Det är hela havet stormar just nu i kristna HBTQ-debatten. Världen Idags tidigare ordförande Per-Olof Eurell har i dagarna kommit ut med en bok där han argumenterar för att pingst- tros- och karismatiska sammanhang ska ändra äktenskapssyn. Hans son Gabriel har gått ut med sin berättelse, bland annat i en artikel i Dagen. Pingstpastorssonen Andreas Wijk och dessutom lovsångsledare i Hillsong, i varje fall tidigare, gick ut och berättade på bästa sändningstid i Carina Bergfeldts program att han är en homosexuell man, något han hållit tyst om hittills. En vecka efter TV-programmet medverkade Wijk i Norrmalmskyrkan i Stockholm i en gudstjänst där Jonas Gardell var predikant. Jonas Gardell och Joel Halldorf har också använt sin plattform i Expressen för att agitera för att frikyrkan ska ändra inställning.
Den stora riksdebatten om att ändra äktenskapssyn var ju för 15 år sedan då alla partierna utom KD ställde sig bakom en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vid den tidpunkten var kyrkan enhälligt emot, vi ansåg alla kyrkor att äktenskapet var en unik institution för en man och en kvinna, även Svenska kyrkan stod bakom vårt gemensamma upprop. När nya äktenskapslagstiftningen var genomförd 2009 var det endast kyrkorna kvar som en ”konservativ rest”. Det var dock inte svårt att få Svenska kyrkan att ändra sig till den nya ordningen, kyrkomötet, högsta beslutande organ består ju mest av politiker, och de röstade naturligtvis efter sina partiprogram och kyrkan beslutade att viga samkönat.
Min krönika i Dagen idag ger en mycket kortfattad summary av den klassiska-konservativa kristna ståndpunkten. Jag hoppas artikeln är öppen så att man kan länka till den.
Jag har varit pastor i Stockholm i hela mitt liv så jag har jobbat med dessa frågor senaste femtio åren, dock främst i samtal och själavård, så för mig är det inte några nya frågor. Min jobbigaste pastorala erfarenhet under alla dessa femtio år var när en homosexuell församlingsmedlem hamnade i rättegång och dömdes för pedofila övergrepp. Min pastorala ambition var att stötta hela vägen till ett omvänt liv, men i det fallet blev det inte bra, jag fortsatta dock pastorala stöttningen aktivt även under hela fängelseperioden.. En gång blev jag utsatt för ett homosexuellt våldtäktsförsök i ett samtal med syftet att stötta och hjälpa.
Jag kan berätta många stories från dessa 50 år.
En sak gör mig mycket beklämd. Både Gabriel Eurells vittnesbörd och Andreas Wijks vittnesbörd visar att det råder mycket tystnadskultur i många församlingar kring dessa frågtor. I församlingen måste vi dela våra liv med varandra, oavsett vad vi brottas med i våra liv. Det måste vara ett öppet samtalsklimat och aktiv själavårdsfunktion för att öppna sitt hjärta. Det gäller frågan om sexuell läggning, men det gäller alla andra frågor inom detta område, t.ex. äktenskapliga kriser, sexuella frestelser, attraktion till någon annan än den man är gift med – sådant måste man prata om i en kristen församling.
Under alla år som pastor har jag haft en praxis att en gång per år ha en sex- och samlevnadspredikan just med syftet för att öppna upp och få igång samtalen i församlingen. Moderna församlingar tycks vara mer slutna miljöer och det är olyckligt. Och man talar tydligen om dessa saker i undervisningen så de människor som berörs vågar inte prata om det. Det är en mycket olämplig församlingskultur när det blir på det sättet.