Vem ska bli nästa generalsekreterare för Sveriges Kristna Råd – här kommer några förslag

Sveriges Kristna Råd står troligen i en process att välja ny generalsekreterare. Det är inte en process som skapar någon större upphetsning i svensk kristenhet. Det är nog mest samfunds- och kyrkoledarna i SKR-styrelsen som funderar över denna fråga.

Jag anser dock att frågan är för viktig för att inte diskuteras, och engagerade kristna bör delta i diskussionen. Jag försöker bidra med den här artikeln. SKR är en för viktig organisation för att endast bemötas med tystnad eller spekulativa konspirationsteorier. Att det finns ett fora där alla kyrkor kan mötas, alltifrån de historia kyrkorna till Livets ord och Vineyard, det är ganska unikt i internationell jämförelse. SKR är en mötesplats vi behöver värna om. Att de olika kyrkorna och samfunden har någon form av gemensam mötesplats är viktigt. Det innebär inte någon utslätning av de olika kyrkornas övertygelser och profil. SKR är ju bara en liten del av kyrkor och samfunds kontaktytor mot omvärlden.

Sveriges Kristna Råds generalsekreterare är en unik position i svensk kristenhet därför att man under ett antal år företräder hela svenska kristenheten. Vi bör därför fundera över hur denna unika position bäst kan användas för största möjliga nytta för svensk kristenhet. Så långt tillbaka som jag kan minnas har SKRs generalsekreterare haft en roll som samordnare av övergripande ekumeniskt arbete, en ganska internkristen roll. Karin Wiborn har skött uppdraget på ett utmärkt sätt utifrån de förutsättningar som har gällt. Karin är ju nu föreslagen som biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan så man får utgå ifrån att hon snart hamnar på ett nytt jobb.

Mitt förslag är att funktionen som generalsekreterare i SKR i grunden görs om. Istället för att vara ekumenisk administratör borde rollen inriktas på att vara kyrkornas gemensamma röst i det offentliga samtalet. Absolut inte enda rösten, det behövs många röster från kyrkans håll i det offentliga samtalet. Men denna röst skulle kunna vara av extra vikt eftersom man utgår från en unik plattform.

Intresset för kristen tro är relativt stort i svenska samhället. SKRs generalsekreterare behöver framförallt finnas med i TV-soffor, i kulturdebatten, kommentera religion i nyhetssändningar, delta i debatten på de rikstäckande tidningarnas debattsidor. Att ge perspektiv på Jesustro, Gudstro och andlighet och kommentera aktuella samhällsfrågor utifrån ett kristet perspektiv. Generalsekreterarfunktionen bör göras om så att det blir detta utåtriktade arbete som är fokus. Det internekumeniska arbetet kan mer skötas av andra personer. Ska detta fungera måste generalsekreteraren få ett tydligt mandat från styrelsen att arbeta på detta sätt. Det är inte möjligt med långsamma förankringsprocesser i en stor styrelse om man ska agera på medias villkor.

Den här frågan blir abstrakt om man inte diskuterar konkreta namnförslag. Mitt förslag är att erbjuda Joel Halldorf denna tjänst i ett omorganiserat SKR. Han har redan ett stort genomslag i det offentliga samtalet. Han har också lyckats med bedriften att röra sig på en så pass allmänkristen nivå, så jag tror att alla kyrkor kan acceptera honom på ett sådan post och som en sådan talesperson. Joel har lyckats undvika många av de frågor där vi kristna inte är överens. Ska den här funktionen vara effektiv måste mycket tid läggas på omvärldsbevakning, och någon form av tankesmedja bör knytas till tjänsten.

Skulle Joel tacka nej tycker jag att Stefan Gustafsson skulle vara ett utmärkt alternativ. Stefan har under ett antal år varit generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen och har därför en bred erfarenhet av ekumeniskt arbete. Han har också medverkat regelbundet i det offentliga samtalet och utmärkt försvarat kristen tro inte minst i debatter med ateister. Han hör visserligen till Svenska kyrkans evangelikala gren men det har inte varit profilerade evangelikaler som haft uppdraget som generalsekreterare så för den ekumeniska balansen är det helt rätt med en person med Gustafssons profil.

Med en mer offentlig roll för SKRs generalsekreterare blir också en sidoeffekt att SKR blir mindre anonymt i kyrkornas värld. Den nya rollen för en SKR-ledare skulle jag inte vilja klassa som evangeliserande, medlemskyrkorna är inte tillräckligt överens om hur man evangeliserar och i vilken utsträckning det behövs. Men uppdraget skulle kunna vara pre-evangeliserande, att allmänt bidra till att väcka intresse för kristen tro i det svenska samhället. En del av uppdraget skulle också kunna vara utbildande, att t.ex. ordna kurser för journalister, politiker och byråkrater om kristen tro, och kyrkornas tro och profilering. Det finns ett stort kunskapsglapp som behöver överbryggas.

