Gästinlägg angående bibeltro och sekulär vetenskap

Först och främst vill jag tacka Stefan Swärd för möjligheten att göra ett gästinlägg på hans blogg. Bakgrunden är den debatt som Stefan och andra fört den senaste tiden om huruvida kristna ska hålla fast vid den klassiska synen på Bibelns skapelseberättelse, enligt vilken Gud skapade Adam och Eva utan släktskap med tidigare levande arter, och där syndafallet ses som en historisk händelse. Är denna fråga viktig? Alla tycker inte det. Att vara kristen handlar ju om att tro på Jesu försoningsdöd och uppståndelse, och att ha tagit emot honom i sitt hjärta. Det är sant att kristna inom detta ramverk kan tolka delar av Bibeln olika. Trots det menar jag att en mer bildlig förståelse av Första Mosebokens tre första kapitel riskerar att minska vår tilltro till Skriften och på sikt urholka vår tro.

För mig återspeglar denna bibeldebatt den sekularisering som under en lång tid påverkat Sverige och hela västvärlden.  Vår världsbild har formats av en vetenskap som bara tillåter naturliga förklaringar. Grunden för detta är Darwins evolutionsteori, enligt vilken människan och alla andra arter härstammar från encelliga organismer. Jag menar att detta lärs ut okritiskt i skolor och på universitet, och att andra synsätt inte får spelrum eller tas på allvar. För den som inte satt sig in i litteraturen är det svårt att upptäcka de stora luckorna i utvecklingsläran, och i strävan att vara relevant och att nå ut med evangeliets budskap leder det lätt till att kristna kompromissar med sin bibelsyn.

Jag har själv tillbringat större delen av mitt liv inom den akademiska världen, alltifrån den dag jag som femtonåring började läsa matematikkurser på universitetet, och de senaste 17 åren har jag arbetat med matematiska metoder inom genetiken. Glädjande nog erhöll jag 2009 Gustafssonpriset i matematik, där en av juryns motiveringar var just min forskning i gränslandet mellan matematik och genetik. Vad har då detta med evolutionsteorin att göra? Jo, det inte så många vet är att matematiska metoder hade en avgörande betydelse för när Darwins utvecklingslära på 30- och 40-talen blev allmänt accepterad. Ett avgörande steg var när tre brittiska forskare (Fisher, Wright och Haldane) utvecklade den så kallade populationsgenetiken. Den utgår från Mendels matematiska lagar för nedärvning och att spontana mutationer i könscellernas DNA skapar den variation som sedan förs vidare till nästa generation genom befruktning, så att det naturliga urvalet sedan kan verka och de mest livsanpassade individerna överlever och i sin tur för vidare sina anlag till nästa generation. Detta brukar kallas för den moderna syntesen mellan genetik och utvecklingslära. Men, den genomfördes långt innan molekylärbiologin utvecklats till en egen disciplin, och långt innan man visste hur oerhört komplicerad en cell är. Och även om evolutionsteorin fungerar utmärkt för att förklara en viss begränsad artbildning (så kallad mikroevolution) som bara kräver små förändringar, så har jag utifrån mina erfarenheter som forskare sett dess stora svårigheter att förklara utveckling av nya grupper av arter med helt nya typer av organ (så kallad makroevolution).

Trots att jag var väl medveten om hur djupt sekulariseringen påverkat vårt land, blev jag ändå under bibeldebatten om Adam och Eva förvånad över att så många personer övergett eller åtminstone distanserat sig från en traditionell bibelsyn, även inom samfund där man tidigare haft en mer konservativ tolkning av Guds Ord. Jag menar att denna fråga är mycket viktig, inte minst för de som ansvarar för utbildning av präster och pastorer. Därför kände jag ett ansvar att utifrån min horisont som kristen och forskare, med en viss specialkunskap inom området, göra ett inlägg. Det ledde till att jag skrev artikeln ”Låt inte sekulär vetenskap styra teologin” (se Kyrka och Folk, Världen Idag samt Claphaminstitutets hemsida) där jag försvarade den klassiska bibelsynen.  

