Hälsning från min Corona-karantän

Jag befinner mig fortfarande i en Corona-karantän, och alla möten har jag digitalt eller via telefon. Jag är i karantän på grund av att jag hör till en riskgrupp. Har dock börjat umgås med yngsta barnbarnet utomhus. De andra två barnbarnen bor i Norge och där lever vi som under andra världskriget, man får inte färdas över gränsen från något håll. Ser fram emot ljusare och bättre tider.

Senaste veckan har det bland annat varit Alpha-Beta-Östermalm via Zoom. Det har varit styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) där jag är styrelsens ordförande. Det har också varit styrelsemöte för Sebastian Staksets organisation Heart of Evangelism där jag nu kliver in som styrelsens ordförande. Jag har suttit med i en hel massa styrelser i svensk kristenhet, som mest 10 stycken samtidigt, men har försökt banta ned detta senare år. Koncentrerar nu mina insatser till SEA och Heart. Sitter också kvar i en av Sveriges Kristna Råds arbetsgrupper, den om religionsfrihet. Men det törs man ju inte säga, för då tror en del kristna att man står under antikristligt inflytande.

Jag är ju inte operativ pastor längre så de enda personer jag är chef för är Sebastian Stakset och Olof Edsinger som är generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Det är ytterst hedrande, dessa två herrar hör till de stora ljuspunkterna i svensk kristenhet. Olof är mycket produktiv och har bland annat hunnit skriva cirka 15 böcker, trots att han bara är drygt 40. Han är en av de teologiska klipporna i svensk kristenhet. Alla kristna i Sverige som vill värna om bibeltrohet, fokus på evangeliet och att bevara reformationens kristendom, bör vara medlemmar i Svenska Evangeliska Alliansen, kanske den äldsta ekumeniska organisationen i Sverige. Har hållit på sedan 1850-talet. Ursprungligen bildad för att samla väckelsekristna som var kvar i Svenska kyrkan, framförallt EFS, och de som bildade nya organisationer och församlingar.

Stakset är en stor ljuspunkt. Han visar en mycket stor handlingskraft, är kreativ och begåvad, och har en passion för att sprida evangeliet inte minst till ungdomar i stökiga förortsområden, hans egen bakgrund. Framförallt vill ha nå dem som har problem med kriminalitet, drogmissbruk och psykisk ohälsa. Evangeliet är Guds kraft till frälsning och det befriar den fångne och ger glädje och frihet åt den förtryckte. Det har Sebastian upplevt själv och det vill han predika för alla andra. Vid mitt första styrelsemöte var det mycket spännande framtidstankar vi dryftade och samtalade om. Framöver blir det offentligt.

En utmaning för Heart for Evangelism, är att alla möten och kampanjer har ställts in och flyttats framåt. Sebastian med team har därför sökt sig ut i digitala världen, och har nu varje vecka en gudstjänst via Youtube varje lördag kväll och en podd som kommer varje vecka. Många tusen lyssnar på detta varje vecka.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Hej Stefan!
    Eftersom du nu berör din delaktighet i SKR och dess Interreligiösa arbete så vore det intressant om du ville kommentera länken nedan, vi ser hur ledaren för SKR med varm hand hälsar samfundet FornSed välkomna in i den andligt gemenskapen. Du kanske rent av deltog i mötet?
    Det är knappast någon hemlighet att detta samfund sysslar med hednisk asatro och på vilket sätt detta samarbete främjar den kristna tron har jag svårt att förstå men det kanske du kan förklara genom din insyn i SKRs arbete?
    https://www.samfundetfornsed.se/2019/02/09/medlem-i-sveriges-interreligi%C3%B6sa-r%C3%A5d-41703691

  • Swärd

    Hej Inge, jag sitter ju inte med i SKRs styrelse och har aldrig suttit med där så jag har inte överblick över allt SKR-arbete och vad man är med i. SKR är ju med i ett antal sammanhang gentemot stat och myndigheter. Det interreligiösa rådet känner jag tyvärr inte till så jag vet inte vad man gör i det organet. Den arbetsgrupp jag sitter med i sysslar endast med religionsfrihetsfrågor.

  • Stanley Östman

    Vissa människor blir förblindade över sin ”roll”, och vet inte till sig hur de ska lyfta piedestalerna till nya höjder.

