Här är länk till TV-inspelning med mig, Dan Johansson, Daniel Viklund och Sven Almqvist om yttersta tiden, Jesu ankomst och tidstecknen. Den finns bl.a. på Dagens hemsida och ingår i serien ”Vardagstro”, där Anders Wisth frågar ut gäster i aktuella ämnen.

http://tv.dagen.se/terror-och-kris-ar-domedagen-snart-har

Jag skrev det tidigare blogginlägget i morse före det att regeringens uppgörelse med allianspartierna blev känd.

Har snabbt läst igenom dokumentet med regeringens uppgörelse med de sex allianspartierna och tycker i stora drag att det är bra åtgärder för att snabba på processerna, skapa mer flexibel arbetsmarknad, också att mer precisera kraven på den ayslsökande m.m. Tycker att det var mycket bra att de sex partierna kunde komma överens på detta sätt.

Det som är den svåra frågan för de partier som är mest benägna för en generös flyktingpolitik, är frågan om permanenta uppehållstillstånd, en fråga där jag helt stöder den inställning som tidigare statsministern Reinfeldt och Anders Borg hade. I denna krissituation har jag dock förståelse för denna kompromiss, och de undantag och villkor som gäller, med tidsbegränsning, och att vissa grupper är undantagna, tycker jag är utmärkt.

Svensk politik har återigen visat att man kan samla ihop sig och hantera en krissituation.

Här är vår slutreplik i Aftonbladet i debatten om samvetsfrihet. Då det inte är administrativt möjligt att få 91 personer att skriva en gemensam replik gjorde vi så att jag, biskop Anders Arborelius och Helena Darcy, som är ordförande i den katolska organisationen Respekt, skrev repliken som företrädare för de 91.

Jag är i Bergen Norge just nu och hjälper till med passning av mitt barnbarn.

Åter lördag kväll i Sverige, på söndag medverkar jag i Svenska kyrkan i Järna, där jag håller ett föredrag med utgångspunkt från mina senaste böcker, efter högmässan vid 12.30-tiden. Välkommen om du finns i den regionen.

Har på distans följt de fasansfulla dåden i Trollhättan, och de rasistiska motiv som ligger bakom. Jag vill i min roll som kristen ledare ge en kortfattad kommentar kring hela situationen. Det är viktigt att vi som fungerar som pastorer och kristna ledare, försöker ge vägledning och svar i aktuella situationer. Här följer ett försök från min sida.

1. Det skapar oro och frustration i Europa med de stora flyktingströmmarna. Senast Sverige upplevde en mer omfattande flyktinginvasion var i början av nittiotalet i samband med Balkankriget. Det skapade massor av debatt och oro i Sverige men med facit i hand har det gått bra. Många av de som flydde hit har integrerats i svenska samhället, och vissa har topposter i Sverige. En del har flyttat tillbaka när kriget slutade. Nuvarande flyktingströmmar är dock mer omfattande. Det finns dock mycket av överdrifter i mediebevakningen, det är en liten och marginell del av världens flyktingar som flyr till Europa just nu, och lyckas ta sig till Europa. Det är flyktingkris, ja, men största krisen är utanför Europa, inte här.

2. Jag var med på ett möte för en vecka sedan med cirka 15 ledande EFK-pastorer. Reaktionen från kyrkornas sida är att hjälpa, och samarbeta med kommunen. Det finns ett mycket stort engagemang i många kyrkor i Sverige när det gäller att hjälpa flyktingar. Att vara fientligt inställd mot främlingar och flyktingar är inte en kristen hållning. Det hat som riktas mot flyende människor är demoniskt. De som bränner ner flyktingförläggningar och skriver hatiska facebooksidor mot invandrare styrs inte av Kristi ande utan av mörkrets makter.

3. Man måste dock här strikt skilja på kyrkans och politikens och statens roll. Vi behöver visa förståelse för att Europas politiker, regeringar och kommunledningar, och Migrationsverk har en mycket svår situation att hantera. Man måste dock komma ihåg att de stora flyktingströmmarna inte är till Europa, utan i närområden och inom de länder som drabbas av flyktingströmmar. Man räknar med att miljoner är på flykt inom Ukraina på grund av kriget, miljoner är på flykt inom Syrien. Att fly till länder med utbyggda välfärdsstater där staten garanterar mat och logi, är administrativt mer kostsamt än att vara i flyktingläger i Libanon eller Turkiet. Våra politiker behöver just nu våra förböner, inte våra glåpord. Som kyrkor har vi ett unikt tillfälle att samarbeta med stat och kommun och konstruktivt hjälpa samhället med de stora utmaningarna med att ordna inte minst logi och sysselsättning.

