Jag fortsätter här min granskning av teologiska trender med fokus på försoningsläran, eviga straffen, Gud som domare och Guds vrede över synden, och bibelsynen. Min utgångspunkt och analysram är den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson som är expert på liberal teologi, och som tidigare attraherades av den men nu markerar ett tydligt avstånd. Mitt praktikfall blir amerikanske pastorn Brian Zahnd, eftersom han är Sverigeaktuell och uppenbarligen har ett stort inflytande inom EFK. Amerikanska predikanter och teologer kan och bör granskas, att kalla det för drev och svartmålning när man gör det, blir endast demagogiskt. Under förutsättning att granskningen görs på ett sakligt sätt. Jag tycker att frågan om rörelser i riktningen mellan liberal teologi och evangelikal teologi, eller om man kallar det för klassisk eller ortodox teologi, som Roger E Olson gör, han använder alla begreppen synonymt, – den frågan är aktuell och intressant.
Roger E Olson tar särskilt upp om det som brukar kallas för progressiv evangelikalism, som ett exempel på en gråzon mellan en mer konservativ evangelikal teologi och liberal teologi. Ibland kallas det för bara progressiv kristendom, då det evangelikala inslaget kan vara ganska begränsat. Det är uppenbart att Brian Zahnd hör till denna kategori, progressiva evangelikaler. Enligt vad jag har skrivit tidigare kan jag knappast kalla Zahnd för evangelikal, hans bibelsyn är inte evangelikal, jag har förklarat det i ett tidigare blogginlägg. Zahnd bör rimligen klassas som progressiv, knappast som progressiv evangelikal.
Olson skriver att de progressiva är inte en tradition, en rörelse, en identitet – på det sätt som liberal teologi är. Det är en beteckning på många individer idag som inte vill se sig själva som teologiskt konservativa och som betonar sociala rättvisefrågor, ofta på bekostnad av evangelisation och en sund lära, och traditionella kristna normer när det gäller tro och liv. Olson skriver att de som ser sig som progressiva idag behöver se de stora farorna med liberal teologi. Det handlar om att glida bort från en genuin kristen tro om man rör sig i den riktningen.
Olson varnar för att de som hamnar i progressiv tro glider över i liberal teologi. ”They devote their whole attention as christians to social justice causes. For them the cognitive content of orthodox Christianity shrivels up and dies except as a collection of symbols, relics, artifacts”,
Olson skriver också att ”My experience as a Christian theologian for forty years is that the majority of people attracted to liberal Christianity are Christians raised in rigidly fundamentalist homes and churches who have moved into progressive Christianity, and are not satisfied with that vague halfway house. As self-identified progressive Christians, which, in the third decade of the twenty-first century usually means pro-LGBTQ in every aspect and level of church life, they feel the pull of all-out liberal Christianity.”
Olson pekar på en rörelseriktning som pågår. Mest fokus i den rörelseriktningen har varit på LGBTQ-frågor men innefattar även omtolkningar och dekonstruktion av grundläggande kristna lärosatser. Omtolkningen av LGBTQ-frågor ser Olson som en tendens på en teologisk förskjutning där man rör sig från en klassisk-ortodox-evangelikal kristen tro i riktning mot en liberal kristen tro. Olson skriver att det kognitiva innehållet i ortodox kristendom luckras upp. Det är just detta hela debatten om Brian Zahnd handlar om. Jag har lyft fram frågan om försoningsläran, synen på eviga straff och Gud som domare och bibelsynen. Grundläggande lärofrågor där Zahnd har ändrat sig kraftigt, och där han också skapar kraftiga karikatyrer och nidbilder av vad han har ändrat sig ifrån, och de som står för en mer konservativ evangelikalism, klassisk och ortodox kristen tro enligt Olsons teologi.
En sak Olson lyfter fram i sin granskning är förskjutningen i riktning mot liberal teologi, och det innefattar inte minst dessa grundläggande lärofrågor, som betydelsen av Jesu död på korset – försoningsläran, synen på eviga straff och varningen för att gå evigt förlorad, och synen på Guds vrede över synden, Gud som domare, och Guds helighet.
Olson lyfter fram i sin granskning av liberalteologin att just dekonstruktion, omtolkning och nedvärdering av grundläggande klassiska lärorna angående korset och försoningen, och eviga straffen, är något som kännetecknar liberalteologin.
Olson skriver om liberalteologen Marcus Borg att för honom finns inga hot om att gå evigt förlorad, frälsning handlar om livet här och nu, något inomvärldsligt. Det finns inte något inslag av behov av pånyttfödelse och en omvändelse och ett hot om att gå förlorad om man inte omvänder sig.
För liberalteologen Spong skriver Olson, han tror inte på en Gud som kräver ett offer av sin son. Jesu död på korset var endast ett tragiskt martyrskap av en stor profet, inte ett frälsande offer för synder. Något helvete existerar inte för Spong, betonar Olson. Endast ett vagt hopp om en evighet återstår. Spong är en universalist betonar Olson.
Det är intressant att Roger E Olson poängterar att omtolkningen av Jesu död på korset, att det endast är ett tragiskt martyrskap, inte ett frälsande offer för synder – det präglar liberal kristendom, och är en självklarhet i liberal kristendom. Däremot kan klassisk kristen terminologi leva kvar, men har då omtolkats och förlorat all ursprunglig mening. Samma sak gäller tron på eviga straffen, att gå evigt förlorad, existensen av helvetet i någon form – det har den liberala teologin övergett. Omtolkning av dessa läror är inte endast en variant av progressiv evangelikalism, det är teologiskt liberal kristendom enligt Olson.
Det är viktigt att betona att Bibelns undervisning om Jesu död på korset och försoningsläran, innehåller en stor bredd och många nyanser. De olika försoningsläror som har formulerats innehåller en delaspekt av Bibelns undervisning. En teolog som John Stott, har haft förmågan att få med helheten i den bibliska undervisningen. Det handlar om mycket mer än bara objektiv eller subjektiv försoningslära. Samma sak gäller den bibliska undervisningen att gå evigt förlorad, Guds dom vid tidens slut, eviga straff – det finns nyanser i den bibliska undervisningen. Exakta innebörden av eviga straff kan evangelikaler diskutera och ha olika uppfattningar om.
I nästa blogginlägg kommer jag att kommentera förskjutningarna i bibelsynen.