Istället för att ägna mig åt TV-debatt om samvetsfrihet är jag i Bergen, Norge och firar födelsedag med denna lilla dam, som sjungit Ja må han leva, Ja må han leva ……..

Jobbade intensivt med moderatstämman torsdag-söndag. Noterade med intresse att det finns ledande moderater som med intresse läser både min blogg och mina ledare i Världen Idag. Idag måndag varit halvledig med yngste sonen på besök hemma några dagar. Onsdag morgon bär det av till Bergen för att vara där fram till lördag kväll. Ska ägna mig åt mitt lilla barnbarn i fyra dagar, det blir fantastiskt roligt. Nästa söndag medverkar jag i Järna kyrka för ett föredrag 13.00 som ska utgå från mina två senaste böcker. Mycket välkommen med om du bor någonstans i regionen Nyköping-Södertälje. Mina böcker kommer där att erbjudas signerade.

I morgon tisdag ägnas åt Folkungakyrkan och Elimkyrkan Stockholm hela dagen med olika samtal och möten.

Ledare i Världen Idag i fredags om behovet av att återuppliva klassisk väckelseförkunnelse. Medverkade också i Dagen samma dag med en intervju om apostlatjänsten. Dagen har också i flera artiklar följt upp mitt senaste pastorsupprop om samvetsfrihet.

Återkommer nog med några mysiga selfies från Bergen. Jag och Ester Louise.

Jag sitter och väntar på råsopar från våra kritiker med anledning av pastorsuppropet om samvetsfrihet. Det kommer nog endera dagen.

En annan viktig poäng med den här typen av pastorsupprop är att vanliga pastorer engageras som opinionsbildare. Tillsammans får vi en ganska stark röst.

Det märkte vi vid det förra pastorsuppropet då det blev huvudnyhet i TV-nyheterna samma kväll. Och samma sak denna gång då Aftonbladet publicerar, många av undertecknarna har aldrig skrivit i någon rikstidning tidigare. Dels spränger vi samfundsbarriärer, dels skapas en röst och en plattform för den vanlige pastorn, oftast i en mindre församling.

Det verkar som om den här typen av opinionsbildning biter bättre än när samfundsledarna enbart skriver ihop sig om en artikel.

Den här veckan kommer jag att utifrån mitt konsultbolag som jobbar med politiska analyser, att vara närvarande på moderaternas partistämma i Karlstad, så det blir en hel del politik även denna vecka.

Jag ser att Daniel Forslund på Aletheia har kommenterat att det var svagare stöd för uppropet för samvetsfrihet än för flyktingpolitiken. Jag ser också att det har diskuterats på Facebook.

Jag försöker här ge en kommentar så att det inte går rykten och det bara spekuleras.

Det här pastorsuppropet har jag själv tagit initiativ till, jag har gjort det i min roll som pastor, men visst är det präglat av att jag också är ordförande för Ja till Livet.

Vi som kämpar för ofödda barnens rättsskydd och rätt till liv har ju en hopplös uppförsbacke att traska i, där vi har nästan alla opinioner emot oss, och numera även breda opinioner i kristenheten emot oss. På grund av detta är även många kristna ledare tysta, som egentligen håller med oss om ofödda livets okränkbarhet. De tycker att frågan är för känslig och kontroversiell för att säga något.

Det finns dock frågor kopplade till ofödda barnens rätt till liv och en etisk problematisering av aborter, där det faktiskt går att diskutera och få ett visst stöd. Det är bl.a. frågan om samvetsfrihet, det var därför jag valde att fokusera denna artikel just på den frågan. Vi får ju vittnesbörd till Ja till Livet hur svårt det kan vara för vissa barnmorskor, inte minst vid de riktigt sena aborterna.

Men räkna med massiv kritik mot vår artikel i Aftonbladet. Jag är säker på att RFSU kommer att skriva, både tillsammans med och var för sig, med företrädare för olika kvinnoorganisationer, kanske också företrädare för sjukvårdsorganisationer, som idag tyvärr är helt allierade med den abortliberala agendan.

Uppropet för flyktingar var en helt annan typ av fråga, men i min världsbild är det samma aspekt, att stå upp för och kämpa för utsatta och hotade människor. Jag anser att abortfrågan och flyktingfrågan hänger ihop, och anser att det är samma form av kristen barmhärtighet som motiverar i båda frågorna. Den uppfattningen tycks dock vara ganska unik i dagens Sverige.