4. Sverige klassas i alla oberoende mätningar som ett av världens rikaste och välskötta samhällen. Vi har råd och möjligheter att ta emot en hel del flyktingar, om vi vill och vill  prioritera detta. Som pastor kan jag dock inte bedöma var våra kapacitetsgränser ligger, det måste myndigheterna och politikerna avgöra. Som kristen är det viktigt att be för regering och myndigheter att de kan fatta bra och generösa  beslut.

5. Som kristen idag är det viktigaste att i mitt liv och i min livsstil motverka främlingsfientlighet, och invandrarfientlighet. Det behöver prägla min personliga livsstil som kristen men det behöver också prägla mina politiska värderingar som kristen.

6. Sverige är med i EU och ingår i det nordiska samarbetet och därför har vi öppna gränser för alla som kommer från andra EU-länder eller förflyttar sig inom Norden. Att vilja stänga gränser handlar om att isolera Sverige, och återinföra en stängd nationalism, det vore en mycket olycklig utveckling.

7. Man måste skilja på att söka asyl och att få asyl. Sverige har ställt sig bakom FN:s flyktingkonvention, och det innebär att en människa har rätt att fly till Sverige, och få sitt ärende prövat. Min erfarenhet av ett antal duster med myndigheterna är att det är inte särskilt lätt att få asyl i Sverige, även om statistiken visar att ganska hög andel får godkända asylansökningar. I nuvarande läge måste asylprocesserna snabbas på, men behöver också vara rättssäkra, myndigheterna behöver all förbön för att klara detta. Vi vet inte idag hur många av alla dessa som sökt asyl senaste året, som kommer att få uppehållstillstånd. Precis som politikerna säger måste vi effektivisera asylmottagandet, med fokus på språk- och kulturinlärning, och effektivare och snabbare vägar att komma ut på arbetsmarknaden.

8. Ett tips är att lära sig av Israel, finns det något land i världen med lika omfattande invandring senaste 50 åren och som har lyckats klara integrationen så skickligt. Varför inte skicka utrikesminister Wallström på studiebesök i Israel?

9. Vi måste vara medvetna om hur nära nazismen som nuvarande högerextrema trender i Europa är. Hitlers stora idé var att bevara Tyskland tyskt, för etniska tyskar med tyskt språk, kultur och ras. Anledningen till varför judar kom i skottgluggen var att det fanns så mycket judar i Tyskland. De hade annat språk, annan kultur, annan religion, än tysken i allmänhet. Hitler ville inte ha dem i Tyskland. Samma idé som att bevara Sverige svenskt. De som angrep judar i Tyskland t.ex. 1938, det är exakt samma mentalitet som de som skriver hatiskt om invandrare på Facebook och stöder att bränna flyktingförläggningar. Hade det funnits en massa araber eller afrikaner i Tyskland på 1930-talet hade de råkat lika illa ut som judarna. Romer fanns det ju också många i dåtidens Tyskland och de råkade lika illa ut som judarna. Främlingsfientligheten är nazismen och fascismens bärande idé, sedan beror det på vem som är främlingen i den specifika historia situationen, vem som vreden och hatet riktar sig emot.

10. Jag tror att Gud har välsignat Sverige på grund av att vi vid olika tillfällen visat barmhärtighet mot flyende människor. Jag tänker på alla de många tiotusentals barn som kunde fly från Finland och Norge till Sverige under andra världskriget. Jag tänker på alla latinamerikaner som kunde fly hit som hotades av militäregimerna i Latinamerika på sjuttiotalet. Jag tänker på alla bosnier m.fl. som kunde fly hit på nittiotalet. Vi må be till Gud om att Sverige ska fortsätta denna generösa linje.

11. Det hat idag som många riktar mot flyende människor är demoniskt. Att människor flyr för sina liv, eller söker ett bättre liv någon annanstans, det kan man inte moralisera över, det är fullt naturligt. Jag har aldrig hört någon moralisera över de 1,5-2 miljoner svenskar som flydde Sverige till USA under senare delen av 1800-talet, de var inte ens flyktingar, utan sökte bara en bättre ekonomi än vad Sverige kunde leverera just då. Har man reflekterat över att mellersta och norra Sverige var samernas land för mer än 1000 år sedan, vi svear och goter invandrade norrut och tog över samernas land. Dessa folkströmmar har alltid förekommit.

