Ledare i Världen Idag om värderingsförskjutningar i svensk kristenhet

~ stefan

MIn senaste ledare i Världen Idag följer samma spår som mitt blogginlägg för någon vecka sedan om värderingsförskutningar i svensk kristenhet. Man hittar ledaren här. Man skulle sammanfattningsvis kunna beskriva det som att den traditionella kristenheten har blivit allt mindre evangelikal. Jag definierar då evangelikal som en kristendomstyp som bygger på reformationen och de stora folkväckelserna på 1700- och 1800-talet.

Olof Edsinger skriver i en ledare nyligen och citerar ett profetiskt ord av William Booth som grundade Frälsningsarmén: ”Frälsningsarméns grundare, William Booth, fick exempelvis skåda in i framtiden vid flera tillfällen, och ett citat som tillskrivs honom är detta: ”I den yttersta tiden ska det bli: religion utan den helige Ande; kristendom utan pånyttfödelse; förlåtelse utan syndabekännelse; politik utan Gud; himmel utan helvete.”

Det är väl där som delar av västvärldens och svensk kristenhet har hamnat, vilket jag pekar på i min ledare. Ett budskap som jag nu har försökt att förmedla de senaste 40 åren. Det har dock inte blivit bättre under dessa 40 år, det har blivit sämre. En avsikt med min ledare är att bredda debatten, så att inte bara äktenskapssynen blir den avgörande lackmustesten på om man är bibeltroende-evangelikal eller inte. Den frågan är bara ett symptom på grundläggande teologiska-ideologiska förskjutningarna, och det är dessa jag försöker peka på i min ledare.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Hej Stefan!
    Bra att du belyser det allvarliga läget, går knappast att förneka, likaså den klarsyn William Both hade när han profetiskt fick se utvecklingen in i vår tid. Nu är vi där och frågan är bara vad kan vi göra?
    Jag tror dock att tiden är förbi då vi skall förvänta oss att de religiösa kyrkorna, samfunden eller de stora ledarna typ Both och LP skall kunna vända utvecklingen och ställa allt tillrätta.
    Jag tror på den ansiktslösa församlingen som hela tiden funnits vid sidan av de stora etablerade sammanhangen, ledd av DHA där endast Jesus får äran för sitt verk, endast den gemenskapen kan överleva och verka i denna sena tid.
    Vi behöver dela oss i mindre celler men ändå vara beroende av en övernaturlig kontakt med varandra, endast möjlig genom DHA.
    Vi behöver levande husförsamlingar som går under radarn för de statliga kontrollsystemen, som vi sett exempel på i Kina och andra utsatta länder.

    Hittade nedanstående video från Amish folket i USA, kontrasterna är skrämmande, det är dock bara drygt hundra år sedan vi levde ungefär som dessa människor här i Sverige, (i alla fall ute på landet) nog var det sundare och en större Guds fruktan då än den livsstil vi har idag?
    https://www.youtube.com/watch?v=eoXG3__vL8A

  • https://nyttliv.home.blog Tony Malmqvist

    Oerhört allvarsamma ord, men som det verkar tycks det som att du i det närmaste står ensam vid frontlinjen, övrig kristenhet befinner sig i nåt slags tillstånd av som bäst går att jämföra med en svårt sjuk patient drabbad av koma, oförmögna till att inse hurdan tiden är och vad som behöver göras. Det är mycket illa ställt nu.

  • Mikael Nyman

    Jag undrar om man inte kan se en tendens att vilja ”sänka trösklarna”, inte bara i de liberala kyrkorna, utan även i den mer evangelikala.

    En traditionell luthersk idé är att första predika lagen så att folk blir alldeles förskräckta, för att sedan predika evangeliet till tröst. Detta sätt att predika lag och evangelium övertogs av många väckelserörelser. Tanken är att det första är när människan kommit till insikt om sin synd, som evangeliet om syndernas förlåtelse kommer till sin rätt. Utan en korrekt insikt om lagens krav och syndens realitet riskerar reformationens undervisning om ”sola fide” att slå över i antinomism.

    Jag tycker mig kunna ana ett förändrat fokus i många kyrkor. Inte så att man förkastar lagen eller tycker att livsstilsfrågorna är oviktiga, men att man s a s ”skjuter upp” dem. Först gäller det att få in folk till kyrkan, och då får man inte tala så mycket om sådant som är krävande eller kontroversiellt. Frågor som rör kristen moral och livsstil (eller annat som kan uppfattas som kontroversiellt) tänker man sig kunna vänta med tills folk har vuxit mer i sin kristna tro. Helgelsen blir ett valfritt extra, för den som vill vara ”superkristen”.

    Bland amerikanska evangelikaler har det ju sedan slutet av 1900-talet förekommit en debatt mellan anhängare av ”Lordship Salvation” och ”Free Grace”-teologi om huruvuda omvändelse eller att kämpa mot synden etc. är en nödvändig komponent i frälsande tro, eller om man kan vara en ”köttslig kristen”.

