Jag har i några blogginlägg berört den kris som senaste året drabbat megakyrkan Willow Creek. Anledningen till att jag kommenterat saken är att Bill Hybels har betraktats som en av världens viktigaste evangelikala kristna ledare, och Willow Creek har varit en av de mest kända kyrkorna i hela världen, under senaste decennierna. En annan anledning är att Willow Creek och Bill Hybels har haft en stor påverkan på svensk kristenhet och inte minst i mitt eget samfund, Evangeliska Frikyrkan.
Jag har nu läst den rapport som kommit från den grupp på fyra kristna ledare som fick uppdraget att göra en förutsättningslös granskning av den kritik som riktats mot Hybels och Willow Creek, och föreslå rekommendationer hur man ska gå vidare.
En slutsats från utredningen är att anklagelserna mot Hybels när det gäller olämpliga sexuella beteenden och olämpliga beteenden mot kvinnor i vissa situationer, att den kritiken är trovärdig. Utredningen går dock längre än så och menar att det kan bekräftas att Hybels som ledare uppträtt olämpligt i vissa situationer mot både kvinnor och män, med en olämplig maktutövning. Det sekulära media avslöjade har bekräftats, men min tolkning av rapporten är att det är värre än så. Det finns ytterligare skäl att rikta kritik mot Hybels ledarskap enligt denna utredning.
Vad är mina bedömningar angående detta? En viktig slutsats är att detta inte har varit enstaka händelser, utan ett mönster som upprepats under många år – det är en viktig slutsats från den utredning som presenterats.
- Willow Creeks ledning har visat på ett flagrant dåligt ledarskap i hela denna process. I första fasen tystade man ned hela kritiken och den hanterades i slutna rum. När den nådde offentligheten var första reaktionen att klandra de personer som förde fram kritiken. Sedan har man stegvis retirerat ju mer flagranta anklagelserna har blivit, Hybels själv har dock inte visat på något verkligt erkännande. Att ledningen har avgått är rimligt, man har inte visat prov på ett ansvarsfullt ledarskap. Jag har svårt att begripa hur Willow Creek kan vara ett exempel på ett bra ledarskap, efter dessa händelser.
- Det är nya ledare som nu träder till i Willow Creeks lokala gemenskap. De ska inte dömas på grund av det förflutna. Även det globala ledarskapsinitiativet som har sina rötter i församlingen Willow Creek och hos Bill Hybels tar nya tag, det så kallade Global Leadership Summit. Den unika förankringen i en lokal församling saknas dock i detta läge, och ett internationellt kristet managementinstitut är något annat än en lokal församling som förmedlar fungerande ledarskap. Det är en öppen fråga hur Global Leadership Summit fortsättningsvis kan ge bidrag till att stärka kristet ledarskap på global nivå.
- Vi kan inte kasta ut alla barn med badvattnet. Det är uppenbart att Willow Creek och Bill Hybels har varit till stor välsignelse i stora delar av den globala kristenheten. Att Hybels uppenbarligen visat brist på karaktär får inte dra en skugga över allt gott som har kommit från detta sammanhang.
- En viktig lärdom är att reflektera över megakyrkor, dess ledarskap och starka och profilerade kristna ledarpersonligheter. Det är ett dilemma inom pingst-karismatiska-evangelikala kristenheten att man flockas kring karismatiska, kommunikativa, framgångsrika och entreprenörsinriktade personligheter. Gåvor kommer ofta före karaktär. En allvarlig kritik i detta fall är att det fanns inte någon fungerande ansvarsutövning mot Hybels själv. Det krävdes ”accountability” av alla, men det fallerade när det gäller högste ledaren. Man kan bara vara med i en megakyrka om man vet vilka personer som har insyn i huvudledarens liv, och har mandat att förmana den personen. Det är en slutsats. En självklar slutsats, men det falleras på denna punkt med regelbundenhet i vissa kristna kretsar.
- Det som är sorgligt i allt detta är att det krävdes sekulära medier för att lyfta fram hela problemet. Det är märkligt att vi i kristna sfären ska ha så svårt att hantera interna problem.
- En slutsats är att mänskliga ledare är bräckliga personer, och även i kristna sammanhang måste vi ha fungerande kontrollmekanismer och mekanismer för ansvarsutkrävning. Vi får inte ställa enskilda ledare på en för hög piedestal. Frestelsen till olämplig maktutövning är en verklig frestelse för framgångsrika kristna ledare.
- En viktig slutsats är att problemen med Bill Hybels karaktär och olämpliga maktutövning har inte varit offentlig, det har varit i en initierad krets och bara i vissa relationer där detta har märkts. Jag ser inte någon anledning att klandra alla de svenska kristna ledare som har slutit upp bakom Willow Creek, ordnat resor dit, och arrangerat Global Leadership Summit i Sverige. Man har gjort detta i god tro och kan rimligtvis inte haft någon kännedom om de förhållanden som avslöjats.
- Det finns inte några perfekta kristna ledarskapsmodeller. All mänsklig verksamhet har brister. Vi måste alltid undvika att idolisera vissa kristna ledare och rörelser. Kristus är huvudet för kroppen.