Underbart att läsa! God fortsättning!

Roligt att läsa Stefan.
Men, blir lite bekymrad när du i slutet berättar om det något snabbare tillfrisknandet. Dels är jag helt övertygad över att någon läkare inte kan säga något om slutdatumet på denna sjukdom, det kan ingen.
Vet av egen erfarenhet när två i vår familj drabbats. Det är en lömsk sjukdom som ingen med säkerhet kan uttala sig om. För en del går det fort för en del snabbt för en del långsamt för en del tar det jättelänge att tillfriskna.
Så till mitt bekymmer, detta om Gudsingripande vid tiden för tillfrisknandet.
Tyvärr är det sådana under vi får sträcka oss till idag. Jag har större tro till Bibeln om vi nu ska tro på den. När människor ber för dig/mig så förväntar jag mig ett direkt helande eller inte. Att genomlida en tung sjukdom och sedan hänvisa till något slags under för att man blivit lite bättre lite snabbare än va läkaren trott känner jag bara tveksamhet till. Dels kan ingen läkare ha den uppfattningen dels så är denna sjukdom lömsk, den kan komma tillbaka även när man tror det värsta är över.
Ta det lungt Stefan nu ett bra stund framöver och framförallt förminska inte Gud, visst kan det verka klokt att se Gud i allt och ge honom äran för små saker i livet. Men den Gud jag vill tro på är större än så och jag hoppas han vill göra större under än så. Han gör inget halvdant, antingen helar han eller inte. Att man tillfrisknar lite snabbare från sjukdom eller skador händer många som inte känner till våran Gud.
Fråga bara alla idrottsmän mfl som kommit tillbaka mycket snabbare än vad expertisen gjort.

Tack för ett snabbt och trevligt svar.
Ja som du nog förstår så börjar jag vara ganska less på dessa minimalistiska under som vi idag utrycker som just under eller Gudsingripande. Har skrivit det förr ang dessa typer av helande som att axlar blir bättre någon nacke som inte känns lika stel, nåt ben som något hycklare får att se ut som att det växer ut.
Jag har frågat det förr finns det någon som sett en totalt blind få sin syn tillbaka och inte nu någon med en synnedsättning. Har någon sett en totalt förlamad kliva upp. Har någon sett en totalt hörselskadade som bara kunnat göra sig förstådd genom teckenspråk få sin hörsel tillbaka. Har någon sett en människa lämna ett kraftigt funktionshinder likt en cp skada och bli fullt frisk.
Tror inte många har varit med om något sådant eller liknande och detta är ju både skrämmande och tyvärr en verklighet.
Känner tyvärr alldeles för många som just finner sig i det du tog upp. Alltså alltid ser under i när något litet positivt händer och när det händer negativa saker då finner man inga ord för sådant.
Det enda under jag ser idag är när människor lämnar sina destruktiva liv med brottslighet och droger där man provat många vägar och till slut upptäcker att frälsningen hjälper dom ut.
Men det är klart att det är en annan typ av under och någon kan ju direkt säga att människor även hittar ut genom tex tolvstegsprogram eller andra typer av behandlingar och det är ju sant. Ser ändå det som ett under.
Något av det starkaste är ändå att höra dessa vittnesbörd om hur sådana människor fått sin liv förvandlade.
Tittat på alla program som Stakset haft på lördagskvällar och varit lika gripen varje gång när man fått ta del av dessa trasiga människors livsförvandling.

du har en poäng i det du säger, samtidigt uppmanar Bibeln oss till bön, även för små saker, våra önskningar ska vi bära fram inför Gud i bön, m.m. Och om människor faktiskt upplever ett Guds ingripande, det ska inte föraktas

Hej
Förstår det, men ett under, knappast.
Eller var det en bön du bar inom dig att berget skulle försvinna av någon anledning.
Som sagt i övrigt en rolig händelse som naturligtvis kan tolkas på olika sätt.

Fast att uttrycka tacksamhet till Gud skadar ju inte, oavsett orsaken till att något bra har hänt. Det ”värsta” som kan hända är att jag blir glad och att jag tackar Gud ”i onödan”. Min erfarenhet är ju äldre en kristen blir, desto mer börjar hen tala om alla vardagsunder och hur Jesus hjälper dem i allt. Jag tycker att det är fint, även om det inte är några stora grejer. T.ex. en tant som berättade att hon inte kunde byta dammsugarpåse, bad till Jesus om hjälp och sedan gick det, och hon var jättetacksam och glad för det. Finns ingen anledning att kritisera det oavsett om man vill klassificera det som ett under eller inte tycker jag.

För egen del har jag erfarenhet av att ha ett barn som varit ordentligt sjuk och under de två år som det var värst bad jag mer ärligt och desperat än någonsin förr i livet. Små, små steg till tillfrisknande skedde då och då och jag var alltid tacksam för dem och de flesta har jag faktiskt kallat för under. Efter denna period har jag också fokuserat mycket mer på tacksamhet. Inte för att allt i livet går så bra, utan för att jag vet hur illa det kan bli och därför passar på att vara tacksam för det som det går att vara tacksam för. Jag vet att det snart kan vända neråt igen.