Libris och homosexualiteten

~ stefan

Libris har ju två böcker på gång om kristna kyrkan och homosexualiteten.

Den ena boken, en antologi, har jag fått ett rescensionsex av och håller på att läsa igenom.  Ståndpunkterna och argumentationen för en förändrad kristen hållning har ju förts fram i vissa kristna kretsar i västvärlden idogt, under de senaste 30 åren. I Sverige var väl den tidigare ärkebiskopen KG Hammar en av pionjärerna på området. Det som är helt nytt med denna bok är inte ståndpunkterna eller argumentationen, det är att det delvis är personer från frikyrklighetens mer evangelikala sammanhang som skriver.

Återkommer när jag har läst boken färdigt.

Har du tänkt läsa den ena eller båda Librisböckerna, läs gärna det blogginlägg jag skrev 2012 och som sammanfattar min inställning. Försöker visa på en evangelikal medelväg, att hålla fast vid Bibelns och kristna kyrkans 2000-åriga principer, samtidigt som man visar förståelse för tidsandan och visar alla kategorier av människor medmänsklighet och kärlek, i deras brottningskamp med livet.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Niclas Öjebrandt

    Hej Stefan! Kul att du ska läsa vår bok. en stilla önskan bara … skulle vi kunna ta bort Libris från rubriken. Jag tycker det blir lite snedvridet och olyckligt att vi pratar om vår bok som att det är Libris som är avsändare. Vi är ett antal Pastorer, teologer och homosexuella kristna som tillsammans skriver texter utifrån ett frikyrkligt perspektiv. Det är vi som författare som är bokens avsändare och inte Libris. Jag förstår att det för vissa är intressant att bearbeta Libris identitet. Men just i detta fallet vore det enligt min mening klokt om vi tog oss bort från det perspektivet och istället fokuserade på själva sakfrågan.

  • Jonatan Fransson

    Tragiskt att man har agendan att föra frikyrkan bort från evangeliet om syndernas förlåtelse till att acceptera synden. I paulus brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv- något som också sker med de övriga Skrifterna. Tyvärr har man gift sig med tidsandan och skiljer sig från Gud. Skulle människan ha förändrats så mycket på 2000 år, så att homosexuella relationer inte fanns då nya testamentet skrevs. Jesus säger att äktenskapet är för man och kvinna. Det är skapelseordningen som är normerande för nytestamentlig teologi. Att denna bok driver en agenda blir ju bara ett tydligt exempel på anakronism och eisegetik. Denna sortens förkunnelse hade helt klart fallit under Paulus dom om förbannelse över de som kommer med ett annat evangelium. Ja, helt klart så bidrar boken att förleda Herrens minsta och bättre vore det då med ett kvarnhjul kring halsen i havets djup för de som förleder. När man legitimerar synd på detta sätt så gör man ju om intet korset och trampar Jesu blod under fötterna. Vilken synd är det man vill legitimera härnäst? Resultatet blir ju en skökokyrka. Johannes säger att den som gör synd är av djävulen, vilket också borde vara fallet med dem som perverterar Skriften och påbjuder synden. Sann kärlek är att älska människan, men att varna för synden. Min uppmaning till författarna är att omvända sig och ångra sitt bidrag till boken.

  • Jonas Rosendahl

    Oväntat defensiv hållning från dig Stefan. Trodde du skulle ställa dig på barrikaderna direkt?!
    Vad är det som är så känsligt? Borde man inte som konservativ och klassiskt bibeltroende reagera direkt när en chef på ett förlag driver en egen teologisk agenda i en sånhär känslig fråga som dessutom går emot kyrkans historiska hållning?

  • WO

    Libris VD har ju tydligt förklarat att hon ser det som förlagets uppgift, en viktig sådan, att förändra kristenhetens hållning i frågorna det gäller. Om inte förlaget ska behöva ta ansvar för detta, och ni som skrivit tycker det blir fel att ifrågasätta förlaget, då kunde väl utgivningen kunnat ske på annat vis? Förstår din syn på sätt och vis, men att förlaget (också) ”kommer i ljuset” mht utgivningen är väl mycket svårt att räkna bort?

  • Niclas Öjebrandt

    Som jag skriver har jag förståelse för de som önskar också ett samtal om ”Libris-aspekten”-av frågan. Vill bara flagga för en eventuellt onödigt sammanblandning av två frågor i en tråd. Ett återkommande mönster i denna sakfråga är att den ena sidan anklagar den andra för att vara styrd och osunt påverkad av yttre krafter som inte har med församlingen att göra. Jag hoppas vi kan föra detta samtal utifrån perspektivet att vi i vår egen gemenskap som evangelikala frikyrkor idag bär på erfarenheter och bibeltolkningar och ställningstaganden som mår bra av att stötas och blötas mot varandra. Boken är framför allt skriven av personer med ett inifrånperspektiv på svensk frikyrklighet.