Jag har både fått uppskattande och kritiska kommentarer till artikeln, vilket återspeglar den stora sprängkraft frågan har. Stefan har bett mig kommentera de synpunkter som Lars Gunther anfört. Gunther förespråkar så kallad teistisk evolution, där man ser makroevolutionen som ett sätt för Gud att skapa variation i vår värld. Innan jag går i svaromål vill jag nämna att Gunther är mycket väl insatt i frågan, med flera insiktsfulla synpunkter.  

För det första skriver Gunther helt riktigt att den gängse uppfattningen bland forskare idag är att vår närmaste släkting av nu levande arter är chimpansen, och att det längs den släktlinje bakåt i tiden som i så fall för ihop oss med chimpansernas förfäder, aldrig har varit färre än 10 000 personer som levt samtidigt. Anledningen till att man inte anser det vara möjligt med mindre förfädersgenerationer än så är att variationen i DNA mellan människor idag är alldeles för stor (cirka 0.1%) för att vi ska kunna härstamma från ett enda par, speciellt inte om denna man och kvinna levde för bara några tusen år sedan. Jag menar att detta resonemang är ett exempel på sekulär vetenskap som bara tillåter naturliga förklaringar. Man utgår nämligen från att mutationer i könsceller är den enda mekanismen genom vilken variation i DNA kan uppstå i en art, och eftersom mutationerna inträffar mycket sällan så tar det i så fall lång tid att bygga upp den variation bland människor vi ser idag. Men teorin bortser från det faktum att Gud faktiskt kan ha skapat Adam och Eva med genetisk variation, som sedan förts vidare till kommande släkten. Om inga av dessa skapade genvarianter (som till skillnad från mutationer inte är kopieringsfel när celler bildas) är skadliga så ger de heller inga negativa inavelseffekter om mänskligheten växte snabbt under generationerna efter Adam och Eva, och sedan återigen snabbt efter syndafloden, trots att bara åtta personer enligt Bibeln överlevde den. 

Jag har varit med och författad två artiklar i den amerikanska tidskriften BIO-Complexity, med över 200 referenser till forskningslitteraturen, där vi föreslår en matematisk modell för hur den variation i DNA vi ser bland människor idag kan förklaras med att Adam och Eva existerat och skapats med variation. Vi anför en rad andra genetiska skäl till varför unikt ursprung för människan är troligt, bland annat att det skulle ta alldeles för lång tid att med hjälp av mutationer bygga upp helt nya organ och strukturer, även om vi bara går tillbaka till det förmodade gemensamma ursprunget med chimpanserna, eftersom människan har flera helt unika gener. Vidare påpekar vi att det naturliga urvalet har stora svårigheter att rensa bort de många skadliga mutationer som enligt makroevolutionen ackumuleras under långa tider, och det faktum att människors DNA verkar vara en mosaik med ungefär fyra byggstenar längs varje position. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att Adam och Eva tillsammans måste ha haft fyra kopior av varje icke-könskromosom!  Eftersom vår modell ännu inte testats på riktiga data så påstår vi inte att den är bevisad. Men det är absolut för tidigt att med genetiska argument avfärda den klassiska bibelsynen.

