Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jul
19

slutkommentar om Torpkonferensen och samlevnadsundervisning

Det har mitt i sommaren blivit en rad reaktioner på mitt blogginlägg om Torpkonferensen och samlevnadsundervisningen. Vill bara göra några förtydliganden och kompletteringar. Det här är en typ av debatter jag helst undviker, men ibland är det svårt att vara tyst.

Jag menar att Nya testamentets hållning är att vi alltid ska eftersträva enhet i kristna sammanhang, inte minst när det gäller viktiga lärofrågor och teologiska frågor. Det är en bättre och högre väg än en modell där helt olika uppfattningar och synsätt ska leva sida vid sida.

När det gäller en kristen syn på samlevnad och sexualitet menar jag att det alltifrån Nya testamentets tid har varit en kristen samsyn i dessa frågor.  Äktenskapet är instiftat av Gud för man och kvinna och den trygga ramen för sexualitetens gåva. Jag tycker att vi ska hålla fast vid den gemensamma kristna traditionen på detta område, krångligare än så är det inte. Dagens generation av kristna har inte mandat att ändra på sådana grundläggande institutioner. Kristi kropp är en, och det handlar om enhet i Kristi kropp globalt men också mellan generationerna. Att förorda enhet är inte att lägga locket på och strypa öppna samtal. Min erfarenhet under många år som Stockholmspastor är att ju tydligare man är i sin undervisning i samlevnadsfrågor, ju lättare kan det vara att få människor att dela sin brottningskamp med livet, inklusive sexualitet och samlevnadsfrågor.

Nu vill vissa krafter i västvärldens kyrka ändra på denna ordning, den Librisantologi som jag tidigare skrivit om är ett exempel på detta. Det nya med antologin är att den aktivt vill påverka Pingströrelsen och Evangeliska frikyrkan. Genom panelsamtalet på Torp kan man hävda att man lyckats, ståndpunkten har lyfts fram på ”bästa sändningstid” på Torpkonferensen, och det ger därmed legitimitet åt ståndpunkten. En av bokens huvudförfattare Niclas Öjebrant, skriver ganska välvilligt om Torpseminariet på sin blogg. Han hävdar också att EFK redan accepterar samkönade vigslar då Matteuskyrkan i Göteborg praktiserar en välsignelseakt för samkönade relationer.Det var en nyhet för mig, men vad jag begriper har Niclas rätt på denna punkt. EFK har ju inte vigselrätt och har inte några lagliga vigslar i sina församlingar.

De strömningar i västvärldens kyrka som vill tidsanpassa kyrkan på detta område, man företräder en kyrkosyn som jag inte ställer upp på. Kristna kyrkan är en, är global, och generationsövergripande, lever från generation till generation. Grundläggande omtolkningar av kristen lära, kan inte enskilda församlingar och samfund göra, man måste här visa en respekt inte minst för den globala kyrkan. Här menar jag att Svenska kyrkan visar en respektlöshet mot samarbetskyrkor i tredje världen när man ensidigt fattar beslut i den här typen av frågor. Kristna kyrkan är inte en förening vilken som helst, eller ett parti. Det är den levande Gudens församling, Kristus är dess huvud, och hans ord är riktlinjerna för lära och liv.

Jag har tidigare skrivit om en evangelikal syn på homosexualiteten här på min blogg, jag har inte anledning  att här upprepa argumentationen.

Vi som företräder en konservativ kristen äktenskapssyn – vad ska vi göra och vart ska vi ta vägen? Att rösta med plånboken och fötterna är en viktig åtgärd, jag har svårt att se att man kommer särskilt mycket längre med att diskutera dessa frågor. Bli medlem i Svenska Evangeliska Alliansen. Åk på kristna konferenser där det finns en tydlig värdegrund i den här typen av frågor. Ge pengar till projekt som drivs utifrån en tydlig värdegrund.

13 KOMMENTARER
  • KJSZ

    Hur menar du att en EFK församling ska agera mot de medlemmar som har en annnan hållning än du i denna fråga?
    EFKs missionsledning har varit tydlig, tex vid panelsamtalet på Torp, med var de står i frågan. Vad mer krävs menar du?
    Menar du att den som tänker som du inte bör ge ekonomiska medel till EFK och EFKs mission? Är det vad du uppmanar till??

  • Stefan Swärd

    KJSZ, inte så enkla frågor. några försök till korta svar. 1. Hur man agerar på församlingsnivå beror ju på den hållning man har inom församlingen, det kan ju finnas variationer även om det finns en mer traditionell grundsyn. För min del har jag som pastor eftersträvat tydlig kommunikation med förankring i församlingen, i undervisning m.m. så att nya medlemmar vet inriktningen. De som har en helt opponerande hållning får man försöka prata med. 2. Jag ser ju på frågan i ett mer långsiktigt perspektiv, och det finns en tydlig glidning. Vi hade ju vår stora interna debatt för 10 år sedan angående Saron bakom ganska stängda dörrar, men Saron då hade ju ungefär samma hållning som EFK-ledningen har idag. Jag tycker att det ännu tydligare behöver kommuniceras var samfundet står, och utifrån den grunden ta diskussionerna. Panelupplägget tyckte jag för mkt signalerade högt i tak, men har jag fel blir jag mycket glad. 3, rösta med plånboken, ett mkt generellt påstående som är allmängiltigt, nuvarande EFK-ledning har bollen att klara ut detta gentemot mer konservativt orienterade församlingar, men de frågor jag ställer ställs från många håll, men bollen är hos ledningen.
    allt gott, Stefan Sw

  • MikaelN

    Hur bör församling – oavsett om den tillhör EFK eller något annat samfund eller är fristående – bör agera gentemot dem som öppet förespråkar homosexualitet eller någon annan form av otukt eller sexuell omoral? För mig är frågan rätt enkel. Man kan lika gärna fråga hur en församling skall agera mot medlemmar som menar att man kan tillbe Tor och Oden och ändå vara kristen. Sådana medlemmar står inte för den tro som församlingen står för, och då måste de förr eller senare uteslutas ur församlingens gemenskap. Fast ett mer grundläggande problem är hur de till att börja med kunnat bli medlemmar; jag gissar att det finns en hel del slapphet inom de svenska frikyrkorna som gör att folk kan bli medlemmar även om de förnekar grundläggande kristna läror. Om det skulle vara så att en församling vägrar utesluta sådana som försvara falsk lära eller uppenbar synd, då måste samfundet (i det här fallet EFK) bryta gemenskapen med församlingen. Man måste börja med att fråga sig vad en kristen församling är för något, och vilka som har rätt att vara medlemmar. Har man den uppfattningen att församlingen skall vara så öppen som möjligt, med i stort sett inga krav på medlemmarnas tro och liv, då skall man inte bli förvånad om vi förr eller senare kommer få se församlingsmedlemmar som lever i öppen otukt eller annan synd.

  • Jan-Gunnar Wahlén

    Behöver EFK en central teologisk ”läronämnd”? Det var en fråga som åtminstone i förbigående togs upp på kongressen i våras. Och hur förhåller det sig i så fall till de lokala församlingarnas frihet? Den sk kongregationalismen. För övrigt tycker jag att Pingströrelsens skrivning är ett exempel på ett bibelgrundat resonemang.

  • MikaelN

    Även i ett kongregationalistiskt samfund kan man kräva att församlingarna måste omfatta en viss lära. Om en församling skulle avvika från den överenskomna läran, är det bara att utesluta den församlingen från samfundet.

