Nu är jag inne på min 37:e dag med bältros. När jag fick diagnosen på St Görans akuten trodde jag det var en bagatellartad sjukdom med lite hudutslag. Idag begriper jag varför sjukdomen på norska och danska kallas för helveteseld. Bältros får man inte genom smitta, utan på grund av att man som barn har haft vattkoppor och viruset finns kvar i kroppen inkapslat. Det kan blomma ut igen senare i livet och då blir det i form av bältros. Det finns många varianter av bältros, man kan få det i lindrig form som går över på en vecka. Min variant har nu hållit på i 37 dagar och det har varit intensiv värk dygnet runt i alla dessa dagar. Läkarna har skrivit ut dubbla morfinpreparat för att mildra värken. Jag försöker begränsa mig till att ta dessa preparat endast på nätterna för att klara sömnen. I värsta fallen kan värken sitta i, i upp till ett år. Det är ju nervsmärtor, så värken blir väldigt intensiv. Och vanliga värktabletter biter ganska begränsat på den här typen av smärtor.

Tacksam för alla trossyskon som har bett för mig, och jag märker en liten förbättring senaste två dygnen, jag ser ljuset i tunneln framför. Herren är alltid med, i med- och motgång. Jag ser fram emot det eviga livet då sjukdomens makt är helt borta, men redan här och nu kan vi få uppleva ett försmak av detta genom helandets gåva.