  • Läsare

    Ja Mikael karlendal var då inte defensiv på sin blogg, han är nog snart den enda som vågar försvara bibelns syn på synden och syndens innebörd. Efter att jag läste honom gick jag hit för att se om Stefan, som faktiskt brukar våga stå fast vid bibelns ord hade att säga. Men man får väl vänta och ge honom chansen att läsa böckerna innan han uttalar sig. Om än det inte är böckernas innehåll som diskuteras utan Libris ställningstagande till dessa

  • WO

    Ok, den önskan kan jag förstå, om jag försöker se det från ditt perspektiv såsom en av författarna till den (redan och med rätta) mycket omdiskuterade boken.

    Men sakerna hänger som jag ser det väldigt mycket ihop med varandra.
    Hur skilja ut samtal om frågan att ett delvis församlingsägt (om än genom samfund som i sin tur deläger bolaget Mentor Medier AS) förlag med illa dold stolthet ger ut titlar som klart går emot läror samma församlingar, och även resten av den kristna kyrkan världen över genom historien, alltid stått för, från diskussionen om (ifrågasättandet av) just de lärorna det nu handlar om? Det är klart det hör ihop…

    Läste intervjuerna med Libris VD i Dagen och i Världen Idag, och hon verkar inte ens försöka dölja att det handlar om att anpassa sig till det samhälle som omger oss kristna, att (in)se att dagens samhällsklimat helt enkelt kräver att vi ändrar våra(?) uppfattningar. Skälet som ges är bla att det finns människor i kyrkans värld som mår dåligt. Det senare är absolut ett faktum, som kyrkorna måste ta tag i och jobba med. Och mycket av det övriga hon argumenterade med var väldigt tunt…

    Men ändra på läror som inte precis är jättesvårtolkade, det kan inte vara rimligt. Att just svensk frikyrklighet skulle göra väl i att resonera om det här från synen att vi har en helt egen verklighet, skiljd från övriga (kyrk)världen, det känns långsökt. Dessa frågor har pratats om och tröskats i en stor del av västvärldens kristenhet sen flera decennier, och vad jag i min enkelhet förstår är det bara i de uttalat liberala samfunden/kyrkorna det har ändrats på läran. Bästa svenska exemplet måste ju bli Svenska Kyrkan, med delar av några ytterligare ”frikyrko”samfund med på dess väg.

    Varför dra in även EFK/SAM och Pingst i detta? Ser ni det så att det bästa vore om ALLA kyrkor gav upp sin ”gamla” syn och inget samfund, ingen kyrka alls behöll densamma? Är det så viktigt för människor med en ”modern” värdering och som vill fortsätta på den vägen, att hellre influera sin gamla konservativa kyrka än att söka sig till de kyrkor som redan står för den moderna synen?

    Om det är så, då är det nog inte så väldigt märkligt om det talas med sorg och oro om ”yttre osund påverkan/styrning”, även om denna påverkan konkret kommer från personer inne i den egna kyrkan, församlingen…det man rimligen menar är, funderar jag, att själva idéerna kommer utifrån, men klätts i from skrud.

    ——————————-

    Mikael Karlendal skrev nyss rätt långt, och i mina ögon bra, om det här på sin blogg.

  • Inge

    Det har i alla tider varit svårt att gå den smala vägen! Livets väg är för de flesta av oss ofta krokig med djupa diken på båda sidor.
    Vi ser att den väckelse som resulterade i ett stort antal samfund i vårt land, samfund som nu sakta vitrar sönder i sammanslagningar och allianser ger upphov till en delning av kristenheten.

    Ena fåran glider mot liberalteologin och anpassar sig nu med full kraft till världens tänkande.

    En annan fåra dras nu mot det gammelkyrkliga hållet, detta religiösa system som de fria församlingarna med stor kamp lyckades bryta sig ur.

    Även jag har läst vad Karlendal skriver på sin blogg och delar mycket av det han tar upp, jag har stor förståelse om många i frikyrkan nu med avund sneglar åt det håll han valt, tyvärr så har han hamnat i det motsatta diket jämfört med de ansvariga på Libris.

