Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag ber att få återkomma i frågan om böneutrop, har inte kunnat ägna en minut åt den frågan senaste sex dagarna.

Vill ge en liten glimt från konferensen ”King och Kings” i Örnsköldsvik. Det var en mäktig tillställning. Böneintensiteten och trosnivån var bland de mäktigaste jag har upplevt på länge. Jag tror att en ny väckelse är på väg.

Thomas och Maria Nordberg, pastorspar i Svedjeholmskyrkan i Örnsköldsvik, gör ett utmärkt jobb, och fungerade som värdar under helgen. Tillsammans med pastorn Hernan Clavijo i Iglesia Icthus i Stockholm och Sebastian Stakset från samma församling. Vi var sedan ett härligt ekumeniskt team, också med ett Nordiskt perspektiv. Böneledaren Håkan Fagervik från Norge medverkade, liksom pastor Kallionpää från pingstförsamlingen i Seinäjoki i norra Finland. Det är en församling som levt i väckelse senaste 20 åren, och har idag 1530 medlemmar i en ganska liten stad. Det är unikt i Norden. Ett fantastiskt vittnesbörd att i en helt vanlig ganska traditionell församling kan det hända underverk. Joakim Lundkvist från Livets ord predikade lördagskvällen. Så inspirerande och fräscht. Han ger ett väldigt starkt vittnesbörd om hur församlingen i Uppsala har försökt engagera sig i flyktingmottagandet. Det har medfört att 70 procent av dem som idag döps på Livets ord är muslimska flyktingar. 471 nyanlända kom till ett specialmöte som Livets ord ordnade för nyanlända. Lundkvist berättade om andeutgjutelse i församlingen senaste veckorna. Kjell Karlsten från Frälsningsarmén medverkade och levererade ett starkt budskap om kristet socialt engagemang. Niklas Hallman, nytillträdande pastor i pingst Jönköping predikade söndag förmiddag. En helt lysande predikant. Mitt eget bidrag handlade om att hålla i längden, kristet engagemang är inte ett sprinterlopp, det är ett maratonlopp. Det är de långsiktiga resultaten och frukten som räknas.

Sebastian Stakset är ett unikum i svensk kristenhet. Jag tycker också att hans bidrag vid konferensen ganska väl kännetecknar den nya väckelsens signum. Sebbe förkroppsligar det i både det han säger och gör. Starkt socialt engagemang, att bry sig om de allra svagaste, t.ex. flyktingar och de som sitter på hem för tvångsomhändertagna ungdomar. En stark trosatmosfär och att räkna med att Gud gör under, och vill använda vem han vill. En fullständig respektlöshet inför traditionella samfundsbarriärer och etiketter på kristna. En härlig generositet istället för att ängsligt sätta staket kring en förnyelse präglar detta. En intensitet i bön och lovsång som man inte upplevt på länge. Och en förmåga och passion att nå dem utanför kyrkan. En annan ton är förkrosselse och fokus på omvändelse, även här uttrycker Sebastian detta med all tydlighet. Det här är inte en synd-accepterande rörelse som håller på att växa fram. Men med mycket nåd och generositet i att möta syndarna.

Jag sade till en gammal bekant jag mötte i Örnsköldsvik, det påminner starkt om Maranatamöten 1962-64.

  • Ingemar Forss

    Härlig rapport! Tror definitivt det finns en nyckel när vi förenas i uppdraget att nå världen med evangelium. Har blivit väldigt tydligt även för oss i Östersund. Alltför mycket av ekumeniska ambitioner tror jag inte har varit uppdragsfokuserat.

  • Stefan Swärd

    Tack Ingemar,
    har du börjat nya jobbet nu direkt, eller blir det efter sommaren?
    För övrigt – önskar dig allt gott och mycket av Guds nåd och kraft i nya uppdraget.
    Stefan S

  • Ingemar Forss

    Hej Stefan! Både jag och Linalie gör en del punktinsatser nu men kliver på ordentligt i tjänsterna i augusti. Välsignelser till dig i det du står i.

  • wildwest63

    Jag hoppas du har rätt om väckelsen. Det är det enda som kan rädda Sverige undan en total katastrof. De andra nordiska länderna är inte lika illa utsatta just nu.

    Det behövs en väckelse med sanningssägare och profeter som utmanar etablissemangets och politikernas lögner, lagbrott och skumraskaffärer. De behövs orädda ledare som kritiserar kyrkornas ledning. Några slags gammaltestamentliga, ruffiga typer som inte går att köpa för varken pengar, sex eller makt. Vi har allt från lögnerna vad gäller brott och straff, integrationsproblematiken, Transportstyrelsen, Sv Akademin, Karolinska sjukhuset, böneutropen, den muslimska infiltrationen, Sv kyrkans avfall osv. För att inte tala om ”äldre synder” som ingen vågar ta upp och som jag ibland känner vi inte ens längre tänker på: aborterna, homosexualiteten, de saknade föräldrarna. Det är en bråte utan dess like som måste bort. Och det är bara brinnande troende kristna som kan stå för en sådan förändring. Så har det alltid varit. Måtte det bli så även denna gång.

