CS Lewis reflektioner med koppling till Corona

CS Lewis skrev en intressant text 1948 om att leva under hoten i atomåldern. Hans reflektioner är aktuella i Coronatider.

In one way we think a great deal too much of the atomic bomb. “How are we to live in an atomic age?” I am tempted to reply: “Why, as you would have lived in the sixteenth century when the plague visited London almost every year, or as you would have lived in a Viking age when raiders from Scandinavia might land and cut your throat any night; or indeed, as you are already living in an age of cancer, an age of syphilis, an age of paralysis, an age of air raids, an age of railway accidents, an age of motor accidents.”

In other words, do not let us begin by exaggerating the novelty of our situation. Believe me, dear sir or madam, you and all whom you love were already sentenced to death before the atomic bomb was invented: and quite a high percentage of us were going to die in unpleasant ways. We had, indeed, one very great advantage over our ancestors—anesthetics; but we have that still. It is perfectly ridiculous to go about whimpering and drawing long faces because the scientists have added one more chance of painful and premature death to a world which already bristled with such chances and in which death itself was not a chance at all, but a certainty.

This is the first point to be made: and the first action to be taken is to pull ourselves together. If we are all going to be destroyed by an atomic bomb, let that bomb when it comes find us doing sensible and human things—praying, working, teaching, reading, listening to music, bathing the children, playing tennis, chatting to our friends over a pint and a game of darts—not huddled together like frightened sheep and thinking about bombs. They may break our bodies (a microbe can do that) but they need not dominate our minds.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • wildwest63

    Jag tror fruktan för corona och de ekonomiska konsekvenserna kommer ta mångdubbelt fler liv än viruset i sig. Länder i Sydamerika och Asien, där inga sociala skyddsnät finns, riskerar få massvält och massdöd. Och denna gång finns det inga ekonomiska resurser i västvärlden att hjälpa, redan nu kommer det ta 20-30 år att få rätsida på sina statsskulder för att komma i det som nationalekonomiskt anses vara i balans. Gissar att denna typ av lockdown av samhällen kommer ske en gång denna generation. Det finns helt enkelt inga resurser att göra detta en gång till oavsett hur stor dödligheten blir. Ett gigantiskt socialt experiment som märkligt nog ingen filosof, ekonom, politiker eller opinionsbildare hade diskuterat följderna av innan.

    Förr i tiden, kanske fortfarande när CS Lewis skrev, fanns en slags kristen ”ödestro” som på sitt sätt var ganska vilsam. Gud ger och Gud tar, lovat vare hans namn. Det resulterade förvisso i diverse dumdristiga handlingar. Ett ämne som är svårt att hantera – jag tänker ibland på hur många kristna ”martyrer” som egentligen inte hade behövt bli martyrer, som tog detta som en genväg med förhoppning om extra salighet?

    Sorterar min farfars böcker och hittade i en samlingsbok av Evangelii Härold, tror jag det var, en artikel från 1920 där bibelskolan under Lewi Pethrus hade samlats ändå under Spanska sjukan. Man räknade med att Gud beskyddade och välsignade. Bara en dog, några insjuknade, alla återhämtade sig. Med all respekt för corona-restriktioner och solidaritet med sjukvården – har hört och sett för lite av detta synsätt i nuvarande pandemi, vilket gör mig en smula orolig. Har inte heller sett någon allvarlig protest i Europa på att man stängt alla kyrkor under flera månaders tid. Att man firat påsk utan gudstjänst med levande människor för första gången sedan Jesu död. Min farfar hade inte gillat detta synsätt. Han kommenterade i Dagen en gång, vilket jag tydligt minns, när man ansåg att gemensamma nattvardskalkar kunde vara en smittorisk att om Gud inte välsignar och beskyddar oss när vi delar hans lekamen och bröd, då är det inte mycket till Gud.

  • gäst & främling

    Jag är född på 30talet och fick asiaten 1957, 5 miljoner dog, för att ingen hade en tanke på att bromsa sjukdomen, (spanska sjukan dog över 50 miljoner) nu försöker man bromsa utvecklingen av sjukdomen så att antal döda minskar, om smittan släppts fri som på 50 talet då hade dödstalen ökat ofantligt, eftersom denna virus kräver akut vård med utrustning som saknas, som kristen lyssnar jag in vad Jesus försöker säga oss.

    Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet:

    ’Han skall giva sina änglar befallning om dig,
    och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.’”
    Jesus sade till honom: ”Det är ock skrivet: ’Du skall icke fresta Herren, din Gud.’”

    Den texten säger mig att vi har ett eget ansvar att göra så mycket vi kan för att skydda oss, jag tillhör dessutom den åldersgruppen som nekas intensivvård, vi är många i den åldersgruppen i våra församlingar idag.

    Men jag tror att Gud skyddar oss, men ställer mig inte framför tåget i förhoppningen att Gud räddar mig.

  • wildwest63

    Jag vet att det är ett etiskt dilemma och ett läromässigt dilemma. Du som är född så pass tidigt kanske också hann vara med om den lära inom pingströrelsen som sa att man inte skulle besöka en läkare utan helt lita på Gud vid sjukdom. Lewi Pethrus gjorde så själv, tror det var med det första barnet. Jag har brev mellan farfar o farmor, rimligen efter att de gifte sig i slutet på 20talet, där de diskuterade detta med viss glöd. Farmor var inte övertygad, hon hade då ganska mycket sjukdom, farfar mådde bättre och tyckte att man skulle lita på Gud och inte på människor. Det där var ett stickspår, men trots allt – saknar denna barnsliga gudsförtröstan idag. Nu litar vi nästan enbart på yrkeskunniga och vetenskap. Det fanns smittoregler även i Bibeln, spetälska skulle varna andra och hållas avskilda.

    Och inte heller särskilt mycket kritik att kyrkorna bara stängdes ned utan vidare. Det finns garanterat de i samhället som nu noterar hur lätt detta var och hur lite motstånd det genererade från kyrkliga ledare.

    Nu kommer du inte nekas intensivvård av åldersskäl. Min syster är chefssjuksköterska på en stor IVA-avdelning i Stockholm så jag vet hur det fungerar. Däremot kan din kropp vara så bräcklig att den inte skulle orka med IVA-vård, att det bara hade blivit en förlängning av ditt liv med några dagar. Men det är relativt sällsynta fall.

  • gäst & främling

    Tråkigt nog har signaler från Stockholm fått sjukvården här att sätta en gräns vid 80+, har ingen bräcklig kropp, men lever så tillbakadraget jag kan, ser i Bibeln att det kan finnas praktiska under, en man trillade ner från tredje våningen, och dog, men Paulus lade sig på honom, kan det möjligen varit konstgjord andning.

    Paulus skakade av ormen i elden, då tänker jag på en fisk fjärsingen som vi har här på västkusten, om man sticker sig på den då rekommenderas att stoppa armen i 40 graders vatten, då koagulerar giftet, kan det ha varit samma uppvärmning i elden?
    Fråga din syster.

    Jesus spottade i sanden och gjorde en deg som han lade på ögonen, varför gjorde han sådant besvär, när det hade räckt med ord.

    Under över alla under, allt förlät han mig en gång.