En annan sak i min artikel som kritiserats av Gunther och andra är följande formulering: ”För om vi inte kan lita på utsagor där Bibelns författare avsett en bokstavlig förklaring så hamnar vi snabbt längs ett sluttande plan där Ordet alltmer ifrågasätts.” Jag är väl medveten om att bibeltolkning (hermeneutik) är ett eget område inom teologin och att det i diverse frågor kan finnas olika åsikter om vad som ska tolkas bokstavligt och inte. Men i vissa fall är det otvetydigt, till exempel då Paulus i Romarbrevets femte kapitel och i Första Korintierbrevets femtonde kapitel betraktar Adam som en historisk person. Den amerikanske pastorn och duktige apologeten Tim Keller delar denna syn. Men eftersom han tror på makroevolutionsteorin så förordar han en kompromiss, där Adam och Eva var representanter bland sina samtida som Gud först blåste in sin livsande i, innan de föll. Men med tanke på evolutionsteorins stora luckor menar jag att en sådan kompromiss inte alls är nödvändig.

För det tredje så hade Gunther synpunkter på följande två meningar i min artikel: ”Oavsett vilka processer som används för att förklara evolutionen kvarstår ändå den teologiska problematiken, om ett första par av människor inte har funnits och vi har gemensamt ursprung med apor, så fanns död och utslagning redan före syndafallet, och då blir Gud själv ansvarig för detta. Hur ska vi då kunna hålla fast vid att allt det som Gud skapade från början var gott?” Jag menar alltså att teistisk evolution försvårar ondskans problem, det vill säga invändningen mot kristen tro att en god och allsmäktig Gud inte kan tillåta lidande och död. Men denna fråga är inte alls enkel. Jag delar Gunther uppfattning att om död och lidande uppstod först efter syndafallet så är en ungjordskreationistisk tolkning rimligast. Det vill säga att vi uppfattar tidsangivelser i bibeln bokstavligt, åtminstone vad gäller utvecklingen av allt liv på jorden. En gammaljordskreationistisk hållning utgår också från att Gud skapat olika arter från intet, men under en längre tidsskala. Liksom för den teistiska evolutionen anser jag att detta synsätt får svårigheter att förklara att Guds skapelse var god före syndafallet, eftersom död och utslagning (i form av mikroevolution) i så fall fanns med redan då. 

Låter mig påpeka att jag inte har tillräcklig kunskap för att ha en säker uppfattning, vare sig vad gäller jordens ålder, eller när liv uppstod på jorden. Däremot anser jag att de radiometriska teknikerna för åldersbestämning är osäkra. För med ett icke-sekulärt synsätt på vetenskap kan vi ta flodberättelsen i Första Mosebokens sjunde och åttonde kapitel i beaktande. Om den beskriver en världsomspännande översvämning, så kan den ha påverkat flera av de antaganden som ligger bakom dateringsmetoderna.

Gunther hävdar dock att ungjordskreationismen inte hjälper till att förklara ondskans problem, utan tvärtom gör det mer svårlöst. På sin blogg för han ett långt resonemang om detta. Hans huvudpoäng är att om Gud skapade de arter, som sedan genom mikroevolution utvecklats till de olika grupper av arter vi ser idag, så måste rovdjurens anpassade förmåga att döda ha funnits med från början, eftersom de är alltför specifika för att kunna förklaras med hjälp av mikroevolution. Jag har ingen invändning emot detta resonemang, men däremot slutsatsen att eftersom Gud i så fall skapat förutsättningarna hos rovdjuren att döda redan före syndafallet, så görs Han ansvarig för det dödande som enligt den klassiska bibeltolkningen började först efter syndafallet. Här menar jag att vi måste vara försiktiga i tolkningen, för med ett liknande resonemang görs även Gud ansvarig för syndafallet, eftersom Han skapat människan med fri vilja, med en möjlighet att välja bort Gud.

Avslutningsvis vill jag framföra två förhoppningar. För det första att vetenskapen i vårt land ska anamma ett mer förutsättningslöst sökande efter sanningen, där olika typer av förklaringar och hypoteser tillåts att prövas. För det andra alltfler människor i vårt land får upp ögonen för vilken fantastisk och trovärdig bok Bibeln är, med världshistoriens mest glädjefyllda budskap. Jag hoppas att mina och andras artiklar kan får vara med och bidra till att dessa två förhoppningar infrias.