  • MikaelN

    Ju mer man gräver, deste värre verkar man inse att det är. Jag kollade igenom EFK:s presentation ”EFK mot 2020”. Mikael Tellbe gör en rätt bra genomgång av vad Bibeln säger om homosex. Men mot slutet av presentatione verkar det som om EFK inte riktigt vet vad det tycker. Sista sidan innehåller ett antal ”frågor för diskussion”. Bland dessa frågor märks fråga 7 ”Är det okey [sic] att en kristen person lever i ett homosexuellt förhållande och samtidigt är församlingsmedlem” och fråga 8 ”Ska församlingen sanktionera och välsigna homosexuellt partnerskap”. Att dessa betraktas som ”frågor för diskussion” visar att EFK inte längre kan sägas föraträda en tydlig biblisk linje i sexualetiska frågor. (Till detta kommer att otukt i form av samboförhållanden är de facto accepterat i många församlingar.) En kristen som vill följa Bibeln måste därför lämna Evangeliska Frikyrkan. Andra samfund som vill följa Bibeln bör lägga allt ekumeniskt samarbete med Evangeliska Frikyrkan på is till samfundet kan ge en klar biblisk bekännelse. http://efk.se/download/18.4ba5662715ca5ed04f716527/1497619610266/Samtalsdag+om+samk%C3%B6nade+relationer.pptx

  • gäst & främling

    Det är inte lätt att rösta med plånboken för oss små när församlingen får ärva
    jättesummor från människor som inte har fått kunskap om problemen, och att rösta med fötterna sätter sina spår bland barn och barnbarn, som vi har fört till församlingen i god tro, och har hela sitt liv och gemenskap i församlingen, för att få någon ordning så måste det tas krafttag uppifrån efk pingst ledning för rätt beslut.

    Att påstå sig söka asyl utifrån att vara homosexuell och kristen borde vara lätt att ta ställning mot med en rätt kristen grundsyn är inte homo förenligt med kristen tro,
    (som jag ser det)

  • Jan-Gunnar Wahlén

    Jag tror på goda relationer också med kristna som inte i allt delar min/församlingens uppfattningar. Det går också att samarbeta om sådant som vi har gemensamt t.ex. engagemanget för flyktingar. Däremot känner jag till ex där det blir problem t.ex skolevangelisation där det framkom att ett av de samarbetande samfunden inte tyckte att man skulle evangelisera. För mig var det mycket svårt att förstå men jag ville inte avbryta all kontakt med medlemmar i denna kyrka. Ett annat problem är att det finns olika uppfattningar om saker och ting inom samma församling och givetvis inom samfundet/rörelsen. Man kan också ställa frågan varför det just är denna fråga som avgör om man ska samarbeta eller inte. Vidaref det en biblisk tanke att sopa framför sin egen dörr och det finns en hel del att önska av mitt eget lärjungaskap. Ett ex är att jag alldeles för sällan evangeliserar och det kan nog också gälla vissa samfund. Även om jag lämnar ett sammanhang (och det finns fall där det kan bli nödvändigt, det förnekar jag inte) har jag alltid kvar mig själv och min egen ofullkomlighet (och jag behöver andra).

  • MikaelN

    Jag tror att om ett samfund förnekar, eller inom som rymmer grupper som förnekar viktiga kristna trosläror, måste det få konsekvenser för hur andra kristna betraktar det samfundet. T.ex. så menar jag att kristna samfund inte bör bedriva ekumenik med Equmeniakyrkan, eftersom det samfundet inom sig rymmer en hel del förnekande och liberalism. Eftersom EFK tycks svänga in på en liknande väg, måste kristna på samma sätt fundera över i vilken mån man kan samarbeta med EFK. Om man inte skulle vara av den uppfattningen att allt samarbete måste upphöra, borde man ändå fundera över att begränsa samarbetet. Någon form av markering måste man göra när samfund överger centrala delar av den kristna tron.

  • Inge

    En reflektion jag gjort är att så länge de Kristna församlingarna tillämpade en biblisk hållning i samlevnadsfrågor, då fanns också en naturlig tillväxt i församlingarna. När skillnaden mellan världen och församlingen suddas ja då upphör församlingens legitimitet.

  • MikaelN

    Jag har också varit inne på liknande tankegångar. Tidsmässigt verkar de båda trenderna – fallande medlemstal och urvattning av budskapet – sammanfalla något så när. Det behöver inte bara handla om en liberalisering av sexualetiken, utan även om en allmän likriktning av budskapet där olika samfund tonar ner sådant som kan uppfattas som särskiljande gentemot andra kristna. Det var väl någon gång under 90-talet som den stora trenden med sammanslagningar av församlingar och samfund drog igång på allvar. Av rädsla för att förlora medlemar tycks många kyrkor resonerat som så: (1) Vi måste tona ner allt som skiljer oss från andra kristna samfund/kyrkor, och (2) Vi måste tona ner allt som kan uppfattas som stötande för icke-kristna. Vad gäller det senare är nog samlevnadsundervisningen det man främst kommer att tänka på, men även annat ingått i det som pejorativt kallats ”syndakatalogen”. Detta är den klassiska strategin att försöka locka människor genom att man själv ändrar sig och lägger sig så nära vad folk i allmänhet tycker. (Ungefär som när politiska partier lägger sig så nära mitten som möjligt för att försöka locka till sig nya väljare.) Det kan fungera ett tag, men den långsiktiga risken är att man gör sig själv irrelevant om man ändå tycker ungefär som alla andra. Den alternativa strategin är att man förkunna för folkat att ni har fel: Ni kan inte fortsätta leva som ni gör, ni måste omvända er och tro på Herren Kristus för att få förlåtelse för era synder. Kanske är det mot bakgrund av utvecklingen inom de traditionella frikyrkorna som man måste förstå framväxten av pseudo-kristna rörelser som Jehovas vittnen eller Mormonerna.

  • Micael Gustavsson

    Mormonerna är snart 200 år, och Jehovad Vittnen är ca 100år gamla. Så jag kan inte se hur framväxten av dem kan bero av senare års utveckling av traditionell frikyrklighet.

    Sedan så tror jag du bortser från att många som betonar det som förenar olika kristna riktningar gör det av övertygelse och inte bara för att dra folk. Tex CS Lewis bok Mere Christianity (Kan man vara kristen?) i mitten av 1900talet eller framväxten av Lausannerörelsen senare under samma sekel. En övertygelse om att även sanna läror skapar en snedvriden kristendom om de gös större än mer centrala, men likaledes sanna, läror.

  • MikaelN

    Det var slarvigt att mig att tala om ”framväxten” när det gäller JV och SDH. De är väl åtminstone lika gamla som många traditionella svenska frikyrkor eller väckelserörelser. Dock verkar de – åtminstone vad jag tycker mig se – hålla fast vid sina ganska tydliga linjer, både vad gäller livsstil och moral. Detta skulle kunna utgöra en lockelse för folk som tröttnat på luddigheten i många traditionella kyrkor. Roten till mycket av avfallet eller luddigheten tror jag man kan finnas i 1900-talets evangelikalism, som jag tror kan beskrivas som en rörelse som vacklar åt olika håll, som å ena sidan vill vara bibelförankrad, men å andra sidan vill göra kristendomen tilltalande för massan. Det kan få till konsekvens bl.a. att man tonar ner sådant som man anser vara ”icke-essentiella” frågor. Men en sant bibeltrogen församling måste förkunna allt som Bibeln lär. Att läran X på något sätt kan sägas vara mindre ”central” än läran Y, betyder inte att kyrkan får underlåta att predika läran X. Detta gäller även om det skulle finnas andra kyrkor som inte håller med läran X, eller som rentav tycker den är stötande. I vilket fall som helst måste det viktiga för en kyrkan vara att hålla fast vid allt vad Guds ord säger. Detta är det verkliga skälet till varför uttunning av förkunnelsen är fel. Man syndar mot Gud när man inte håller fast vid hans ord. Huruvida det är många eller få som gillar det kyrkan står för, är i bästa fall en sekundär fråga. Bättre en församling på 30 personer som håller fast vid Bibeln, än en församling på 3000 personer som blandar biblisk lära med människotankar.



Subscribe to Stefan Swärd