Här följer lite notiser och kommentarer kring senaste händelserna i mitt liv.

I morgon är det den stora kyrkhelgen, första advent. Ska då leda gudstjänsten i Folkungakyrkan. Ser fram emot detta. Martin Tebus ansvarar för predikan. Eva Nolemo-Jägerskogh ansvarar för musik och lovsång, som i morgon blir mer av traditionella adventspsalmer.

Vi har haft möten i veckan om en stor lovsångsdag i Kungsträdgården igen, nästa år. Liknande det som anordnades 1 augusti i år och som samlade mellan 10-20.000 personer.

Intensiva förberedelser pågår inför eventet i 3 arena i Stockholm, lördag 31 januari, med Sebastian Stakset som initiativtagare. En gigantisk manifestation mot våldet.

För första gången i mitt liv tjänstgjorde jag vid Svenska kyrkans högsta beslutande organ, Kyrkomötet. Det var en intressant erfarenhet. Företrädde Kristdemokrater i Svenska kyrkan vid mötet, fast vi går ihop vid årsskiftet med Borgerligt Alternativ, och bildar det gemensamma Borgerlig Kristen Samverkan, BKS. Flera vänner till mig och teologiskt likasinnade är ju mycket engagerade i denna verksamhet, dels professor Torbjörn Aronsson som var aktivt engagerad vid Kyrkomötet, dels Lennart Sacrédeus som valts in för BKS för kommande mandatperiod.

Kyrkomötet handlar i stor utsträckning om kyrkans administrativa och ekonomiska styrning. En huvudfråga vid detta kyrkomöte var kyrkans skogsförvaltning, Svenska kyrkan är Sveriges femte största skogsägare. Kyrkomötet är högsta organ för den demokratiska förtroendemannastyrningen av Svenska kyrkan. Det finns ett dubbelkommando i styrningen, biskoparna och prästerskapet ska sköta den andliga och teologiska styrningen av kyrkan inklusive all löpande verksamhet på församlings- och stiftsnivå. Kyrkomötet ramas tydligt in i andakter, psalmsång och morgonböner så det är inte några renodlade sammanträden, inslagen av bön och Guds ord finns på plats. Jag noterade också att biskoparna som är närvarande, ger en tyngd och riktning åt mötet, inte minst när andliga och teologiska frågor tangeras.

Trots ambitionerna att nedmontera partipolitiken i Svenska kyrkan, lever den dock fortfarande kvar på riksnivån. På lokal nivå har man lyckats komma ifrån den i viss utsträckning. Partipolitiken är ett mer begränsat problem om partierna nominerar personer som är aktivt kristna och kyrkligt engagerade. I stor utsträckning tror jag att det förhåller sig på det viset.

Noterade att upplägget av kyrkomötet liknar i stor utsträckning de politiska partiernas kongresser och beslutsfattande. Motionerna från de olika nomineringsgrupperna dominerar agendan. Sverigedemokraterna breder ut sig ordentligt som parti i kyrkomötet, och många motioner och inlägg kommer från deras sida, de blir dock alltid nedröstade och agerar inte samordnat med någon annan nomineringsgrupp. De utnyttjade talartid till max vilket skapade viss irritation. Socialdemokraterna breder ut sig som den största gruppen i kyrkomötet, det är uttryck för att många av Svenska kyrkans medlemmar är socialdemokrater och röstar på sitt parti i kyrkovalen. Partistyrning och partidisciplin enligt politiskt mönster präglar Socialdemokraterna i kyrkopolitiken. Den största partipolitiskt oberoende gruppen i Svenska kyrkan är POSK, men det går inte att se något tydligt mönster i hur POSK agerar i kyrkopolitiken. Jag får intrycket av att de ofta är allierade med Socialdemokraterna och Centerpartiet.

Det är en unik modell som Svenska kyrkan har valt för styrning av kyrkan, i internationell jämförelse, jämfört med andra breda folkkyrkor. Vid det här mötet diskuterades både vigseltvång för präster – att det ska lyftas fram i anställningssituationen, och inriktning på teologiska utbildningar. Det politiska etablissemang som finns vid kyrkomötet agerar samordnat i den här typen av frågor och driver på utvecklingen enligt den sekulära agendan.

 

 

Min pastorskollega inom Evangeliska Frikyrkan, Jan-Gunnar Wahlén, har kommit ut med en ny bok. ”Livskraft – en kärlekshistoria”. Det är ett mycket originellt grepp i bokskrivandet. Dels är det gamla dagboksanteckningar från Jan-Gunnar i 19-20-årsåldern, då han gick bibelskola Livskraft i Aneby. Dels reflektioner som han har gjort nu, långt efteråt då han tittar i backspegeln, kommenterar, refererar och tolkar det han gjorde och tänkte långt tidigare sitt liv.

Jan-Gunnars bibelskoleperiod innehöll en salig blandning av Gudsmöten, bibelstudier, referat av olika lärares undervisning, bedömningar, kompisrelationer, kärleksbekymmer och andra relationer med motsatta könet, predikoövningar, församlingsbesök, lek och upptåg, sport, och mycket annat.