    Ger inte denne pastor uttryck för en rätt antinomistisk ”Free Grace”-hållning när han säger ”vem som helst kan kalla sig kristen, oavsett hur du lever ditt liv”??

    https://www.youtube.com/watch?v=XRoNAzenTT0

  • Erik

    Oerhört svår fråga och oerhört viktig fråga och jag har funderat och kämpat mycket med den under år. Jag vet fortfarande inte tillräckligt för att helt och fullt kunna leva utan att fundera på den. Det enda jag vet det är att om omvändelse handlar om att kämpa mot synden, då är jag körd. Det kanske inte är ett juste argument, att placera sig som offer, men så är det. Min uppfattning att det allt för ofta (om inte alltid) slutar i hyckleri, fördömande och översittande, med en sådan kamp. (Som Fariséerna).

    Jag uppfattar det som att bibeln snarare fokuserar på att vi ska fokusera på vår egna syn. Att varje dag SE och LETA efter den, för att själva be om en förändring och förbättring. En sådan försök/bön till förbättring/förändring tror jag nått fundamentalt beror på Guds handling och inte våran (EF 2:8-10, Fil 2:12-13, Rom 7:14-25 (!) , Rom 3:21-24. mm, mm). Jag tror alltså att vi är betydligt mer utlämnade till Guds omsorg, nåd och handlande än vad vi själva förstår. Ibland tror jag till och med att det kan vara en synd (i definitionen ”att missa målet”), att inte se och förstå detta.

    Huruvida andra människor vill se och leta efter denna synd, är inte upp till mig, eller kyrkan, alls. Kyrkan ska inte döma utan frikänna, på samma sätt som gud inte dömer utan frikänner (ROM 8:33) Att som människa se och acceptera att man är en syndare, är Guds verk och nådegåva. Så ja, jag skulle aldrig döma någon eller argumentera mot någon som sa och hävdade att dom var kristna – hur kan jag veta det?

    Sen är idén om att kollektivt jobba emot synd (t ex i kyrkan) en fin tanke och idé som givetvis finns många ord kring i bibeln, t ex 1 korint hela kap 5 – där står det till och med i vers 12: ”Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? Dem som står utanför skall Gud döma”. Oerhört svårt bibelord… – jag känner inte att jag inkluderas i församlingen så som den beskrivs i kapitel 5. Dessutom, återigen, HUR ska jag veta vem det är som är ”ond” ifrån sista meningen? – ”Driv ut ifrån er dem som är ond!”.

    Jag tror, eller i alla fall hoppas på, att den heliga anden kan skänka var och en som tror, friheten att inte känna sig begränsad av lagen, och frihet från de destruktiva i synden. Men bara Guds ande kan ge mig det, så helige ande kom till mig, kom över hela Sverige och alla våra kyrkor. (2 korint 3.17)

    Svårt! phu…Ge mig input – jättegärna =)

  • Ulrika

    Det är inte det lättaste att alltid fostra nästa generation men då de både är det käraste vi har och ligger på vårt ansvar att hjälpa får vi försöka möta dem med allt vi kan.

    Har börjat se hur man kan hjälpa ungdomarna att förstå vilken plats sex har hos människan. Många förväxlar ordningen på sex och kärlek. Vi vet att kärlek och trohet föregår sex medan många unga tror att sex kommer först och sedan eventuellt kärlek och trohet.

    Har skrivit ganska många timmar på två inlägg nedan, vilket iof kanske inte märks, men kan något i dem vara till nytta för fortsatta samtal med de unga man möter är det i sanning värt ansträngningen.

    I del 1 utgår jag från ett exempel där sex är fel och följdaktligen leder till enbart lidande. Vi börjar även söka i livets bok efter vägledning till rätt sex.

    I del 2 får vi höra en berättelse där sex är rätt och hur det är till glädje. I denna del ges även konkreta och vardagsnära råd hur man kan hålla sej på vägen när man önskar ett liv där sex är en del av en gemensam kärleksrelation byggd på tillit och trohet.

    Here we go,

    Del 1,

    https://forjesuskull.wordpress.com/2019/09/27/vi-behover-samtala-om-sex/

    Del 2,

    https://forjesuskull.wordpress.com/2019/09/28/om-sex-del-2/

    https://forjesuskull.wordpress.com/2019/09/27/vi-behover-samtala-om-sex/

  • LOTTA

    Hur du ska veta vem som är ond? Inte mer komplicerat än: Av frukten känner man trädet. Ett bra träd kan inte bära dålig frukt och ett dåligt träd inte god frukt.

    Genom helgelseprocessen ger Andens rättfärdighet bra frukt i våra liv: Kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet och ödmjukhet. Om inte vi formas av Guds Ande beror det på att vår själ försöker dominera istället för att underordna sig Guds Andes ledning, röst och påverkan i våra liv.

    Då kommer vi istället vara självcentrerade, fyllda av begär, uppror, rebelliskhet, avgudar, egna planer, självgodhet, hyckleri, lögn, falskhet, bedrägeri och liknande.

    Kärleken är dess motsats, den har alltid den andres bästa för ögonen, oavsett vad det kostar dig själv. Den är oegoistisk till sin natur. Precis som Gud är kärlek, och vi ska reflektera, och åskådliggöra vem Jesus är genom att vara levande exempel på kärlekens väsen. Vi är därför skapade till Guds avbild, i detta sufte.

  • LOTTA

    Inge, du är en sann broder! Må Gud fortsätta välsigna dig och ge dig vägledning och urskillning. Du har uppenbarelse och andlig klarsyn och det är inte många kvar på sanningens väg. Amen