Den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson har skrivit en bok med titeln ”Against liberal theology – putting the brakes on progressive christianity”. Olson är en evangelikal teolog som är expert på liberalteologi. Boken ger en mycket bra översikt över ämnet. Jag använder Olsons skrivande som en tolkningsram för att försöka tolka och förstå den amerikanske pastorn och predikanten Brian Zahnd, som har varit aktuell i Sverige i sommar. Jag har också läst Olsons utmärkta bok ”The journey of modern theology” som jag också har som en utgångspunkt. Skriver i punktform för att ge struktur åt resonemanget.

1. Olson betonar att liberal teologi framträder i ett antal olika skepnader. Den allmänna formen är enligt Olson heresi. Det är inte kristendom, det är en annan religion. Olson skriver att det är ett alternativ till ”true, classical, historical, biblical and orthodox Christianity”. Man dekonstruerar och ifrågasätter de mest grundläggande kristna lärosatserna som till exempel tron på Jesu uppståndelse och inkarnationen, att Gud blev människa. Man förkastar alla grundläggande kristna lärosatser och ser inte Bibeln eller kristna traditionen som auktoritativt. Ett exempel på den mest radikala liberalteologin är den episkopale biskopen Spong. Marcus Borg nämner Olson som en av de mest inflytelserika liberalteologerna i modern tid. Olson varnar för den liberala teologin, menar att de leder människor och församlingar bort från kristen tro. Den radikala formen av liberalteologi är inte Brian Zahnd i närheten av, han är starkt kristocentrisk och betonar tron på uppståndelsen och inkarnationen.
2. Olson lyfter fram att det också finns varianter av liberalteologi som vill bevara grunden i den kristna tron men ambitionen är att modernisera kristendomen. Moderna vetenskapen och det moderna tänkandet blir en överordnad auktoritet. Man kan hålla fast vid de grundläggande kristna lärorna, och dess terminologi, men moderniserar och omtolkar.
3. Olson tar upp om olika teologer som rör sig i gränszonen mellan liberal teologi och evangelikal kristen tro, eller om man kallar det för en mer konservativ teologi, eller ortodox teologi – det sistnämnda en term som Olson använder. Olsons slutsats är att liberal teologi är självutplånande, de som hamnar i det upphör att vara kristna, eller så påverkar man kristna ledare och samfund att glida bort från kristen tro. Effekten blir tynande kyrkor. Han noterar dock att det ständigt fylls på med nya liberalteologer, med pastorer, teologer och kristna ledare som kommer från en karismatisk-evangelikal miljö men som börjar tvivla, ifrågasätta, dekonstruera det man tror. Och då rör man sig i en teologiskt liberal riktning. Det är uppenbart att Brian Zahnd rör sig i denna gråzon mellan evangelikal/konservativ/ortodox/klassisk kristendom och teologiskt liberal kristendom. Zahnd hävdar ju själv att han rör sig i dennan zon. Den breda gränszon är också mycket bred och innehåller ett antal olika strömningar.
4. En sådan gråzon och gränszon är det man kallar för progressiv evangelikalism. Detta innehåller olika nyanser. Enligt min mening borde jag klassas som en progressiv evangelikal, har i många år använt min bibeltro för att motivera till flyktingengagemang och kämpa för en generös flyktingpolitik. Samma sak med ett kristet engagemang i miljöfrågor. Så jag bör rimligtvis delvis kallas för progressiv evangelikal. Men progressiv evangelikalism innefattar också många gånger ett ifrågasättande och problematiserande av grundläggande kristna lärosatser.  Omtolkning och dekonstruktion angående HBTQ och äktenskapssyn är ett aktuellt exempel, som uppenbart ligger i denna gränszon/gråzon. Olson varnar också för att vissa delar av den så kallade progressiva evangelikalismen glider bort i riktning mot liberal teologi, och distanserar sig från en autentisk och klassisk kristen tro.
5. Olson lyfter fram i sina böcker olika varianter av teologiskt tänkande som befinner sig i gränstrakterna mellan liberal teologi och evangelikal-konservativ-ortodox teologi. Ett exempel på teologisk riktning som Olson lyfter fram är Hauerwas, som varit en mycket populär amerikansk teolog i många år. Han markerar tydligt mot liberala teologin, och betonar framförallt att vi ska leva som Jesu lärjungar och att kristna församlingen behöver leva ett liv och praxis som återspeglar att vi är Jesu lärjungar. För Hauerwas är inte dogmerna det centrala utan istället vårt liv. Hauerwas har många viktiga poänger i sin teologi men min uppfattning är att även våra dogmer och innehållet i vår tro och försvaret för det, är också viktiga delar i teologin och i en kristen självförståelse. Karl Barth är en annan teolog som brukar räknas som neoortodox och som markerat ett avstånd mot liberala teologin, men vars bibelsyn många evangelikaler ställer sig främmande inför.
6. Var befinner sig i Brian Zahnd i dessa gråzoner? Det ska jag försöka diskutera i nästa blogginlägg.
7. Ett sätt att göra en distinktion mellan evangelikal/konservativ/klassisk/ortodox kristen tro kontra liberal teologi och de olika mellanlägen som olika teologiska strömningar står för – är olika hållning till Bibeln som Guds ord. Enligt liberaler är Bibeln människors ord. En klassisk kristen förståelse betonar att Bibeln är Guds ofelbara ord, en helig skrift, fokus är inte på att det är människors utan det är Guds ord. Ofta verbalinspirerad men i inspirationsfrågan finns olika nyanser. Gränszonerna och varianter att progressiv evangelikalism lyfter fram budskapet från Gud i skriften, att den innehåller Guds ord, men också med mänskliga sidor och felaktigheter. Zahnd har detta tydligt i sin bibelsyn, att delar av skriften är endast människors ord inte Guds ord.