12. Och så den ständiga frågan om islam. Nya testamentets svar är att kristna tron ska utbredas och förkunnas genom evangelisation och mission. Vi har aldrig uppmanats av Jesus att använda korståg eller politiska medel för att försvara och utbreda kristna tron. Flyktingstatus kan aldrig grundas på religionstillhörighet. De som vill återskapa en nationalistisk kyrka, en fädernas kyrka, med avskaffad religionsfrihet och slutna gränser, de kanske ligger i linje med traditionella statskyrkan, men det har aldrig varit väckelserörelsens linje. I invandringens spår följer en religiös mångfald, den levande andefyllda församlingen behöver aldrig vara rädd för andra religioner utan ska i Andens kraft förkunna Kristus. I det sammanhang där jag själv finns i Stockholm ägnar vi oss dagligen åt mission och evangelisation bland muslimer. Det finns mer öppenhet för evangeliet där än bland sekulära svenskar. Invandringen hotar sekulariseringen i Sverige, inte den kristna församlingen.

13. Det är helt fel och ingår i den invandringskritiska propagandan, att bara se flyktingar och invandring som en kostnad. En invandrare-flykting som är igång och jobbar inom några år och betalar skatt, är en ren nettovinst för samhället. Mer än en halv miljon av den svenska arbetskraften i Sverige idag är utrikesfödda eller har utrikesfödda föräldrar. Det är en stor tillgång för svensk ekonomi. Det är sant att en invandrare-flykting som år efter år bara lever på bidrag, är en belastning för svensk ekonomi. Att snabba på och öka ingången på arbetsmarknaden är en helt prioriterad fråga, både för berörda invandrares skull, men också för att hantera kritisk svensk opinion. Det kräver dock ökad flexibilitet på svensk arbetsmarknad.

 

 

 

Istället för att ägna mig åt TV-debatt om samvetsfrihet är jag i Bergen, Norge och firar födelsedag med denna lilla dam, som sjungit Ja må han leva, Ja må han leva ……..

Jobbade intensivt med moderatstämman torsdag-söndag. Noterade med intresse att det finns ledande moderater som med intresse läser både min blogg och mina ledare i Världen Idag. Idag måndag varit halvledig med yngste sonen på besök hemma några dagar. Onsdag morgon bär det av till Bergen för att vara där fram till lördag kväll. Ska ägna mig åt mitt lilla barnbarn i fyra dagar, det blir fantastiskt roligt. Nästa söndag medverkar jag i Järna kyrka för ett föredrag 13.00 som ska utgå från mina två senaste böcker. Mycket välkommen med om du bor någonstans i regionen Nyköping-Södertälje. Mina böcker kommer där att erbjudas signerade.

I morgon tisdag ägnas åt Folkungakyrkan och Elimkyrkan Stockholm hela dagen med olika samtal och möten.

Ledare i Världen Idag i fredags om behovet av att återuppliva klassisk väckelseförkunnelse. Medverkade också i Dagen samma dag med en intervju om apostlatjänsten. Dagen har också i flera artiklar följt upp mitt senaste pastorsupprop om samvetsfrihet.

Återkommer nog med några mysiga selfies från Bergen. Jag och Ester Louise.

Jag sitter och väntar på råsopar från våra kritiker med anledning av pastorsuppropet om samvetsfrihet. Det kommer nog endera dagen.

En annan viktig poäng med den här typen av pastorsupprop är att vanliga pastorer engageras som opinionsbildare. Tillsammans får vi en ganska stark röst.

Det märkte vi vid det förra pastorsuppropet då det blev huvudnyhet i TV-nyheterna samma kväll. Och samma sak denna gång då Aftonbladet publicerar, många av undertecknarna har aldrig skrivit i någon rikstidning tidigare. Dels spränger vi samfundsbarriärer, dels skapas en röst och en plattform för den vanlige pastorn, oftast i en mindre församling.

Det verkar som om den här typen av opinionsbildning biter bättre än när samfundsledarna enbart skriver ihop sig om en artikel.

Den här veckan kommer jag att utifrån mitt konsultbolag som jobbar med politiska analyser, att vara närvarande på moderaternas partistämma i Karlstad, så det blir en hel del politik även denna vecka.

Jag ser att Daniel Forslund på Aletheia har kommenterat att det var svagare stöd för uppropet för samvetsfrihet än för flyktingpolitiken. Jag ser också att det har diskuterats på Facebook.

Jag försöker här ge en kommentar så att det inte går rykten och det bara spekuleras.

Det här pastorsuppropet har jag själv tagit initiativ till, jag har gjort det i min roll som pastor, men visst är det präglat av att jag också är ordförande för Ja till Livet.