Boken har en hög nivå av igenkänningsfaktor för min del. Jag hör till en generation, som ligger 15 år före i tiden jämfört med Jan-Gunnar. Men jag gick också internatbibelskola i Orsa 1971-1973 och jag skulle nog kunna lägga karbonpapper på Jan-Gunnars bibelskoleerfarenheter som en ung man. Jan-Gunnars kärleksbekymmer i Aneby resulterade i ett livslångt äktenskap, alltså ett lyckligt slut. Mina kärleksbekymmer i Orsa fick inte lika lyckligt slut. Det gick bättre på det området senare i mitt liv.

Hur en ung person upplever olika trender i kristenheten, där ger Wahléns bok intressanta insikter. Det var likadant när jag växte upp med olika trender i kristenheten. Och utmaningen i att som ung bedöma vad som är bra, och vad som är mindre bra.

Jan-Gunnars reflektioner långt efteråt över erfarenheterna som ung, ger en mycket bra undervisning och teologisk insikt.

Kan varmt rekommendera dig att köpa och läsa boken. Vill du köpa boken, kontakta författaren direkt och beställ den hos honom, jan-gunnar@lundhagskyrkan.se.

Jag noterar också att jag är omnämnd en gång i boken. Jag besökte ju bibelskola Livskraft då och då på 80- och början av 90-talet som lärare. Bland annat var jag där i samband med Reinhard Bonnkes besök 1988, då min kompis Anders Robertsson med assistans av mig, var Bonnkes kontaktperson i Sverige. Vi var aktivt engagerade i mötena med Bonnke som gick av stapeln i Aneby 1988, och som Jan-Gunnar nämner om i boken. Han skriver följande: ”På kvällen var det något idiotiskt bönemöte under ledning av Stefan Swärd tror jag”. Detta minns jag inte alls, men det stämmer nog. Det var rejält bönetryck i Bonnke-sammanhangen.

 

Jag befinner mig just nu på Costa Blanca i Spanien, och jobbar med slutspurten i mitt bokmanus. Har sammanställt en bok med utgångspunkt från de cirka 3000 bloggtexter jag skrivit sedan 2008. Har försökt lyfta fram de viktigaste debatterna sedan 2008. Riktigt fascinerande att sitta och gå igenom allt igen. Bibelsynsdebatterna är intressanta, debatten om historiciteten i Jona bok och Adam och Eva, kommer med i boken. Båda debatterna var enorma i omfattning och Adam och Eva-debatten utlöstes av en mening i en ledare jag skrev i Världen Idag. Mitt bloggande har en hyfsat stor bredd och det försöker jag ska spegla även boken.

Försökte börja jobba med denna bok redan för 4-5 år sedan men tiden räckte inte till. Nu går jag i mål och den ska på tryck inom 10 dagar. Många texter speglar olika diskussioner. Vi har dock helt tagit bort alla gästblogginlägg som förekommit i de mest intensiva debatterna. Det skulle bli en för spretig och omfattande bok. Många personer finns omnämnda i mina texter då mycket skrivs som respons på olika åsikter som förts fram.

Mitt kristet sociala engagemang lyser igenom i boken, flera kapitel handlar om flyktingdebatterna och kampen om Pastor Jean.

Det finns också med lite rent personliga skrivningar, om min kamp med sjukdom och minneskrönikorna jag skrev vid mina föräldrars bortgång. Lite aprilskämt har tagits med i ett kapitel, det skojigaste av allt med aprilskämten är att nära vänner till mig gick på dem.

Flera teologiska debatter kommer med i kapitlen, om försoningsläran, om eviga straffen, Jesu tillkommelse, kristen sexualsyn. Abortfrågan och mitt miljöengagemang tas upp i två kapitel. Några kapitel har koppling till debatter vi har haft inom Evangeliska Frikyrkan, bland annat den så kallade Fyrkedebatten som var intensiv 2011.

Ett kapitel handlar om mina inlägg om Donald Trump förstås. Men det blir ett kapitel av 19. De som tycker att jag snöat in på min kritik mot Trumpismen bör notera att det är bara en liten del av det totala innehållet i boken.

Befinner mig just nu i Bergen Norge, där jag varit i 8 dagar och utfört nanny-uppdrag, varit med mina fem barnbarn som bor i Bergen. Det har varit intensiva och skojiga dagar. Barnen är i åldersintervallet 1,5 till 12 år. Ikväll flyger jag tillbaka till Stockholm.

När jag nu varit i Bergen har jag träffat chefredaktören Vebjörn Selbekk, som är chefredaktör för norska tidningen Dagen. Den har ingenting att göra med Dagen i Sverige, utan kan närmast jämföras med Världen Idag i Sverige. Selbekk utmärker sig dock genom att konsekvent ha drivit en Trumpkritisk linje på ledarplats alltsedan Trump började som politiker. Han och jag har liknande inställning i denna fråga. Jag kommer att börja publicera på mina sidor texter som han skrivit om Trump, så att folk ska inse att det är fler än jag som gör liknande bedömningar.

