Tidningen Dagen har uppmärksammat det bokprojekt som jag och Micael Grenholm håller på med. Det kopplas till pastorsuppropet i december, intervjuer med mig, Micael och Sven-Gunnar Hultman, pingstpastorn i Gävle.

Gud talar till kristna kyrkan bland annat genom profeter. Lucas från Stockholms bönehus har vaskat fram några äldre profetiska budskap som berör invandring, migration och flyktingar.

Birger Claesson var en ansedd profet i mitten av 1900-talet och han skrev boken ”Guds dom över Sverige” som kom ut 1951 där han redogjorde för flera profetiska tilltal.

Bland annat fick han budskapet 1935 som förutsåg andra världskriget: ”Det ska komma ett världskrig över hela världen och det skall bli det fruktansvärdaste någon generation har skådat. Men detta land Sverige vill jag hålla min hand över, ty det ska bli en tillflyktsort för många folk”.

Han bar också fram ytterligare ett budskap: ”Detta folk har varit ett folk, fullt av barmhärtighet. det har hjälpt främmande länders folk i nöd och därför har jag velat se till detta folk, ty jag älskar det. Och de, som förbarmar sig över de arma vill jag hjälpa och jag vill göra det i fortsättningen. De har hjälpt främmande länders folk i nöd och därför har jag velat se till detta folk. Jag har slösat min nåd över detta folk och jag har slösat min väckelses ande över detta folk. Jag har givit dem flera tillfällen än något annat folk, ty jag älskar det. Jag ska rädda många, många tusentals människor i detta land, därför att de själva försökt rädda andra.”

Denna profetia var en del av ett större budskap som jag inte nu går in på. Men det pekar i riktning mot att Sverige har en kallelse att visa barmhärtighet mot utsatta människor, och om vi gör det får vi också uppleva en välsignelse av detta.

Min pastor på sjuttiotalet, Kjell Sjöberg, kom 1982 ut med boken Den profetiska församlingen. Där skrev han om behovet av fristäder i ändens tid, platser som är öppna och som det är lätt att fly till.

En annan profetia har berättats av norske predikanten Emanuel Minos. Den berättades för honom av en 90-årig kvinna och den nedtecknades 1964. ”Folk från de fattiga länderna strämmar till de rika länderna. De kommer till Europa, till Skandinavien och också till Norge. Det är många som kommer. Och folk börjar tycka illa om dem och bli hårde emot dem. De behandlades mer och mer som judarna före andra världskriget. Då är måttet rågat för våra synder fullt.” Profetian skildrar sedan om att krig bryter ut och människor från de rika länderna flyr till de fattiga länderna.

Det finns två grunder för hur en kristen kan forma en kristen förankrad ståndpunkt i aktuella samhällsfrågor:

1. Genom studiet av Bibeln och hitta relevanta bibeltexter som berör den aktuella frågan.

2. Genom Guds direkta tilltal, genom profetisk uppenbarelse.

Båda dessa källor är nödvändiga för den kristna församlingen för att orientera sig. Det första är dock alltid överordnat det andra.

Uppenbarelser som inte ligger i linje med skriftens uppenbarelse är alltid fel.

För att tolka Bibeln är det också bra att söka vägledning i kyrkohistorien. Det är inte fel att titta på hur andra generationer av kristna tolkat Bibelns texter.

När det gäller frågor som det inte står något om i Bibeln, kan man dock ofta hitta vägledande principer i Bibeln som man kan utgå ifrån.

När det gäller flyktingpolitik och migration är dock frågan ganska enkel, vi har väldigt många bibeltexter i både nya och gamla testamentet som handlar om detta. Där formar man en kristen syn, inte genom att läsa på Avpixlat eller andra aktuella debattfora.

Men det behövs också profetisk uppenbarelse.

En vän till mig sedan 35 år tillbaka heter Per Niklasson och bor numera i Sigtuna med sin fru Eva. De har varit missionärer på Filippinerna i ett antal år. De var med i ledningen av vår församling Ichtys-Söderhöjdskyrkan under nittiotalet. De var också redskapet till varför vi flyttade till Haninge i södra Stockholm och började en församlingsplantering 1981.

