Min inställning till svenskt NATO-medlemskap

Debatten om NATO är het. Jag tycker det hade varit en fördel om Sverige kunnat ta ställning till NATO-medlemskap under mer ordnade former, nu gör vi det med pistolen mot pannan.

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag varit för ett svenskt NATO-medlemskap. Jag kan inte minnas att jag någon gång har haft en annan uppfattning. Jag minns dock inte om jag har skrivit om det någon gång. EU och FN har jag skrivit en del om, men så vitt jag minns inte om NATO.

Jag är ju präglad av den frikyrkliga pascifistiska traditionen, jag har inte gjort ”lumpen”, jag krävde vapenfri tjänst när jag skulle göra min värnplikt vid mitten av sjuttiotalet. Men jag inser att Sverige har ett militärt försvar och det måste utformas på ett förnuftigt sätt.

Mitt argument är mycket pragmatiskt. Det är inte möjligt för ett litet land som Sverige att ha egen militär kapacitet att kunna klara ett militärt fientligt angrepp utifrån. Vi är helt beroende av andras stöd. Även om vår alliansfrihet har tjänat Sverige väl under 200 år, har situationen förändrats senaste decennierna. Det ryska hotet har varit aktuellt under ett antal år, i varje fall sedan Putin fick makten.

I dagens läge skulle det bli väldigt märkligt, om Finland blir medlemmar i NATO, och Sverige är det enda landet nära Ryssland, som är utanför ett NATO-medlemskap.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Varför skulle det vara så märkligt om Sverige stod utanför Nato? Jag förstår inte varför det är så viktigt att Sverige promt måste följa Finland i denna fråga?
    Ett Natomelemskap är en så stor fråga att den måste åtminstone avgöras i en folkomröstning.

  • Nådehjon

    Ser på flighflightradar24 att Nato ställer upp för Ukraina med stratotanker och spaningsplan, dessutom mycket vapen, fast dom inte är med i Nato, om Sverige ändå skulle säga nej till Nato, är Nato då lika villiga?

  • Upp Given

    Hur står det till med de så kallade profetrösterna idag? Varför tycks de ha tystnat nu när det behövs konkreta lösningar på de problem som de genom sin välvilja – eller så kallade profetiska gåva – främjade för snart två mandatperioder sedan? Var det Guds vilja att det skulle bli kaos i Sverige? Var är den röst som vågar basunera ”Jesus var också återvändare”? Eller stannar man bara halvvägs i sin likhetssträvan?

    En anvisning som Gud har gett en gång för ett visst tillfälle innebär inte att den anvisningen alltid skall tillämpas vid liknande tillfällen även om den fungerar. Fråga Abraham vad han har att säga om det.

  • Upp Given
  • Mikael Svensson

    Det har väl inte funnits någon ” profet” som på svenska sagt ett enda sant ord som sedan visat sig stämma.
    Kommer ihåg profetior jag som barn tvingades lyssna på om Herrens snara återkomst och den snart annalkande sovjetiska invasionen där förföljelserbutan dess like skulle bli följden.
    En sann profet hade förutsett och varnat för den enorma muslimska massinvandringen och brottsligheten utveckling några decennier senare.

  • Upp Given

    Menar du alltså att SD var mer profetiska än de självutnämnda profeterna som skriver på denna sida i detta avseende?

  • https://niwega.net Kjell_P

    När det går status i Andens gåvor går det illa. Paulus varnade för det i 1 Kor. 4:7 ”För vem ger dig företräde framför andra? Och vad har du som du inte har fått? Och även om du har fått det, varför skryter du då, som om du inte hade fått det?”

    Han underströk det i 1 Kor. 13:4 ”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, kärleken skryter inte, den är inte uppblåst,”

    Även Jesu lillebror Jakob varnade i Jak. 4:16 ”Men nu skryter ni i ert högmod. Allt sådant skryt är av ondo. ”

    Ordet som används i dessa tre texter är καυχάομαι (kauchaomai) G2744 och det betyder att ”söka ära och respekt med eller utan giltig orsak”. Böjningsformer av ordet handlar om att på det sättet få makt över andra.

    I karismatiska kretsar har det alltid varit vanligt att lida av titelsjuka. Det finns alltid några som vill kallas Apostel, Profet, Helbrägdagörare och Doktor. Och för att skydda den vunna positionen och aktningen felciterar man sedan gärna med de varnande orden ”Rör inte Herrens smorde!” (Ett antal verser i Samuelsböckerna använder uttrycket ”Herrens smorde” om kungen.)

    Nu till Profeter och Profetior.

    Tyvärr förknippas ordet profetia ofta med siande om framtiden, men det är bara en del av Gamla Testamentets profettjänst. Den andra delen liknar Apostlatjänsten i Nya Testamentet, nämligen att frambära Gud ord.

    Lägg märke till att både GT-profeterna och NT-apostlarna fick medverka till att Guds ord nedtecknades och blev det vi nu kallar Bibeln. Dessa tjänster finns inte längre.

    Hebr. 1:1-2 I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna. I dessa sista dagar har han talat till oss genom Sonen, som han har satt till arvinge över allt. Genom honom har han också skapat universum.

    En annan av Jesu lillebröder varnar allvarligt för att hitta på tillägg till Guds ord. Jakob 1:3 Älskade, när jag i min stora iver ville skriva till er om den gemensamma frälsningen, har jag funnit det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att kämpa allvarligt för den tro som en gång har blivit överlämnad åt de heliga.

    Ingen får förhäva sig och lägga till något till Guds ord, den tro som EN GÅNG har överlämnats åt oss, evangelium!

    Kort och gott handlar profetians gåva i Nya Testamentet om att på ett korrekt sätt förklara Guds ord, alltså Bibelns texter. Tänk då på exeges och apologetik.

    Kan det då aldrig hända att Gud nu för tiden ger insikt i framtida händelser? Jovisst kan detta hända, men det hör inte till liturgins och församlingens dagordning.

    Paulus talar i 1 Kor. 12:8 om: ”För åt den ene ges genom Anden ord av vishet, till en annan ord av kunskap genom samme Ande,”

    Detta kan säkert ibland handla om nära framtida händelser som är av vikt för de som är närvarande när vishetens och kunskapens ord ges.

    Jag förstår helt och fullt att det jag har skrivit inte faller i god jord hos dem som blivit lurade att tro på ”Trosförkunnelsen” (Word of Faith). Dessa vill jag råda att noggrannt läsa Petrus andra brev och Judas brev så att de kan komma tillbaka till tron på Guds sanna evangelium.

    /Kjell_P