Senaste veckan har det varit lite tyst från mig på bloggen. Det beror på att jag haft semester, men också på grund av att hustrun har jobbat senaste veckan, så jag har kunnat använda semesterveckan till produktivt arbete.
Har skrivit klart kapitel i den kommande boken om kyrkan och nazismen.
Den bok jag skriver ihop med den unge Jesusaktivisten och studenten Micael Grenholm med en kritisk granskning av högerextremismen utifrån ett kristet perspektiv.
Ett av kapitlen kommer att handla om kyrkan inställning till nazismen under 30- och början av fyrtiotalet.
Jag har jobbat med den frågan nu sedan i mars och skrivit ihop en text. Har framförallt jobbat med befintlig forskning av f.d. Linköpingsbiskopen Martin Lind, Lundprofessorn Jesper Svartvik, Expressens förre chefredaktör Staffan Thorsell, THS-studenten John Lindar m.m. men också gjort en del egen research. Bland annat har jag läst flera årgångar av Evangelii Härold från den aktuella perioden.
Tanken är att lyfta fram trettiotalets händelser för att försöka dra lärdomar från detta med tanke på dagens utmaningar.
Jag är nog ganska chockad över hur mycket av acceptans och till och med stöd det fanns från kristet håll gentemot nazismen, inte minst i Tyskland men också i Sverige.
I kommande boken kommer jag att vara rejält kritisk mot Sveriges dåvarande ärkebiskop Erling Eidem som enligt min mening var mycket undfallande mot nazisterna, och som av diplomatiska skäl var tyst när han hade kunnat agera kraftfullt.
Lewi Pethrus kommer inte att bli godkänd av mig, för sitt agerande i denna fråga.
Och den ledande teologiprofessorn i Lund, Hugo Odeberg, var en total katastrof i denna fråga.
Att läsa om trettiotalsdebatten om att ta emot flyende judar, debatten och frågorna känns verkligen igen i dagens debattklimat.
Faktum var att alla länder i demokratiska världen stängde sina gränser för judar som ville fly från Tyskland.
Hitlers första plan var ju inte att döda alla judar, utan att få bort dem från Tyskland. Det var inte möjligt på grund av att de andra länderna stängde sina gränser, bl.a. Sverige, som tog emot mycket få judiska flyktingar, och detta var mycket kritiserat i Sverige. Och sedan stängde Sverige sina gränser helt och hållet.
Sedan kom Hitler med sin slutliga lösning.
Pingback: Inblick i mitt antirasistiska bokprojekt med Stefan Swärd | Hela Pingsten()