Per är profetisk och fick nyligen göra en mäktig upplevelse av änglabesök och profetisk uppenbarelse. ”Genom att Sverige har ställt upp så mycket för asylsökande kommer Sverige att räddas.” – det var detta tilltal han fick.

Räddas från vad? Jag tolkar det som att en särskild Guds välsignelse vilar över Sverige för att vi har visat barmhärtighet många gånger och ställt upp för nödlidande människor. Inte minst asylsökande.

Det intressanta är att profeten Birger Claesson som kom ut med en bok 1951, skrev exakt samma sak. ”De har hjälpt främmande folk i nöd och därför har jag viljat se till detta folk”, så profeterade Claesson 1951, det ligger väldigt i linje med denna profetia. Och det ligger väldigt i linje med de profetiska initiativ och ord jag själv förmedlat senaste året.

 

 

 

Jag skrev en extraledare i Världen Idag igår, pga chefredaktören blev sjuk. Hade ont om tid, det blev kort varsel, och då måste man skriva om något man kan. Och då blev det om en kristen syn på miljöfrågorna. Jag har ju jobbat med miljö- och klimatpolitik som konsult i näringslivet, senaste 20 åren, så jag menar nog i all ödmjukhet att jag kan en del i dessa frågor.

Det jag försöker göra i ledaren är att med utgångspunkt från Bibeln resonera mig fram till en kristen hållning i en aktuell samhällsfråga. Växthusgaser och miljöförstöring var inte aktuella frågor på Bibelns tid så det är svårt att hitta direkta relevanta bibeltexter. Men man kan resonera sig fram till en kristen hållning utifrån Bibeltexter om skapelsesyn och människans förhållande till skapelsen. Det går också att föra resonemang utifrån de tio budorden med koppling till moderna miljöproblem. Utsläppen av växthusgaser och användningen av ändliga fossila resurser menar jag både bryter mot budordet om att stjäla – för vi missbrukar och tar planetens begränsade resurser från kommande generationer, att döda – för miljöförstöringen leder till människors död på sikt, och det materialistiska system som kräver exploatering av naturen, bryter mot både första budet och sabbatsbudet.

Liknande tänkande har jag kring flyktingpolitiken. Det är dock en enklare fråga därför att där finns det en hel del bibeltexter man kan utgå ifrån. Flyktingar och migration var ju vanligt även på Bibelns tid.

Liknande resonemang kan man föra om abortfrågan, där texterna om ofödda livets mänsklighet och värde är en tillräcklig teologisk bas för att argumentera för en restriktiv kristen abortsyn. Även om det inte finns specifika bibeltexter just om abort ger skrifterna ändå tillräcklig vägledning för en kristen ståndpunkt. Det har jag utvecklat i en skrift som gavs ut av Svenska Evangeliska Alliansen för några år sedan, man hittar det på Alliansens hemsida.

Det viktiga är att vi kristna inte formar våra ståndpunkter utifrån sekulära partiers program eller medias vinklingar på aktuella problem. Vi behöver ha Bibeln som rättesnöre, både i de frågor som direkt tas upp i Bibeln, men också i frågor som inte tas upp i Bibeln, men där man kan hitta principer i Bibeln som grund för sitt ställningstagande. Så resonerar jag bl.a. kring miljöfrågorna.

Det är den teologiska metod jag jobbar utifrån och som vägleder mig i ställningstagandet i olika aktuella frågor.

I går publicerades min ledare i Världen Idag, som var kortvarianten av mitt blogginlägg som jag skrev förra veckan. Med ett försök till genomgång av olika bibeltexter som berör frågan om invandring och flyktingar, och en kristen och bibliskt präglad inställning till frågan. Här är ledaren. Jag har nog aldrig fått så många ”likes” på en ledare i Världen Idag som denna gång, jag vet inte hur det ska tolkas. Men det verkar som att många kristna inser att en kristen etik leder i riktning mot en human och generös flyktingpolitik.

I helgen var jag och predikade i Örnsköldsvik, tre möten hos EFK-församlingen Elim och ett möte hos trosförsamlingen Svedjeholmskyrkan. Mycket inspirerande och utgångspunkten för min undervisning och förkunnelse var mina två böcker ”Efter detta” och ”Inte utan korset”.