Uppropet om flyktingpolitiken gjordes snabbt, inom loppet av några dagar, Sven-Gunnar Hultman pingstpastorn i Gävle var då aktivt med också, Sven-Gunnar har varit engagerad även denna gång med att samla in namn bland pingstpastorer och skrivit under själv.

Jag gjorde ett minimum av ansträngningar för att samla in namn till 380-artikeln om flyktingpolitiken. Däremot var det 6-7 personer som hjälpte till med att samla in namn, bl.a. Josefine Arenius gjorde en heroisk insats på att inom några dagar få in över 100 namn från Equmeniakyrkan.

När det gäller att samla in namn denna gång har det gått betydligt trögare. Jag har vänt mig till både Svenska kyrkan och Katolska kyrkan denna gång. Man bör notera att när biskop Anders Arborelius undertecknar denna artikel gör han det som representant för alla katolska präster i Sverige så hans namn företräder betydligt fler namn.

Flera ledande pingstpastorer har hjälpt mig att kontakta pingstpastorer, bl.a. Sven-Gunnar Hultman. Jag har vänt mig till nätverk bland kristna ledare, bl.a. New Wine-rörelsen och Oasrörelsen. Jag har vänt mig till samfundsledare inom de samfund där jag tycker att det borde finnas sympati för uppfattningarna i uppropet, några har gett sitt bifall och de står med som undertecknare, några har inte gett sitt bifall att stå med eller promota uppropet inom sitt samfund.

Jag har kontaktat nyckelpersoner inom Alliansmissionen och Equmeniakyrkan, för att få hjälp att samla in namn bland pastorer. Det gick trögt, det blev dock lite respons inom Alliansmissionen, dock knappt någonting inom Equmeniakyrkan. Det var inte helt oväntat.

Enligt min mening finns det två kristna kyrkor och rörelser som gett sitt fulla stöd för detta upprop, det är Katolska kyrkan och Trosrörelsen. Nästan hälften av undertecknarna är med i Trosrörelsens predikantorganisation.

Så sammanfattningsvis har insamlingen av namn gått betydligt trögare i jämförelse med flyktingartikeln, jag har själv ansträngt mig mycket mer denna gång för att få ihop namn, och jobbat med det under längre tid. Dessutom har gruppen av undertecknare vidgats, nu har även rörelser inom Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan bjudits in att vara med.

Jag har tagit detta initiativ själv, och samfunden tillåter i regel inte att man går ut genom deras informationskanaler för massförfrågan om pastorer vill stå med. Inom Evangeliska Frikyrkan har jag personligen mailat ett antal personer.

Både i detta upprop och i förra uppropet finns det en hel del personer som skulle vilja stå med och som vi inte har fått kontakt med. Det har tyvärr inte varit administrativt möjligt att kontakta allt och alla om uppropen, om samfunden hade hjälpt oss aktivt hade det gått, men så har inte varit fallet.

Eftersom uppropet om samvetsfrihet har berört abortfrågan, även om samvetsfrihet handlar om betydligt fler frågor, så har jag varit mån om att få med så många kvinnliga undertecknare som möjligt. Det är mansdominerat bland pastorer i en hel del samfund, och inom Katolska kyrkan är det bara män, så därför är t.ex. undertecknandet från Katolska kyrkan kompletterat med tre kvinnor med ledande befattningar inom Katolska kyrkan.

Så ungefär har det gått till.

Jag vet att det finns många personer som gärna har stått med i detta upprop. Jag har ju dock försökt informera både via min blogg och Twitter i flera veckor att det här uppropet pågår, vilket jag gjorde även när vi jobbade med flyktingfrågan. Men då var det massor av pastorer som hörde av sig till mig direkt och ville stå med. Denna gång har det varit väldigt få. En av de få som spontant hörde av sig och ville stå med, via Twitter, var Maritha Vilhelmsson numera pastor hos New Life Göteborg, och pastor Johnny Lithell i Tabernaklet Göteborg.

Så vill man vara helt säker på att få stå med när jag gör nästa pastorsupprop rekommenderas man att läsa min blogg, då missar man inte något viktigt.

Idag publicerade Aftonbladet vårt pastors- och prästupprop om samvetsfrihet. Här hittar man artikeln och de 91 undertecknarna. Dagen skriver också om detta.