På söndag morgon reser jag och hustrun till Spanien, vi ska vara där i 23 dagar. Det blir delvis ledighet för min del, men ska också jobba med att göra klar nästa bok som kommer ut på Sjöbergs förlag. En bok jag jobbat med länge men där vi först nu går i mål med manuset. En redigering av en massa bloggtexter jag skrivit under 17 år. Det verkar som om boken får 19 kapitel och lyfter fram 19 olika områden som mitt bloggskrivande och bloggdebatter har kretsat omkring under dessa år. Vi hoppas på att skicka manuset till tryckeriet i mitten av november, utgivning i början av december.

Det här får bli mitt slutinlägg i debatten om amerikanske pastorn och författaren Brian Zahnd. Jag har tagit hjälp av den amerikanske teologen Roger E Olson för att analysera och klassificera Zahnd. I förra blogginlägget lyfte jag fram att förskjutningen i grundläggande lärosatser är en förskjutning i riktning mot liberal teologi, detta enligt Olsons analys. Det gäller framförallt grundläggande kristna läror som försoningsläran och synen på eviga straffen, där Zahnd drastiskt har förändrat sin syn, enligt min mening i teologiskt liberal riktning. Olson menar att även förskjutningen i äktenskapssyn och HBTQ-frågor är uttryck för att mainstream-evangelikal kristenhet, i vissa fall rör sig i teologisk liberal riktning.

För mig är detta inte akademiska frågor. Det handlar om väckelsekristendom eller inte. En urvattnad kristen förkunnelse, och en urvattnad förkunnelse i lärofrågor, medför att skärpan i förkunnelsen minskar, glöden falnar, utmaningen tunnas ut. En teologi och förkunnelse som rör sig i liberal riktning blir urvattnad. Växande församlingar och levande kristendom kännetecknas av att man radikalt predikar korsets omvälvande budskap och Jesu seger över djävul och synd, att man varnar för att gå evigt förlorad och att man har en stark tilltro till att hela Bibeln är Guds inspirerade, av Anden ingivna Guds ord. Att Jesus är enda vägen till Gud. Jag har svårt att se när jag tittar mig omkring i globala kyrkan, att det finns väckelse och evangeliets framgång utifrån en urvattnad teologi och förkunnelse. Därför är detta viktiga värden att slå vakt om.

I det här blogginlägget tar jag upp om bibelsynen. Roger E Olson målar också ut bilden av hur liberala teologin luckrar upp bibelsynen. Den grövsta formen av liberalteologi menar att Bibeln bara är människors ord, inte Guds uppenbarade ord, det är endast en religiös skrift vilken som helst. Den menar också att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad Bibeln. Enligt Olson finns det dock olika varianter av modifierad liberalteologi som inte går så långt. Till exempel genom att hävda att Bibeln inte är Guds ord, men innehåller Guds ord. Vissa liberalteologer erkänner Bibeln som Guds ord men menar att moderniteten och modern vetenskap alltid är överordnad skriften. Det som inte stämmer i Bibeln med modernt tänkande ska man inte tolka bokstavligt, t.ex. bibelns lära om ondskan, djävul och demoner. Bibelns lära om änglar är ett annat exempel.

I ett blogginlägg den 16 maj granskar jag Brian Zahnds bibelsyn. Man finner inlägget här. Det är uppenbart att Zahnd i sin bibelsyn har rört sig i en liberalteologisk riktning, detta enligt Roger E Olsons kriterier. Det är också uppenbart att Zahnd har inte tagit steget fullt ut i liberal riktning, han menar i varje fall att Bibeln innehåller Guds ord, även om det är uppblandat med rent mänskliga idéer.

Jag tycker nog att hans skrivningar om Moseböckerna och offertjänsten i GT är liberalteologisk skåpmat. Jag är mycket överraskad över att andra EFK-ledare inte håller med om den slutsatsen. GT:s offerttjänst förebildar ju Kristi död på korset enligt Nya testamentet. Han skriver att:  ”what we find in the Old Testament is a progression of revelation. The Old Testament begins with a primitive assumption that God requires ritual sacrifice but eventually moves away from that position”. Zahnd skriver vidare att ”the Bible is not the perfect revelation om God, Jesus is. Jesus is the only perfect theology. Perfect theology is not a system of theology, perfect theology is a person.” Han skriver vidare att Bibeln är motsägelsefull, innehåller ett antal felaktigheter och att den inte alls är logiskt konsistent. Den innehåller moraliskt tveksamma delar. En evangelikal teolog skulle aldrig uttrycka sig så bibelkritiskt.

Zahnd skriver att det är avgudadyrkan att betrakta Bibeln som vår högsta auktoritet. En evangelikal skulle aldrig uttrycka sig på det sättet. Zahnds skrivningar visar att han i praktiken underkänner en hel del av NT, Gud som aktiv domare, och Guds vrede över synden ryms inte i Zahnds teologi, blir i varje fall urvattnat i Zahnds teologi.

Ett problem uppstår när en evangelikal och kristen-ortodox bibelsyn rör sig i riktning mot en liberal sådan. Bibeln blir en blandning mellan människors ord och Guds inspirerade ord. Då blir utmaningen att avgöra vad som är Guds ord i Bibeln och vad som enbart är mänskliga idéer. Då blir vi domare över skriften. Det fanns inte att spår av kritik hos Jesus mot GT. I Apg. 24:14 säger Paulus att han tror på allt som är skrivet i lagen och profeterna. I Matt. 5:17-19 lägger Jesus fram sin bibelsyn att han har inte kommit för att upplösa skriften utan för att fullborda och uppfylla. Inte en prick av lagen ska förgås förrän allt detta sker, säger Jesus.

Så summa summarum. Jag har blivit kritiserad för att klassificera Zahnd som teologiskt liberal. Min granskning visar att Zahnd inte är liberalteolog, men han har en förkunnelse och teologi som rör sig i liberal riktning.

Kärnan i en evangelikal och klassisk kristen bibelsyn är följande: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”. 2 Tim. 3:16,17 Notera uttrycket hela skriften, det som åsyftas är hela Gamla testamentet. 2 Petr. 1:20,21 säger: ”Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning. Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledd av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”

Jag har fått mycket kritik för att jag har kritiserat Donald Trump och den så kallade Trumpismen, som bland annat innehåller en sammanblandning mellan kristendom och högerpolitik, som jag är mycket skeptisk till. För närvarande tycker jag att Trumps politik också innehåller mycket vänsterpolitik, det finns väl inte någon demokratisk president i modern tid som så mycket har lagt sig i företagandet och näringslivet som Trump har gjort. Och nu gör utspel om ökat statligt engagemang i näringslivet. Det brukar alltid kallas för vänsterpolitik.

Nog om detta. Jag har kritiserats för att jag inte granskar och kritiserar Demokraternas politik på samma sätt som jag granskar Trump och Trumpismen. En viktig anledning är att det inte har uttalats en massa profetior om Joe Biden och andra ledande demokratiska politiker.

Men nu tänkte jag skriva och leverera en kritisk granskning av Demokraterna. Min källa till detta blir Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, en del av Liberalernas partiledning för länge sedan, docent i Statskunskap, och bosatt i USA sedan mer än 20 år tillbaka. Dessutom doktorerade Bergström samtidigt som mig, första halvan av åttiotalet. Bergström skriver inte ur ett kristet perspektiv, utan ett sekulärt allmänpolitiskt. Han är trovärdig i sina bedömningar. Han efterlyser framförallt ett demokratiskt parti som mer kan röra sig mot mitten i politiken, och inte styras för mycket av vänsterextrema inslag.

1. Min första iakttagelse är att Demokraterna har levererat en usel opposition till Trumps politik. Trumps många extrema uttalanden och beteenden borde ge smashläge till politiska motståndare, vilket Demokraterna inte alls har lyckats ta tillvara. De har usla opinionssiffror. Att lansera 82-årige Joe Biden i presidentvalet mot Trump, obegriplig strategi enligt min mening. Och sedan plocka bort honom ganska nära valet, vilket inte var lätt för Kamala Harris att hantera.
2. Demokraterna har misslyckats med att ta hand om de städer där man har politiska makten och har haft den under många år. San Francisco, Los Angeles, Chicago, Baltimore och Atlanta – har alla ett mycket dåligt rykte. Gator fyllda med knarkare och hemlösa. Apotek som länsas av gäng. En poliskår som förlorat arbetsmoralen då ingen försvarar polisens roll, nedgångna skolor, skatter som hämmar näringslivet, och att man drar till sig illegala invandrare. Extrem identitetspolitik på delstatsnivå har också skapat ett dåligt rykte, t.ex. att ta bort algebra från skolundervisningen i Kalifornien därför att svarta barn hade sämre resultat än vita. Demokratiskt styrda delstater har svårt att klara infrastrukturprojekt pga extrema regleringar. Det är en avgörande faktor bakom Demokraternas misslyckande enligt Bergström.
3.  Bergström skriver att det som har gjort störst intryck bland amerikanarna är att Demokraterna så lättvindigt har stöttat könsbyte hos barn och att biologiskt födda män ska kunna tävla i damidrott. Att man för lättvändigt har kunnat gå rätt in i USA från Mexiko har också rört upp amerikaner i allmänhet. Demokraterna har skapat sig en bild enligt Bergström bland många amerikaner att man är galna i sin kulturella utblick och saknar ett vardagligt sunt förnuft.
4. Trots Trumps framfart som en storm som skapat smashläge för Demokraterna med ett bra oppositionspolitik, har bara 8 procent av amerikanarna en mycket positiv bild av det Demokratiska partiet i dagsläget. Bilden av partiet är mer negativt än någon gång sedan 1990.
5. Bergström skriver att det inte finns någon tillnyktring på gång bland Demokraterna. Mesta politiska energin kommer från vänsterkanten, de så kallade progressiva. Där socialisterna Bernie Sanders och Alexandria Ocasio-Cortez är de drivande. I New York vann vänsterkandidaten och socialisten Mamdani över den mer moderate Cuomo. Mamdani vill höja skatter för de rika som driver bort företagare från New York. Han är emot kapitalismen som ekonomiskt system, detta i kapitalismens huvudstad i världen. Han har uttryckt sympatier för Hamas i en stad med 1 miljon judar.
6. Bergström pekar på att alla till vänster söker sig till det Demokratiska partiet, det är ett tvåpartisystem, på liknande sätt som olika högerextrema falanger hamnar i det republikanska partiet. Aktivistiska krafter inom det Demokratiska partiet får en överdriven makt, förstärkt genom att de har bättre förutsättningar för genomslag i media, mer än mer moderata krafter.
7. Bergström ställer frågan om Demokraterna behöver förlora ytterligare ett presidentval innan åter blir ett mainstream-parti som bättre kan ta upp kampen mot Republikanerna. Att Demokraterna kan övervinna progressivismen inom sitt eget parti är en av görande politisk fråga för USA, menar Bergström.

 

Jag fortsätter här min granskning av teologiska trender med fokus på försoningsläran, eviga straffen, Gud som domare och Guds vrede över synden, och bibelsynen. Min utgångspunkt och analysram är den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson som är expert på liberal teologi, och som tidigare attraherades av den men nu markerar ett tydligt avstånd. Mitt praktikfall blir amerikanske pastorn Brian Zahnd, eftersom han är Sverigeaktuell och uppenbarligen har ett stort inflytande inom EFK. Amerikanska predikanter och teologer kan och bör granskas, att kalla det för drev och svartmålning när man gör det, blir endast demagogiskt. Under förutsättning att granskningen görs på ett sakligt sätt. Jag tycker att frågan om rörelser i riktningen mellan liberal teologi och evangelikal teologi, eller om man kallar det för klassisk eller ortodox teologi, som Roger E Olson gör, han använder alla begreppen synonymt, – den frågan är aktuell och intressant.

Roger E Olson tar särskilt upp om det som brukar kallas för progressiv evangelikalism, som ett exempel på en gråzon mellan en mer konservativ evangelikal teologi och liberal teologi. Ibland kallas det för bara progressiv kristendom, då det evangelikala inslaget kan vara ganska begränsat. Det är uppenbart att Brian Zahnd hör till denna kategori, progressiva evangelikaler. Enligt vad jag har skrivit tidigare kan jag knappast kalla Zahnd för evangelikal, hans bibelsyn är inte evangelikal, jag har förklarat det i ett tidigare blogginlägg. Zahnd bör rimligen klassas som progressiv, knappast som progressiv evangelikal.

Olson skriver att de progressiva är inte en tradition, en rörelse, en identitet – på det sätt som liberal teologi är. Det är en beteckning på många individer idag som inte vill se sig själva som teologiskt konservativa och som betonar sociala rättvisefrågor, ofta på bekostnad av evangelisation och en sund lära, och traditionella kristna normer när det gäller tro och liv. Olson skriver att de som ser sig som progressiva idag behöver se de stora farorna med liberal teologi. Det handlar om att glida bort från en genuin kristen tro om man rör sig i den riktningen.

Olson varnar för att de som hamnar i progressiv tro glider över i liberal teologi. ”They devote their whole attention as christians to social justice causes. For them the cognitive content of orthodox Christianity shrivels up and dies except as a collection of symbols, relics, artifacts”,

Olson skriver också att ”My experience as a Christian theologian for forty years is that the majority of people attracted to liberal Christianity are Christians raised in rigidly fundamentalist homes and churches who have moved into progressive Christianity, and are not satisfied with that vague halfway house. As self-identified progressive Christians, which, in the third decade of the twenty-first century usually means pro-LGBTQ in every aspect and level of church life, they feel the pull of all-out liberal Christianity.”

Olson pekar på en rörelseriktning som pågår. Mest fokus i den rörelseriktningen har varit på LGBTQ-frågor men innefattar även omtolkningar och dekonstruktion av grundläggande kristna lärosatser. Omtolkningen av LGBTQ-frågor ser Olson som en tendens på en teologisk förskjutning där man rör sig från en klassisk-ortodox-evangelikal kristen tro i riktning mot en liberal kristen tro. Olson skriver att det kognitiva innehållet i ortodox kristendom luckras upp. Det är just detta hela debatten om Brian Zahnd handlar om. Jag har lyft fram frågan om försoningsläran, synen på eviga straff och Gud som domare och bibelsynen. Grundläggande lärofrågor där Zahnd har ändrat sig kraftigt, och där han också skapar kraftiga karikatyrer och nidbilder av vad han har ändrat sig ifrån, och de som står för en mer konservativ evangelikalism, klassisk och ortodox kristen tro enligt Olsons teologi.

En sak Olson lyfter fram i sin granskning är förskjutningen i riktning mot liberal teologi, och det innefattar inte minst dessa grundläggande lärofrågor, som betydelsen av Jesu död på korset – försoningsläran, synen på eviga straff och varningen för att gå evigt förlorad, och synen på Guds vrede över synden, Gud som domare, och Guds helighet.

Olson lyfter fram i sin granskning av liberalteologin att just dekonstruktion, omtolkning och nedvärdering av grundläggande klassiska lärorna angående korset och försoningen, och eviga straffen, är något som kännetecknar liberalteologin.

Olson skriver om liberalteologen Marcus Borg att för honom finns inga hot om att gå evigt förlorad, frälsning handlar om livet här och nu, något inomvärldsligt. Det finns inte något inslag av behov av pånyttfödelse och en omvändelse och ett hot om att gå förlorad om man inte omvänder sig.

För liberalteologen Spong skriver Olson, han tror inte på en Gud som kräver ett offer av sin son. Jesu död på korset var endast ett tragiskt martyrskap av en stor profet, inte ett frälsande offer för synder. Något helvete existerar inte för Spong, betonar Olson. Endast ett vagt hopp om en evighet återstår. Spong är en universalist betonar Olson.

Det är intressant att Roger E Olson poängterar att omtolkningen av Jesu död på korset, att det endast är ett tragiskt martyrskap, inte ett frälsande offer för synder – det präglar liberal kristendom, och är en självklarhet i liberal kristendom. Däremot kan klassisk kristen terminologi leva kvar, men har då omtolkats och förlorat all ursprunglig mening. Samma sak gäller tron på eviga straffen, att gå evigt förlorad, existensen av helvetet i någon form – det har den liberala teologin övergett. Omtolkning av dessa läror är inte endast en variant av progressiv evangelikalism, det är teologiskt liberal kristendom enligt Olson.

Det är viktigt att betona att Bibelns undervisning om Jesu död på korset och försoningsläran, innehåller en stor bredd och många nyanser. De olika försoningsläror som har formulerats innehåller en delaspekt av Bibelns undervisning. En teolog som John Stott, har haft förmågan att få med helheten i den bibliska undervisningen. Det handlar om mycket mer än bara objektiv eller subjektiv försoningslära. Samma sak gäller den bibliska undervisningen att gå evigt förlorad, Guds dom vid tidens slut, eviga straff – det finns nyanser i den bibliska undervisningen. Exakta innebörden av eviga straff kan evangelikaler diskutera och ha olika uppfattningar om.

I nästa blogginlägg kommer jag att kommentera förskjutningarna i bibelsynen.

Den amerikanske teologiprofessorn Roger E Olson har skrivit en bok med titeln ”Against liberal theology – putting the brakes on progressive christianity”. Olson är en evangelikal teolog som är expert på liberalteologi. Boken ger en mycket bra översikt över ämnet. Jag använder Olsons skrivande som en tolkningsram för att försöka tolka och förstå den amerikanske pastorn och predikanten Brian Zahnd, som har varit aktuell i Sverige i sommar. Jag har också läst Olsons utmärkta bok ”The journey of modern theology” som jag också har som en utgångspunkt. Skriver i punktform för att ge struktur åt resonemanget.

