Nu är det lördagskväll.
Det är sorgens tid. Bibeln uppmanar oss att gråta med som gråter, sörja med dem som sörjer, lida med dem som lider. Det är stor smärta över att ondskan är så aggressiv i vår närhet. Den värsta formen av ondska drabbar oskyldiga barn. Har sett alla TV-bilderna av drabbade barn. Har ägnat ett antal timmar idag åt 4-åriga Gabriella, ett av barnbarnen, vi gick runt i sex lekparker i hennes bostadsområde. Gungade, byggde sandslott, klättrade, busade. Det är bara demoniserade och onda människor som kan rikta och skjuta missiler mot barn, och soldaterna som gör det är ondskans lakejer.
De bör komma ihåg att de en dag ska stå till svars inför Gud för vad de har gjort. Mänskliga domstolar dömer nästan aldrig krigsbrott.
Samtidigt är det en smärta i det faktum att hela västvärlden tittar på när Ryssland försöker bedriva folkmord. Underbart med alla insatser för flyktingar. Men ukrainarna är hopplöst utlämnade i att hantera alla ryska missiler, stridsvagnar, legosoldater, bombplan. Samtidigt inser jag att USA:s president och EU:s ledare måste vara försiktiga, sannolikheten är stor att de utlöser ett nytt världskrig och kanske ett kärnvapenkrig om man skulle ingripa militärt i detta läge.
Detta är också en påminnelse om var högernationalismen hamnar när den drivs till sin spets. Ukrainaoffensiven från Rysslands sida, är helt och hållet ett högernationalistiskt projekt med kyrkans välsignelse. De mest Putinvänliga i hela västvärlden har varit de högernationalistiska partierna och dess företrädare. Sverigedemokraterna har varit det i särklass mest Putinvänliga partiet i Sveriges riksdag. Samma sak med Le Pen i Frankrike, högernationalisterna i Italien, Ungerns ledare har haft mycket täta kontakter med Kreml. Trump har uttryckt sig mycket uppskattande om Putin. Man delvis retirerar från dessa ståndpunkter i dagsläget, man kan nog inte hamna i för mycket blåsväder, de folkliga opinionerna i alla västländer är på ukrainarnas sida. Men uppskattar mycket att länder som varit så fientliga till flyktingmottagande nu öppnar sina gränser.
Har lekt stor del av dagen och när jag kommer hem noterar jag att Facebook gratulerar mig för att jag har gift mig idag. I morse registrerade jag några personuppgifter på min Facebooksida, var jag bor, var jag har studerat, när jag gifte mig, arbete m.m. Den dagen man registrerar giftermål tolkar tydligen Facebook som man gift sig den dagen. Så tack för alla gratulationer på bröllopsdagen nästan 46 år för sent. Men jag får ta det som ett för tidigt aprilskämt.
Nästa vecka ser jag fram emot New wine ledardagar i Citykyrkan i Stockholm. New Wine är ett mycket bra nätverk av kristna ledare, sund teologi, sund ledarsyn och sund karismatik. Skulle önska mer av detta inte minst i Evangeliska Frikyrkan.