Anfallen av jordgetingar och besök på akutmottagningen

Jag har drabbats av flera märkliga olyckor senaste året. Dels isklumpen i skallen när jag promenerade på en Stockholmstrottoar i december, ambulanstransport till akuten, hjärnskakning i en månad, men mänskligt sätt kunde det ha gått betydligt värre. Sedan en elchock-elstöt i samband med Evangeliska Alliansens styrelsemöte, besök på akuten, men allt gick bra.

Idag var det dags igen. Röjde på tomten vid stugan norr om Skellefteå. Råkade trampa på ett jordgetingbo som direkt gick till attack. Fick minst 10 getingstick inom loppet av ett par sekunder. Har aldrig varit med om något liknande i mitt liv.

Sjukvårdsupplysningen uppmanade mig att omedelbart åka till akuten på Skellefteå lasarett. Där behandlades jag under 3-4 timmar med dropp och kortison. Ganska tilltyglad fick jag lämna lasarettet efter 4 timmar.

Ett enda getingbett är ju inte så farligt om man inte är allergisk mot getingar, men 10 bett på en gång, innebär ganska mycket getinggift rätt in i kroppen, och det kan i värsta fall utlösa livshotande tillstånd.

Det gick bra även denna gång, men blev påmind om skapelsens förgänglighet. Passande efter dagens ledarartikel om hur naturen vittnar om Gud. Fick känna av naturens mer brutala sida.

Men blev återigen påmind om livets skörhet, det är bara Guds nåd att vårt hjärta fortsätter att slå, att blodet fortsätter pumpa igenom våra kroppar, och att andningen fortsätter. Oavsett om vi lever eller dör, lever vi för Herren, och är ambassadörer för Guds rike så länge vi är kvar på denna jord.

 

Ny ledare i Världen idag om en kristen syn på skapelsen och naturen

Idag kommer jag med en ny ledare i Världen Idag, om en kristen inställning till naturen. Den vittnar om att det finns en Gud. Den har också drabbats av förgängelsen. Den ska också upprättas. Naturen är Guds skapelse, och ska därför förvaltas väl och vårdas av människan, det är ett uppdrag som vi har fått av Gud som skaparen.

Grundläggande miljöteologiska reflektioner, en bredare syn på vad Guds rike är – något av detta försöker jag säga i denna ledare. Man hittar den r.

 

Back in town

Har tillsammans med hustrun och en dotter haft en fantastisk åttadagarsresa runt Nordkalotten då vi bl.a. besökt Sareks nationalpark och Stora Sjöfallet, Kiruna, Jukkasjärvi, Karesuando, Nordkap, Alta i Nordnorge, Hammerfest, Lofoten, Vegaöarna ute vid Norges Atlantkust, och Hemavan-Tärnaby. Ska lägga ut några mer semesterbilder.

Har mest varit på resande fot och sällan uppkopplad så jag har inte kunna blogga aktivt.

Nu är vi tillbaka till stugan utanför Skellefteå för sista semesterveckan.

Satt på Lofoten och skrev morgondagens ledare i Världen Idag, som alltså publiceras i morgon.

Den blir mycket intressant, enligt min mening.

Noterar också att debatten i Dagen om heltidstjänst-livstidstjänst fortsätter.

 

Semesterbild från Lofoten

Är på semester på Lofoten i norra Norge. En fantastisk del av Guds värld, där skaparens kreativitet och känsla för skönhet kommer fram i all härlighet.

Här är ett foto från solnedgången på Lofoten i går kväll. Bilden tagen vid fiskesamhället Reine på södra Lofoten.

  • 20130730-IMG_1265 (500x333)

Semesterhälsningar

Jag har lämnat sommarstugan vid havsviken och bilar nu runt i Nordkalotten tillsammans med en dotter och fru Swärd. Så jag är lite dåligt uppkopplad till nästa söndag. Det kan hända att mitt bloggande närmaste veckan mest handlar om att lägga ut lite vackra semesterbilder från Sarek, Lofoten eller Nordkap. Vi får se. Allt gott alla bloggläsare.