1. Olson betonar att liberal teologi framträder i ett antal olika skepnader. Den allmänna formen är enligt Olson heresi. Det är inte kristendom, det är en annan religion. Olson skriver att det är ett alternativ till ”true, classical, historical, biblical and orthodox Christianity”. Man dekonstruerar och ifrågasätter de mest grundläggande kristna lärosatserna som till exempel tron på Jesu uppståndelse och inkarnationen, att Gud blev människa. Man förkastar alla grundläggande kristna lärosatser och ser inte Bibeln eller kristna traditionen som auktoritativt. Ett exempel på den mest radikala liberalteologin är den episkopale biskopen Spong. Marcus Borg nämner Olson som en av de mest inflytelserika liberalteologerna i modern tid. Olson varnar för den liberala teologin, menar att de leder människor och församlingar bort från kristen tro. Den radikala formen av liberalteologi är inte Brian Zahnd i närheten av, han är starkt kristocentrisk och betonar tron på uppståndelsen och inkarnationen.
2. Olson lyfter fram att det också finns varianter av liberalteologi som vill bevara grunden i den kristna tron men ambitionen är att modernisera kristendomen. Moderna vetenskapen och det moderna tänkandet blir en överordnad auktoritet. Man kan hålla fast vid de grundläggande kristna lärorna, och dess terminologi, men moderniserar och omtolkar.
3. Olson tar upp om olika teologer som rör sig i gränszonen mellan liberal teologi och evangelikal kristen tro, eller om man kallar det för en mer konservativ teologi, eller ortodox teologi – det sistnämnda en term som Olson använder. Olsons slutsats är att liberal teologi är självutplånande, de som hamnar i det upphör att vara kristna, eller så påverkar man kristna ledare och samfund att glida bort från kristen tro. Effekten blir tynande kyrkor. Han noterar dock att det ständigt fylls på med nya liberalteologer, med pastorer, teologer och kristna ledare som kommer från en karismatisk-evangelikal miljö men som börjar tvivla, ifrågasätta, dekonstruera det man tror. Och då rör man sig i en teologiskt liberal riktning. Det är uppenbart att Brian Zahnd rör sig i denna gråzon mellan evangelikal/konservativ/ortodox/klassisk kristendom och teologiskt liberal kristendom. Zahnd hävdar ju själv att han rör sig i dennan zon. Den breda gränszon är också mycket bred och innehåller ett antal olika strömningar.
4. En sådan gråzon och gränszon är det man kallar för progressiv evangelikalism. Detta innehåller olika nyanser. Enligt min mening borde jag klassas som en progressiv evangelikal, har i många år använt min bibeltro för att motivera till flyktingengagemang och kämpa för en generös flyktingpolitik. Samma sak med ett kristet engagemang i miljöfrågor. Så jag bör rimligtvis delvis kallas för progressiv evangelikal. Men progressiv evangelikalism innefattar också många gånger ett ifrågasättande och problematiserande av grundläggande kristna lärosatser.  Omtolkning och dekonstruktion angående HBTQ och äktenskapssyn är ett aktuellt exempel, som uppenbart ligger i denna gränszon/gråzon. Olson varnar också för att vissa delar av den så kallade progressiva evangelikalismen glider bort i riktning mot liberal teologi, och distanserar sig från en autentisk och klassisk kristen tro.
5. Olson lyfter fram i sina böcker olika varianter av teologiskt tänkande som befinner sig i gränstrakterna mellan liberal teologi och evangelikal-konservativ-ortodox teologi. Ett exempel på teologisk riktning som Olson lyfter fram är Hauerwas, som varit en mycket populär amerikansk teolog i många år. Han markerar tydligt mot liberala teologin, och betonar framförallt att vi ska leva som Jesu lärjungar och att kristna församlingen behöver leva ett liv och praxis som återspeglar att vi är Jesu lärjungar. För Hauerwas är inte dogmerna det centrala utan istället vårt liv. Hauerwas har många viktiga poänger i sin teologi men min uppfattning är att även våra dogmer och innehållet i vår tro och försvaret för det, är också viktiga delar i teologin och i en kristen självförståelse. Karl Barth är en annan teolog som brukar räknas som neoortodox och som markerat ett avstånd mot liberala teologin, men vars bibelsyn många evangelikaler ställer sig främmande inför.
6. Var befinner sig i Brian Zahnd i dessa gråzoner? Det ska jag försöka diskutera i nästa blogginlägg.
7. Ett sätt att göra en distinktion mellan evangelikal/konservativ/klassisk/ortodox kristen tro kontra liberal teologi och de olika mellanlägen som olika teologiska strömningar står för – är olika hållning till Bibeln som Guds ord. Enligt liberaler är Bibeln människors ord. En klassisk kristen förståelse betonar att Bibeln är Guds ofelbara ord, en helig skrift, fokus är inte på att det är människors utan det är Guds ord. Ofta verbalinspirerad men i inspirationsfrågan finns olika nyanser. Gränszonerna och varianter att progressiv evangelikalism lyfter fram budskapet från Gud i skriften, att den innehåller Guds ord, men också med mänskliga sidor och felaktigheter. Zahnd har detta tydligt i sin bibelsyn, att delar av skriften är endast människors ord inte Guds ord.

 

Debatten om den amerikanske pastorn Brian Zahnds teologi och förkunnelse var intensiv i slutet av våren och början av sommaren. Jag skrev fem blogginlägg under maj-juni med en kritisk granskning av Zahnds bok ”Sinners in the hands of a loving God.” Eftersom jag har fått en hel del kritik för min granskning av Zahnd, och vissa debattörer tycker att jag helt och hållet har feltolkat och fultolkat honom. Därför har jag tittat på boken igen och mina egna texter, men kommer till samma slutsats igen, att jag har gjort en saklig bedömning av innehållet i Zahnds bok.

Eftersom Torpkonferensen är över så behöver vi inte en gång till komma in på en pseduodebatt om vad gränserna är för vilka som ska få tala på Torpkonferensen. Vad jag förstår kom Zahnd inte heller in på vid sin Torpmedverkan på de kontroversiella grundläggande lärofrågor som bland annat jag, Olof Edsinger, Per Ewert och Niclas Ljungh har lyft fram i svensk debatt. Hans predikan på lördagskvällen på Torp som handlade om nådens skönhet, var väl bra, egentligen ett muntligt utdrag utifrån en av hans böcker, en intellektuell predikan men kunde inte se någon omvälvande andligt utmanande väckelsekristendom i förkunnelsen.

Zahnds böcker översätts och har översatts, och hans budskap sprids kontinuerligt i Sverige så det finns motiv att fortsätta diskutera och samtala om hans bibelsyn och syn på grundläggande kristna lärofrågor.

