En pastorskollega till mig inom Evangeliska Frikyrkan, Jan-Gunnar Wahlén, har skrivit en bok med titeln ”12 månader – anteckningar från en brytningstid”. Boken kommer att diskuteras vid Torpkonferensen i sommar, där författaren kommer att samtala om bokens innehåll med Josefin Fållsten. Jan-Gunnar är idag pastor i en EFK-församling utanför Örebro, Hovsta frikyrkoförsamling, Lundhagskyrkan.
Det är en mycket ovanlig bok. Den bygger på dagboksanteckningar som 19-åring, och hans funderingar och reaktioner när han som 53-åring tittar tillbaka på dessa dagboksanteckningar.
For oss som har vuxit upp i frikyrkosverige finns det en hög igenkänningsfaktor. Han skildrar det fullständigt hängivna kristna livet som 19-åring, med gasen i botten, med tvärsäkra ställningstaganden, och hur allt till slut landar i en krasch. Det slutar dock inte med en definitiv krasch för Jan-Gunnar som kristen, han kommer tillbaka, men med mer nyanserade förhållningssätt.
I bokens efterskrift ger han som 53-åring goda råd till Jan-Gunnar som 19-åring. Mycket uppskattas och respekteras hos 19-åringen, samtidigt som livserfarenheten och många år som kristen har fördjupat förståelsen av det kristna livet. Boken visar också på hur Jan-Gunnar som 19-åring starkt påverkades av Livets ords förkunnelse, även om hans rötter var i en missionsförsamling i norra Uppland. En förkunnelse som han som många andra hade svårt att hantera på ett balanserat sätt. För Jan-Gunnar blev trosförkunnelsen för mycket av att bekänna och tro, och få allt här och nu, mer än vad som motsvarade verkligheten. För honom blev mötet med John Wimber och Vineyard-förkunnelsen en nödvändig nyansering.
Boken skildrar den totala hängivenhet som man kan uppleva som ung kristen, att gå ”all in”, allt eller inget. Jag känner igen mycket från min egen tonårstid, t.ex. tvärsäkra omdömen om olika personer och predikanter, är de ljumma eller brinnande, andliga eller inte.
Överandlighet eller underandlighet. Radikalitet eller mognad. Det finns motsatspar som diskuteras i boken, och visar på spännvidden mellan Jan-Gunnar som 19-åring och Jan-Gunnar som 53-åring. Han visar också på vikten av att hålla elden brinnande, att bevara patos och engagemang. Långsiktigt behöver man hamna någonstans mitt på vägen, är den slutsats jag drar från boken.
Boken är också ärlig, att starkt tro på helande och frälsning vilket både Jan-Gunnar gör som 19-åring och 53-åring, men där han konstaterar att han ser alldeles för lite av både frälsning och helande i sin omgivning. Det är frågor som behöver ställas och som man behöver reflektera över.
Ungdomlig hängivenhet ska inte undertryckas eller kvävas. Det är en slutsats som jag drar från boken. Men den behöver formas och tuktas, och man behöver lära sig att Jesus går med en också i dalarna, inte bara på höjderna.
Boken är mycket originell och värd att läsas. Kan beställas hos Semnos eller hos författaren: