Ja till att lyfta evangelisationskampanjerna på nytt

Mycket bra artikel av Daniel Röjås i tidningen Sändaren om omvändelsens betydelse.

Daniel har ju direkta kopplingar till den gamla evangelisttraditionen inom Svenska Missionsförbundet, det som numera heter Equmeniakyrkan. Missionsförbundet hade en tradition att lyfta fram evangelisttjänsten, predikanter som ordnade stora kampanjer med en enkel förkunnelse om Jesus med inbjudan till omvändelse. Det är samma tradition som det som Billy Graham representerade.

Framgångsrika evangelister en gång i tiden var John Hedlund och Bertil Paulsson, Arne Höglund var ett annat aktat namn lite senare, och Jan Erixon. Carl-Olov Hultby är en av de personer som fört arvet vidare i modern tid. Det finns många mer namn i denna tradition, jag bara nämner några. Det är inte något samfund som lyckats få fram så duktiga folktalare och evangelister som Missionsförbundet. John Hedlund t.ex., det var väl en av de få i svensk frikyrka som dåvarande statsministern Olof Palme lyssnade på.

Det verkar som om tron på stora ekumeniska evangelisations- och väckelsemöteskampanjer har svalnat i svensk kristenhet senaste 40 åren.

Som nyvald ordförande i Staksets organisation, Heart of Evangelism, har jag intresse av att lyfta dessa frågor. Erfarenheterna från Staksets tält senaste året är att väckelsemötenas tid inte alls är förbi. Det går att organisera stora evangelisations- och ekumeniska kampanjer med ett enda syfte, att predika evangeliet om Jesus Kristus och kalla människor till frälsning och omvändelse. Det som hände i tältet förra året var exakt det som Bertil Paulsson och John Hedlund försökte göra under många år. Det går att väcka intresse för den här typen av större möten, som mobiliserar församlingarna i ett gemensamt uppdrag.

Evangelisttjänsten ska lyftas på nytt i svensk kristenhet.

Man kan hävda att okunnigheten är så stor idag om kristen tro att det behövs andra grepp än det som Paulsson och Hedlund ägnade sig åt. Det är fullständigt överdrivet. De Stockholmsförorter jag växte upp i på sextiotalet, okunnigheten om kristen tro kunde inte vara större än det som fanns i min uppväxtmiljö då.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Erik

    ”Framgångsrika evangelister…”

    Sug på den strofen i ett bibliskt perspektiv – ”Guds ord hade framgång…”

    När ska så kallade evangelikala, bibeltroende ledare med profetiska anspråk sluta upphöja människor och istället följa bibliska principer.

  • Mikael Nyman

    Ett viktigt inslag i en ”omvändelseliturgi” borde vara syndabekännelsen. Förekommer detta i dagens frikyrkor? En variant innehåller formuleringen ”jag vet att jag är värd helvetet och en evig fördömelse om du skulle döma mig så som din stränga rättvisa kräver och mina synder har förtjänt”. Jag gissar att en sådan formulering inte är ”seeker sensitive”. Omvändelse har väl blivit ett valfritt extra i många kyrkor. Jag har sett uppmaningar om att ”ta emot Jesus”, utan att ha nämnt Guds vrede och på sin höjd tala om synd i högst allmänna ordalag. Detta leder inte till någon genuin omvändelse. Jag vågar säga att många av de som fyller kyrkbänkarna inte är några sanna kristna, de är inte genuint omvända. De tillber någon som de kallar för ”Jesus”, men skrapar man lite på ytan är det inte Bibelns Jesus, utan kanske en idealiserad bild av dem själva.

  • Stanley Östman

    Du sätter upp mallar som man kan undra över – vem ska bevaka och kontrollera det du är ute efter. Tillhör du och andra ett högre prästerskap än de som inte behöver någon annan ställföreträdare ?
    Vet du då inte att förlåten rämnade vid Jesu död ?
    Då blev det fritt tillträde för var och en att söka frälsning.
    Inte ens den ena rövaren bredvid Jesus på korset behövde omvändelseförklaring – den nyckel till himmelen som gavs var enbart efter orden ”Tänk på mig” .

    Du är snudd på nära att efterapa fariséerna på Jesu tid … – än värre är det idag att försöka ställa krav, när frälsningens gåva ges fritt och för intet.

    Det är dessutom en helt annan som klappar på hjärtedörrar – då ”Herrens ögon överfar hela jorden för att se om någon förståndig finns som söker Herren”.

    Hindra då inte den sökande, för Herren tar hand om den sökande till frälsning.

  • Mikael Nyman

    ”Du är snudd på nära att efterapa fariséerna på Jesu tid … – än
    värre är det idag att försöka ställa krav, när frälsningens gåva ges
    fritt och för intet.”

