En ny väckelse är på väg – glimtar från King of Kings i Örnsköldsvik

maj 16, 2018 ~ stefan

Jag ber att få återkomma i frågan om böneutrop, har inte kunnat ägna en minut åt den frågan senaste sex dagarna.

Vill ge en liten glimt från konferensen ”King och Kings” i Örnsköldsvik. Det var en mäktig tillställning. Böneintensiteten och trosnivån var bland de mäktigaste jag har upplevt på länge. Jag tror att en ny väckelse är på väg.

Thomas och Maria Nordberg, pastorspar i Svedjeholmskyrkan i Örnsköldsvik, gör ett utmärkt jobb, och fungerade som värdar under helgen. Tillsammans med pastorn Hernan Clavijo i Iglesia Icthus i Stockholm och Sebastian Stakset från samma församling. Vi var sedan ett härligt ekumeniskt team, också med ett Nordiskt perspektiv. Böneledaren Håkan Fagervik från Norge medverkade, liksom pastor Kallionpää från pingstförsamlingen i Seinäjoki i norra Finland. Det är en församling som levt i väckelse senaste 20 åren, och har idag 1530 medlemmar i en ganska liten stad. Det är unikt i Norden. Ett fantastiskt vittnesbörd att i en helt vanlig ganska traditionell församling kan det hända underverk. Joakim Lundkvist från Livets ord predikade lördagskvällen. Så inspirerande och fräscht. Han ger ett väldigt starkt vittnesbörd om hur församlingen i Uppsala har försökt engagera sig i flyktingmottagandet. Det har medfört att 70 procent av dem som idag döps på Livets ord är muslimska flyktingar. 471 nyanlända kom till ett specialmöte som Livets ord ordnade för nyanlända. Lundkvist berättade om andeutgjutelse i församlingen senaste veckorna. Kjell Karlsten från Frälsningsarmén medverkade och levererade ett starkt budskap om kristet socialt engagemang. Niklas Hallman, nytillträdande pastor i pingst Jönköping predikade söndag förmiddag. En helt lysande predikant. Mitt eget bidrag handlade om att hålla i längden, kristet engagemang är inte ett sprinterlopp, det är ett maratonlopp. Det är de långsiktiga resultaten och frukten som räknas.

Sebastian Stakset är ett unikum i svensk kristenhet. Jag tycker också att hans bidrag vid konferensen ganska väl kännetecknar den nya väckelsens signum. Sebbe förkroppsligar det i både det han säger och gör. Starkt socialt engagemang, att bry sig om de allra svagaste, t.ex. flyktingar och de som sitter på hem för tvångsomhändertagna ungdomar. En stark trosatmosfär och att räkna med att Gud gör under, och vill använda vem han vill. En fullständig respektlöshet inför traditionella samfundsbarriärer och etiketter på kristna. En härlig generositet istället för att ängsligt sätta staket kring en förnyelse präglar detta. En intensitet i bön och lovsång som man inte upplevt på länge. Och en förmåga och passion att nå dem utanför kyrkan. En annan ton är förkrosselse och fokus på omvändelse, även här uttrycker Sebastian detta med all tydlighet. Det här är inte en synd-accepterande rörelse som håller på att växa fram. Men med mycket nåd och generositet i att möta syndarna.

Jag sade till en gammal bekant jag mötte i Örnsköldsvik, det påminner starkt om Maranatamöten 1962-64.

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399

Ingemar Forss

Härlig rapport! Tror definitivt det finns en nyckel när vi förenas i uppdraget att nå världen med evangelium. Har blivit väldigt tydligt även för oss i Östersund. Alltför mycket av ekumeniska ambitioner tror jag inte har varit uppdragsfokuserat.
Stefan Swärd

Tack Ingemar,
har du börjat nya jobbet nu direkt, eller blir det efter sommaren?
För övrigt – önskar dig allt gott och mycket av Guds nåd och kraft i nya uppdraget.
Stefan S
Ingemar Forss

Hej Stefan! Både jag och Linalie gör en del punktinsatser nu men kliver på ordentligt i tjänsterna i augusti. Välsignelser till dig i det du står i.
wildwest63

Jag hoppas du har rätt om väckelsen. Det är det enda som kan rädda Sverige undan en total katastrof. De andra nordiska länderna är inte lika illa utsatta just nu.