    När jag var liten tyckte jag alltid det var läskigt när mamma läste om profeterna och prästerna som rev sönder sina kläder. Jag fick ju bannor om jag slog upp ett hål på knäet när jag lekte. Men senast idag, när jag läste om alla problem, alla lagbrott som ingen gör något åt, så kände jag en sån förtvivlan att jag utan vidare (om jag inte suttit på en respektabel arbetsplats i Stockholm City) kunnat riva sönder kläderna.

  • gäst & främling

    Vi är många som känner som dig, men vi känner samtidigt att vi inte platsar i församlingar som idag knappast kan stava till väckelse, det pratas om stordåd men det handlar mest om att dunka varandra i ryggen, när vi hade något dussin dopkandidater, då talade pastorn en stund om arbetet som låg bakom och ärade sig själv genom att peka på sin del i det hela, men nere i bänkarna satt föräldrarna som var dom som fått med sig sina barn.

  • Stanley Östman

    Låt mig komma med en passning.
    Ingen av de 3 stora lokala frikyrkorna synes delta ? – Varken pingstkyrkan, Elim eller EFS.
    Går man in på pingstkyrkans kalender finns ingen notis och ingen aktivitet som vittnar om deltagande…

    Det är väl gott och väl med Stefans lovordande av utomsocknes som gästar ett par dagar och sedan drar vidare – men sen vilar det på det lokala engagemanget.
    Och har dessa inte varit delaktiga så kan det mycket väl vara en dagslända lokalt – ursäkta men Maranata (som Stefan ref. till) i Ö-vik hade sin dagslända också när Målle Lindberg anlände från skyn med helikopter.

    Sen råkar det vara så att jag har mina rötter från Ö-viksregionen & har följt de kristna epokerna sedan 60-talet.
    Det bestående kristna med regionen är det enträgna långsiktiga arbete som kristenheten åtar sig där, pss. som Gnosjö-regionen och smålands Jerusalem – Jönköping

  • Stefan Swärd

    tack för synpunkter, tyvärr kan jag för lite om Öviksregionen för att kommentera detta, när det gäller min Maranatareferens var det inte Övik lokalt jag syftade på. Jag håller med dig om att det enda som har effekt på lång sikt är det långsiktiga lokala arbetet, det var det jag talade om under konferensen. Jag upplever det som ett bra lokalt samarbete i Övik, men tydligen var det svårt att få ihop en samordning just den här helgen.
    Stefan S

  • Jonas Rosendahl

    Pastorer upplever Guds närvaro och kraft vilket kanske är oväntat då det ofta är knastertorrt på möten numera. Då kommer genast lovord om att väckelse är påväg.
    Jaja.

  • wildwest63

    Jonas, exakt så tänkte jag också, men så skrev jag ett lite mera positivt inlägg (vilket kanske är ovanligt för mig). Jag är extremt ”väckelsebeskeds-skadad”! Hur många gånger under mitt liv har man inte sagt att en väckelse är på gång och sen är det som du säger – det var ett enda möte, eller måhända två, eller måhända två helger, som det var lite liv på mötena.

    När jag nån gång, på senare tid, varit med på ett möte som sedan kommenterats som väckelsebetonat har jag inte förstått att vi varit på samma ställe. Det kanske var någon pastor med en innerlig bön, väldigt bra lovsångsrock, någon som bad genom att ställa sig upp i en bänkrad. Och det var så ovanligt att det var väckelse.

    Nej, det är inte väckelse, det är normalläge! Det som vi idag upplever som vanligt i kyrkan är inte alls normalt, det är undermåligt!

    Väckelse för mig innebär att det kokar i församlingen, att mötena aldrig tar slut, att det är bön och lovsång utan en massa prat. Och framförallt – att det märks utanför kyrkolokalen, att det får återverkningar på samhället – det sker under och tecken, folk pratar, någon på jobbet kommenterar, brandkåren klagar på överfulla kyrkolokaler, etc. En väckelse som aldrig lämnar kyrkolokalen är till ingen nytta. Det är ju samhället vi vill förändra, människor utanför kyrkan vi vill se förvandlade.

  • Lars Wärn

    När kristna, pastorer, lekmän och församlingsmedlemmar, börjar sätta tilltro till Bibelns ord kommer det väckelse som svar på posten.

  • Lars Wärn

    Den senaste väckelsepredikan jag avlyssnat var av episkopalbiskopen Curry på prins Harrys bröllop. Dessförinnan får vi nog gå tillbaka till 1980-talet eller tidigare.



Subscribe to Stefan Swärd