Omfattande debatt i Dagen efter mitt utspel om pastorsrollen

Min artikel i Dagen förra veckan där jag problematiserar synsättet att pastorn måste vara på heltid på livstid, har skapat massor av feedback.

Två helsidesartiklar har publicerats den här veckan. Idag skriver David Ellgren och kritiserar mitt synsätt, han menar att kallelsen till att tjäna Gud gäller heltid och livstid. Man hittar artikeln här. I tisdags skrev Gunnar Johansson som under många år jobbat som församlingsföreståndare i stora pingstförsamlingar, han har nu pensionerats, han utvecklar mina tankegångar och är sympatiskt inställd till dem. Hans artikel hittar man här.

Min artikel som publicerades förra tisdagen, som startade debatten hittar man här. Dagen har även följt upp artikel på nyhetsplats och dessa artiklar hittar man här och här. Dagen har även gjort en uppföljande intervju med mig som man hittar här.

Richard Hultmar har skrivit ett utmärkt blogginlägg och kopplar frågan till EFK:s vision om församlingsplanteringar. Katolska bloggen Bengts blogg kopplar ihop mitt inlägg med diskussionen inom Katolska kyrkan om prästämbetets kris.Har någon sett något mer blogginlägg i detta ämne får ni gärna höra av er.

Hade tänkt skriva ett mer genomarbetat blogginlägg om Adams historicitet, det blev nu bara några snabba reflektioner, men det räckte tydligen för att sätta igång en debatt.

Återkommer dock i ämnet Adams historicitet och argumenterar för detta utifrån en bibelexegetisk utgångspunkt. Vill dock först försöka få kontakt med min gode vän professor Lennart Möller, som är professor på Karolinska institutet och DNA-forskare. Lennart är i USA och onåbar just nu.

Adams historicitet, vetenskapen och bibeltro

En fundering från semestersoftandet i solskenet i havsviken, Västerbotten.

Tron på Adam och Evas historicitet och att det faktiskt har hänt i historien. Det är en avgörande lärofråga. Paulus och Jesus var bl.a. helt övertygade om detta. Läran om syndafallet och frälsningen hänger på en historisk grund, både fallet och Kristi död och uppståndelse.

Om detta inte är historiska händelser utan endast är myter, då vet vi egentligen ingenting om hur ondskan har kommit in i världen, och vi kan konstatera att både Jesus och Paulus hade fel.

Hur kom ondskan då in i världen?

Hela poängen med skapelseberättelsen är väl att visa att det onda inte har sitt ursprung hos Gud.

Liberala teologin tror inte på historiciteten hos Adam och Eva. Det verkar som om uppfattningen sprids bland liberala evangelikaler.

Frågan är då hur man förklarar hur det onda har kommit in i världen.

Anledningen till varför man inte tror på detta är väl att det motsäger modern  vetenskap.

Det var uttryck får dåtidens fysik och biologi, inte dagens.

Men kan man inte med exakt samma argument då hävda att uppståndelsetron och tron på jungfrufödelsen, också var uttryck för dåtidens fysik och biologi.

Vetenskapen väger tyngre än Bibelns uppenbarelse.

Tycker man så, kan man då verkligen tro på jungfrufödseln och uppståndelsen? Och att Jesus gick på vattnet?

När man kör det racet, kan man då verkligen hålla fast vid en kristen tro?

 

Ledare idag om att evangeliet inte får tidsanpassas

Jag är på semester och sitter och softar i en sommarstuga i en havsvik i Västerbotten.

Är dock inte helt frånkopplad, icke-uppkopplad, avkopplad.

Idag har jag en ledare i Världen Idag som reflekterar över balansen mellan enhet och sanning. Om vikten av att bevara vår gemensamma kristna tro från generation till generation.

Och pekar på att den kristna kyrkan har hela tiden haft tendenser till urspårningar. Jag nämner om hur första generationerna av kristna kämpade mot gnosticismen och judaiseringen. Under en lång tid av kyrkans historia var den stora faran alliansen med världsliga makten. Militära korståg blev ju en av konsekvenserna.

Jag pekar i ledaren på att en av de stora utmaningarna i vår tid är liberala teologin. Vissa hävdar i bloggsamtal att den inte existerar, men oavsett vad man kallar det för handlar det om uppluckring av kristna läran och tron.

