Jag har fått mycket kritik för att jag har kritiserat Donald Trump och den så kallade Trumpismen, som bland annat innehåller en sammanblandning mellan kristendom och högerpolitik, som jag är mycket skeptisk till. För närvarande tycker jag att Trumps politik också innehåller mycket vänsterpolitik, det finns väl inte någon demokratisk president i modern tid som så mycket har lagt sig i företagandet och näringslivet som Trump har gjort. Och nu gör utspel om ökat statligt engagemang i näringslivet. Det brukar alltid kallas för vänsterpolitik.

Nog om detta. Jag har kritiserats för att jag inte granskar och kritiserar Demokraternas politik på samma sätt som jag granskar Trump och Trumpismen. En viktig anledning är att det inte har uttalats en massa profetior om Joe Biden och andra ledande demokratiska politiker.

Men nu tänkte jag skriva och leverera en kritisk granskning av Demokraterna. Min källa till detta blir Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, en del av Liberalernas partiledning för länge sedan, docent i Statskunskap, och bosatt i USA sedan mer än 20 år tillbaka. Dessutom doktorerade Bergström samtidigt som mig, första halvan av åttiotalet. Bergström skriver inte ur ett kristet perspektiv, utan ett sekulärt allmänpolitiskt. Han är trovärdig i sina bedömningar. Han efterlyser framförallt ett demokratiskt parti som mer kan röra sig mot mitten i politiken, och inte styras för mycket av vänsterextrema inslag.

1. Min första iakttagelse är att Demokraterna har levererat en usel opposition till Trumps politik. Trumps många extrema uttalanden och beteenden borde ge smashläge till politiska motståndare, vilket Demokraterna inte alls har lyckats ta tillvara. De har usla opinionssiffror. Att lansera 82-årige Joe Biden i presidentvalet mot Trump, obegriplig strategi enligt min mening. Och sedan plocka bort honom ganska nära valet, vilket inte var lätt för Kamala Harris att hantera.
2. Demokraterna har misslyckats med att ta hand om de städer där man har politiska makten och har haft den under många år. San Francisco, Los Angeles, Chicago, Baltimore och Atlanta – har alla ett mycket dåligt rykte. Gator fyllda med knarkare och hemlösa. Apotek som länsas av gäng. En poliskår som förlorat arbetsmoralen då ingen försvarar polisens roll, nedgångna skolor, skatter som hämmar näringslivet, och att man drar till sig illegala invandrare. Extrem identitetspolitik på delstatsnivå har också skapat ett dåligt rykte, t.ex. att ta bort algebra från skolundervisningen i Kalifornien därför att svarta barn hade sämre resultat än vita. Demokratiskt styrda delstater har svårt att klara infrastrukturprojekt pga extrema regleringar. Det är en avgörande faktor bakom Demokraternas misslyckande enligt Bergström.
3.  Bergström skriver att det som har gjort störst intryck bland amerikanarna är att Demokraterna så lättvindigt har stöttat könsbyte hos barn och att biologiskt födda män ska kunna tävla i damidrott. Att man för lättvändigt har kunnat gå rätt in i USA från Mexiko har också rört upp amerikaner i allmänhet. Demokraterna har skapat sig en bild enligt Bergström bland många amerikaner att man är galna i sin kulturella utblick och saknar ett vardagligt sunt förnuft.
4. Trots Trumps framfart som en storm som skapat smashläge för Demokraterna med ett bra oppositionspolitik, har bara 8 procent av amerikanarna en mycket positiv bild av det Demokratiska partiet i dagsläget. Bilden av partiet är mer negativt än någon gång sedan 1990.
5. Bergström skriver att det inte finns någon tillnyktring på gång bland Demokraterna. Mesta politiska energin kommer från vänsterkanten, de så kallade progressiva. Där socialisterna Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez är de drivande. I New York vann vänsterkandidaten och socialisten Mamdani över den mer moderate Cuomo. Mamdani vill höja skatter för de rika som driver bort företagare från New York. Han är emot kapitalismen som ekonomiskt system, detta i kapitalismens huvudstad i världen. Han har uttryckt sympatier för Hamas i en stad med 1 miljon judar.
6. Bergström pekar på att alla till vänster söker sig till det Demokratiska partiet, det är ett tvåpartisystem, på liknande sätt som olika högerextrema falanger hamnar i det republikanska partiet. Aktivistiska krafter inom det Demokratiska partiet får en överdriven makt, förstärkt genom att de har bättre förutsättningar för genomslag i media, mer än mer moderata krafter.
7. Bergström ställer frågan om Demokraterna behöver förlora ytterligare ett presidentval innan åter blir ett mainstream-parti som bättre kan ta upp kampen mot Republikanerna. Att Demokraterna kan övervinna progressivismen inom sitt eget parti är en av görande politisk fråga för USA, menar Bergström.