Sorgligt att Evangeliska Frikyrkan lämnar Svenska Evangeliska Alliansen

~ stefan

Det är sorgligt att läsa i Dagen att Evangeliska Frikyrkan lämnar Svenska Evangeliska Alliansen (SEA). Låt mig förklara varför.

SEA är den verkligt klassiska ekumeniska organisationen i Sverige. Den bildades redan på 1850-talet och var ett samarbetsorgan för väckelserörelsen. Tanken med SEA var att förena väckelsekristna som var kvar i Svenska kyrkan och de som bildade frikyrkosamfunden som växte fram från 1850-talet och framåt. Det var både EFS:are, baptister, metodister och missionsförbundare som möttes inom ramen för SEA. Prins Oscar var under många år en ledande profil inom Evangeliska Alliansen. Under 1970-talet växte det fram ett annat ekumeniskt organ med namnet Lausannekommittén. För drygt 20 år sedan gjordes ett omtag då Svenska Evangeliska Alliansen och Lausannekommittén slogs ihop som en organisation, det som idag kallas för SEA. SEA har sedan dess också varit den svenska företrädaren för Lausannerörelsen. Evangeliska Frikyrkan var en drivande kraft vid omtaget för drygt 20 år sedan. Pingströrelsen var då främst engagerat genom Olof Djurfeldt som person och kom med som  nätverkspartner först ett antal år senare.

Som företrädare för Evangeliska Frikyrkan var jag aktivt engagerad vid SEA:s omtag för drygt 20 år sedan. Har sedan dess under 20 år varit aktiv i SEA vid årsmöten och styrelsearbetet, bland annat som styrelsens ordförande under en 10-årsperiod, fram tills för ett år sedan då jag avgick från styrelsen.

Vid omtaget för SEA var det en gemensam vision att lyfta fram och främja evangelikal kristendom i Sverige. Tanken var att det skulle vara ett alternativ och komplement till Sveriges Kristna Råd, som fyller sin funktion men som inte kan företräda en evangelisk-evangelikal rörelse på grund av sin bredd bland medlemsorganisationerna. SEA:s klassiska roll att förena evangelikala-väckelsekristna inom Svenska kyrkan och inom frikyrkorörelsen, har hela tiden varit aktuellt, SEA har t.ex. i alla år efter omtaget för drygt 20 år sedan haft generalsekreterare med förankring inom EFS och Svenska kyrkan.

EFK-ledningen skyller på brist i inflytandet över SEA som ett skäl till att lämna organisationen. Det argumentet är obegripligt. Mitt engagemang i SEA-arbetet utfördes under många år just som företrädare för Evangeliska Frikyrkan. Ett av SEA:s nuvarande medlemssamfund, Evangelisk Luthersk mission till exempel, har sin samfundsledare Daniel Ringdahl som styrelseordförande för SEA, så det är upp till de berörda samfunden att avgöra hur mycket engagemang och inflytande man vill utöva i SEA-arbetet. EFK har inte visat något intresse för SEA:s arbete under senare år och efter att Daniel Norburg avgick som missionsdirektor har engagemanget varit obefintligt. I styrelsearbetet har ett samfund full insyn i och beslutsansvar för hur SEA bedriver arbetet och vilka frågor som prioriteras. Samfundet väljer i praktiken själv hur stort inflytande man vill utöva genom att utse representanter till årsmöten, i valberedningen och genom att föreslå styrelseledamöter.

Jag tycker att det är sorgligt att de moderna frikyrkosamfunden visar ett så pass svalt intresse för SEA:s arbete, inte minst mot bakgrund att organisationen har utfört ett utmärkt och mycket effektivt arbete med begränsade resurser. Det är sorgligt att man inte vill förvalta och vidareutveckla det ekumeniska arv som SEA är en bärare av.

Vi valde en modell vid omtaget för 20 år sedan att SEA skulle både ha enskilda individer som medlemmar, olika kristna organisationer som t.ex. församlingar, och övergripande kristna organisationer som partners. Det har varit en nödvändig modell för att få fram tillräckliga resurser för arbetet, och genom personligt medlemskap har SEA lyckats få ett kristet ekumeniskt gräsrotsengagemang som är unikt och som saknas i andra ekumeniska organ där bara samfund är medlemmar.

SEA har under dessa 20 år genom sin ledning och generalsekreterare utfört ett utmärkt arbete när det gäller att främja evangelikal och bibeltroende kristendom i Sverige. Inte minst har man stuckit ut hakan i kontroversiella frågor där den evangelikala rörelsen går på tvären med tidsandan, det kan t.ex. gälla i frågor som kristen äktenskapssyn och sexualsyn, kristen syn på ofödda barnets människovärde, kritik av islam, och försvar av en klassisk bibeltro. SEA har dessutom utfört mycket viktiga insatser i kampen för religionsfrihet och att ta debatten med den nya ateismen.

