Ungdomar och kärleksproblem

Noterat debatten om sex och äktenskap i Dagen. Har följt upp det med en ledare i Världen Idag, idag.

Jag skrev boken ”Ungdomar och kärleksproblem”, som kom ut 1978. Jag var 23 när boken publicerades, och texten skrevs när jag var cirka 21, det var framförallt anteckningar från bibelstudier jag hållit i den kristna kommunitet i Jakobsberg-Järfälla som jag vid den tiden var ledare för. I kommunitetsmiljön var vi vana att ta upp dessa frågor rakt på sak utan skygglappar. När den kom ut i bokform blev ”rakt på sak”-approachen för mastig för många i kristenheten. Så jag var nog en av de mest kontroversiella personerna i svensk kristenhet 1978. Jag står för samma värderingar idag, men skulle nog uttrycka mig mindre svartvitt idag med livslång erfarenhet.

Bokens grundtes var att försvara klassiska kristna hållningen om att sex hör till äktenskapet och är en konstituerande grund för äktenskaplig samlevnad. Min frustration var att detta var normen i frikyrkligheten men det fanns inte konkret undervisning om hur man skulle kunna leva efter denna norm. Jag var nygift när jag skrev boken och praktiserat att vänta med sex till äktenskapet, men konstaterade att det behövdes viss vägledning för att kunna klara detta. Det var inte helt enkelt. Det är mycket som händer i kroppen när man är ung och kär. Jag hade också kämpat mig igenom traumatiska tonårsförälskelser, där jag också saknade undervisning om hur det skulle hanteras. Även en kraschad tonårsförälskelse kan ge sår för livet. Så jag gjorde ett försök som 21-åring att ge en undervisning som jag tyckte saknades i dåtidens kristenhet.

Min grundtes var att sexuellt samliv måste bygga på en överlåtelse till varandra, en stabil grund, en trohetsförpliktelse,  inte bara känslor och tillfällig förälskelse, eller bara lust. Den enda logiska grunden var äktenskapet som grund för sexuell samlevnad. Detta förutsatte att man sällskapade på ett vist sätt före äktenskapet. Att vara för mycket själva och för mycket kroppslig beröring, då blir det omöjligt för ett förälskat par att vänta med sex till bröllopsnatten.

I Världen Idag-ledaren betonar jag att strikta moraliska värderingar när det gäller sex finns även i det sekulära samhället. De flesta tar helt avstånd från prostitution och pornografi. Otrohet tar de flesta avstånd ifrån. Idag är det dock praxis med sambo före äktenskap. Att gifta sig – det har inte alls nedmonterats i moderna samhället, däremot är det praxis med det proväktenskap som ateistiske filosofen Bertrand Russell lanserade på 1910-talet. Det som vanligtvis kallas för sambo. Det skapade storm när Russel lanserade tanken på 1910-talet.

Detta är dock ingen kristen variant enligt min mening, återhållsamheten före äktenskapet är en kristen livsstil. Gud ger kraft till att leva efter det, men det kräver också praktisk klokhet i hur man förhåller sig till varandra före bröllopet.

Jag har aldrig läst eller sett någon text med ett teologiskt-bibliskt försvar för sambo. Det är signifikativt, vissa teologer gör allt de kan för att teologiskt försvara modern livsstil, men i detta fall har det inte ens varit möjligt. Den kristna livsstilen måste praktiseras i en lärjungaformande miljö i den lokala församlingen, där man kan praktisera öppenhet, själavård, och förena nåd och sanning.

Jag har varit pastor i Stockholm under största delen av mitt liv och alltid undervisat nyfrälsta som helt saknar kristen bakgrund om dessa saker. De förstår ganska snabbt och accepterar de kristna värderingarna. Jag har vigt ett antal sambopar under årens gång, som kommit till insikt om äktenskapets grund för deras samlevnad.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Mikael Nyman

    Debatten i Dagen måste väl utgöra ett ordentligt underkännande av frikyrkornas förmåga att förankra människor i en biblisk moral. Hade öppet liberala samfund som Svenska kyrkan eller Equmeniakyrkan diskuterat samboförhållanden, då hade det kanske inte varit så förvånande. Men när även samfund som fram till åtminstone ganska nyligen framstått som mer konservativa (Pingst, EFK) börjar vackla, då är läget allvarligt.

    Jag noterar att kvinnan som drog igång debatten – Cilla Eriksson – blev utsedd till ”årets evangelist” 2017 (Dagen 20 nov. 2017). Hon tycks ha (eller hade i alla fall då) sin bas i en EFK-församlingen. Det är alltså inte fråga om en nykristen, som ännu inte fått alla bitar på plats. Det är fråga om en person som bedömts vara tillräckligt teologiskt bevandrad för att utses till evangelist inom EFK, som alltså öppet försvarar att ”kristna” bedriver otukt.