Det behövs en väckelse med sanningssägare och profeter som utmanar etablissemangets och politikernas lögner, lagbrott och skumraskaffärer. De behövs orädda ledare som kritiserar kyrkornas ledning. Några slags gammaltestamentliga, ruffiga typer som inte går att köpa för varken pengar, sex eller makt. Vi har allt från lögnerna vad gäller brott och straff, integrationsproblematiken, Transportstyrelsen, Sv Akademin, Karolinska sjukhuset, böneutropen, den muslimska infiltrationen, Sv kyrkans avfall osv. För att inte tala om ”äldre synder” som ingen vågar ta upp och som jag ibland känner vi inte ens längre tänker på: aborterna, homosexualiteten, de saknade föräldrarna. Det är en bråte utan dess like som måste bort. Och det är bara brinnande troende kristna som kan stå för en sådan förändring. Så har det alltid varit. Måtte det bli så även denna gång.

När jag var liten tyckte jag alltid det var läskigt när mamma läste om profeterna och prästerna som rev sönder sina kläder. Jag fick ju bannor om jag slog upp ett hål på knäet när jag lekte. Men senast idag, när jag läste om alla problem, alla lagbrott som ingen gör något åt, så kände jag en sån förtvivlan att jag utan vidare (om jag inte suttit på en respektabel arbetsplats i Stockholm City) kunnat riva sönder kläderna.
gäst & främling

Vi är många som känner som dig, men vi känner samtidigt att vi inte platsar i församlingar som idag knappast kan stava till väckelse, det pratas om stordåd men det handlar mest om att dunka varandra i ryggen, när vi hade något dussin dopkandidater, då talade pastorn en stund om arbetet som låg bakom och ärade sig själv genom att peka på sin del i det hela, men nere i bänkarna satt föräldrarna som var dom som fått med sig sina barn.
Stanley Östman

Låt mig komma med en passning.
Ingen av de 3 stora lokala frikyrkorna synes delta ? – Varken pingstkyrkan, Elim eller EFS.
Går man in på pingstkyrkans kalender finns ingen notis och ingen aktivitet som vittnar om deltagande…

Det är väl gott och väl med Stefans lovordande av utomsocknes som gästar ett par dagar och sedan drar vidare – men sen vilar det på det lokala engagemanget.
Och har dessa inte varit delaktiga så kan det mycket väl vara en dagslända lokalt – ursäkta men Maranata (som Stefan ref. till) i Ö-vik hade sin dagslända också när Målle Lindberg anlände från skyn med helikopter.

Sen råkar det vara så att jag har mina rötter från Ö-viksregionen & har följt de kristna epokerna sedan 60-talet.
Det bestående kristna med regionen är det enträgna långsiktiga arbete som kristenheten åtar sig där, pss. som Gnosjö-regionen och smålands Jerusalem – Jönköping
Stefan Swärd

tack för synpunkter, tyvärr kan jag för lite om Öviksregionen för att kommentera detta, när det gäller min Maranatareferens var det inte Övik lokalt jag syftade på. Jag håller med dig om att det enda som har effekt på lång sikt är det långsiktiga lokala arbetet, det var det jag talade om under konferensen. Jag upplever det som ett bra lokalt samarbete i Övik, men tydligen var det svårt att få ihop en samordning just den här helgen.
Stefan S
Jonas Rosendahl

Pastorer upplever Guds närvaro och kraft vilket kanske är oväntat då det ofta är knastertorrt på möten numera. Då kommer genast lovord om att väckelse är påväg.
Jaja.
wildwest63

Jonas, exakt så tänkte jag också, men så skrev jag ett lite mera positivt inlägg (vilket kanske är ovanligt för mig). Jag är extremt ”väckelsebeskeds-skadad”! Hur många gånger under mitt liv har man inte sagt att en väckelse är på gång och sen är det som du säger – det var ett enda möte, eller måhända två, eller måhända två helger, som det var lite liv på mötena.

När jag nån gång, på senare tid, varit med på ett möte som sedan kommenterats som väckelsebetonat har jag inte förstått att vi varit på samma ställe. Det kanske var någon pastor med en innerlig bön, väldigt bra lovsångsrock, någon som bad genom att ställa sig upp i en bänkrad. Och det var så ovanligt att det var väckelse.

Nej, det är inte väckelse, det är normalläge! Det som vi idag upplever som vanligt i kyrkan är inte alls normalt, det är undermåligt!

Väckelse för mig innebär att det kokar i församlingen, att mötena aldrig tar slut, att det är bön och lovsång utan en massa prat. Och framförallt – att det märks utanför kyrkolokalen, att det får återverkningar på samhället – det sker under och tecken, folk pratar, någon på jobbet kommenterar, brandkåren klagar på överfulla kyrkolokaler, etc. En väckelse som aldrig lämnar kyrkolokalen är till ingen nytta. Det är ju samhället vi vill förändra, människor utanför kyrkan vi vill se förvandlade.
Lars Wärn

När kristna, pastorer, lekmän och församlingsmedlemmar, börjar sätta tilltro till Bibelns ord kommer det väckelse som svar på posten.
Lars Wärn