Vi som kämpar för ofödda barnens rättsskydd och rätt till liv har ju en hopplös uppförsbacke att traska i, där vi har nästan alla opinioner emot oss, och numera även breda opinioner i kristenheten emot oss. På grund av detta är även många kristna ledare tysta, som egentligen håller med oss om ofödda livets okränkbarhet. De tycker att frågan är för känslig och kontroversiell för att säga något.

Det finns dock frågor kopplade till ofödda barnens rätt till liv och en etisk problematisering av aborter, där det faktiskt går att diskutera och få ett visst stöd. Det är bl.a. frågan om samvetsfrihet, det var därför jag valde att fokusera denna artikel just på den frågan. Vi får ju vittnesbörd till Ja till Livet hur svårt det kan vara för vissa barnmorskor, inte minst vid de riktigt sena aborterna.

Men räkna med massiv kritik mot vår artikel i Aftonbladet. Jag är säker på att RFSU kommer att skriva, både tillsammans med och var för sig, med företrädare för olika kvinnoorganisationer, kanske också företrädare för sjukvårdsorganisationer, som idag tyvärr är helt allierade med den abortliberala agendan.

Uppropet för flyktingar var en helt annan typ av fråga, men i min världsbild är det samma aspekt, att stå upp för och kämpa för utsatta och hotade människor. Jag anser att abortfrågan och flyktingfrågan hänger ihop, och anser att det är samma form av kristen barmhärtighet som motiverar i båda frågorna. Den uppfattningen tycks dock vara ganska unik i dagens Sverige.

Uppropet om flyktingpolitiken gjordes snabbt, inom loppet av några dagar, Sven-Gunnar Hultman pingstpastorn i Gävle var då aktivt med också, Sven-Gunnar har varit engagerad även denna gång med att samla in namn bland pingstpastorer och skrivit under själv.

Jag gjorde ett minimum av ansträngningar för att samla in namn till 380-artikeln om flyktingpolitiken. Däremot var det 6-7 personer som hjälpte till med att samla in namn, bl.a. Josefine Arenius gjorde en heroisk insats på att inom några dagar få in över 100 namn från Equmeniakyrkan.

När det gäller att samla in namn denna gång har det gått betydligt trögare. Jag har vänt mig till både Svenska kyrkan och Katolska kyrkan denna gång. Man bör notera att när biskop Anders Arborelius undertecknar denna artikel gör han det som representant för alla katolska präster i Sverige så hans namn företräder betydligt fler namn.

Flera ledande pingstpastorer har hjälpt mig att kontakta pingstpastorer, bl.a. Sven-Gunnar Hultman. Jag har vänt mig till nätverk bland kristna ledare, bl.a. New Wine-rörelsen och Oasrörelsen. Jag har vänt mig till samfundsledare inom de samfund där jag tycker att det borde finnas sympati för uppfattningarna i uppropet, några har gett sitt bifall och de står med som undertecknare, några har inte gett sitt bifall att stå med eller promota uppropet inom sitt samfund.

Jag har kontaktat nyckelpersoner inom Alliansmissionen och Equmeniakyrkan, för att få hjälp att samla in namn bland pastorer. Det gick trögt, det blev dock lite respons inom Alliansmissionen, dock knappt någonting inom Equmeniakyrkan. Det var inte helt oväntat.

Enligt min mening finns det två kristna kyrkor och rörelser som gett sitt fulla stöd för detta upprop, det är Katolska kyrkan och Trosrörelsen. Nästan hälften av undertecknarna är med i Trosrörelsens predikantorganisation.

Så sammanfattningsvis har insamlingen av namn gått betydligt trögare i jämförelse med flyktingartikeln, jag har själv ansträngt mig mycket mer denna gång för att få ihop namn, och jobbat med det under längre tid. Dessutom har gruppen av undertecknare vidgats, nu har även rörelser inom Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och ortodoxa kyrkan bjudits in att vara med.

Jag har tagit detta initiativ själv, och samfunden tillåter i regel inte att man går ut genom deras informationskanaler för massförfrågan om pastorer vill stå med. Inom Evangeliska Frikyrkan har jag personligen mailat ett antal personer.

Både i detta upprop och i förra uppropet finns det en hel del personer som skulle vilja stå med och som vi inte har fått kontakt med. Det har tyvärr inte varit administrativt möjligt att kontakta allt och alla om uppropen, om samfunden hade hjälpt oss aktivt hade det gått, men så har inte varit fallet.