    Anders Gerdmar är en av de få som på ett mycket sakligt sätt vågar kritisera den väg nu Mikael Karlendal valt och skriver i boken: ”Guds Ord räcker”

    ”Romersk-katolsk lära innehåller tankar som kan binda en känslig själ: ’Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den Katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den’ (Lumen Gentium, nr 14). Detta är ett ytterst allvarligt påstående eftersom det har med frälsning att göra. Tack och lov saknar det helt grund i Bibeln, utan är en konsekvens av den romersk-katolska kyrkosynen.” (sidan 197)

    Alla ni som nu beundrar Karlendals raka språk när han ger svar på tal och ifrågasätter Libris vägval, betänk då att han har genom sitt medvetna val att konvertera till den katolska kyrkan tvingats köpa hela paketet av villfarelse som genom århundraden bygds upp genom alla dessa religiösa och obibliska traditioner den kyrkan samlat på sig.

    Det kommer dock alltid att finnas en skara som troget håller sig kvar på vägen med blicken stadigt fäst på Jesus! Tyvärr tycks den skaran nu glesna ju längre tiden går innan Jesus kommer tillbaka?

  • Niclas Öjebrandt

    Tack för respons och reflektoner. Förstår att detta övergripande perspektiv också har sin plats i det evangelikala samtalet. För de enskilda individer som lever i frikyrkan med en homosexuell identitet är det givetvis problematiskt att uppleva att deras vardagsbekymmer blir indraget i någon form av storslaget maktspel mellan samhällsförändringar samfundstillhörigheter och teologiska tolkningstraditioner. Av respekt för deras livssituation önskar jag att vi i så stor utsträckning som möjligt håller oss till själva sakfrågan. Låt oss samtala om individens erfarenheter, kyrkans erfarenheter, vetenskaplig forskning och Bibelns texter. Och intentionen med vårt samtal bör vara att utforma praktisk pastoral praktik som har till syfte att bära evangelium till alla människor.

  • Jonas Rosendahl

    Niclas, det låter fint och bra det du skriver och det är önskvärt som du nämner. Men i ett kyrkohistoriskt perspektiv har aldrig livsstilsfrågor och teologiska frågor tillhört finrummen där man sitter med kaffe och äter småkakor och försiktigt och respektabelt har ”goda samtal”.
    Det har gått hej vilt till även så att enskilda kommer i kläm tyvärr. Kollar på SVT om Mark och Luther. Luther är ett utmärkt exempel på hur hela världen tycks vändas upp och ner och han kommer i kläm. Det var inte goda samtal till kaffe och småkaka direkt och har aldrig varit så heller när det gäller de stora frågorna. Vi får nog förhålla oss till det så gott vi kan att ”världen vänds upp och ner” och ”havet stormar” när frågor som berör lyfts till ytan.

    Det som är viktigt nu är att pastorer och samfundsledare blir tydliga med var de står. Det räcker inte att tycka det är ”tråkigt” och ”sorgligt” och ”man kan tycka de kan ta kontakt” när en enskild person driver en personlig agenda på ett förlag som går tvärs emot en klassisk frikyrkolinje i en känslig teologisk fråga.

    Jag precis som många andra lägger väsentlig tid och pengar in i en frikyrkoverksamhet och vill gärna veta var ledare står så att man också vet vilka sammanhang man utifrån sin egen övertygelse vill stödja.

  • Niclas Öjebrandt

    Jag kan inte riktigt förstå logiken bakom din idé om att det brukar gå vilt till och därför ska det göra det igen. Jag finns i en miljö där vi samtalat mycket om dessa frågor i församlingssamtal, i våra bönegrupper och på våra församlingsmöten. Jag kan inte se några tecken som tyder på att dagens kristna har inte äger förmågan att föra klocka och respektfulla samtal med varandra i dessa frågor.

    I övrigt håller jag med om att det är viktigt att man som ledare har koll sin kyrkliga omgivning för att kunna veta i vilka sammanhang det finns underlag för god andlig vägledning och i vilka sammanhang som det kristna livet tar sig uttryck som man själv känner sig främmande för. För mig har det varit en ytterst central del av mitt ledarskap inom EFK. Jag har framför allt befunnit mig bland barn och ungdomar i lokala församlingar och i våra gemensamma läger. När vi ordnar festivaler och läger i ett samarbete där 30-40 olika församlingar är representerad blir en avgörande del av ledarskapet att navigera i ett balanserat andligt ledarskap. Jag tycker generellt att vi är duktiga på det inom EFK. Vi har i min erfarenhet ett respektfullt bemötande av varandra och ofta en stor öppenhet för de som låter sin andlighet ta lite andra uttryck än det man själv praktiserar. Av den anledningen är jag mer förväntansfull än bekymrad över att möta mina vänner inom EFK i detta samtal. Jag tror att i med vår breda och djupa klokskap och vår tydliga förankring i Bibeln och livet med Den helige Ande kommer att med hitta nya vägar framåt som tar oss ur den nu rådande negativa situationen i relationen mellan våra kyrkor och våra homosexuella syskon. För mig ser framtiden ljus ut och jag är övertygad om att vi kommer hitta fram till ett bejakande och välkomnande perspektiv som både är väl grundat i Bibeln och står i samklang med de homosexuellas erfarenheter i mötet med livet med den helige Ande.