    Cilla driver även ”Kristna dejtingpodden” tillsammans med en P-O Flodström. Det tycks vara samma P-O som skrev under en debattartikel i Dagen den 2 april 2020, ”Välkomna hbtq-personer utan fördömanden”. P-O verkar ha sin samfundstillhörighet inom pingströrelsen. Den s.k. ”Kristna dejtingpodden” tycks alltså drivas av två personer som uppenbart inte står för en biblisk syn på samlevnad.

    Enligt en undersökning som presenterades i Dagen den 4 aug. 2020 skall samboskap ha blivit vanligare även inom Pingst. (Det var väl närmast otänkbart för bara någon generation sedan…)

    Jag tror det grundläggande problemet är att även de relativt konservativa grenarna inom frikyrkligheten inte längre tillämpar biblisk separation. Man har sedan länge upphört att bedriva församlingstukt mot uppenbara syndare, trots att detta är klart föreskrivet i Bibeln såsom ett av kyrkans kännetecken.

    Det finns enstaka exempel på hur konservativa krafter lyckats vända – eller åtminstone tillfälligt bromsa – utvecklingen när ett samfund varit på väg utför. Men mycket tyder på att detta handlar om undantaget. Det ”normala” tycks vara att när liberalismen väl fått fotfäste i ett samfund, då kan det snabbt gå utför. Varje generation blir mer och mer liberal, och den konservativa rösten blir svagare och svagare. Det som återstår för de konservativa är att lämna de samfund som är på väg söderut och bilda egna, bibliska församlingar och samfund.

  • Swärd

    Det är intressanta reflektioner du är inne på. Det finns en konservativ/liberal brytningspunkt, som finns i alla kyrkor och samfund. Sedan är det inte konsekvent hur fördelningen av frågor ser ut när man gör den typen av indelning. Något som saknas i svensk kristenhet är ett baptistsamfund enligt amerikansk praxis med mer tydlig baptistisk-konservativ teologi, EFK har varit orienterat i den riktningen med det har luckrats upp rejält senaste 20 åren. Baptistsamfundet finns inte längre och har sedan länge orienterat sig bort från sådana ideal. Det som behöver göras på kort sikt är att konservativa krafter i de olika samfunden mer organiserar sig, agerar samordnat och har en genomtänkt strategi. De liberala krafterna tycks vara duktigare på sådant, men samtidigt bidrar de liberala krafterna ändå till att samfund dör ut, går det att ge något exempel i hela världen på ett dynamiskt växande teologiskt liberal kyrka eller samfund?

  • kjell

    Det diskuteras för och emot sambo, men hur menar du Stefan att en vigsel skall bli till när församlingar säger nej till vigsel, berätta då för den som vill gifta sig hur dom skall göra.

    Att gå till en vigselförrättare som viger samkönade känns inte rätt, jag kan inte påstå att någon lever rätt eller fel för att dom delar bostad, vad det gäller äktenskapet säger Paulus att man är ett kött med ”dom” man har sex med, det verkar invecklat.

    Men vi hedningar har ju aldrig fått någon lag, då behöver vi inte lägga börda på varandra utan församlingarna som inte ”viger” borde hjälpa dessa unga till ett bra sambokontrakt.

  • wildwest63

    Jag borde egentligen inte ge mig in i den här diskussionen eftersom det är ett mycket bittert kapitel för egen del. Jag håller först o främst helt med Stefan i hans Dagen-artikel.

    I många år hade jag en god vän i den församling jag tillhörde som utan reflektion åhörde predikningar om att sambos borde gifta sig men gladeligen fortsatte att vara sambo och även hade en del uppdrag inom kyrkan. Skulle hans medlemskap sägas upp? Förbjudas att ha uppdrag?

    Jag tycker också att det är fascinerande att det finns så många idag gifta personer som, om man skrapar på ytan, har varit sambor i någon form innan vigseln men eftersom deras äktenskap sedan har hållit i decennier så är det ingen som kommer ihåg hur det en gång började. Sån tur att det höll! För annars hade de ju plötsligt hamnat utanför facket ”riktigt kristen”.

    Sambor som har barn och uppträder som en familj – där är det ganska logiskt att något måste skett som genererat barnen och att det är fel att leva så utan att gifta mig. Ofta är svaret att det aldrig blev av, att livet snurrade på, att man inte hade råd. Mera sällan har jag hört att man inte vill binda sig, utan vara fri att sticka om det inte passar. Där ligger väl pudelns kärna varför man överhuvudtaget lovar trohet inför Gud och människor.

    Och vad är egentligen sex, det som brukade kallas ”synden” tidigare. Jag undrar ibland om Gud introducerade sex bara för att absolut ingen person skulle undgå att synda. Är det att pussa på någon? Är det att hålla någon i handen? Är det att händerna far fram på kroppen eller är det enbart vaginalt samlag som kan generera barn och därmed låta en familj bli till som de två kontrahenterna bör ha ansvar för?