Den senaste väckelsepredikan jag avlyssnat var av episkopalbiskopen Curry på prins Harrys bröllop. Dessförinnan får vi nog gå tillbaka till 1980-talet eller tidigare.
Jonas Rosendahl

Kanske man behöver definiera vad väckelse är först. Den väckelse jag tänker på är den som bröt ut i slutet av 1800-talet. Det påverkade det svenska samhället djupt. Som mest fanns det 42 ”väckelsemän” i riksdagens andra kammare. En av väckelsemännen Felix Hamrin var dessutom statsminister i ca 50 dagar. Han var även bland annat finansminister innan det och kunde guida Sverige med fast hand i djupa orostider. Hamrin var missionsförbundare. ( På Storytel kommer en ljudbok om honom i sommar). Om man räknar med medlemsmatriklarna i de 3 största samfunden så kan man enligt historieprofessor Gunnar Westin som gått igenom detta digra material räkna in ca 600 000 frikyrkokristna. Men då är inte alla inräknade. Vissa fria rörelser förde inte medlemsregister. Inte omöjligt är att vi hamnar uppåt 1 miljon frikyrkokristna runt 1918. Då har vi inte heller räknat in de fromma inom svenska kyrkan, som med dåtidens teologi var väl så insatta och andligt sinnade.
Detta på en befolkning på ca 5.8 miljoner. Så om någon undrar hur Sverige kunde räddas från krigen så är förmodligen svaret där i alla bedjare som fanns DÅ.
Det är för mig väckelse. Men karismatiska rörelser och andliga nedslag fanns långt innan det. På 1700-talet fanns det fria rörelser bland annat runt Tornedalen. Syner, mirakler och ”falla i anden” var vanligt vid dessa samlingar. Ibland blev prästerna med också. Profetiska tilltal var vanligt. Men dessa grupperingar slogs ned, bland annat genom att fängsla dess ledare. Därmed kunde någon väckelse aldrig få fäste. Detta gäller från så tidigt som 1600-talet och hela 1700-talet och en lång bit in i 1800-talet. Faktiskt så kunde en del fängslas så långt som in på 1900-talet. Det berodde helt enkelt på vilket område man bodde i.
De andliag genombrotten kom olika långt. Roparrörelsen som berörde Närke med omnejd är välkänt. Tusentals berördes, mestadels kvinnor och unga människor kom i andlig hänryckning och predikade.
Detta är för mig väckelse, inget annat.
Kristna ledare ska vara försiktiga med att visionera. Det är inte säkert ett andligt genombrott sker i vår tid. Därmed inte sagt att det lokalt kan finnas andliga genombrott. Som kristna är vi inte kallade att hänga upp oss kring visioner, utan vi är kallade till att vara vittnen oavsett vad som sker eller inte. Att bemöta var och en som ett vittne var fokus för Paulus, inte någonstans kan vi se att han har en vision om ”1 miljon frälsta”.
Stanley Östman

Tack för den historielektionen !
Inge

Intressanta och viktiga reflektioner, man kan sammanfattningsvis konstatera att knappast någon under 60-70år har upplevt något man kan kalla verklig väckelse i vårt land.
Jonas Rosendahl

Verklig väckelse är en lång process med ”pusselbitar” som faller på plats. Det är inte så enkla mekanismer som man kanske först tror. De som banade väg för modern väckelse var de rörelser som i södra Europa hade en längtan att ”go back to basics”, de var trötta på den katolska kyrkans stora korruption som genomsyrade hela samhället. Även om det inom katolska kyrkan också fanns reformkrafter och även om ibland påvar som önskade något annat så satt de fast i sitt eget monarkiska episkopat där strukturen och vakten om makten effektivt dränker varje försök till förnyelse av rang. Väckelse avgörs sålunda inte av ”hur illa det är i världen” utan hur Guds folk förhåller sig till Guds ordet och hur öppna man är till uppresta tjänster i församlingen. Världen går sakta mot sin undergång oavsett. Gud vill väckelse och upprättelse i varje generation. Var och ens gåva i funktion som blommar ut och under varsamt vakande av äldstetjänsten ger goda förutsättningar för förnyelse. Tyvärr är inte tendensen detta i vår generation, utan tendensen är enmansepiskopatet och dess alltmer större inflytande över friförsamlingen om än förklätt i ekumenikens namn och informella möten mellan kyrkans olika ledare. Sådant bådar inte gott som väckelsegrund. Svenskt andligt genombrott har sålunda sina rötter ända tillbaka till 1500-talets reformation och med England och Amerika som väktare över den fria tanken och med god hjälp och märkligt nog av upplysningsmännens motstånd mot de kompakta maktstrukturerna så banar det sakta men säkert väg för väckelsen att bryta fram och få stadigt fäste.
Lars Wärn

”Kanske man behöver definiera vad väckelse är först.”

