Debatten om den amerikanske pastorn Brian Zahnds teologi och förkunnelse var intensiv i slutet av våren och början av sommaren. Jag skrev fem blogginlägg under maj-juni med en kritisk granskning av Zahnds bok ”Sinners in the hands of a loving God.” Eftersom jag har fått en hel del kritik för min granskning av Zahnd, och vissa debattörer tycker att jag helt och hållet har feltolkat och fultolkat honom. Därför har jag tittat på boken igen och mina egna texter, men kommer till samma slutsats igen, att jag har gjort en saklig bedömning av innehållet i Zahnds bok.
Eftersom Torpkonferensen är över så behöver vi inte en gång till komma in på en pseduodebatt om vad gränserna är för vilka som ska få tala på Torpkonferensen. Vad jag förstår kom Zahnd inte heller in på vid sin Torpmedverkan på de kontroversiella grundläggande lärofrågor som bland annat jag, Olof Edsinger, Per Ewert och Niclas Ljungh har lyft fram i svensk debatt. Hans predikan på lördagskvällen på Torp som handlade om nådens skönhet, var väl bra, egentligen ett muntligt utdrag utifrån en av hans böcker, en intellektuell predikan men kunde inte se någon omvälvande andligt utmanande väckelsekristendom i förkunnelsen.
Zahnds böcker översätts och har översatts, och hans budskap sprids kontinuerligt i Sverige så det finns motiv att fortsätta diskutera och samtala om hans bibelsyn och syn på grundläggande kristna lärofrågor.
Mitt bekymmer är egentligen inte Zahnd, det finns en uppsjö av amerikanska predikanter, inom hela skalan av karismatiskt-antikarismatiskt och evangelikalt-konservativt-fundamentalistiskt-liberalt, postliberalt-postkonservativt-progressivt evangelikalt, mitt bekymmer är alla okritiska och välvilliga bemötanden av den här typen av förkunnelse, från många pastorer och ledare inom Evangeliska Frikyrkan.
Den här diskussionen handlar inte om några perifera gränsdragningsfrågor. Det handlar om själva kärnan i evangeliet och i vår kristna tro. Vad man än kallar sakerna för så är ett rent sakligt konstaterande att Zahnds sätt att skriva om frälsningen, Bibelns auktoritet, korset, försoningen, Guds vrede, Guds dom, eviga livet och eviga domen är något annat än den traditionella förkunnelsen inom Örebromissionen och Helgelseförbundet, alltså EFK-traditionen. Ett tredje och mycket litet samfund, bland EFK:s grundarsamfund, är fribaptisterna, vilket ständigt har påpekats i denna diskussion. Fribaptisterna blev ju uteslutna av gamla Baptistsamfundet i slutet av 1800-talet på grund av heresi, framförallt angående försoningsläran och synen på eviga straffen. Att likställa Zahnd och fribaptisterna är dock en kraftig överförenkling. Jag har varit pastor för fribaptisternas gamla församling i Stockholm i ett antal år, och är nu ordförande för församlingen, så jag tror jag vet en del om saken. Stockholms gamla fribaptistförsamling är en del av Elimkyrkan som numera heter Folkungakyrkan.
Mina egna böcker i dessa grundläggande frågor om kristen tro och evangeliets innehåll, boken Efter detta som kom ut 2011 och Inte utan korset som kom ut 2013, menar jag ligger linje med den traditionella synen inom EFK:s grundarsamfund. Dessa böcker ligger långt ifrån Zahnd och Sinners in the hands of a loving God. Det påståendet borde nog inte någon kunna ifrågasätta, oavsett vad man tycker om Zahnds teologi.
I debatten om Zahnd har jag sagt att han uttrycker delvis liberalteologisk skåpmat. Detta har jag fått mycket kritik för. Kommer att diskutera saken lite djupare i nästa blogginlägg, med hjälp av amerikanske teologen Roger Olson, som är en ledande expert just på liberal teologi.