  • Jonas Rosendahl

    Intressant det du skriver. Upplever du en förändring inom EFK rörelsen i attityder?
    Tycker du att ledningen inom EFK rörelsen från din horisont så att säga ”tinar upp” i de här frågorna?

  • Kenneth Mäki

    Låt mig gissa Niklas, ni pastorer och ledare som skrivit denna bok, ni är alla barn av era församlingar, sedan någon/några generationer? Uppvuxna i församlingen? Stämmer det?

    Homosexuella syskon? Vad menar du med det? Vad är er hållning egentligen ge mig ett rakt, kort och enkelt svar. Bara ja eller nej, inga långa utläggningar.

    1. Kan en som attraheras känslomässigt och sexuellt av andra av samma kön och som går in för och lever fullt ut i dessa begär fast denne menar sig tro på Jesus och vet vad bibeln lär om dessa frågor anses vara frälst?

    2. Kan denne vara medlem av församlingen?

  • Niclas Öjebrandt

    Bra frågor … köp boken. Vi är 15 författare med lite olika svar. Som titeln visar så innehåller den perspektiv på homosexualitet i frikyrkan.

  • Kenneth Mäki

    Nej jag vill inte köpa boken, Kan du inte ge mig ett enkelt rakt svar här och nu så bevisar det att boken inte är värd att slösas tid på!

  • Niclas Öjebrandt

    Förändringen i EFK och i samhället sker på så många plan så det är svårt att tolka alla trådar.

    Vad gäller ledarskapet så tror jag att man alltid i denna typ av frågor bör ha en stor respekt för den institutionella konservatism som finns i en kyrklig struktur. Personer som har en församlingsledarpositon eller en anställning på våra skolor och våra samfundsorgan har en uppgift att hålla samman en komplex enhet. För det krävs att man värnar och håller fast i det som är långsiktigt och gemensamt. Det är ledarskapets uppgift att ”bevara tron” över tid och att agera med en viss försiktighet. Av den anledningen tycker jag det närmast är deras skyldighet att ge en sådan som mig ett rejält motstånd när jag propagerar för en viss omformulering av tidigare rådande principer. Däremot gillar jag inte den typ av kommentarer kring detta samtal som påstår att man inte får eller kan omtolka Bibeln eller omformulera nu gällande ordning. Ett avvisande av opposition, reflektion och omprövning är enligt mig naivt och grundar sig på en okunskap om kyrkans historia. Vi har omprövat och omförhandlat många stora frågor genom historien och i dessa processer har vi lyckats omtolka texter i Bibeln samtidigt som vi har bevarat det centrala i tron.
    Vad gäller värderingsförändringarna hos evangelikala kristna mer generellt så tror jag man misstar sig om man inte uppmärksammar den stora förändring som pågår i våra församlingar.

    Björn Cedersjö som skriver i boken och även forskat kring förändringarna i frikyrklig etik under 1900-talet gör några intressanta kommentarer i sitt kapitel. Bl.a. är det uppenbart att människors relation till ett etiskt ställningstagande ofta påverkas avsevärt av närheten till sakfrågan. Under den tid frikyrkan var relativt fri från skilsmässofamiljer höll man upp en mer enhetlig negativ syn på frågan om omgifte. När det med tiden blev alltmer vanligt att även frikyrkliga familjer skilde sig… då tenderade vi att utifrån närheten till de verkliga skilsmässofamiljerna börja se frågan i lite fler nyanser. Ungefär samma utveckling ser jag i min samtid. Idag lever mina vänner i församlingen med vänner och bekanta i samkönade familjer. För många har detta inneburit att frågan inte längre blir lika tydligt kategoriserbar med ett svartvitt raster.

    Om vi sedan ska tolka denna påverkan som att vi vunnit ny kunskap om vad det egentligen innebär att vara homosexuell eller som att vi blivit känslomässigt påverkade av osunda värderingsperspektiv… ja det är det som är en av våra stora frågor att samtala om.

    Om vi slutligen för detta samtal med våra barn… då inser man relativt snart att den här frågan har en helt annan laddning i deras värld….

  • Jonas Rosendahl

    Intressant att läsa dina texter. Jag ska inte dra iväg i någon debatt i det här ämnet och på denna blogg. Men tror jag förstår hur du tänker kring det hela och den förändring som du ser.
    Allt gott!

  • Jonas Rosendahl

    Jo visst betänker vi att Karlendal är katolik numera. Men för den som är konservativ i sin teologi är helt klart katolska kyrkan ett alternativ. Även om jag naturligtvis inte anser det vara det bästa alternativet. Jag tror rent praktiskt att man som frikyrkokristen är van att anamma det man anser är relevant och kanske därför inte bryr sig så mycket om de utombibliska tilläggslärorna i katolska kyrkan om man väl blir katolik.

    I livsstilsfrågorna är katolska kyrkan fortfarande konservativ och är tydlig i detta. Det finns en anledning till att katolska kyrkan tycks stå på fastare mark i nutid och det är att man på ett annat sätt har kunnat hävda sig mot de historiskt kritiska tolkningsmetoderna av skriften. Den protestantiska grenen har inte kunnat stå emot detta på samma sätt utan har mer eller mindre blivit överkörda.

    Nu har även katolska kyrkan fått ändra sig en del, och jag går inet in i detalj på det här och nu men det är ändock så att biskopsprimatet i Rom har sista ordet i lärofrågorna och därmed ändras inget utan dennes medgivande. Det har ”stoppat upp” processen betydligt. Hur framtiden ser ut och hur framtida biskopar agerar det vet vi däremot inte.

    Det är de historiskt kritiska metoderna att se på skriften som ligger bakom att man helt enkelt mer eller mindre kan bortförklara och relativisera i stort sett allt i skriften. Även de ställen som berör frågan kring homosexualitet.
    Kanske fler förstår nu varför en konservativ teologisk utbildning är ett måste om inte hela frikyrkligheten också ska svepas med i en liberal tornado.

  • WO

    Ja, läste ju också Mikaels bloggpost om Libris, och tycker den är läsvärd för fler 😉
    …men måste säga att trots att jag gillar hans ofta mycket sakliga och vältänkta skriverier om många frågor, innebär det för min del inte att detta med det katolska i sig är något jag tycker är bra. Mikael skrev i mina ögon en lång rad bra poster långt innan han själv ens kommit på tanken att bli katolik.

  • Inge

    Nej Jonas den katolska kyrkan är inget alternativ om du verkligen förstått allvaret och djupet av din frälsning.
    Visst behöver den svenska frikyrkan gå tillbaka till en mera konservativ bibel tolkning i dess undervisning, men låt inte jesuiter och katolska kyrkan sätta agendan.

  • Slimebeast

    Det här står mig allt mer upp i halsen. Vem kan man längre betrakta som kristen?

    De som skrev antologin och hon som leder Libris, Jennie Sjöström är så uppenbart inte pånyttfödda kristna utan första gradens kättare som propagerar en kristen socialism som patetiskt försöker vikariera för en redan enorm vänsterinriktad social världsvid rörelse för att störta den rådande konservativa naturliga samhällsordningen, med allt vad det innebär av propaganda för queerteori, HBTQ, massinvandring, mångkultur, normkritik, öppna gränser, kritik mot den vite mannen och att ifrågasätta tusenåriga bibliska sanningar.

    Det här är ett hot mot ens egen tro när vi har en så stor majoritet marxistiska namnkristna i både våra kyrkor såväl som i de kristna akademiska institutionerna som vägrar starta sin egen religion utan hårdnackat och helt utan skam bestämt sig för att stanna kvar och pervertera den rådande kristendomen. Var kan man träffa sunda kristna längre? Jag är helt ensam i min tro. Men tron behöver gemenskap för att frodas.

    Jag har tappat hoppet för svensk kristenhet. Framöver i våra frikyrkor kommer det bara handla om vurm för flyktingar, fokus på meningslösa sociala frågor, homofrågan, mer ekumenik, interreligiöst samarbete och öppenhet för främmande religioner, och förnekelse av klassisk kristen doktrin.

    Ut ur kyrkorna!

  • Inge

    Broder du är inte ensam i din tro även om du känner så, din analys av Svensk kristenhet är möjligen väl mörkt , samtidigt som det troligen blir svårt att hitta någon som med full trovärdighet kan påstå att din analys är helt fel?