Det kommer ingen väckelse före Harmagedon. Efter den tidpunkten förvandlas hela jorden till ett Guds Rike, ett Paradis.

Vill man läsa om en genuin väckelse bör man gå till Jona. Jona förklarade för assyrierna att staden skulle förstöras inom 40 dagar. Staden var kanske världens största på den tiden, ca 7 km2. Innevånarna klädde sig i säck och aska, kanske en av tidernas största väckelser. Domen över staden uppsköts ett antal århundraden.
Kaj Östholm

Jesus säger till oss i
Matteus 12:29

”Eller hur kan någon gå in i en stark mans hus
och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke?
Först därefter kan han plundra hans hus.”

Pingsvännerna i Seinäjoki har bundit den starke mannen och kan nu plundra hans hus ! – Gudsnärvaron var så stark, säger Marti Kallionpää. ” En del började gråta bara de gick in igenom dörrarna. Och när vi kallade in till frälsning så gensvarar människor.

– Varje vecka började vi också få in vittnesbörd om helanden. De blev bara fler och fler.”

– ” Även flera av stadens ledare och politiker
har blivit kristna”, säger pastor Martti.- Väckelsen har haft påverkan på hela regionen, enligt pastor Martti. Även lutherska präster har upplevt förnyelse och i regionens många pingstförsamlingar (ett 20-tal inom en radie av tio mil runt Seinäjoki) har väckelsen smittat av sig. ”. Makten i andevärlden griper allt längre in i av fienden ockuperade områden. Bland dem som blivit frälsta finns kriminella och missbrukare.

FRÅGA HERREN VAD SOM BEHÖVS I ERA FÖRSAMLINGAR ?

Många församlingar har bön en kväll i veckan. Det räcker inte för att få den Onde att helt backa. Då vi ber börjar Herrens änglar att strida. De vinner segrar hela tiden vi ber.
Men då vi går hem och bönen tystnar, så strider de onda makterna och vinner tillbaka det som de förlorat. Därför är det så viktigt att bönen ständig hålls i igång.

Paulus talar om att ”behålla fältet” ! För över hundra år sedan var hela det svenska samhället genomsyrat av Kristen Tro. Men lättjan och välfärden och jakten på moderna ting har tydligen upptagit fler sinnen än bönen. Den Onde har återtagit makten över de då vunna ”fälten”, ja det har gått så långt att makthavare och vår politiska ledning i detta land, ja både längst ut från vänster till höger föraktar HERREN och skryter över sin egen förträffliga förmåga. Ja de brösta sig över hur de tänkt ut att landet skall styras.

Och
HERREN SÄGER: ”Mig förutan vill de lösa sina problem.”

Låt oss titta på en kyrka som lyckats med väckelsen
ute i världen. Full Gospel Church i Seuol i Korea, där pastor Yonggi Cho arbetar, har varje söndag 7 Gudstjänster i denna kyrka. De 70 000 sittplatserna i kyrkan är alltid lika fulla. Styrkan i bönelivet är motorn i församlingens möjligheter till seger över fiendens styrkor. 24-timmars bön varje veckodag lönar sig och ger ett underbart genomslag i andens värld, där kampen står enligt Paulus mot Ondskas andemakter mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna”! Paulus talar om 18 ” Gör detta under ständig åkallan och bön, så att ni alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.” Just detta har de förstått i Sydkorea och praktiserar det. ”Under ständig uthållighet och ständig bön”

Kyrkan i Seoul har förlitat sig på bön och, fasta och de alla
är öppna för den helige Ande och resultatet är att 40 % av befolkningen i Sydkorea ( 40 % publicerades för några år sedan. Kanske i dag ca 50 %) har accepterat Herren Jesus som sin Frälsare.
Deras personliga liv har förändrats till det bättre och alla har de lämnat avgudarna i de främmande religioner, som tidigare behärskat och begränsat deras liv.

Varje månad tar församlingen emot 10.000 nyfrälsta.

Pastor Martti säger:
”Vi predikar Ordet starkt, och det är Ordet som har framgång ! –

– Vi har fått be med flera tusen till frälsning,
säger Martti ”

Vid bönesamlingar har över 1000 personer ofta
deltagit i denna pingstförsamling i Seinäjoki.

Här har vi ett gott föredöme att ta efter !

På initiativ av en äldstebroder startades
bönesamlingar klockan 7–13 varje onsdag .

Den Onde fick backa med sin arme och Guds härlighet nådde fram först till Församlingen, sedan till Staden och nu ut över hela landsbygden runt om och börja nu nå orter i en vid ring runt Seinäjoki.