I morse var jag med på en pastors- och ledarsamling inom New Wine-nätverket i Stockholm. I samband med samlingen fick jag ett Guds tilltal som jag vill dela med mig av. Som alla profetiska ord ska det naturligtvis prövas och jag räknar med feedback från mogna kristna som jag känner kring denna sak.
Tilltalet handlar om att vi står inför ett år av kraftfulla kristna initiativ i Sverige och stora segrar, men det blir också ett år av turbulens. Det kommer också att bli strid och motstånd. Det jag upplevde som ett profetiskt tilltal är att det kommer att riktas pilar mot Hillsongförsamlingen i Sverige. Senaste dagarnas händelser har redan gett en antydan om denna sak, men min känsla var att det pågår en mer organiserad kampanj med syftet att bekämpa evangelikal väckelsekristendom i Sverige och att man särskilt kommer att ge sig på Hillsong.
Mitt tilltal är inte riktat till Hillsong, ledarna där vet mycket mer än jag om vilka utmaningar man står inför. Mitt tilltal är riktat till övriga kristenheten i Sverige.
När någon del av svenska kristenheten utsätts för överdriven, onyanserad kritik och kritik för att man står upp för klassiska kristna bibliska värderingar, då ska vi kristna stötta varandra och stå upp för varandra. Annars lämnar vi en spjutspetsfalang i kristenheten utlämnade. Vi ska be för kristna som blir attackerade i offentliga rummet på okunniga och tendentiösa grunder. Vi ska stå upp för att försvara våra bröder och systrar.
Det behöver inte alls innebära att vi håller med om allt hos den kyrka som blir attackerad. Men vi kristna behöver uppträda som ett folk som visar en intern lojalitet.
Vi har fallerat på dessa punkter ständigt. Pingströrelsen blev utlämnade åt sig själva när hela etablissemanget rasade mot dem under 1910-30-talet, inklusive de äldre samfunden. Jag upplevde samma sak när Maranata attackerades under tidigt 60-tal, övriga kristenheten allierade sig med sekulära samhällets glåpord. Liknande tendenser när kritiken mot Livets ord var som skarpast på 80-talet. Kristna kyrkan hejade på och bidrog ytterligare till kritiken.
Jag var ambivalent inför Livets ord på 80-talet, jag gillade mycket, men var också skeptisk till överdrifter i förkunnelsen, och en för högmodig och arrogant inställning till andra kristna, hos vissa ledare och medlemmar i rörelsen. Jag ställde dock ändå upp och försvarade Livets ord, dels genom en artikel i Läkartidningen och en i Svenska Dagbladet. Jag var då pastor i en förortsförsamling på 75 medlemmar så min röst var inte särskilt stark, men jag tog ändå till orda och försvarade mina syskon. Vineyard råkade ut för ett liknande drev på 90-talet där jag också tyckte att stödet från etablerade samfunden var mycket svagt.
Låt oss inte göra samma misstag igen om någon gren av kristenheten hamnar i blåsväder detta år. Låt oss försvara Hillsong om de attackeras, och låt oss försvara andra kristna grupper som hamnar i blåsväder. Låt oss alla be för Hillsongförsamlingen och Andreas och Lina Nielsen.
Allt som skrivs i media om kristna rörelser är inte förföljelse. Det finns mycket bra journalistik, och media har all rätt att kritiskt granska kristna rörelser. Men i vissa lägen går man över gränsen och det blir en ren förföljelse. Det är detta jag talar om.