Jag har ju varit djupt involverad i svenska frikyrkligheten i decennier. Det är mycket jag älskar i detta, framförallt på församlingsnivån. Samfundsnivån blir dock ofta svårbegriplig. Jag har t.ex. vid ett antal tillfällen försökt problematisera på denna blogg den statliga styrningen och statsbidragens styrning av utbildningen av frikyrkopastorer, men att slå på någon larmklocka i den frågan är som att gå ensam ut i skogen och ropa högt. Ingen bryr sig och någon diskussion är inte möjlig på grund av ett totalt ointresse av samtliga inblandade aktörer. I bästa fall möts man av kraftig irritation över att man nämner frågan.
Under mina 16 år i Evangeliska Frikyrkans/Örebromissionens styrelse 1994-2010 fanns det två stora frågor som ständigt var på agendan, styrning och engagemang när det gäller bokförlaget Libris och tidningarna Dagen och Petrus. Petrus fångade ju upp de traditionella samfundstidningarna Evangelii Härold, Missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning (jag tror den hette Trons Segrar). Av allt detta blev det till slut Petrus, och av allt detta blev det till slut bara tidningen Dagen. Jag satt i tidningen Dagens styrelse cirka 1999-2009 då tidningens ägande breddades och det upphörde att vara en renodlad pingsttidning, bl.a. med EFK som delägare.
Bokförlaget Libris som ursprungligen var Örebromissionens förlag och som fusionerades med baptisternas förlag. Det fusionerades till slut med tidningen Dagen och det skapades en gemensam koncern som kallades för Swedmedia.
Swedmedia var allt som var kvar efter många år av frikyrklig verksamhet när det gäller tidningar och bokförlag.
Att skapa Swedmedia inträffade under min tid i EFK-styrelsen, det fanns en viss logik i detta, en dagstidning och ett bokförlag borde rimligtvis kunna komplettera varandra i en gemensam koncern. Man bör också komma ihåg att det gamla förlaget Filadelfia fanns med inkorporerad i denna koncern.
Att driva en kristen dagstidning och ett bokförlag borde ju vara ett viktigt uppdrag för samfund och församlingsrörelser med en vision och ett uppdrag att verka för väckelse och evangelisation i Sverige och i global mission.
Men dessa samfund avyttrade sedan allt detta till en norsk mediekoncern som heter Mentor Medier. Den drivande kraften bakom denna affär var koncernchefen för Stampen/Göteborgs-Posten Tomas Brunegård som blev det sammanslagna Swedmedias ordförande.
Av det gamla förlaget Filadelfia, tidningen Dagen, Örebromissionens missionsbaneret, Helgelseförbundets tidning, Evangelii Härold, ÖM:s förlag, Libris, baptisternas bokförlag m.m. till slut blev ingenting kvar.
Alltsammans överläts till norska mediekoncernen Mentor medier. Jag var ju inte inblandad då, så jag vet inga detaljer, det inträffade efter jag lämnade mitt ordförandeskap i EFK 2010. Jag tror inte ens att man fick några pengar för att överlåta allt till norrmännen, man fick en del aktier i den norska koncernen, begränsade minoritetsandelar.
Tomas Brunegårds track record är ju allmänt känd. Att försöka bygga jättekoncerner som sedan kollapsar. Detta har ju hänt med Göteborgs-posten. Brunegård har uppenbart försökt göra detta med även kristna pressen i Sverige och Norge. De svenska samfunden har tydligen inte ens fått några pengar för att avyttra alla dessa väletablerade historiska tillgångar, man har fått ett begränsat antal aktier i Mentor Medier som knappast har någon form av värde, det ger ju inte något större inflytande i Mentor Medier i varje fall.
Vi hade en diskussion för ett tag sedan om Libris i den internkristna debatten. Men det är ju inte vårt förlag längre, vi har skänkt bort det. Vi kan ha synpunkter på Dagen, men det är inte vår egen tidning längre.
Jag ställer idag ett antal frågor.
Har det funnits någon kritisk röst mot Brunegårds plan om att låta norrmännen ta över kärnan av den bokförlags- och tidningsverksamhet som byggts upp under 100 år av dessa svenska samfund?
Vem styr egentligen över dessa verksamheter i dag?
Om syftet med detta var att skapa ekonomisk lönsamhet och stora synergieffekter, hur ser dessa kalkyler ut i dag?
Hur har berörda samfundsledningar och samfundsstyrelser tänkt när man har fattat dessa beslut?
Finns det någon form av utvärdering av dessa beslut?
Vad tycker nuvarande och blivande ledningar hos Pingst och EFK om detta?
Ser man det som ointressant att driva kristna tidningar och bokförlag? Om ja – på vilka grunder fattade man det beslutet, tidigare generationer inom dessa samfund svarade på frågan med nej. När och utifrån vilken debatt fattades besluten att dra sig ur bokförlags- och tidningsverksamheten.
Vad har man tänkt göra med sina begränsade minoritetsandelar i norska mediekoncernen Mentor medier?
Det är lite spontana reflektioner från min sida. Vi får se om någon bryr sig om att svara.