Det har varit något omtumlande månader för mig då i varje fall fyra gamla vänner sedan många år tillbaka har fått lämna detta jordeliv.
Pastor Jan Lindhé i Örebro har jag känt sedan åttiotalet. Jag var inbjuden att predika i hans församling vid ett tillfälle under slutet av åttiotalet. Han har predikat flera gånger i den församling jag var pastor i på 80- och 90-talet. Vi hade kontakt senast i somras, då han berättade att han varit hos läkaren och var helt frisk. Men sedan upptäcktes cancern efter sommaren. Jan var kraftfull, orädd, var profetisk, hade ett intensivt kristet engagemang, och var handlingskraftig.
Lennart Möller har också avlidit. EFS-are i hela sitt liv, satt många år i EFS-styrelsen, var professor i arbetsmiljömedicin vid Karolinska institutet. Vi möttes som mest i arbetsgruppen för Jesusmanifestationen i Stockholm där Lennart var ordförande. Var också amatörarkeolog där han kämpade för att visa på Bibelns trovärdighet. Jag minns att vi gjorde en gemensam tidningsintervju för cirka 10 år sedan, jag tror det var Dagen, men jag minns inte vad det handlade om.
Ragnwi Marcelind har jag känt sedan Maranatatiden på sextiotalet. Hon var gift med predikanten Owe Marcelind. Ragnwi gjorde en politisk karriär, och var statssekreterare hos Maria Larsson när hon satt med i alliansregeringen. Var ordförande i ett riksdagsutskott också en period. Mycket varm och hängiven kristen. Har bara haft kontakt med Ragnwi vid enstaka tillfällen under senare år, men upplever henne ändå som en nära vän.
Och naturligtvis Carl-Erik Sahlberg som jag redan skrivit om på bloggen.
Tillägg: Blir också påmind om att Dagen häromdagen skrev om Elon Svanells bortgång. Jag har känt Elon sedan hösten 1970 då jag kom med bland ungdomarna-tonåringarna i Filadelfia Stockholm, och Elon var då ungdomspastor i församlingen. Hade också en hel del med honom att göra i samband med att vi inbjöd Reinhardt Bonnke till Sverige i slutet av åttiotalet, och då Elon var tolk. Får också besked att Gunno Andersson gick bort häromdagen, honom har jag känt sedan sextiotalet, han var väl cirka 4-5 år äldre än mig, vi var i samma församling på sextiotalet, men Gunno blev sedan kvar i Maranata och var en del av ledningen där i många år, ihop med Arne Imsen. Jag har inte haft med Gunno att göra efter 1970 men minns honom mycket väl.
Vi tror på honom som är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, sade Jesus.
Paulus talade som sin förestående död och sade att han skulle flytta hem till Jesus.
Döden är inte målet för den troende, den är början på något nytt och spännande.