Om regeringsbildningen

Årets regeringsbildning har blivit en rysare. Eftersom väljarna valt en riksdag som i praktiken består av tre olika politiska block är det väldigt komplicerat att bilda en regering som en riksdagsmajoritet kan tolerera. Den strikta blockpolitiken gäller på riksnivån. På kommunal nivå är politiken mycket mer pragmatisk och det bildas politiska majoriteter på en rad olika sätt. I Stockholms stad där jag bor, har ju Miljöpartiet bytt sida, lämnat Socialdemokraterna och gjort upp med de fyra allianspartierna. Vi har bildat en fempartiregering på stadsnivå. Jag är ju själv med på ett hörn där, genom att jag fått ett KD-uppdrag i Östermalms stadsdelsnämnd. Socialdemokraterna har därför tagits ifrån makten i Stockholm genom Miljöpartiets agerande. De har varit sura, men har inte nedlåtit sig till ett språkbruk att kalla miljöpartisterna för quislingar. Personligen har jag aldrig haft särskilt mycket till övers för en strikt blockpolitik. Partier måste kunna samarbeta på ett pragmatiskt sätt för att bilda politiska majoriteter. Det är så demokrati fungerar.

Den enkla matematiken är att ju starkare Sverigedemokraterna, ju svagare allians. En alliansregering är helt enkelt inte möjlig med det valresultat vi fick i september, där de fyra allianspartierna endast  fick 39 procent av rösterna. Det har hävdats att M och KD spräckte alliansen när man gick ut med ett förslag om en M och KD-regering som riksdagen röstade nej till. Nu hävdas det att Annie Lööf spräckte alliansen med uppgörelsen med Socialdemokraterna. Det var väljarna som spräckte alliansen, när de bara fick 39 procent av rösterna i september. Det är bara att krasst inse att alliansen gjorde ett mycket dåligt val. Jag tycker inte att många debattörer inser denna sak. Detta upplöser inte alliansen, det går att komma tillbaka i kommande val. Politik är långsiktigt.

Den uppgörelse som nu förhandlats fram mellan regeringspartierna och Centerpartiet och Liberalerna är ännu inte klar. Först måste Liberalerna säga sitt under söndagen. Sedan krävs att Vänsterpartiet lägger ner sina röster i statsministeromröstningen. Man måste inse att denna överenskommelse ställer Vänsterpartiet utan politiskt inflytande, de kommer inte att finnas med i budgetförhandlingar i fortsättningen. De fyra partierna har inte majoritet i riksdagen men tillräckligt starkt stöd för att få igenom den årliga budgetpropositionen. Att Vänsterpartiet lägger ner sina röster inför denna uppgörelse, som ställer dem utanför politiskt inflytande, är långt ifrån självklart.

Jag tycker att både Kristdemokraterna och Moderaterna behöver använda rätt tonläge när de kritiserar uppgörelsen. Det är inte uteslutet att den fallerar, och då återstår alternativen nyval eller att en M och KD-regering prövas på nytt.

Jag har läst igenom det 73-punktsprogram som förhandlats fram mellan sittande regeringen och Centerpartiet och Liberalerna. Som många vänstertyckare har sagt, det är en högerinriktad uppgörelse, som är företagarvänligt på en rad olika sätt. Idéer kring beskattning, arbetsmarknad och bostadsmarknad är klart marknadsvänliga. Centerpartiet och Liberalerna har fått igenom många av sina krav i detta program. Den punkt som är den negativa ur kristen synvinkel är etableringsstopp för nya konfessionella friskolor, men det framgår ändå att befintliga skolor får fortsätta. Så det kunde ha varit värre.  För alla kristna som är engagerade i flyktingfrågor, kan man notera att Centern med stöd av Miljöpartiet har lyckats få igenom några skrivningar som är mer positiva.

Jag tycker dock att det är beklagligt att när man från kristet håll ska bedöma politiska program, att det är så få frågor man hakar upp sig på. Att en politik inriktas på att främja arbete och företagande, och en bra miljöpolitik – det kommenteras sällan från kristet håll. Det är märkligt. Gud har kallat oss till arbete och företagande, och att förvalta jorden, arbetsmarknadspolitiken, skattepolitiken, bostadspolitiken, miljöpolitiken, näringspolitiken – även de områdena är viktiga ur kristen-etisk synvinkel. Ur de aspekterna tycker jag att 73-punktsprogrammet ser ganska intressant ut.

Man måste komma ihåg att Centern och Liberalerna inte kommer att ingå i en regering, det är ett samarbete kring budgetpropositionen och i vissa sakfrågor. I alla andra frågor är det fritt fram att bilda riksdagsmajoriteter, det blir en minoritetsregering som lätt kan köras över av riksdagen. Enligt min mening dör inte allianssamarbetet genom denna överenskommelse, utan kan fortsätta i riksdagen. Hade Centern och Liberalerna klivit in i en regering då hade det varit en annan sak, och då hade man kunnat hävda att allianssamarbetet var dött, eller i varje fall i pausläge.

