Bra av Todd White

Den berömde amerikanske predikanten och evangelisten Todd White har dramatiskt meddelat att han predikat ett för begränsat evangelium, han har för lite talat om att vi är syndare som behöver en frälsare. Evangelisten och väckelsepredikanten måste också predika synd och omvändelse, och han har missat detta. Världen Idag skriver om det här.

Jag kan inte detaljerna, men detta är en mycket bra markering av Todd White. De som följer det jag har skrivit under ett antal år, vet att jag ständigt påmint om denna sak, och mina böcker ”Efter detta” och ”Inte utan korset”, har strukit under betoningen på Guds dom och syndens allvar, det är grunden för både korsets budskap och evangeliets befriande kraft och frälsningens nödvändighet.

Jag tror inte att svenska trosrörelsen har missat på denna punkt, däremot gäller säkert beskrivningen för delar av amerikansk troskarismatisk rörelse. Däremot tycker jag att de äldre delarna av svensk kristenhet fallerat rejält på denna punkt. För svag omvändelseförkunnelse skapar inte miljöer för frälsning och omvändelse.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Erik

    ”Den berömde amerikanske predikanten och evangelisten…”

    Snälla Stefan – sluta bidra till glorifiering av människor! Förresten – vad är Todd berömd för? Möjligen är han välkänd, men knappast berömd.

    Jag har vid ett par tillfällen påpekat det olämpliga i att lyfta fram hur stora eller framgångsrika Guds tjänare är, men du tycks inte förstå. Man kan uppmuntra och tala väl om varandra, det har jag inget emot. Men så som du uttrycker dig bidrar du bara till fortsatta icke-bibliska personglorifieringar.

    Jag ser fram emot den dagen du har sökt upp någon av de minsta och skriver om hur stor han eller hon är. Då vandrar du på den väg Jesus uttryckligen visade oss.

    Apropå att vara berömd – är det krukan/konstverket eller krukmakaren/konstnären som förtjänar beröm? Varför inleder du inte ovan reflektion med: Den ende levande Guden, som är berömd i hela världen, har gjort det igen – förändrat en människas syn på hur man skall leva…

  • Mikael Nyman

    Amerikansk evangelikalism har en stark antinomistisk strömning, som tar sig uttryck i ”once saved always saved”-läran. Dvs. har man väl reciterat ”the sinner’s prayer” en gång, då är man ”frälst”. Sedan kan man supa sig full och bedriva otukt bäst man vill; man kan aldrig förlora frälsningen.

    I Sverige tror jag att åtminstone de mer konservativa fraktionerna av svensk frikyrklighet – historiskt sett – stått emot denna antinomistiska syn på tron och frälsingen. Förmodligen är man påverkad av den lutherska betoningen av daglig omvändelse. (Enligt luthersk tro är genuin apostasi möjligt, vilket det inte är enligt reformert tro.)

  • Micael Gustavsson

    Det är i och för sig möjligt att det är inflytande från Luther, men jag tror det är minst lika mycket John Wesley.

  • Swärd

    jag håller med om att ordvalet ”berömd” inte var bra. Ska tänka på detta i fortsättningen.

  • Mikael Nyman

    Det kanske det är.

    Det tycks vara ett problem främst inom (amerikansk) baptism att man frikopplar omvändelsen från frälsningen. Man har en näst intill antinomistisk syn på frälsningen, även om det kan variera lite hur extrem man är. I mer fundamentalistiska kyrkor kompenserar man detta genom en stark betoning på belöningar vid ”the bema seat”, nivåer i himlen, etc.

    Problemet är vad som händer när baptistiska eller neoevangelikala kyrkor blir mer liberala. Då hamnar man i antinomism eller ”hyper-grace”.

  • wildwest63

    Log lite åt bilden på den här Todd White som jag inte vet vem det är. Om min mamma eller andra i 80+generationerna sett den hade de aldrig ens trott att detta var en kristen person.

    Det var lite andra utseendekrav om man kallade sig kristen tidigare. Dreadlocks, trasiga jeans, korta kjolar, häftiga urringningar – då har man nog tappat det mesta av öronen hos äldre kristna. Jag kanske inte är lika dogmatisk men tycker att om man står på scen (ett uttryck som man inte fick använda i frikyrkan tidigare) så ska utseendet inte leda bort från budskapet. Betyder inte att det behöver vara synd, men det är kontraproduktivt. Det kanske vore på sin plats med en reformation på det här området också?

    Som motsats till ”alltid-frälst”-teologin finns den gamla frikyrkans lära, den som jag till stora delar växt upp med. En enda liten synd, helst nåt som fanns i syndakatalogen, och du är out of heaven. Det har hos många skapat en fruktan, inte en vila, i Gud. Det var inte ett dugg bättre. Jag kämpar tidvis fortfarande med dessa läror, att jag aldrig nånsin duger till i Guds ögon. Att jag från ena sekunden till den andra kan vandra in och ut mellan kön till himlen och kön till helvetet.

  • Janne Melkersson