Jag befinner mig ju på Kristdemokraternas riksting, men jag är inte här som någon politiker eller ombud, utan i min roll som statsvetare, politisk analytiker och ledarskribent för Världen Idag.

Jag följde noga hela debatten om att säga nej till Decemberöverenskommelsen. Det var som en spännande fotbollsmatch, den dramaturgi som utvecklades i samband med den debatten.

Jag känner mig dock väldigt kluven inför rikstingets beslut.

Decemberöverenskommelsen uppstod ju som ett alternativ till nyval, då Sverigedemokraterna bröt mot den praxis som gäller i riksdagen och inte röstade på sitt eget budgetförslag utan istället på alliansens budgetförslag. Regeringen hade då inte stöd i riksdagen för sin budget, och det är en ohållbar situation. Allianspartierna var inte redo för nyval i det läget utan gick med på Decemberöverenskommelsen.

Ebba Busch Thors bedömning direkt efter beslutet var att Decemberöverenskommelsen därmed fallit.  Det känns tveksamt att Kristdemokraterna som alliansens minsta parti på egen hand går in och fäller överenskommelsen på detta sätt. Skulle det göras borde det ha varit ett gemensamt alliansinitiativ och förhandlats fram på partiledarnivå. Budskapet med dagens beslut är att Kristdemokraterna kan man inte lita på, inte ens inom alliansen, de kan när som helst bryta ingångna politiska övertygelser. Det finns risk att ett sådant här beslut bäddar för alliansens upplösning.

Jag tyckte också att det var märkligt att Rikstinget kunde köra över den unga och nyvalda partiledningen. Jag undrar om det skulle kunna hända i något annat parti, kanske miljöpartiet kan acceptera ett sådant handlande, men ovanligt är det.

Att det finns ordning och reda i ett land kring regeringsmakten är helt avgörande, det påverkar Sveriges trovärdighet. Därför är det viktigt att det finns tydliga spelregler i riksdagsarbetet om regeringsbildning och besluten om statens budget.

Det är möjligt att detta inte leder till några större konsekvenser, att nuvarande regering regerar vidare. Men det beror på att allianspartierna då lägger olika budgetförslag och inte agerar samordnat. Och det innebär ett första steg i alliansens upplösning.

En del av de som velat bekämpa Decemberöverenskommelsen har haft för avsikt att bjuda in Sverigedemokraterna i samarbetet och därmed skapa en högermajoritet som alternativ till nuvarande regering. Men vad man än tycker om det, så är det ju en omöjlighet att få med hela alliansen i ett sådant samarbete, och då spricker också allianssamarbetet.

En annan möjlig utgång av dagens beslut är ett nyval ganska snart, och i dagsläget är det nog bara Sverigedemokraterna som gynnas av det. Och ett nyval kommer inte att skapa något stabilt regeringsalternativ, utan endast försämra situationen.

Det blir intressant att se hur centern reagerar på detta, och även folkpartiet. Kan detta leda till att någon av dem börjar samarbeta med socialdemokraterna? I så fall är Stefan Löfven den store vinnaren på dagens Rikstingsbeslut.

Detta är inte enkelt att bedöma, men trots allt så har Kristdemokraternas förtroende som politisk samarbetspartner försämrats. Däremot är det möjligt att partiet kan vinna kortsiktiga väljarvinster på detta beslut.

Nu ska jag till Västerås för att vara med på Kristdemokraternas riksting. Men observera, jag är inte där som politiker eller ombud, jag är där helt och hållet i min roll som statsvetare och politisk analytiker. Ska skriva utifrån min roll som ledarskribent i Världen Idag, samt i min roll som konsult och för mitt kommersiella nyhets- och analysbrev om energi- och klimatpolitik som sprids bland stora företag. Så fredag-söndag på rikstinget i Västerås.

Sedan bär det av hem till Stockholm för att predika i vår nya församling i nordvästra Stockholm, Elimkyrkan Nordväst som möts i Hallonbergens centrum, välkommen dit på söndag 16.00. Är du nyfiken på kristen tro, kom dit. Är du kristen som vill engagera dig i en församling, kom dit. Kristna behövs i dessa nya pionjärförsamlingar. Mycket roligare att vara med i något sådant än att bara sitta i en bänk i en jättekyrka.