  • Kenneth Mäki

    Ja vadå? Står det skrivet att så ska ske så sker det så! Det finns inget vi kan göra åt saken! I sista tiden ska det vara ett stort avfall och folk ska skaffa sig egna läror allt efter som det kliar i deras öron! Vilka tror du det stora avfallet handlar om? Självklart de som menar sig vara kristna! En hedning kan väl inte falla bort ifrån Jesus som han aldrig menat sig stå på?
    Skulle Jesus finna någon tro när han kommer tillbaka?

  • Kenneth Mäki

    Slimebeast!

    Ja vadå? Står det skrivet att så ska ske så sker det så! Det finns inget vi kan göra åt saken! I sista tiden ska det vara ett stort avfall och folk ska skaffa sig egna läror allt efter som det kliar i deras öron! Vilka tror du det stora avfallet handlar om? Självklart de som menar sig vara kristna! En hedning kan väl inte falla bort ifrån Jesus som han aldrig menat sig stå på?
    Skulle Jesus finna någon tro när han kommer tillbaka?
    Istället när vi nu ser detta hända mitt framför oss, ja då ska vi prisa Gud för att bibeln återigen visar sig stämma! Ja vi ska mitt i detta bedrövliga tillstånd vi ser kristenheten i detta land befinner sig i känna hur vår egen tro och förtröstan på Herren växer!

  • Jonas Rosendahl

    ”Kyrkorna” är ju per definition människorna. Så vad du säger är att man ska hålla sig för sig själv. Tyvärr höllt jag på skriva är det en obiblisk tanke. Men min erfarenhet efter att ha varit tämligen aktiv frikyrkokristen och efter resor både i Sverige och utomlands, det är att det finns fromma bibeltroende överallt. Det är dessa du ska träffa och be tillsammans med. Sedan är kyrkostrukturerna ( även om ordet blir lite missvisande ) som de är. Vissa tider är det uppgång andra nedgång. En viss klosterbroder blev för många år sedan påve. Han klagade mkt på hur nedgången ”kyrkan” var. Så vi delar denna erfarenhet till var mans i olika generationer. Utmaningen är att hitta ett förhållningsätt till detta. Men ett av det sämsta man kan göra är att bara vara för sig själv….risken är att man själv efter ett tag blir lite knepig. 😉

  • Stefan Swärd

    jag ber att få återkomma när jag läst boken, en först kort kommentar blir i Världen Idag i en ledare, sedan återkommer jag här på bloggen med mer ingående reflektioner

  • Slimebeast

    Jonas, du har helt rätt. Och ja, det är faktiskt en helt obiblisk tanke att kristna inte ska ingå i gemenskap med varandra! En kristen ska inte vara ensam, det fungerar helt enkelt inte. Det är en grundpelare i kristet liv att delta i församlingsliv. Rent bibliskt är det inte ett snack om saken.

    ”Ut ur kyrkorna!” var mer ett uttryck för att det kanske är vissas kall eller roll att gå ur sådana kyrkor som förfaller snabbare än andra just nu. Jag blir bara så bedrövad av den här utvecklingen vi ser och som jag refererade till i mitt inlägg, att det inte bara handlar om att kyrkan snart accepterar homosexualitet. Förfallet sker på nästan alla fronter, många fler än de jag tog upp.

    En kringresande numera död predikant och evangelist vid namn Bill Stenberg predikade just detta på 90-talet, han uppmanade folk att ”gå ur kyrkorna”. Underförstått menade han att vi ska lämna kyrkor där Jesus inte står i centrum och istället gå med i bättre församlingar eller bilda nya gemenskaper.

    Tack för ditt uppmuntrande inlägg och orden om att vissa tider innebär uppgång, vissa innebär nedgång, och vikten av att det också handlar om ens eget förhållningssätt till det hela (vilket jag personligen just brottas med i dessa tider).

  • Slimebeast

    Inge, tack för de uppmuntrande orden även fast tillvaron inte ser lika mörk ut i just dina ögon.

  • Slimebeast

    Kenneth, ett utmärkt inlägg!

    Jag försöker påminna mig gång på gång att tidens tecken faktiskt stämmer eftersom de förutsäger så tydligt det avfall vi just nu ser. Detta ger mig såklart stor tröst och stärker min tro, att Bibeln stämmer!

    Men samtidigt har jag mitt egna behov som kristen att umgås tillsammans med andra kristna, en längtan att bara kunna vara ett enkelt ”får” som går i en församling och blir ledd av en sund herde.