    Här finns alla nivåer, men om det nu är synd med något av detta så är det synd för alla, det kan inte överlåtas till varje pars egen personliga bedömning. Ska man alltså lära känna varann bland närvarande vänner och föräldrar? Det blir tung logistik att ordna sällskap under 68 lördagar tills man ”känner varann”. Och hur gör man om man bor i olika delar av landet? Få har råd att betala hotell under 52 helger varje år. Oavsett – jag lovar – det blir snack ändå! Det kanske ändå är bäst att föräldrar kommer överens om äktenskapet och sedan träffas man för första gången på bröllopet utan återvändo?

    När jag var yngre, under 80- och 90-talet fanns något som kallades frikyrkoäktenskap. Det var unga personer som inte vågade hålla varann i handen (eller vad vet jag) innan bröllopet och sedan gifte sig huvudstupa för att inte ”synda”. Otaliga av dessa äktenskap sprack inom ett fåtal år. Är det bättre?

  • Jonas Rosendahl

    P-O Flodström är omtalat mycket liberal i sin inställning kring flera frågor. Vilket inte varit vanligt inom pingst.
    Det jag saknat genom åren inom pingst är större tydlighet kring livsstilsfrågorna. Men i och med att man lagt detta under benämningen själavårdsfrågor så har man tonat ned tydligheten i predikningarna. ”Vi ska ju innesluta inte utesluta. Vi ska inte döma, vi har alla vår väg osv.”

    Det som är allvarligare det är när och om pastorer går pastorsutbildningar och efter den inte har övertygelsen om vad som egentligen konstituerar äktenskapet.
    Det är här den historiskt kritiska tolkningsmodellen kommer in och hur den anammas alltmer även inom frikyrkoutbildningar. Hur mycket kan man skylla på historisk kontext?
    Det är förmodligen denna syn på bibeltolkningen förutom ”själavårdsargumentet” som ligger till grund för en öppnare syn kring samboförhållanden.

  • teagustavsson

    De sk konservativa församlingarna har ofta ett stort problem: när fokus blir på att tro/tycka rätt får man svårare att samtala om frågor. Man lär gärna ut ”hur det är”, men det är svårt att få till teologisk reflektion. Man vet ju redan hur det ska vara, vad finns då att reflektera kring? Det gör att övertygelserna lätt blir ytligare för varje generation.

  • teagustavsson

    Jag vet att du har skrivit om det här förut men jag förstår inte riktigt hur du tänker. Ett kristet äktenskap består av två delar: juridiskt skydd och överlåtelse till Gud och varandra. Det är samhället som står för det juridiska skyddet. Inga privata överenskommelser kan trumfa ett lands lagar vid juridiska konflikter. Så en församling kan inte hjälpa ett i lagens mening samboende par att få samma juridiska skydd som om de ingått ett juridiskt giltigt äktenskap.

    Därför förstår jag inte alls vad som känns fel med ett civilt ingånget äktenskap som åtföljs av en kristen överlåtelseceremoni? En stor del av våra lagstiftare stödjer också samkönade äktenskap. Gör det att all svensk lagstiftning inte ”känns rätt” att följa? Eller vad är i så fall skillnaden?

  • kjell

    Svensk lagstiftning har inte i en ren församling att göra, som bygger på Bibeln, då kan det knappast bli någon samkönad att viga.

    Ser på nära håll hur sambo blivit det enda alternativet, om man förväntar sig att vigseln skall bli en helig del, hur gör dom kristna i våra grannländer?

    Jag känner dom som vigt sig utanför Sveriges gränser, då är det bara att lämna in papper på vigseln, då funkar det juridiska.
    Men det går att skriva avtal på allt, har en jurist skapat ett bra skrivet avtal så kan alla använda samma.

    Kristna släppte vigselrätten på bibelns grund, för lätt.
    Islam kräver många egna regler, det verkar Sverige acceptera.

    Min fru och jag träffades för 63 år sedan förlovade oss för 62 år sedan varit gifta i 59 då är det svårt att hantera när barnbarnen bara flyttar samman, har haft tanken att ge något till dom alla när det blir ett beslut för livet, men ser inga beslut det bara flyter på, och åren går.

  • Mikael Nyman

    Jag skulle säga att de tydligt konservativa kyrkorna är de som har den mest solida bibliska förankringen. Problemet är att det finns väldigt få av dessa i Sverige. De allra flesta frikyrkor bryr sig inte så mycket om teologisk reflektion och lärofrågor, utan de verkar mest ägna sig åt ”seeker sensitive”-gudstjänster, livscoachpredikningar, glättig lovsång med händer i luften etc. Jag har försökt föra diskussioner med folk från en rad olika kristna sammanhang i Sverige, och väldigt ofta får man luddiga eller undvikande svar när man försöker få klarhet i var de står i olika läro- och livsstilsfrågor. De enda undantagen är de konfessionella lutheranerna, samt eventuellt några små reformerta grupper.