Jag jobbar ju nu med en bok om en kristen syn på flyktingar och invandring m.m., skriver tillsammans med Micael Grenholm.
Några kapitel handlar särskilt om en genomgång av vad Bibeln har att säga i ämnet. Ambitionen är att plocka fram och gå igenom samtliga relevanta bibeltexter.
En mycket kortfattad version av detta kommer i min ledare i Världen Idag på måndag.
För mig som kristen handlar det om att hitta fram till kristna värderingar i en fråga som handlar om synen på flyktingar och invandring. Kristna värderingar formas utifrån studiet av Bibeln.
Bibeln genomsyras av berättelser om migration och flyktingar. Abraham flyttade från Ur. Israels barn lämnade löfteslandet för flykt till Egypten för att undvika svält. Israel flydde ut ur Egypten.
Moseböckerna och lagen tar upp en hel del om att behandla främlingen, d.v.s. invandraren och flyktingen, på en generöst sätt, och ta emot denne. I Sinai mottar israeliterna många budord från Gud, varav flera handlar om invandrare. Flera gånger påminner Gud israelerna om att de själva var främlingar i Egypten och blev orättfärdigt behandlade där. ”En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.” 2 Mos. 22:21, ”Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land”. 23:9.
Herren vill inte bara att israeliterna ska låta bli att förtrycka invandrare, utan också behandla den som infödda och älska dem som sig själva ”När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Främlingen som bor ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud”. 3 Mos. 19:33,34
Det hebreiska ordet för främling som används är samma ord som Abraham använde när han förklarade att han bodde som främling bland hetiterna, och samma ord användes om Mose när han bodde i Midjan. Ordet främling betyder alltså inte tillfällig besökare, gäst, utan en invandrare som permanent bodde i ett land där man inte hade sitt ursprung.
Gud vill att hans folk ska älska invandrare därför att han själv älskar dem: ”Ty Herren er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Också ni skall älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.” 5 Mos. 10:17-19 Vi läser vidare att samma lag och förmåner skulle gälla för invandrarna som för den inhemska befolkningen. Däremot gavs särskilda förmåner till invandrare på grund av deras utsatta situation. t.ex. 3 Mos. 23:22, 25:35.
En fråga man kan ställa sig, var detta specialregler som gällde just för Israel i just den situationen. Eller är detta en allmängiltig etik. Vi läser ju om att Gud älskade invandraren, och då är det ju en egenskap hos Gud som fortfarande gäller, Gud förändras inte.
Läser vi vidare i profetskrifterna som låg senare i tiden, möter oss exakt samma budskap. Ps. 146:9 talar om att Herren ger främlingen ett skydd, stöder faderlösa och änkor. Gud själv månar om de människor som är mest utsatta, och specificerar det med främlingen d.v.s. invandraren-flyktingen, de faderlösa och änkorna.
Profeten Jeremia avslöjade och konfronterade Israels synd. När Jeremia ska peka på de punkter där Israel avfallit från Gud, då tr han upp om att förtrycka invandraren. Jer. 7:5-7 säger: Men om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, om ni handlar rätt mot varandra, om ni inte förtrycker invandraren, den faderlöse och änkan, inte låter oskyldigt blod flyta på denna plats och inte skadar er själva genom att följa andra gudar, då skall jag bo bland er på denna plats, i det land som jag gav åt era fäder från urminnes tid och för all framtid”.
När Gud bedömer Israel är behandlingen av invandraren en avgörande fråga.
Profeten Hesekiel säger något liknande i Hes. 22:7: ”Hos dig skymfas fäder och mödrar, invandrare förtrycks, änkor och faderlösa kränks.” Hes. 47:22 om invandrares rättigheter: ”När ni utskiftar det som egendom skall de invandrare som bor hos er och har fått barn bland er räknas som infödda israeliter. Ni och de skall gemensamt utskifta landet som egendom mellan Israels stammar.” Profeterna Sakarja och Malaki tar också upp om att behandla invandraren väl.
Budskapet från Moseböckerna och Profeterna är tydligt. Israel ska ta emot flyktingarna och invandrarna, behandla dem väl, och ge dem samma villkor som gäller för den egna inhemska befolkningen.
Men är detta bara speciella gammaltestamentliga lagar som gällde då, inte i vår tid.
Jag vill hävda att detta är ett tidlöst budskap. Det finns regler i Gamla testamentet som inte gäller längre, och det definieras tydligt utifrån Nya testamentet. Etiska förkunnelsen i GT är ofta tidlös, när profeterna lyfter fram det är det i regel tidlöst och gäller alla tider. I synnerhet om frågorna tas upp i Nya testamentet och i Jesu undervisning.
Bergspredikans budskap är så tydligt. Allt vad ni vill att människorna ska göra åt er, ska ni göra åt dem. Att älska sina ovänner, de människor man känner sig mest obekväm med. Om man läser bergspredikan, vad ger det för vägledning för hur man ska behandla båtflyktingar, ha för inställning angående EU:s gränser, inställningen till muslimer.
Jesus uppmanade sina lärjungar att gå ut i hela världen och predika evangeliet för alla folk. Detta förutsätter att det finns möjlighet till fri invandring och att man kan få arbetstillstånd var som helst. Annars kan inte missionsbefallningen fullföljas. Det är också ett argument för varför vi kristna ska försvara fri rörlighet över nationsgränserna.
I Matt. 25 tar Jesus upp om hur vi hanterar främlingen, och anknyter där till profettexterna som citeras ovan. Han spetsar till och säger att kristna tron uttrycks bl.a. i hur man förhåller sig till främlingen, d.v.s. invandraren/flyktingen. Han säger till och med att de som drabbas av Guds eviga dom, och den eviga förtappelsen, är de som inte tagit emot främlingen.
Att visa gästvänlighet är ett centralt tema i Nya testamentet, och tankegången anknyter till Gamla testamentets lagar om att ta emot främlingen.
Jesus började sitt liv som en flykting. Flyktingens utsatthet är en grundbult i hela kristna tron.
Nya testamentet lyfter fram Guds folk, Kristi kropp, där all rasism har upphävts. Det handlar inte längre om etnicitet, hudfärg m.m. utan om att vi är ett i Kristus. Här är inte jude eller grek. Rasism i den kristna församlingen är en allvarlig synd, att behandla människor olika på grund av olika språk och folkgrupper.
I Uppenbarelseboken ser vi glimtar att slutmålet för Guds rike och Guds folk är en ”stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk”. Upp. 7:9
Detta är något helt annat än idén om Fädernas kyrka.
Så har man något intresse av att föra in någon form av kristna värderingar i politiken och i politiska debatten, då bör man resonera på detta sätt.
Mycket kortfattat detta. Den längre versionen kommer i en kommande bok. Den ännu kortare versionen i en ledare i Världen Idag på måndag.