Hur menar du att en EFK församling ska agera mot de medlemmar som har en annnan hållning än du i denna fråga?
EFKs missionsledning har varit tydlig, tex vid panelsamtalet på Torp, med var de står i frågan. Vad mer krävs menar du?
Menar du att den som tänker som du inte bör ge ekonomiska medel till EFK och EFKs mission? Är det vad du uppmanar till??

Hur bör församling – oavsett om den tillhör EFK eller något annat samfund eller är fristående – bör agera gentemot dem som öppet förespråkar homosexualitet eller någon annan form av otukt eller sexuell omoral? För mig är frågan rätt enkel. Man kan lika gärna fråga hur en församling skall agera mot medlemmar som menar att man kan tillbe Tor och Oden och ändå vara kristen. Sådana medlemmar står inte för den tro som församlingen står för, och då måste de förr eller senare uteslutas ur församlingens gemenskap. Fast ett mer grundläggande problem är hur de till att börja med kunnat bli medlemmar; jag gissar att det finns en hel del slapphet inom de svenska frikyrkorna som gör att folk kan bli medlemmar även om de förnekar grundläggande kristna läror. Om det skulle vara så att en församling vägrar utesluta sådana som försvara falsk lära eller uppenbar synd, då måste samfundet (i det här fallet EFK) bryta gemenskapen med församlingen. Man måste börja med att fråga sig vad en kristen församling är för något, och vilka som har rätt att vara medlemmar. Har man den uppfattningen att församlingen skall vara så öppen som möjligt, med i stort sett inga krav på medlemmarnas tro och liv, då skall man inte bli förvånad om vi förr eller senare kommer få se församlingsmedlemmar som lever i öppen otukt eller annan synd.

Även i ett kongregationalistiskt samfund kan man kräva att församlingarna måste omfatta en viss lära. Om en församling skulle avvika från den överenskomna läran, är det bara att utesluta den församlingen från samfundet.

Det är inte lätt att rösta med plånboken för oss små när församlingen får ärva
jättesummor från människor som inte har fått kunskap om problemen, och att rösta med fötterna sätter sina spår bland barn och barnbarn, som vi har fört till församlingen i god tro, och har hela sitt liv och gemenskap i församlingen, för att få någon ordning så måste det tas krafttag uppifrån efk pingst ledning för rätt beslut.

Att påstå sig söka asyl utifrån att vara homosexuell och kristen borde vara lätt att ta ställning mot med en rätt kristen grundsyn är inte homo förenligt med kristen tro,
(som jag ser det)

Jag tror att om ett samfund förnekar, eller inom som rymmer grupper som förnekar viktiga kristna trosläror, måste det få konsekvenser för hur andra kristna betraktar det samfundet. T.ex. så menar jag att kristna samfund inte bör bedriva ekumenik med Equmeniakyrkan, eftersom det samfundet inom sig rymmer en hel del förnekande och liberalism. Eftersom EFK tycks svänga in på en liknande väg, måste kristna på samma sätt fundera över i vilken mån man kan samarbeta med EFK. Om man inte skulle vara av den uppfattningen att allt samarbete måste upphöra, borde man ändå fundera över att begränsa samarbetet. Någon form av markering måste man göra när samfund överger centrala delar av den kristna tron.

Jag har också varit inne på liknande tankegångar. Tidsmässigt verkar de båda trenderna – fallande medlemstal och urvattning av budskapet – sammanfalla något så när. Det behöver inte bara handla om en liberalisering av sexualetiken, utan även om en allmän likriktning av budskapet där olika samfund tonar ner sådant som kan uppfattas som särskiljande gentemot andra kristna. Det var väl någon gång under 90-talet som den stora trenden med sammanslagningar av församlingar och samfund drog igång på allvar. Av rädsla för att förlora medlemar tycks många kyrkor resonerat som så: (1) Vi måste tona ner allt som skiljer oss från andra kristna samfund/kyrkor, och (2) Vi måste tona ner allt som kan uppfattas som stötande för icke-kristna. Vad gäller det senare är nog samlevnadsundervisningen det man främst kommer att tänka på, men även annat ingått i det som pejorativt kallats ”syndakatalogen”. Detta är den klassiska strategin att försöka locka människor genom att man själv ändrar sig och lägger sig så nära vad folk i allmänhet tycker. (Ungefär som när politiska partier lägger sig så nära mitten som möjligt för att försöka locka till sig nya väljare.) Det kan fungera ett tag, men den långsiktiga risken är att man gör sig själv irrelevant om man ändå tycker ungefär som alla andra. Den alternativa strategin är att man förkunna för folkat att ni har fel: Ni kan inte fortsätta leva som ni gör, ni måste omvända er och tro på Herren Kristus för att få förlåtelse för era synder. Kanske är det mot bakgrund av utvecklingen inom de traditionella frikyrkorna som man måste förstå framväxten av pseudo-kristna rörelser som Jehovas vittnen eller Mormonerna.

Det var slarvigt att mig att tala om ”framväxten” när det gäller JV och SDH. De är väl åtminstone lika gamla som många traditionella svenska frikyrkor eller väckelserörelser. Dock verkar de – åtminstone vad jag tycker mig se – hålla fast vid sina ganska tydliga linjer, både vad gäller livsstil och moral. Detta skulle kunna utgöra en lockelse för folk som tröttnat på luddigheten i många traditionella kyrkor. Roten till mycket av avfallet eller luddigheten tror jag man kan finnas i 1900-talets evangelikalism, som jag tror kan beskrivas som en rörelse som vacklar åt olika håll, som å ena sidan vill vara bibelförankrad, men å andra sidan vill göra kristendomen tilltalande för massan. Det kan få till konsekvens bl.a. att man tonar ner sådant som man anser vara ”icke-essentiella” frågor. Men en sant bibeltrogen församling måste förkunna allt som Bibeln lär. Att läran X på något sätt kan sägas vara mindre ”central” än läran Y, betyder inte att kyrkan får underlåta att predika läran X. Detta gäller även om det skulle finnas andra kyrkor som inte håller med läran X, eller som rentav tycker den är stötande. I vilket fall som helst måste det viktiga för en kyrkan vara att hålla fast vid allt vad Guds ord säger. Detta är det verkliga skälet till varför uttunning av förkunnelsen är fel. Man syndar mot Gud när man inte håller fast vid hans ord. Huruvida det är många eller få som gillar det kyrkan står för, är i bästa fall en sekundär fråga. Bättre en församling på 30 personer som håller fast vid Bibeln, än en församling på 3000 personer som blandar biblisk lära med människotankar.