sveriges främsta kritiker mot nazismen långt innan det visade sig att Hitler var en förlorare av kriget. Han gjorde upp med Mussolinis fascism redan i slutet av tjugotalet. Tingsten var bland de första som skulle gripas om nazisterna gick in i Sverige.

Men med samma konsekvens kritiserade han sedan alla kommunistdiktaturer som spred sig över vår värld med växande intensitet under 50- och 60-talet.

Den moraliska rösten behövs ständigt i den internationella debatten.

Hade Tingsten levt idag hade han förmodligen varit den mest högljudda kritikern av alla totalitära muslimska regimer som plågar många miljoner människor.

Läs gärna Dagens reportage idag om Elimkyrkans flytt till söder, avslutningsgudstjänsten och att den nyrenoverade Salemkyrkan kommer att heta Folkungakyrkan.

Nu är det kris.

Jag skev för några veckor sedan om Betlihem som är med i Elimkyrkans etiopiska församling YBC, hon ska utvisas till Etiopien, trots att hon är från Eritrea. Det är livsfarligt för henne att utvisas både till Etiopien och till Eritrea. Hon har nu kallats till polisen på onsdag angående utvisningen. Hon ska inställa sig hos polisen på Kungsohlmsgatan 37 i Stockholm kl. 10.o0 för samtal angående utvisning till Etiopien.

27 april skrev jag här på bloggen om detta fall. Här är länken till blogginlägget.

Här är en bild på Betlihem, rakt framför mig, till vänster är vårt etiopiska pastorspar Mesfin och Meheret.

Idag släpper jag en nyhet.

Jag kommer att leda ett spännande seminarium under Almedalsveckan med rubriken ”Är religiösa ståndpunkter tillåtna i politiken”. Här är länk till presentation av programmet. Det är kristna tankesmedjan Claphaminstitutet som är arrangör.

Omar Mustafa, som under mycket dramatiska och mediala former petades ur socialdemokraternas partistyrelse kommer att medverka. Liksom Peter Weiderud som är ordförande för socialdemokraternas sidoorganisation ”Tro & Solidaritet”, det som tidigare hette broderskaparna.

Dessutom medverkar två ledande kristdemokrater, Emma Henriksson som är gruppledare i riksdagen för partiet och Tuve Skånberg, ledamot i Konstitutionsutskottet och dessutom direktor för Claphaminstitutet.

Seminariet kommer att hållas på missionbåten Elida måndag 1 juli kl. 13.30.

I Visby alltså.

Ämnet är mycket hett, inte minst efter socialdemokratins interna turbulens efter Mustafas avgång. Så seminariet har goda möjligheter att bli uppmärksammat i Almedalens myller av diskussioner och events.