    När jag går i kyrkan så vill jag inte hela tiden behöva konstatera att avfallet sakta men säkert tagit ytterligare ett steg längre, och man ser tecken på ännu värre saker väntar bakom hörnet. Att sedan aldrig få höra församlingens pastor ta tag i och vägleda i detta, utan i sämsta fall är han själv en kanal för förfallet, i bästa fall sopar han bara allt under mattan. Jag mår dåligt i sådana kyrkor och måste ut. Och då hamnar jag som hemlös kristen och börjar dö andligt.

  • Lars-Göran Berg

    Förlaget ger knappast ut en bok med ett innehåll man inte godkänner vara i linje med företagets policy. Ett aktiebolag måste dessutom göra en markndsanalys och kan inte drivas på ett annat sätt än att inkomsterna överstiger kostnaderna i alla fall långsiktigt. Om ett aktiebolag gör en investering för att på sikt tjäna pengar utifrån bolagets mål så måste ju en strategisk analys till. Så självfallet kan man inte komma ifån att just Libris och speciellt dess vd har ett formellt reellt och funktionellt ansvar. Om inte Equmeniakyrkan köpt utgivningen som en slags affärsmässig uppgörelse…. De övriga kyrkorna/samfunden verkar mindre engagerade i de tänkbart positiva effekterna….

  • Lars-Göran Berg

    Niclas Det du skriver är inte samma sak som Libris vd rätt klart uttrycker i sina intervjuer. Men det kan ju vara så att direktören har en annan agenda än någon eller några av författarna.

  • Jonas Rosendahl

    Du är inte ensam att brottas men detta. Jag har mött många de senaste åren som känner sig både lite vilsna och identitetslösa. De upplever sig inte få den andliga mat de behöver i de formella strukturerna. Många gånger är smågrupper räddningen att vara kvar överhuvudtaget. En del kommer till kyrkan för barnens skull för ”barnverksamheten är så bra” eller för den sociala kontexten. Därmed inte sagt att allt är dåligt, men det har inte riktigt kaliber.

    Så tiderna är som de är och i det läget så får man hitta en väg i öknen. Gud kan duka ett bord i öknen av ”andliga rätter” men ansvaret faller då mer personligt, det går inte bara att ”flyta med” som kanske många gjort och där det personliga andakstlivet är satt på efterkälken. Man har prioriterat karriär eller allmänt levt världsligt. Bibelläsning och bön har varit bortprioriterat.
    Dessa har det som jobbigast just nu, men likväl även i det läget brukar Gud ge en utväg. Bästa sättet är att komma i kontakt med sådana som vill och är beredda att satsa. Då kan en andlig gnista tändas i ens inre. Med detta brukar tro och hopp komma igen och även nya rutiner där det andliga livet prioriteras.

    De som är i dessa lägen behöver be och visa på vilja inför Herren, så kommer han att leda till likasinnade så att de tillsammans klarar att gå igenom kanske på sikt ännu mer ökenlandskap. Viktigt är också att inte ha förakt för kyrkan som sådan och som struktur. Allt är inte svart och vitt. Trorsörelsen slog på stora trumman, ljusstaken var flyttat från pingströrelsen sas det. Idag är trosrörelsen bara en liten grupp i Sverige i jämförelse med till exempel pingströrelsen.

    Sedan få vi hitta sätt att förhålla oss till de inom frikyrkan som nu vill omtolka bibeltexter i vetenskapens namn som vad gäller till exempel texterna runt homosexualitet. De behöver mötas med tydlighet. Tyvärr kan jag inte se tillräckligt av denna tydlighet än så länge men det kanske kommer men kommer det inte så får det bli vad det blir. Var och en kommer att få stå till doms en dag. De kristna inför Kristi domstol. Vi kan också vila tryggt i detta att Herren dömer rättvist. Vi behöver alltså inte gå runt och vara frustrerade även om det är lättare sagt än gjort.

  • Stanley Östman

    Vad händer i pingstleden ?

    Jag uppmärksammade Mikael Karlendals utmärkta analys på sin blogg & länkade den tillsammans med länk till mediabolaget Mentor Media som äger Liber på Stanley Sjöbergs FB – inlagas kommentatorfält där han tog upp Libers bokutgivning.

    Döm om min förvåning då han raderade min kommentar. Den var varken personutpekande eller dömande utan enbart hänvisande så att ”fotfolket” själva kan bilda sig en uppfattning om Libers ägarstyrning och lansering för att driva en teologisk uppfattning.