En notering jag gjorde när jag predikade var att för 50-70 år sedan och längre tillbaka i tiden, skulle både ärkebiskopen och svenska kyrkans biskopar hålla med om det jag skrivit i dessa böcker. Idag är det nog inte någon som håller med. Det handlar här om helt grundläggande kristna frågor. Det visar vilka teologiska tyngdpunktsförskjutningar som inträffat i svensk kristenhet senaste 50-75 åren, enligt min mening är det huvudförklaringen till varför svensk kristenhet har haft en enorm tillbakagång under just denna period.

Läser just statsminister emeritus Reinfeldts bok ”Halvvägs”, den är mycket välskriven och lärorik. Man lärs sig mycket om toppolitiken genom att läsa boken, rekommenderas för den som vill lära sig mer om svenska politiska systemet.

Och nu en nyhet, jag håller på att organisera ett nytt pastorsupprop liknande det vi gjorde i december, fast inte i exakt samma fråga, men med stora likheter. Vi har nu börjat samla undertecknare. Det blir spännande. Återkommer.

Jag jobbar ju nu med en bok om en kristen syn på flyktingar och invandring m.m., skriver tillsammans med Micael Grenholm.

Några kapitel handlar särskilt om en genomgång av vad Bibeln har att säga i ämnet. Ambitionen är att plocka fram och gå igenom samtliga relevanta bibeltexter.

En mycket kortfattad version av detta kommer i min ledare i Världen Idag på måndag.

För mig som kristen handlar det om att hitta fram till kristna värderingar i en fråga som handlar om synen på flyktingar och invandring. Kristna värderingar formas utifrån studiet av Bibeln.

Bibeln genomsyras av berättelser om migration och flyktingar. Abraham flyttade från Ur. Israels barn lämnade löfteslandet för flykt till Egypten för att undvika svält. Israel flydde ut ur Egypten.

Moseböckerna och lagen tar upp en hel del om att behandla främlingen, d.v.s. invandraren och flyktingen, på en generöst sätt, och ta emot denne.  I Sinai mottar israeliterna många budord från Gud, varav flera handlar om invandrare. Flera gånger påminner Gud israelerna om att de själva var främlingar i Egypten och blev orättfärdigt behandlade där. ”En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” 2 Mos. 22:21, ”Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land”. 23:9.

Herren vill inte bara att israeliterna ska låta bli att förtrycka invandrare, utan också behandla den som infödda och älska dem som sig själva ”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud”. 3 Mos. 19:33,34

Det hebreiska ordet för främling som används är samma ord som Abraham använde när han förklarade att han bodde som främling bland hetiterna, och samma ord användes om Mose när han bodde i Midjan. Ordet främling betyder alltså inte tillfällig besökare, gäst, utan en invandrare som permanent bodde i ett land där man inte hade sitt ursprung.

Gud vill att hans folk ska älska invandrare därför att han själv älskar dem: ”Ty Herren er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” 5 Mos. 10:17-19 Vi läser vidare att samma lag och förmåner skulle gälla för invandrarna som för den inhemska befolkningen. Däremot gavs särskilda förmåner till invandrare på grund av deras utsatta situation. t.ex.  3 Mos. 23:22, 25:35.

En fråga man kan ställa sig, var detta specialregler som gällde just för Israel i just den situationen. Eller är detta en allmängiltig etik. Vi läser ju om att Gud älskade invandraren, och då är det ju en egenskap hos Gud som fortfarande gäller, Gud förändras inte.

Läser vi vidare i profetskrifterna som låg senare i tiden, möter oss exakt samma budskap. Ps. 146:9 talar om att Herren ger främlingen ett skydd, stöder faderlösa och änkor. Gud själv månar om de människor som är mest utsatta, och specificerar det med främlingen d.v.s. invandraren-flyktingen, de faderlösa och änkorna.

Profeten Jeremia avslöjade och konfronterade Israels synd. När Jeremia ska peka på de punkter där Israel avfallit från Gud, då tr han upp om att förtrycka invandraren. Jer. 7:5-7 säger: Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid”.