Det blir intressant att se hur Evangeliska Frikyrkan tänker sig att bredda och förstärka den evangelikala rösten i Sverige genom att lämna SEA. Hur ska detta göras och vilka frågor ska man driva som förstärker den evangelikala identiteten?

Min bedömning är att samfundens bristande intresse och engagemang i varje fall delvis beror på att SEA är en för tydlig evangelikal röst, och har vågat sätta ner foten och uttrycka en evangelikal ståndpunkt i frågor där samfunden varit alltför tysta under senare år. Det kan upplevas som besvärande i vissa kretsar.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Börje Norlén

    Hur och i vilket forum har detta beslut fattats? Det borde väl i demokratisk ordning förankras i de olika församlingar som ingår i EFK-nätverket. Om EFK som samarbetsorganisation ska föra de ingående församlingens talan då måste också beslut som påverkar alla förankras brett.

  • Mikael Nyman

    Var det inte ungefär samma anledningar som gjorde att Pingst och Alliansmissionen lämnade för ett tag sedan? Dvs. att man är missnöjd med organisationen. Officiellt i alla fall, sedan kan man ju spekulera i om det finnas andra, underliggande saker som spelar in…

    Hur som helst tror jag det finns problem med det sätt på vilket SEA (och andra parakyrkliga organisationer) jobbar, då det lätt uppstår oklarheter kring vem eller vilka man representerar.

    1) Vilken eller vilka delar av kristenheten representerar man? Det tycks som om SEA vacklar mellan att ibland vilja representera (konservativ) protestantism i allmänhet, ibland mer snävt den delen av protestantismen som man kan kalla för ”väckelsekristendom”.

    2) Är SEA:s företrädare att betrakta som ämbetsinnehavare eller inte? Det verkar som en person som SEA:s företrädare fungerar lite som ett mellanting mellan kristna förkunnare och mer allmänna opinionsbildare. Ur ett kristen perspektiv är det viktigt att hålla isär dessa roller. I sin ämbetsroll är en präst/pastor en representant för kyrkan, talar man så skall man tala i enlighet med Guds Ord, och inte blanda in personliga åsikter om t.ex. politik och annat.

    Vid något tillfälle hade jag ett kort meningsutbyte med Olof Edsinger (eller så var det någon annan företrädare för SEA). Denne hade skrivit en debattartikel i ett ämne där jag misstänkte att det fanns olika uppfattningar bland (väckelse)kristna, och jag tyckte det var lite oklart ifall det var Edsingers (eller vem det nu var) personliga uppfattning som kom fram, eller om det var en uppfattning som var förankrad inom hela SEA och dess nätverk.

    3) Organisationer som SEA fokuserar ofta på vissa frågor där det råder samsyn bland de ingående medlems- eller samarbetsorganisationerna, som t.ex. homosexualitet. Däremot uttalar man sig inte så mycket i frågor där det finns olika uppfattningar, som t.ex. kvinnliga pastorer/ledare. Det man ofta verkar vilja göra gällande är att de frågor där det råder olika uppfattningar är ”mindre viktiga”, eller att Bibeln skulle vara mindre tydlig i dessa. Så behöver det inte alls vara. Istället för att avfärda vissa frågor som mindre viktiga borde man vara uppriktig och säga att anledningen till att man inte tar ställning i en viss fråga är att det finns olika uppfattningar inom SEA:s nätverk.

  • stefanswrd

    Beslutet har fattats av EFK:s styrelse. Det är ingenting som hindrar att församlingar i EFK skriver en motion till EFK-kongressen och föreslår att beslutet rivs upp.