    Men att i kristna sammanhang hävda ”Det är ytterst hedrande, dessa två herrar hör till de stora ljuspunkterna i svensk kristenhet.” – Då har man totalt tappat fotfästet om hur måttstockar ska användas enligt evangeliet.

    Det är t.o.m. sannare och riktigare att Zlatan och Henke Lundqvist har tillhört ljuspunkterna i svenskt idrottsliv.

    Det är fullständigt främmande för evangeliet att sätta människor på dessa piedestaler som Swärd gör.

    Jag glömmer aldrig när en äldre kollega till mig yttrade i ett kristet ledningssamanhang angående en nyanställd ung pastor:

    ”Sätt honom inte på en piedestal så han ramlar ned och slår ihjäl sig”

  • Swärd

    jag har nog en helt annan inställning här, den kristna miljön ska vara uppmuntrande, vi ska överträffa varandra i inbördes hedersbevisning, tala väl om varandra, och lyfta fram det som är bra hos varandra, det är mycket bättre än att kritisera. Vi ska lyfta fram när kristna vänner gör något som är bra.

  • Jonas Rosendahl

    Stanley har en poäng här, oavsett vilka nu Swärd nämt. Har noterat denna utveckling också i frikyrkligheten. Det blir så viktigt vilka man känner och vilka kontakter man har. Image blir viktigt, det är nästan som att man kan börja tala om en frikyrkokarriär. Viktigt att framställa sig själv i god dager och vilka man känner gärna med ett bevisfoto på insta eller FB.
    Känner man inga frikyrkokändisar eller har fina kontakter så är man inte så intressant verkar det som.

    Detta sätt är totalt främmande egentligen för en församlingsmiljö. Där gäller tjänande och skulle man mot förmodan få förtroendet kanske man får tillgång till plattform. Idag är det snabbväg till plattformar som gäller. Bara man är ”rätt”.
    Detta om något måste väl ändå Herr Swärd ha iaktagit som brukar påpeka hur lääääänge han varit med?

    I pingst talade man om församlingsvägen. Den hör jag sällan talas om numera.
    Jag brukar få säga till yngre att låt GUD öppna dörrar och försök inte själv, utan fortsätt tjäna med gåvorna. Det verkar som en del inte förstått det alls utan försöker promota sig själva allt de kan.

    Minns också när min mentor Nils Olov Nilsson berättade om när han ville bli missionär. Kom inte på fråga om han inte först visade att han kunde vinna människor för Gud i Örebro först. Men så blev han skolad av en av Lewis lärjungar också 😉

  • Stanley Östman

    Du har ju inte fattat vad jag skriver !
    Inget av det du skriver motsäger det jag skrev…

  • wildwest63

    Ringer lite igenkänningsklockor när du skriver om ”församlingsvägen” och att man ska visa vad man går för på hemmaplan innan man har storvulna planer på att förändra världen och kanske några planeter till. Påminner mej en gång i slutet av 70-talet när min församling tog emot ett gäng personer i övre tonåren som skulle evangelisera i de dåvarande skumraskkvarteren på Klara Norra kyrkogata och på Malmskillnadsgatan. De kom från en liten ort i Småland där säkert det värsta som inträffade var att en raggarbil gjorde burnout utanför korvmojjen. Oj, dessa personer åkte hem till Småland efter en enda helg trots alla Guds stora tilltal som de påstod sig ha fått att göra det alla stockholmare inte själva förmådde – att omvända knarkare, horor och maffian.

    Jag tror redan jag kommenterat nånstans att jag känner en viss oro i magtrakten av att en så pass nykristen person som Sebastian Stakset får så mycket inflytande. Jag hoppas verkligen att det bakom kulisserna, det vi inte vet och inte heller behöver veta, finns personer som slipar honom och håller honom under armarna så att han inte blir för stor för snabbt. I modern frikyrklighet är det här en farsot – det sker så lite av andligt positivt att man överutnyttjar de goda tecken man ser i form av personer, helst från den s k ”världen”, som blivit inflytelserika. Det är en stor fara och jag vet inte om det är helt bibliskt heller. Man hänvisar ofta till Paulus ord till Timoteus att han inte ska känna sig förnärmad över att människor runt honom ansåg att han var ung, men Timoteus hade en helt annan, tuffare, kristen fostran än många av de unga som idag träder upp.