När Gud bedömer Israel är behandlingen av invandraren en avgörande fråga.

Profeten Hesekiel säger något liknande i Hes. 22:7: ”Hos dig skymfas fäder och mödrar, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks.”  Hes. 47:22 om invandrares rättigheter: ”När ni utskiftar det som egendom skall de invandrare som bor hos er och har fått barn bland er räknas som infödda israeliter. Ni och de skall gemensamt utskifta landet som egendom mellan Israels stammar.” Profeterna Sakarja och Malaki tar också upp om att behandla invandraren väl.

Budskapet från Moseböckerna och Profeterna är tydligt. Israel ska ta emot flyktingarna och invandrarna, behandla dem väl, och ge dem samma villkor som gäller för den egna inhemska befolkningen.

Men är detta bara speciella gammaltestamentliga lagar som gällde då, inte i vår tid.

Jag vill hävda att detta är ett tidlöst budskap. Det finns regler i Gamla testamentet som inte gäller längre, och det definieras tydligt utifrån Nya testamentet. Etiska förkunnelsen i GT är ofta tidlös, när profeterna lyfter fram det är det i regel tidlöst och gäller alla tider. I synnerhet om frågorna tas upp i Nya testamentet och i Jesu undervisning.

Bergspredikans budskap är så tydligt. Allt vad ni vill att människorna ska göra åt er, ska ni göra åt dem. Att älska sina ovänner, de människor man känner sig mest obekväm med. Om man läser bergspredikan, vad ger det för vägledning för hur man ska behandla båtflyktingar, ha för inställning angående EU:s gränser, inställningen till muslimer.

Jesus uppmanade sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika evangeliet för alla folk. Detta förutsätter att det finns möjlighet till fri invandring och att man kan få arbetstillstånd var som helst. Annars kan inte missionsbefallningen fullföljas. Det är också ett argument för varför vi kristna ska försvara fri rörlighet över nationsgränserna.

I Matt. 25 tar Jesus upp om hur vi hanterar främlingen, och anknyter där till profettexterna som citeras ovan. Han spetsar till och säger att kristna tron uttrycks bl.a. i hur man förhåller sig till främlingen, d.v.s. invandraren/flyktingen. Han säger till och med att de som drabbas av Guds eviga dom, och den eviga förtappelsen, är de som inte tagit emot främlingen.

Att visa gästvänlighet är ett centralt tema i Nya testamentet, och tankegången anknyter till Gamla testamentets lagar om att ta emot främlingen.

Jesus började sitt liv som en flykting. Flyktingens utsatthet är en grundbult i hela kristna tron.

Nya testamentet lyfter fram Guds folk, Kristi kropp, där all rasism har upphävts. Det handlar inte längre om etnicitet, hudfärg m.m. utan om att vi är ett i Kristus. Här är inte jude eller grek. Rasism i den kristna församlingen är en allvarlig synd, att behandla människor olika på grund av olika språk och folkgrupper.

I Uppenbarelseboken ser vi glimtar att slutmålet för Guds rike och Guds folk är en ”stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk”. Upp. 7:9

Detta är något helt annat än idén om Fädernas kyrka.

Så har man något intresse av att föra in någon form av kristna värderingar i politiken och i politiska debatten, då bör man resonera på detta sätt.

Mycket kortfattat detta. Den längre versionen kommer i en kommande bok. Den ännu kortare versionen i en ledare i Världen Idag på måndag.

 

 

Jag beklagar att jag är lite halvslö kring bloggen just nu, det beror framförallt på att jag håller på att skriva nästa bok, tillsammans med Micael Grenholm, och lagt en hel del tid på detta under senare tid. Ska dock försöka lägga ut glimtar från bokprojektet här på bloggen.

Nästa vecka börjar i varje fall min turné med boken ”Inte utan korset”. På onsdagkväll är jag i Kungsporten i Huskvarna, som tydligen är den ”hetaste” församlingen just nu i hela Jönköpingstrakten, enligt vad jag hör från olika håll. Uttryck för ett seriöst och långsiktig arbete, att kombinera det evangelikala och karismatiska, och ett bra ledarskap av Hans Jansson, som är pastor där, och som jag känner sedan många år tillbaka.