    Hur menar du nu? Menar du att man kan bli frälst utan omvändelse? Det är en tanke inom den s.k. ”free grace”-rörelsen, men det är ingenting som klassisk protestantism lärt.

  • kjell

    Allt handlar om tro.
    Apg 28:24
    Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.

    Heb 11:1
    Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.

  • Mikael Nyman

    Frågan är, är tron ett rent intellektuellt försanthållande? Kan frälsande tro existera tillsammans med ett ont uppsåt att synda? Blir man frälst av att recitera en ”frälsningsbön”? Detta är i och för sig vad många ”free grace”-anhängare menar, däribland vi kan räkna många amerikanska fundamentalister. Men notera att detta inte är vad t.ex. de Lutherska bekännelseskrifterna lär. Det är inte vad reformerta kristna traditionellt har lärt. Har vi någon historisk föregångare så är det väl antinomismen, som förkastades av de bekännelsetrogna lutheranerna.

  • kjell

    Den som verkligen tror har inget medvetet ”ont uppsåt” att synda.

    Det står att den rättfärdige faller men står åter upp, men det står också att ett tvaget svin vältrar sig åter i smutsen, skillnaden mellan dom två är tro.

    Rom 10:9
    Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.

  • Mikael Nyman

    ’Den som verkligen tror har inget medvetet ”ont uppsåt” att synda’

    Så är det nog. Det finns något slags kausalt samband mellan frälsning och helgelse/goda gärningar. Det senare är inte en del av, eller en grund för det förra, men en nödvändig konsekvens av det.

    Kyrkan måste vara på sin vakt mot både å ena sidan legalism (som gör helgelse till en de av, eller en förutsättning för frälsningen) och å andra sidan antinomismen, som förringar helgelsens betydelse och behovet av att predika lagen. Vilket som är det största hotet har varierat lite under kyrkans historia. I början av 1900-talet var kanske legalismen ett större hot, i alla fall inom frikyrkan. I dag verkat det som om antinomismen är det större problemet, då många kyrkor tonar ner omvändelsens betydelse och mer och mer anpassar sig till världens syn i moralfrågor.

    Många kyrkor har övergivit den kristna synen när det gäller grundläggande moralfrågor, som t.ex. sexualmoral. Man accepterar öppet homosex och otukt av olika slag. Det gäller inte bara gamla, institutionaliserade kyrkor, utan även i allt högre grad kristna grupper med rötter i väckelserörelserna. EFK verkar ju t.ex. inte riktigt veta var man står när det gäller homosexfrågan. Och många frikyrkor tillåter i praktiken sambo- och otuktsförhållanden, skilsmässor och omgifte på obibliska grunder, etc.

    Vad som gör t.ex. frågan om homosexuella relationer eller samboförhållanden allvarlig är att det som regel rör sig om medvetna synder. Att flytta ihop med någon är inget man gör i stundens infall, utan det är något man planerar. Man kan ju tänka sig att nyblivna kristna syndar av okunskap, och då får man förvänta sig att de ändrar sin livsstil allt eftersom de får kunskap om vad Bibeln lär. Men när det gäller sådana som vuxit upp i kyrkan, eller som kanske t.o.m. är ledare, och som ändå lever i öppen otukt, då är det svårt hävda att de handlar om svaghetssynder, utan det måste röra sig om ett medvetet och avsiktligt förkastande av Guds lag. Dessa människor kanske ”tror” i något slags yttre mening, men de har med största sannolikhet inte någon frälsande tro eller genuin omvändelse.

    Det är fel att säga att den som lever i öppen otukt ”älskar Gud” eller ”älskar Jesus”. Jesus säger uttryckligen: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” Joh. 14:15 Även 1 Joh. och Jakobs brev talar om trons bevisning i livet, och om omöjligheten för frälsande tro att existera tillsammans med ett medvetet förkastande av Guds lag.

  • kjell

    Paulus är tydlig i Gal kap 3+5, kan inte förstå vad ledare i församlingen har för mål med att öppna för homo, den bördan borde lämnats innan dom gick in i församlingen, tror inte Gud accepterar det.

    Kan inte påstå att jag vet att någon lever i öppen otukt, att blanda in sambo som något bevis på öppen otukt, ställer inte jag upp på, unga kristna står inför ett problem, att acceptera en vigsel av någon som viger samkönade ”det känns orent” eller att leva tillsammans och i gemenskap med Herren.

    Jag har levt tillsammans med min fru i 63 år, vi har varit gifta 59 år, ser hela vår tid som en hel gemenskap ”har endast haft henne” men onda tungor i församlingen tror sig veta annat, det är vanligt med den formen av rykten i församlingar.

    Jag tror att vi lever i den yttersta tiden, då verkar Herren ha ruckat på reglerna om vi ser på texten i Apg 2:21 och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall vara frälst.

    Men tror inte att våra ledare får rucka på reglerna det överlåter jag åt Herren.