    Vad händer om Stakset blir lite för maktberusad av sina framgångar en dag och upptäcks aspackad på stadens nattklubb? Eller det värsta av det värsta som kan inträffa i det svenska samhället (förutom felparkering och skattebrott) att upptäckas in flagranti i armarna på en rumänsk prostituerad? Bara för att man tror sig blivit andligt oövervinnerlig. Det vore mycket illa för den kristna rörelsens image i Sverige. Det räcker och blir över med Knutby och Charisma Center.

    Nu säger jag absolut inte att Stakset dras åt det hållet eller att jag känner till något som får mig att skriva detta. Känner bara en oro. För allra minst vill jag att kristendomen skamset drar sig tillbaka i sina vrår när vi ska vara saltet i förruttnelsen, höras och synas överallt, och vara en positiv motkraft både mot sekulariseringen men även ge hopp och förtröstan i de dödliga coronatiderna.

  • Mikael Nyman

    Jag kan se en del problem med parakyrkliga organisationer av typ SEA och Heart of Evangelism, i och med att man verkar mer eller mindre frikopplat från de lokala församlingarna och samfunden.

    Ett problem är frågan om ansvarsutkrävande. De som arbetar och SEA eller HofE skulle jag nog säga kan klassas som ämbetsinnehavare i biblisk mening, då deras arbete till stor del består av bibelundervisning, evangelisation etc. Då väcks frågan: Hur går kallelse- och ordinationsprocessen till, när denna kopplats loss från det allmänna prästadömet? En viktig poäng med reformationen var att lyfta fram det allmänna prästadömet. Präster eller pastorer och andra ämbetsinnehavare utgör ingen särskild klass av kristna, med en unik kontakt med Gud, utan kan snarare ses som en specialiserad del av det allmänna prästadömet. S.k. ”apostoliskt ledarskap” som tillämpats bl.a. inom trosrörelsen innebär på många sätt ett brott med reformationen, och en återgång till en mer katolsk syn på ämbetet. Likaså är det problematiskt med s.k. ”kändispastorer”, som lever lite i sin egen bubbla.

    Ett annat problem är frågan om vem eller vad man representerar. Som lokal församling tillhör vi ett samfund med en trosbekännelse. Vårt budskap har en tydlig avsändare. Alla kan gå in på församlingens eller samfundets webbsida och läsa vad vi står för. Det finns ingen risk för att folk hamnar i ett sammanhang som de i efterhand upptäcker står för något annat an vad som från början utannonserats. Ta t.ex. en hbtq-person som kommer till något av Staksets möten. Kommer den personen att mötas av budskapet att dennes livsstil är något den måste omvända sig ifrån? Om så inte är fallet, då kan man ju tänka sig att hbtq-personen blir besviken om denne blir hänvisad till församling och får veta att riktigt så enkelt var det inte, att du bara behövde recitera en bön för att bli frälst. Om så å andra sidan vore fallet, då kan man ju tänka en del dörrar skulle stängas. Medier och kommunalbyråkrater skulle bli betydligt mer avogt inställda mot Staksets möten.

    Möjligen kan man se förekomsten av parakyrkliga organisationer som en reaktion mot kyrkor och samfund misslyckats med att ta ställning i centrala kristna trosfrågor. Många traditionella kyrkor vacklar när det gäller sexualmoral, bibelsyn, skapelse/evolution mm. Då blir det resultatet att mycket av det kristna opinionsarbetet flytter över till parakyrkligheten.

  • Tord Ivarsson

    Det råder verkligen stor diskrepans mellan Stefan Swärds tidigare varningar mot profeter som inte verkar ”utifrån en lokal församling, så att dåliga profeter kan klubbas ner…”, mao profeter måste fungera INOM en församling,
    och hans deltagande i olika icke-församlingar som SKR, SEA osv. där enskilda profiler som Stakset och Edsinger beröms.
    Låt mig då nämna att jag till 1000% håller med Stefan om det senare.
    Stakset demonstrerar VERKLIGEN Guds kraft till frälsning på olika sätt. Hans exempel och hans artistiska bidrag är välkommet!
    Edsinger är en klippa i debatten och teologin där han håller sanningen mycket högt (Gud välsigne honom).

    Varningen mot profeter utan lokal församling, tillkom naturligvis enkom som specialverktyget att kunna skada Lars Enarson, som Gud sänt till Jerusalem som profet.