Nästa helg reser jag till Örnsköldsvik och är lördagen och söndag 10.00 hos Elim, EFK-församlingen i Örnsköldsvik och söndag 12.00 predikar jag hos trosförsamlingen i Örnsköldsvik, de har 12.00 som gudstjänsttid.

Hos Kungsporten har jag varit flera gånger tidigare och medverkat på olika sätt, men i Örnsköldsvik tror jag att jag predikar för första gången någonsin, jag kan i varje fall inte minnas att jag varit där tidigare i rollen som predikant.

Jag har ju rötter från Örnsköldsvik. Min mormor kom därifrån, och min mormors föräldrar hörde till första generationen baptister i Örnsköldsvik.

Så vill du möta bloggaren live är du mycket välkommen!

Andra saker som händer nästa vecka är ett styrelsemöte för Ja till Livet på måndag, i Uppsala. Och på tisdag är jag på en middag hos Ingenjörsvetenskapsakademin tillsammans med bl.a. energiminister Baylan. Det blir spännande.

Idag kommer jag med en ny ledare i Världen Idag där jag ställer frågan varifrån vi ska hitta våra inspirationskällor för vägen framåt för svensk kristenhet.

En trend är återgången tillbaka till de historiska kyrkorna. De mest kända exemplen på denna trend är Peter Halldorf och Bjärka-Säby och Ulf Ekmans konvertering till katolicismen.

En annan trend är nya globala och internationella pingstkarismatiska nätverk och nya samfund som Hillsong, Bethel-Redding-inspiration, SOS Church och Magnus Persson och United Malmö, är andra exempel på nya pingstkyrkor som söker vägar framåt i internationella nätverk. Livets ord i Uppsala är del av liknande strömning, liksom Södermalmskyrkan och Arken. Det finns flera andra apostoliska globala nätverk som svenska församlingar är med i, som Terry Virgos nätverk och Salt and Light. Det finns mycket gott i detta. En nackdel man kan bli att man blir uppslukad av det internationella och globala nätverk man uppgår i, så att man missar gemenskapen med kristna på Sverigenivån och lokalt med andra församlingar, men det behöver inte bli någon motsats där om lokala församlingsledningar motverkar detta.

En tredje trend är hela floran av nya immigrantkyrkor som växer fram som ofta har kopplingar till apostoliska rörelser i Afrika eller Latinamerika. Det finns nu massor av afrikanska församlingar och latinamerikanska församlingar i Sverige. Tyvärr blir det ofta ganska dålig koppling till svensk kristenhet, kanske mest kontakt genom att man lånar en svensk kyrka, men det blir inte så mycket mer. Här måste byggas broar till de svenska församlingarna, annars isoleras immigrantförsamlingen och man missar kopplingen till svenska församlingar och svenska kulturen. Den svenska församlingen missar viktig inspiration och input. Det vi försöker bygga i Elim Stockholm är ett nätverk av församlingar där svenska och internationella församlingar jobbar tillsammans i samarbete. Då kan vi också nå andra generationen av invandrare som finns i invandrarförsamlingarna och där barnen har lärt sig och vuxit upp med svenskan. Hur vi samarbetar med ”pastor Jean” tycker jag är en bra modell för hur svenska församlingar kan relatera till och samarbeta med nya immigrantkyrkor, till ömsesidig välsignelse.

Poängen i min ledare är att visa på att det behövs också en annan trend. Mer av backspegel och inse att det finns så mycket inspiration att hämta i vårt svenska väckelsearv. De största församlingsplanterarna var Svenska missionsförbundet som grundade 1650 missionsförsamlingar i Sverige under åren 1878-1940. Pingstväckelsen framgångar i Sverige under 1920-talet var enorma och pingstväckelsen var en verklig väckelserörelse ända in på 1930-talet, med en förnyelse i början av 1950-talet. Filadelfia i Stockholm har aldrig varit en så dynamiska och stark församling som perioden 1929-1935. Man samlade väldigt mycket fler människor då än vad man gör idag 80 år senare.