Att utvidga alliansen från fyra till fem partier, och inkludera SD är inte möjligt. Det skulle skapa en rejäl riksdagsmajoritet men är en omöjlighet. SD har sagt att man inte tolererar en regering där Centern finns med. Inget av de fyra allianspartierna har sagt att man vill ha ett samarbete med SD, så det är en omöjlighet från båda håll. Men en M och KD-regering skulle kunna vara en möjlighet fortfarande, det kräver en uppgörelse med Centern och Liberalerna och behöver tolereras av SD. Det är riktigt som Jan Björklund säger, att SD då får en vetorätt i varje budgetomröstning i riksdagen. Men det skulle ändå kunna prövas, en sådan regering skulle kunna överleva. Socialdemokraterna levde i många år med ett passivt stöd av Kommunisterna, trots att det gamla Kommunistpartiet var avskytt av Socialdemokratins ledning med Erlander i spetsen. Men Kommunisterna tolererade en Sosseregering för att det var det minst dåliga alternativet ur deras synvinkel. Och Socialdemokraterna utnyttjade detta för att  behålla regeringsmakten, men man förhandlade aldrig med Kommunistpartiet under Erlander- och Palmeeran.

Antingen går det igenom med en blocköverskridande regering. Det är inte särskilt sensationellt med den typen av samarbete över blockgränsen det har förekommit vid ett antal tillfällen, och det förekommer ständigt i riksdagens löpande arbete. Inom mina specialområden, energi- och klimatpolitiken, har det gjorts breda politiska uppgörelser över blockgränsen senaste fyra åren. I energiförhandlingarna var även SD med, så det är inte korrekt att hävda att de ständigt är utestängda. Jag tror även att det är kontraproduktivt. Centern har vid olika tillfällen samarbetat med Sossarna, och på kommunal nivå är det vanligt.

Eller också spricker det genom att Vänsterpartiet vägrar lägga ner rösterna i riksdagsomröstningen, alternativt att Liberalerna röstar nej.

Då återgår det till att pröva en M och KD-regering en gång till, eller också blir det nyval. Och efter ett nyval får man med all sannolikhet göra om hela proceduren en gång till, den största dramatiken med nyvalet blir om 1-2 partier hamnar utanför riksdagen. Det kan rejält förändra balansen mellan de tre blocken.

 

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Är det Per Ewert eller du (fil dr, statsvetare) som har det övergripande ansvaret för Världen idags politiska analyser? Skulle inte kameleontpartiet Kristdemokraterna – som i min ungdom inte kunde eller ville välja politiskt block! – kunna kritiseras lite tydligare ibland också i Världen idag, eller är det bara Centerpartiet som ska ha smörj? Det låter som om SD:s kålsuparargumentation breder ut sej mer och mer nu. Och SD:s vitbok lär vi aldrig få se (V gjorde faktiskt en, säga vad en vill!), för SD la visst alla resurser på att göra en film om – Socialdemokraterna!!!
    Se https://www.varldenidag.se/ledare/kameleonten-har-bytt-farg-annu-en-gang/repsak!CfQeS@7bmLAZ6eM8RBvbA/

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Socialdemokraterna ter sej väl mycket mer kameleontiska än Centerpartiet i dessa dagar? Ska inte det påtalas? Eller tror någon på allvar att Socialdemokraterna fortfarande vill införa socialismen? (De borde å andra sidan ta tydligt avstånd från den nu). Vänsterpartiet vill fortfarande ärligt göra det – det får man ge dem. Kristdemokraterna har väl varit lite allt möjligt från 1960-talet tills nu? Sverigedemokraterna är väl jättekameleontiska om en ska tro dem som tror dem om gott – eller också samma gamla halvfascistiska parti som förr fast med mer polerad yta? Ja förresten är väl en kameleont samma gamla trofasta kameleont hur den än skiftar färg? Kanske en dålig metafor om en vill beskriva partier som faktiskt ändrar politik, inte bara image?

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Det var visst Lukas Berggren som var ute och cyklade den här gången (sorry Per :o). Men min fråga kvarstår: varför är din analys, Stefan, så frånvarande på Världen idags ledarsidor? Har tidningen en partitrogen kristdemokratisk ”linje” eller på annat sätt en linje som du måste åberopa journalistisk samvetsfrihet för att slippa driva?

  • stefanswrd

    det är en bra fråga, jag ska nog ha en dialog med Lukas B om detta. Det är nog så att jag undermedvetet undviker frågor som jag vet är kontroversiella för Världen Idags läsare, men är beredd att ventilera frågorna med chefredaktören och ledarredaktionen.