  • Olof Edsinger

    Angående helhetsbilden har vi från SEA:s sida förklarat hur vi tänker i denna replik: https://www.dagen.se/debatt/2022/02/15/sea-vi-anar-att-aktenskapsfragan-gor-att-vi-uppfattas-som-snava/
    Angående övriga punkter:
    1) Stämmer! SEA representerar i vissa lägen klassisk protestantism i kontrast till exempelvis katolsk tro. Men normalt uttalar vi oss ändå utifrån vår evangelikala identitet, som preciseras i våra visionsdokument – där Lausannedeklarationen intar en särställning. Se i övrigt denna flik på vår hemsida: https://www.sea.nu/om-oss/attityd/
    2) SEA är en ekumenisk organisation, men också en tankesmedja. Vi försöker alltid att hålla oss ifrån partipolitiska ställningstaganden, men navigerar samtidigt i frågor med olika konnotationer. Varannan vecka skriver jag själv också på ledarplats i Världen idag, och då tar jag ibland upp frågor som inte ingår i SEA:s huvuduppdrag – och gör sålunda detta som privatperson. Ledartexterna delas aldrig via SEA:s FB eller Twitter.
    3) Vi har ofta och återkommande klargjort att vi inte tar ställning i frågor där evangelikala kristna landar i olika slutsatser, såsom sakramenten, tusenårsriket, församlingsstruktur och (nu senast) Guds tillvägagångssätt i sitt fortsatta skapelseverk. Detta har ö h t inget att göra med om dessa frågor är viktiga eller inte, utan med att det är förutsättningen för en evangelisk allians.
    4) Om du ser på hur många artiklar som vi varje år får publicerade i sekulära medier inser du nog att vi har god möjlighet att – som tankesmedja – nå ut även utanför kyrkans väggar. När det gäller MR-frågor, samlevnadsetik och liknande gör vi normalt detta utifrån just en principiell grund (konventioner, vetenskap, beprövad erfarenhet …)

  • Mikael Nyman

    ”SEA är en ekumenisk organisation, men också en tankesmedja”
    Jag gissar att det är detta som är grundproblemet i SEA, och även i många andra parakyrkliga organisationer. Man blandar kristen förkunnelse, som faller under det särskilda predikoämbetet (eller åtminstone borde göra det, i en rätt biblisk kyrka) med mer allmänt opinionsbildande arbete. Det är lite grann samma problem som jag ser med kristna dagstidningar som Dagen och Världen Idag, där kristen förkunnelse ofta blandas med olika politiska ställningstaganden.

    Det rätta borde vara att göra en tydlig mellan det som tillhör kyrkans uppgifter (att förkunna Guds Ord och förvalta sakramenten) och sådant som inte gör det (att bedriva politiskt lobbyarbete, eller annan form av opinionsbildning där Bibeln inte ger något klart svar).

    Sedan är det kanske så att SEA har tvingats inta en viss roll i den svenska kristenheten, eftersom de traditionella samfunden blir mer och mer liberala (eller åtminstone otydliga) när det gäller t.ex. äktenskap eller sexualmoral. För ett tag sedan bestämde jag mig för att mejla diverse olika samfund och församlingar och fråga hur de skulle se på om t.ex. ett par som levde tillsammans utan att vara gifta ville bli medlemmar. Även om jag hade förväntat mig ett avfall, blev jag förvånad över att läget var så allvarligt. Det var kanske någon enstaka som tydligt kunde säga att det var mot kyrkans lära. Många svarade undvikande – så till den grad att man nästan kunde se framför sig hur de började vrida och vända på sig helst ville tala om någon annat när ett ”känsligt” ämne kom på tal.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Skicka den här texten till Dagen, Stefan! Mycket intressant perspektiv du tillför som gammal EFK-ordförande, även om både EFK-ledningen och Olof Edsinger fört samtalet och lagt fram skäl för och emot i förvånansvärt god och kristlig ton, med tanke på hur sårigt beslutet ändå måste vara.

  • Olof Edsinger

    Jag tycker inte att man behöver göra så stort problem av dessa olika roller som du gör. Om jag predikar i en lokal församling gör jag det förstås som en Ordets tjänare, med utgångspunkt i Skriften. Om jag däremot skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet utgår jag ifrån de spelregler och gemensamma auktoriteter som råder i detta sammanhang. Som kristna ska vi var i världen men inte av världen, och SEA har sitt uppdrag både utifrån detta och utifrån hur läget i Sverige faktiskt ser ut. Jag är den förste att välkomna fler kristna röster som tar sig ton i det offentliga rummet. Men jag tycker faktiskt inte att det är något problem i sig att såväl tankesmedjor som kristna medier har en delvis annan roll än förkunnarna i våra lokala församlingar.

  • Mikael Nyman

    Jag skulle säga att det är ett problem om förknippas med vissa politiska åsikter, som inte klart kan beläggas från Bibeln.

    Jag kan främst tala för mitt eget sammanhang inom den konfessionella lutherdomen. Skall vi som samfund ställa oss bakom någonting, måste det bygga på klara bibelord, det måste klart spegla samfundets inställning. Enskilda kristna kan – som privatpersoner – vara politiskt aktiva i olika frågor, men då gör de det alltid som just privatpersoner, inte som samfundsföreträdare.

    Det är väl det som är lite SEA:s kärnproblem, man tycks vilja vara både en samlande röst för den evangelikala kristenheten, och en mer fristående tankesmedja.