    Hänvisningen från Sjöberg var : ”Ett lågmält samtal i en känslig fråga ger inte utrymme för att någon går in i samtalet med kraftfulla och dominerande slutsatser.”

    Det här är ju samma klass som när Sjöberg avskaffade helvetet i sin bok där han drev tesen att alla kommer till himlen ändå…

    Nu erbjuds Daniel Alm utrymme för att reflektera över Liber i ämnet:
    http://www.dagen.se/kultur/daniel-alm-om-libris-antologi-om-homosexualitet-1.1047909

    – vilket bludder till kommentarer. Man kan ta sig för pannan för mindre.

    Ett ägarbolag har i denna fråga bara 2 alternativ. Antingen stöttar man förlagschefens tilltag och kör över vedertagen samfundsteologi (endast equmeniakyrkan som velar i frågan), eller så entledigar man förlagschefen för att denne grovt överskridit sin befogenhet.

  • Niclas Öjebrandt

    Du har helt rätt i att jag och Jennie inte alltid tycker lika i alla frågor. Om du läser boken så framgår det tydligt at inledningen på boken att bokens 14 författare endast ansvarar för sina texter var för sig. Boken innehåller frikyrkliga perspektiv på homosexualitet och inte en enskild författares eller förlagschefs åsikter.

  • Lars-Göran Berg

    Men Niclas. Jag tar till mig vad du skriver. Men…det är omöjligt att en förläggare ger ut material som inte godkänns av den verkställande direktören. Det betyder att vd valt och godkänt och ansvarar för sammanställning. Självklart kan då utgivaren ha ett ramverk av åsikter som begränsar författarna. Tex att de inte får kränka enskilda osv. Men ansvar och metodik finns i alla bokförlag. Aktiebolagslagen skall följas. Libris vd har i de referat jag läst i Sändaren och Dagen inte nöjt sig med att redovisa sin utgivning som samtalsunderlag. Hon anger ett önskat flöde eller riktning….Ompröva!. Inte pröva. Hon referat dessutom biblisk kontext och uppfattning med politiska beslut i Sveriges riksdag. När jag läser det får jag otäcka brunpolitiska vibbar… Kyrkan måste ju ha en teologi, lära bibelförståelse som grundas på skriften och inte på en avslutad votering i Sveriges riksdag. I andra delar av yttranden som vd har skriver hon rakt på sak en riktning på sin önskade riktning för församlingarnas agerande. Det är ingen öppen dörr för samtal utan mer imperativ. Måhända det inte är avsikten men den journalistiska beskrivningen är tydlig. Det finns en än mer märklig formulering kopplat till hennes teologiska ställningstagande och imperativ: Hon riktar sig till”Troende kristna” och församlingar. Lustigt jag undrar vika so då är åtrående kristna De som inte tror som vd? De som är ateister? De som r ljumma? Ja eller…. Jag tänker på Orwel 1984 om språket och sk plus ord. Förstärkningsord som inget betyder och som ingen kan begripa men som har betydelsen att sändaren höjer trycket mot läsaren…men kanske är det för långsökt men tänkvärt.

  • wildwest63

    Oj, vad man känner igen sig i den kommentaren! Det var så jag slutade gå till kyrkan för några år sedan. Att jag hela tiden satt på nålar för att det inte skulle slinka ut något icke-bibliskt eller urmjäkigt från predikantens eller övriga deltagares mun. Det blev en sån stress, ovanpå hetsen på söndagsmorgonen, att jag gav upp. Man kunde komma hem arg som ett bi och vara sur hela söndagen inkl vara tvär mot besökande familjemedlemmar. Detta efter att – välbemärkt – varit på gudstjänst!!!
    Idag lever jag med tv-kyrkan, de bibliska varianterna. Men jag håller med om att man saknar atmosfären, gemenskapen när man sitter i soffan i pyjamas med håret på ända.

  • http://www.urbaptistiskpingst.se Sigvard Svärd

    Kan berätta att jag sedan några år tillbaka leder en enkel bibelläsande ”husförsamling” i Göteborg, vilken kan föra tankarna till en grupp kristna som likt baptisterna en gång, kan få springa gatlopp mellan samhälle och ”förrädiska” kyrkosamfund. Det gick ett folkrykte i Göteborg i slutet på 1840-talet, att man kunde få 18 silvermynt för att slå ihjäl en baptist. Förföljelsen närmar sig nu alltmer de kristna bröder och systrar, som i denna tid väljer att hålla fast vid Bibeln som Guds oprutbara ord. Idag går det tragiskt nog att höra ”klirret” av 30 silverpengar från flera håll.