Jag ger två exempel i artikeln, syndafallets historiska sanning och Adam och Evas historicitet. Och uppluckringen av försoningsläran.

Det sistnämnda skriver jag en bok om. Det förstnämnda tänkte jag skriva ett blogginlägg om. Vill dock först göra en avstämning med min gode vän Lennart Möller som är professor vid Karolinska institutet och DNA-forskare.

Nu presenterar jag en moderator för bloggen

Nu inträffar ett stort steg i civilisationens utveckling.

Nu ska det bli ordning och reda på denna blogg. Jag har nu den stora glädjen att äntligen presentera en moderator för bloggen, Micael Gustavsson. Han är också medlem i Elimkyrkan i Stockholm, som nu håller på och byter namn till Folkungakyrkan, men vi ska behålla Elim-namnet för nätverket av församlingar som vi är.

Samtidigt införs kommentarsregler som ligger framme på bloggen. Micael får mandatet att se till att kommentarsreglerna följs. De som enligt hans bedömning överskrider reglerna får en tillsägelse av Micael, om det inte blir någon rättelse så tas kommentaren bort. Upprepas detta kan man bli avstängd från att skriva kommentarer.

Micael kommer också att hjälpa mig att bedöma kommentarerna, och kommer att besvara kommentarer på mina vägnar. Det skrivs ju ibland väldigt mycket kommentarer, och då har jag svårt att hinna hänga med.

För att inte strypa debatter som skenar iväg inför vi nu en nyordning inspirerade av bloggen Aletheia. Vi inför något som heter Folkungasalen, (vilket är Folkungakyrkans motsvarighet till Filadelfias 500-sal, som Aletheia valt som namn). Där kan man fortsätta meningsutbyten som kanske skenat iväg, och som kanske främst berör bara några personer. Moderatorn har mandat att hänvisa till Folkungasalen när bloggdebatten skenar iväg utanför ämnet.

Så här presenterar Micael sig själv:

Jag heter Micael Gustavsson och är medlem i Folkungakyrkan i Stockholm. Jag är född 1968, och har min bakgrund i HF(Helgelseförbundet) där min far Anders Gustavsson var pastor. Min familj består av min fru Tea och våra två barn Eowyn och Emrik. På 90-talet tog jag en fil.kand examen i praktisk filosofi förutom diverse poäng från en hel del oavslutade universitetskurser (bl.a. religionshistoria, idéhistoria och statsvetenskap). Har också suttit i ledningen för gamla HF:S förlag 1989-1996. De böcker som förlaget gav ut under den perioden är en  bra indikation på vad jag anser vara en sund kristen bokutgivning.

 Fem saker jag tycker om (förutom min fru och barn)

 C.S. Lewis (kristen författare

och apologet)

 Steven Erikson

(fantasy-författare)

 Woven Hand (helt unikt amerikanskt

band som spelar musik inspirerad av både folkmusik och punk)

Kaffe och te

Mer kaffe och te

Så här ser Micael ut:

Micke2

 

 

Reflektioner om pastorstjänsten

Här följer lite fler reflektioner från min sida om pastorstjänsten. Det blir också en kommentar på kommentarer som skrivits under senaste dagarnas debatt.

1. Om pastorala ledaruppgifter i en församling bara ska kopplas till anställning, kommer vi att begränsa kristen verksamhet i stor utsträckning. Vi talar mycket om församlingsgrundande, men fortfarande är det ganska få personer som sysslar med det. Ska det ta fart krävs personer som är beredda att fungera som oavlönade pastorer. Det saknas idag resurser för anställningar som pionjärpastorer. Det tar tid för en liten och nybildad församling innan den får råd att avlöna en pastor.

2. Vi har skapat en för stelbent ledarstruktur med att bara tala om pastorer och församlingsmedlemmar. Kristus har gett många gåvor till församlingen, och det finns olika ledarskapsgåvor. Först måste komma att identifiera och utveckla gåvorna i församlingen, i nästa steg kommer frågan om det är möjligt och om det finns behov av att anställa en person för att utöva en specifik tjänst.