Mitt bekymmer är egentligen inte Zahnd, det finns en uppsjö av amerikanska predikanter, inom hela skalan av karismatiskt-antikarismatiskt och evangelikalt-konservativt-fundamentalistiskt-liberalt, postliberalt-postkonservativt-progressivt evangelikalt, mitt bekymmer är alla okritiska och välvilliga bemötanden av den här typen av förkunnelse, från många pastorer och ledare inom Evangeliska Frikyrkan.

Den här diskussionen handlar inte om några perifera gränsdragningsfrågor. Det handlar om själva kärnan i evangeliet och i vår kristna tro. Vad man än kallar sakerna för så är ett rent sakligt konstaterande att Zahnds sätt att skriva om frälsningen, Bibelns auktoritet, korset, försoningen, Guds vrede, Guds dom, eviga livet och eviga domen är något annat än den traditionella förkunnelsen inom Örebromissionen och Helgelseförbundet, alltså EFK-traditionen. Ett tredje och mycket litet samfund, bland EFK:s grundarsamfund, är fribaptisterna, vilket ständigt har påpekats i denna diskussion. Fribaptisterna blev ju uteslutna av gamla Baptistsamfundet i slutet av 1800-talet på grund av heresi, framförallt angående försoningsläran och synen på eviga straffen. Att likställa Zahnd och fribaptisterna är dock en kraftig överförenkling. Jag har varit pastor för fribaptisternas gamla församling i Stockholm i ett antal år, och är nu ordförande för församlingen, så jag tror jag vet en del om saken. Stockholms gamla fribaptistförsamling är en del av Elimkyrkan som numera heter Folkungakyrkan.

Mina egna böcker i dessa grundläggande frågor om kristen tro och evangeliets innehåll, boken Efter detta som kom ut 2011 och Inte utan korset som kom ut 2013, menar jag ligger linje med den traditionella synen inom EFK:s grundarsamfund. Dessa böcker ligger långt ifrån Zahnd och Sinners in the hands of a loving God. Det påståendet borde nog inte någon kunna ifrågasätta, oavsett vad man tycker om Zahnds teologi.

I debatten om Zahnd har jag sagt att han uttrycker delvis liberalteologisk skåpmat. Detta har jag fått mycket kritik för. Kommer att diskutera saken lite djupare i nästa blogginlägg, med hjälp av amerikanske teologen Roger Olson, som är en ledande expert just på liberal teologi.

Här följer en sommarhälsning. Vi har ju numera sex barnbarn i åldrarna 1-11 år, och sedan 16 juni har jag varit fullt upptagen av att vara med och passa barnbarn, mycket spännande och roligt, men också med ett visst mått av ansträngning. Våra barn som bor i Bergen Norge kommer gärna till Stockholm under sommaren med sina familjer, och därför har vi varit hela perioden i Stockholm mellan 22 juni och fram till 25 juli.

Mina engagemang i kristna sektorn begränsas under denna period av att leda två söndagsgudstjänster i Folkungakyrkan Stockholm, under Million Month – kampanjen, samt en predikan nu på söndag 20 juli i Folkungakyrkan. Då kommer jag att tala om ämnet Att vänta på Jesu tillkommelse. Ska försöka besvara frågor om när Jesus kan tänkas komma tillbaka och vilka tecken i tiden som pekar i den riktningen.

Vill också göra reklam för den lovsångsdag vi planerar i Kungsträdgården lördag 2 augusti, där Folkungakyrkan finns med bland många arrangerande församlingar och organisationer. Jag har ju varit engagerad i ledningsgruppen för den satsningen.

Och så debatten om Brian Zahnd. Jag återkommer till detta. Har reflekterat vidare över frågorna och bland annat tagit hjälp av att läsa amerikanske teologen Roger Olsons böcker om trender i moderna teologin och hans bok som innebär en kritisk granskning av liberal teologi. Framförallt har jag med hjälp av Olson tittat på allt som händer och rör sig i skärningspunkten mellan liberal och evangelikal kristendom. När jag skriver i nästa omgång lyfts perspektivet och man slipper diskutera vem som ska tala på Torpkonferensen, utan hellre diskutera trender i svensk kristenhet, vad som är bra och vad som kanske är mindre bra. Zahnds medverkan på Torpkonferensen har varit ganska odramatisk och vad jag kan förstå har han inte tagit upp de kontroversiella grundläggande lärofrågor, som jag, Niclas Ljungh, Per Ewert och Olof Edsinger lyft fram i våra olika texter. Hans böcker har dock översatts till svenska, flera av dem, så budskapet sprids i de svenska bygderna, så en kritisk granskning och diskussion är fortsatt aktuell.

Och så har kanske en del noterat min artikel i Dagen i fredags om varför jag återigen för tredje gången ställer upp i kyrkovalet i Svenska kyrkan, som genomförs i september. Den frågan besvarar jag i artikeln.