Några andra namn jag tänker på är Arvikapastorn Linda Alexandersson, en frisk fläkt i Equmeniakyrkan. Hon kan dyka upp som kandidat i kyrkoledarvalet där, om hon inte blir aktuell för den tjänsten, skulle detta kunna passa. Ett mer utåtriktat SKR, kanske till och med evangeliserande med Linda. En annan frisk fläkt som jag gillar skarpt är Josefine Arenius, har det allkristna sinnelaget, men också starkt samhällstillvänd.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Hej Stefan!
    När jag i ett tidigare inlägg ställde frågan till dig ang.SKRs Interreligiösa satsningar så verkade du inte alls insatt i deras arbete? Nu har du tydligen läst på? Du framhåller Karin Wiborn för hennes utmärkta arbete i SKR, det vore intressant om du nu denna gång kanske ville kommentera länken nedan?
    Vi ser hur hon med varm hand hälsar samfundet FornSed välkomna in i den andliga gemenskapen.
    Det är knappast någon hemlighet att detta samfund sysslar med hednisk asatro och på vilket sätt detta samarbete främjar den kristna tron har jag svårt att förstå men det kanske du kan förklara nu när du nu läst på?
    https://www.samfundetfornsed.se/2019/02/09/medlem-i-sveriges-interreligi%C3%B6sa-r%C3%A5d-41703691

  • Swärd

    jag vet fortfarande ingenting om det interreligiösa rådet, det hör inte till SKRs löpande uppdrag där fokus är på bl.a. sjukhuskyrkan och kriminalvården och fängelsepastorer. SKR är ju med i en massa olika organ och företräder kyrkor gentemot staten, så det går ju inte att räkna med guilt by association gentemot alla man har att göra med.

  • Mikael Nyman

    Man kan inte bedriva opinionsarbete om det inte finns någon gemensam opinion. SKR rymmer alltifrån extremliberala hbtq-teologer till katoliker och pingstvänner och allt däremellan. Om de profilerar sig åt något håll, lär ju åtminstone några bli upprörda.

  • wildwest63

    Tycker det är problematiskt med det här ”effektivitetstänkandet” om en enda röst för kristenheten i det sekulära samtalet. Jag har ofta efterlyst en definition på vem som kan kalla sig kristen. Om man inte är kristen kan man inte vara med i SKR och inte heller företräda någon annan där. Numera är väldigt många kyrkliga företrädare både i de historiska kyrkorna och frikyrkorna inte kristna enligt biblisk mening. Hur kan de då företräda resten?

    Ska jag vara nöjd och tacksam om ledare för SKR går ut och försvarar hbtq++?!%%&-läror tillsammans med RFSL och liknande organisationer? Eller försvarar abortturism till Sverige och s k familjeplaneringsinsatser i tredje världen? Som bortförklarar mirakel, inte tror på jungfrufödseln, möjligen tror på Jesu uppståndelse som nåt allegoriskt? Då säger jag helt klart att det är ingen hjälp överhuvudtaget för den kristna rösten i samhället. Det är istället motsatsen. En falsk bild av kristen tro och en falsk återspegling av vad majoriteten av de aktiva i kyrkorna faktiskt tror.

    Om däremot personer som Halldorf eller Gustavsson skulle väljas så är jag mer positivt inställd. Men jag tvivlar högt o ljudligt kring detta eftersom bibeltroende personer knappast kommer väljas. De ses som exkluderande, vetenskapsfientliga, osmidiga och allt det vanliga som kristna får kallas i alla tider.

  • Tord Ivarsson

    Förstör inte Joel Halldorf genom att sätta honom som galjonsfigur för en omöjlig enhet (SKR) som agerar på principen om minsta gemensamma nämnare.
    Joel är en rätt ung och intressant provokatör inom Svenska samhället. Duktigt av honom att reta upp Björn Ulveus så pass! :-)
    Ärligt talat förmår jag inte lista ut drivkraften hos blogg-ägaren att ivra för denna mosaikliknande mötesplats som SKR är. Mötesplats är väl en ganska oförarglig företeelse, men hur förvandlar man den till en spjutspets ut i samhället?

  • Mikael Nyman

    För att utveckla/komplettera mitt tidigare svar. Skall man ge generalsekreteraren för SKR mer eller mindre fria tyglar att uttala sig för Sveriges kristna, får man samma problem som redan finns hos Svenska Evangeliska Alliansen, och som föranledde att ett par samfund lämnade den senare.

    En företrädare kan alltid snabbt hoppa in i en tv-soffa om så skulle behövas, men frågan är hur stor tyngd man skall tillmäta dennes åsikter, om dessa inte är förankrade inom organisationen. Jag reagerade för en tid sedan då Olof Edsinger bidragit med ett par debattartiklar – som han skrivit under som representant för SEA – där jag tyckte det var lite oklart om han gav uttryck för sin egen eller för SEA:s samfällda uppfattning.

    Jag tror att kyrkorna, innan de frågar sig hur de kan påverka samhället, måste ta itu med deras egen, inre sekularisering. Omvändelse har blivit ett valfritt extra i större delen av kristenheten, och få traditionella frikyrkoförsamlingar tillämpar församlingstukt. Ett konsumistiskt förhållningssätt till tron kan skönjas, där kyrkan finns till för att serva ens egna, personliga behov. Vad jag tror har skett är en förändring av tänkandet i kristna kretsar. Man använder fortfarande en kristen terminologi, men det underliggande tänkandet har blivit mer likt världens tänkande.

    En förändring tror jag måste börja nerifrån. Man måste börja förkunna omvändelse på församlingsnivå, och separera från villolärare och uppenbara syndare. Nästa steg är samfundsnivån, där samfunden måste bestämma sig: Skall kyrkan vara en gemenskap av troende, omvända människor, eller en ”öppen” gemenskap där man var och en får tro och leva som den vill? När man har gjort upp med sekularisering (1) i församlingarna och (2) i samfunden, då kan man börja diskutera det tredje steget, att bekämpa sekulariseringen i samhället.