Örebromissionen och Helgelseförbundet inklusive Örebro missionsskola växte fram som verkliga väckelserörelser. Vi som idag förvaltar arvet genom Evangeliska Frikyrkan vi har inte mandat att göra något annat än att sträva efter att det ska vara en fortsatt väckelserörelse.

EFS var en mäktig väckelserörelse i Sverige med en klimax under andra halvan av 1800-talet.

Det svenska baptistiska arvet är mycket spännande, och den radikala församlingssyn man stod för, har genomsyrat stor del av frikyrkorörelsen.

Gärna hämta inspiration från nya rörelser, gärna Bethel, Sydney och andra inspirationskällor, men inte glömma vårt eget väckelsearv som bara ligger några generationer tillbaka tiden. Jesus är densamme!

 

 

Försäljningen av min nya bok ”Inte utan korset” går bra. Förläggaren planerar för et nytryck av boken efter drygt fyra månader. Under hösten vintern planerar vi en turné runt om i Sverige där jag kommer att tala och presentera bokens budskap. Vill du möta bloggaren live är detta bra tillfällen. Boken kommer att säljas och signeras vid dessa tillfällen.

Det som hittills är planerat är följande:

Onsdag 9 september, kvällen – Kungsporten, Huskvarna

Lördag-söndag 12-13 september – EFK-kyrkan Elim i Örnsköldsvik, samt trosförsamlingen Svedjeholmskyrkan söndag 12.00

Söndag 27 september – Pingstkyrkan Gävle, 16.00

Fredag-Lördag 2-3 oktober – pastors- och ledarkonferens i Jönköping om försoningen

Söndag 25 oktober – Svenska kyrkan i Järna

Onsdag 28 oktober – Uddevalla, ledarsamling och öppet kvällsmöte, ekumeniskt arrangemang

Torsdag 29 oktober – Lugnetkyrkan Falun, pastorssamling och öppet kvällsmöte

Även om det är en viss kyrka som arrangerar på respektive plats är samtliga samlingar öppna och ekumeniska då kristenheten i allmänhet bjuds in.

 

Den konservative katoliken Martin Lembke skriver i Dagen idag och försvarar Ebba Busch Thors linje i homoadoptionsfrågan.

Han menar att vi inte kan lagstifta bort synd utan bör bejaka detta.

Bara en kort kommentar. Nu handlar ju inte homoadoptionsfrågan om synd eller inte. Det är inte någon syndfråga.

Dessutom tycker jag att det är helt utmärkt att lagstiftaren försöker få bukt med många synder genom lagstiftning. Annars skulle samhället bli outhärdligt. Att vi lagstiftar mot våld, dödande, ekonomisk brottslighet, våldtäkt, miljöbrott, och mycket annat- allt detta är ju utmärkt. Det begränsar syndens spridning och skadeverkningar.

Så man bör vara försiktig med att hävda att vi inte ska lagstifta bort synd, även om jag förstår vad debattören menar.

Det finns dock områden där det inte fungerar att lagstifta bort synden, och där det handlar om mer personliga handlingar som inte är till skada för samhället. Även om jag tycker att sexuell otrohet är synd, och en moraliskt oförsvarlig handling, skulle jag se problem med att ha en lagstiftning mot det.

Att utöva homosexualitet var straffbart i Sverige fram till 1940-talet, om jag minns rätt var det 1946 som lagstiftningen ändrades här. Som konservativ kristen tycker jag det är helt försvarbart. Jag har inte heller hört någon kristen i senaste 15 årens debatt som hävdat att vi ska återgå till den lagstiftning som gällde före 1946.

Nu handlar inte frågan om adoption för samkönade par om synd eller inte. Det handlar endast om vad som är bäst för barnen. Och där tycker jag att alla de organisationer som arbetar för att hjälpa barn i utsatta situationer, är de stora experterna. Och när denna fråga remissbehandlades för en del år sedan innan lagen om homoadoptioner infördes, talade de enhälligt emot detta, med argumentet att det inte var till barnens bästa. Om jag minns rätt var det linjen från alla de sekulära organisationerna som jobbar med barnfrågor, bland annat Rädda Barnen. Svårare än så är det inte. All lagstiftning som gäller barn ska ha barnens bästa som utgångspunkt.