I går var jag och mötte Pingströrelsens teologinätverk, höll ett föredrag om Bibeln och miljöfrågor, och en pentekostal-evangelikal hållning till miljöfrågor. Det var mycket inspirerande.
Nu sitter jag på Oslo flygplats, på väg till Bergen i Norge, ska jobba därifrån i en vecka, och hjälpa min dotter med att passa barnbarnen, då hennes man är på tjänsteresa. Detta ska bli mega-exciting, att umgås med en 1-åring och en 4-åring, det finns inte något roligare.
Jag fortsätter gripas av MeToo-kampanjen, och sitter och skriver på en text om detta till sekulära media.
Har hört sedan åttiotalet i vissa kristna kretsar att vi i kyrkan inte ska syssla med underlivsfrågor. T.o.m. föreståndaren för Filadelfia i Stockholm har sagt detta på senare år, och jag var väl den enda i svensk kristenhet som protesterade offentligt.
Hela MeToo-kampanjen handlar om underlivsfrågor. Det är tur att vanliga sekulära krafter tar vid och höjer rösten när kyrkan tystnar. Dessa underlivsfrågor är faktiskt helt avgörande när det gäller etik och moral, och att relationen mellan män och kvinnor ska fungera respektfullt.
Nu kanske man vågar kommentera sexualmoral från kyrkligt håll när alla andra gör det.