Hemma igen efter två dagar i Småland. Fredagen på Reformedias bibelkonferens och lördagen i Stockaryd för TV-inspelning. Fredagen var fantastiskt inspirerande då jag fick predika och undervisa tillsammans David Gilbert från USA, Magnus Persson, Jonny Lithell från Tabernaklet i Göteborg, Olof Edsinger och Stefan Gustavsson, under Ola Nilssons ledning. Fokus var att lyfta fram evangeliets centrala plats i församlingens och den troendes liv. Detta är något mycket viktigt. Lithell var en ny bekantskap för mig, även om jag träffat honom flera gånger var det första gången jag mötte honom som predikant. Han har ett viktigt budskap att framföra till svensk kristenhet, och jag tycker att kristna konferensarrangörer bör ringa honom. Vill man ha en predikant som utmanar till omvändelse och radikalt lärjungaskap, då är han klockren. Vill man ha någon som kliar i öronen och bara serverar lättsmälta och icke utmanande predikningar, då bör man inte ringa honom.

Världen Idag rapporterade från konferensen i Jönköping.

Lördagen i Stockaryd och hos Anders Wisths TV-studio, där Daniel Viklund, Sven Almqvist, Dan Johansson och jag själv samtalade om att Jesus snart kommer tillbaka, hur det ska gå till, tidstecken m.m. Detta känns också som ett mycket relevant budskap som behöver lyftas fram. Fantastiskt roligt att få möta Lennart Eriksson från Hoppets Stjärna i denna TV-studio, jag träffade ju honom i Övik för ett par veckor sedan.

Anders Wisth är en mycket duktig programledare, och det känns spännande med denna satsning i Stockaryd på att skapa bra kristen TV.

Nu laddar jag för söndagens Celebration i Elimkyrkan Stockholm, då våra sju församlingar möts. Min predikan ska handla om att vara en missionell rörelse i Stockholm, och förkunnare av evangeliet.

För mig är engagemang för flyktingar respektive ofödda barn, två sidor av samma mynt. Och båda är uttryck för kristet socialt engagemang i Jesu efterföljd och lydnad. Jag har i olika texter försökt motivera det utifrån Bibelns budskap.

Nästa pastors- och prästupprop som jag jobbat med senaste månaden handlar om att utvidga perspektivet, att fånga in människors utsatthet i livets början och slutskede, och vad kristen medmänsklighet och värderingar med respekten för livet i alla livets skeden, vad det leder till för konsekvenser.

Och samvetsfriheten, att man ska kunna jobba i sjukvården utan att göra våld på grundläggande kristna värderingar om mänskliga livets okränkbarhet.

Just nu har 85 pastorer och präster undertecknat detta upprop, inklusive fyra kyrko- och samfundsledare.

Men namninsamlingen har gått betydligt trögare än i förra pastorsuppropet, det är stor skillnad beroende på vilken fråga man talar om.

Tidigt i morgon bitti reser jag till Jönköping och medverkan på den bibelkonferens som arrangeras där fredag-lördag.

Lördag reser jag till Stockaryd för TV-inspelning hos Anders Wisth.

Lördag kväll tillbaka i Stockholm. För predikan på söndag vid Elimkyrkan Stockholms gemensamma celebration för de sju församlingar som ingår i vårt nätverk. Då ska jag ta upp om att vara en missionell kyrka, att bygga församlingar som grundar församlingar. Det är detta vi håller på med just nu.

Är helt upptagen nu under tre dagar av centerpartiets stämma i Falun, där jag är med i min roll som statsvetare-politisk analytiker. Granskar många spännande politiska debatter med ansvarstagande människor från hela Sverige. Annie Lööf är dock inte här, hennes för tidigt födda tvåveckorsbebis kräver all uppmärksamhet. vice partiledaren Anders W Jonsson höll i Lööfs frånvaro ett mycket bra inledningstal där han lyfte upp frågan om generös flyktingpolitik. Jonsson är ju överläkare så han kan sjukvårdsbranschen, pekade på bristen på personal inom sjukvården och att åtskilliga bland flyktingarna har sjukvårdsutbildning, att snabba på inträdet på svensk arbetsmarknad var hans förslag.

På söndag predikar jag klockan 16.00 i Hedvigslundskyrkan i Gävle. Det blir spännande, jag kan inte minnas att jag någon gång har hållit någon predikan i Gävle. Mina böcker kommer också att saluföras vid detta tillfälle, så vill du få tag i en signerad bok och möta bloggaren live så är det ett bra tillfälle.