3. Lärare och herdar erkänns och definieras. Herdar tituleras då pastorer, enligt det latinska ordet. Lärare blir i praktiken pastorer med tydlig lärargåva och de som jobbar med utbildning. Men vi behöver också det Bibeln talar om, apostlar, profeter och evangelister. Nya rörelser har mycket enklare att erkänna sådana tjänster. Jag tänker då på trosrörelsen, Vineyard, Hillsong, ett antal svenska församlingar ingår i ett brittiskt-internationellt apostoliskt nätverk som heter Salt and Light, New Wine-samarbetet är embryo till något sådant. I etablerade samfund tycks det vara svårare. Vilka är idag profeter inom Svenska kyrkan? Vilka apostlar har vi i pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan? Här har det som förr hette Svenska missionsförbundet gjort en insats genom att tydligt erkänna evangelisttjänsten.

Vi tappar dynamiken och hamnar i stelbent kyrkostruktur när vi inte erkänner olika gåvor och tjänster.

4. Frågan om anställningar av pastorer. Små församlingar har inte råd att heltidsanställa pastorer. Vissa mindre församlingar löser frågan genom att dela på en pastor som jobbar i flera församlingar. Detta kräver mer flexibilitet och tvingar ofta pastorer att mixa mellan olika yrken och anställningar. Fostrar vi en kultur där det är normalt och naturligt att en pastor också har ett annat yrke, går det enklare att lösa dessa frågor.

5. Det finns stora församlingar med omfattande verksamhet även på dagtid, och som har omfattande ekonomiska resurser. De ska naturligtvis anställa de personer de behöver för att driva sin verksamhet. Det är dock viktigt även i sådana församlingar att de heltidsanställda pastorerna tränar upp ledare och frigör även pastorala gåvor och tjänster i församlingen, som även har vanliga jobb och bara jobbar med församlingen på fritiden.

6. Medelstora församlingar har kanske resurser att anställa 2-3 personer. Man skulle dock kunna skapa ett bredare team med anställda om man hade fler personer som t.ex. jobbade halvtid i kyrkan och halvtid hade ett annat yrke.

7. En heltidsanställd pastor och en fritidsengagerad församling, kan ibland skapa en osund modell där församlingen vältrar över på pastorn att göra mycket som man egentligen borde dela upp på fler personer. En enda pastor som blir en allt-i-allo är inte heller en bra modell, det är risk att pastorn får göra långt mer än sådant man är bra på och kallad till.

8. Tror att nuvarande praxis med strikt skillnad på avlönade pastorer och fritidsengagerad församling, förkväver många gåvor i församlingarna, det kanske finns folk med både profetiska gåvor, pastorala gåvor, lärargåvor m.m. som inte får komma i tjänst, därför att de har ett annat jobb, och de räknas därmed inte.  Ett mer konsekvent gåvoupptäckande i församlingarna efterlyser jag, t.ex. finns det stora ledarbegåvningar ibland i församlingarna, som leder stora verksamheter i sina vanliga jobb, och som i sin församling inte alls räknas, därför att man inte hör till pastorsskrået. Det är inte bra.

9. Ska man sammanfatta det jag försöker säga, församlingarna bör mer satsa på oavlönade pastorer, där man ser att det finns kallelse, gåvor m.m. för detta. Skapas det ekonomiska resurser för att deltidsanställa en sådan kan det ofta vara en bra utveckling.

10. Man bör komma ihåg att det går inte att generalisera i dessa frågor, människor är olika, och församlingar är olika. En del pastorer skulle inte klara av annat än att bara ha en heltidspastorstjänst, skulle inte klara den splittring det innebär med flera jobb. Det måste respekteras.

11. För min del har det varit mycket lärorikt att kombinera tjänsten med pastor med ett annat yrke. Jag tycker det har vidgat vyerna och man får lättare att se på frågor utifrån hur vanligt folk ser på saker och ting. I vissa lägen kan heltidspastorstjänst under många år leda till trångsynthet, och för begränsade perspektiv, man lever sitt liv i en ganska sluten kristen värld. Detta kan naturligtvis undvikas även för en heltidspastor, genom att aktivt arbeta med evangelisation, och aktivt arbeta med församlingens samhällskontakter.