Det har mitt i sommaren blivit en rad reaktioner på mitt blogginlägg om Torpkonferensen och samlevnadsundervisningen. Vill bara göra några förtydliganden och kompletteringar. Det här är en typ av debatter jag helst undviker, men ibland är det svårt att vara tyst.
Jag menar att Nya testamentets hållning är att vi alltid ska eftersträva enhet i kristna sammanhang, inte minst när det gäller viktiga lärofrågor och teologiska frågor. Det är en bättre och högre väg än en modell där helt olika uppfattningar och synsätt ska leva sida vid sida.
När det gäller en kristen syn på samlevnad och sexualitet menar jag att det alltifrån Nya testamentets tid har varit en kristen samsyn i dessa frågor. Äktenskapet är instiftat av Gud för man och kvinna och den trygga ramen för sexualitetens gåva. Jag tycker att vi ska hålla fast vid den gemensamma kristna traditionen på detta område, krångligare än så är det inte. Dagens generation av kristna har inte mandat att ändra på sådana grundläggande institutioner. Kristi kropp är en, och det handlar om enhet i Kristi kropp globalt men också mellan generationerna. Att förorda enhet är inte att lägga locket på och strypa öppna samtal. Min erfarenhet under många år som Stockholmspastor är att ju tydligare man är i sin undervisning i samlevnadsfrågor, ju lättare kan det vara att få människor att dela sin brottningskamp med livet, inklusive sexualitet och samlevnadsfrågor.
Nu vill vissa krafter i västvärldens kyrka ändra på denna ordning, den Librisantologi som jag tidigare skrivit om är ett exempel på detta. Det nya med antologin är att den aktivt vill påverka Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan. Genom panelsamtalet på Torp kan man hävda att man lyckats, ståndpunkten har lyfts fram på ”bästa sändningstid” på Torpkonferensen, och det ger därmed legitimitet åt ståndpunkten. En av bokens huvudförfattare Niclas Öjebrant, skriver ganska välvilligt om Torpseminariet på sin blogg. Han hävdar också att EFK redan accepterar samkönade vigslar då Matteuskyrkan i Göteborg praktiserar en välsignelseakt för samkönade relationer.Det var en nyhet för mig, men vad jag begriper har Niclas rätt på denna punkt. EFK har ju inte vigselrätt och har inte några lagliga vigslar i sina församlingar.
De strömningar i västvärldens kyrka som vill tidsanpassa kyrkan på detta område, man företräder en kyrkosyn som jag inte ställer upp på. Kristna kyrkan är en, är global, och generationsövergripande, lever från generation till generation. Grundläggande omtolkningar av kristen lära, kan inte enskilda församlingar och samfund göra, man måste här visa en respekt inte minst för den globala kyrkan. Här menar jag att Svenska kyrkan visar en respektlöshet mot samarbetskyrkor i tredje världen när man ensidigt fattar beslut i den här typen av frågor. Kristna kyrkan är inte en förening vilken som helst, eller ett parti. Det är den levande Gudens församling, Kristus är dess huvud, och hans ord är riktlinjerna för lära och liv.
Jag har tidigare skrivit om en evangelikal syn på homosexualiteten här på min blogg, jag har inte anledning att här upprepa argumentationen.
Vi som företräder en konservativ kristen äktenskapssyn – vad ska vi göra och vart ska vi ta vägen? Att rösta med plånboken och fötterna är en viktig åtgärd, jag har svårt att se att man kommer särskilt mycket längre med att diskutera dessa frågor. Bli medlem i Svenska Evangeliska Alliansen. Åk på kristna konferenser där det finns en tydlig värdegrund i den här typen av frågor. Ge pengar till projekt som drivs utifrån en tydlig värdegrund.