Eftersom uppropet om samvetsfrihet har berört abortfrågan, även om samvetsfrihet handlar om betydligt fler frågor, så har jag varit mån om att få med så många kvinnliga undertecknare som möjligt. Det är mansdominerat bland pastorer i en hel del samfund, och inom Katolska kyrkan är det bara män, så därför är t.ex. undertecknandet från Katolska kyrkan kompletterat med tre kvinnor med ledande befattningar inom Katolska kyrkan.

Så ungefär har det gått till.

Jag vet att det finns många personer som gärna har stått med i detta upprop. Jag har ju dock försökt informera både via min blogg och Twitter i flera veckor att det här uppropet pågår, vilket jag gjorde även när vi jobbade med flyktingfrågan. Men då var det massor av pastorer som hörde av sig till mig direkt och ville stå med. Denna gång har det varit väldigt få. En av de få som spontant hörde av sig och ville stå med, via Twitter, var Maritha Vilhelmsson numera pastor hos New Life Göteborg, och pastor Johnny Lithell i Tabernaklet Göteborg.

Så vill man vara helt säker på att få stå med när jag gör nästa pastorsupprop rekommenderas man att läsa min blogg, då missar man inte något viktigt.

Idag publicerade Aftonbladet vårt pastors- och prästupprop om samvetsfrihet. Här hittar man artikeln och de 91 undertecknarna. Dagen skriver också om detta.

Jag befinner mig ju på Kristdemokraternas riksting, men jag är inte här som någon politiker eller ombud, utan i min roll som statsvetare, politisk analytiker och ledarskribent för Världen Idag.

Jag följde noga hela debatten om att säga nej till Decemberöverenskommelsen. Det var som en spännande fotbollsmatch, den dramaturgi som utvecklades i samband med den debatten.

Jag känner mig dock väldigt kluven inför rikstingets beslut.

Decemberöverenskommelsen uppstod ju som ett alternativ till nyval, då Sverigedemokraterna bröt mot den praxis som gäller i riksdagen och inte röstade på sitt eget budgetförslag utan istället på alliansens budgetförslag. Regeringen hade då inte stöd i riksdagen för sin budget, och det är en ohållbar situation. Allianspartierna var inte redo för nyval i det läget utan gick med på Decemberöverenskommelsen.

Ebba Busch Thors bedömning direkt efter beslutet var att Decemberöverenskommelsen därmed fallit.  Det känns tveksamt att Kristdemokraterna som alliansens minsta parti på egen hand går in och fäller överenskommelsen på detta sätt. Skulle det göras borde det ha varit ett gemensamt alliansinitiativ och förhandlats fram på partiledarnivå. Budskapet med dagens beslut är att Kristdemokraterna kan man inte lita på, inte ens inom alliansen, de kan när som helst bryta ingångna politiska övertygelser. Det finns risk att ett sådant här beslut bäddar för alliansens upplösning.

Jag tyckte också att det var märkligt att Rikstinget kunde köra över den unga och nyvalda partiledningen. Jag undrar om det skulle kunna hända i något annat parti, kanske miljöpartiet kan acceptera ett sådant handlande, men ovanligt är det.

Att det finns ordning och reda i ett land kring regeringsmakten är helt avgörande, det påverkar Sveriges trovärdighet. Därför är det viktigt att det finns tydliga spelregler i riksdagsarbetet om regeringsbildning och besluten om statens budget.

Det är möjligt att detta inte leder till några större konsekvenser, att nuvarande regering regerar vidare. Men det beror på att allianspartierna då lägger olika budgetförslag och inte agerar samordnat. Och det innebär ett första steg i alliansens upplösning.

En del av de som velat bekämpa Decemberöverenskommelsen har haft för avsikt att bjuda in Sverigedemokraterna i samarbetet och därmed skapa en högermajoritet som alternativ till nuvarande regering. Men vad man än tycker om det, så är det ju en omöjlighet att få med hela alliansen i ett sådant samarbete, och då spricker också allianssamarbetet.

En annan möjlig utgång av dagens beslut är ett nyval ganska snart, och i dagsläget är det nog bara Sverigedemokraterna som gynnas av det. Och ett nyval kommer inte att skapa något stabilt regeringsalternativ, utan endast försämra situationen.

Det blir intressant att se hur centern reagerar på detta, och även folkpartiet. Kan detta leda till att någon av dem börjar samarbeta med socialdemokraterna? I så fall är Stefan Löfven den store vinnaren på dagens Rikstingsbeslut.

Detta är inte enkelt att bedöma, men trots allt så har Kristdemokraternas förtroende som politisk samarbetspartner försämrats. Däremot är det möjligt att partiet kan vinna kortsiktiga väljarvinster på detta beslut.