Stefan Swärd,
Du bör inte ta illa vid dig att man uppfattar dig som främst av allt SD-fobisk, där allt vad som SD representerar blir som ett rött skynke för dig – och plötsligt är alla personliga påhopp och negativa, vinklade associationer legitima.

Du får då tåla att du uppfattas som en av kristenhetens främsta representanter för det ”Goda Hatet”, som nu blivit ett begrepp, där allt som associeras med SD anses fullt legitimt att angripa med vilka medel som helst. Angrepp mot Ulf Christiansson för SD-vänlig retorik, angrepp mot Julia Kronlid som inte trovärdig i abortfrågan, och generella fula angrepp på Jimmie Åkesson för allt vad negativt du kan komma på.

Nej, Stefan, det här duger inte! Inser du inte själv att det klingar ihåligt, och att du härmed inte lyfter de bakomliggande kärnfrågorna rörande migrationspolitiken, utan att du tvärt om urholkar ditt eget förtroendekapital? Mitt bästa råd till dig just nu är att du hade modet att göra en klockren pudel, men det har du väl inte modet till, och i andra hand att du tar dig en ordentlig funderare och nyanserar de fula karikatyrer av de människor/sympatisörer med SD som du offentligt hoppat på. Det skulle till viss mån rädda det du onekligen annars förlorat.

Inse och respektera därtill att det är en betydligt större andel kristna som röstat på SD, och att de inte är sämre kristna för det, utan att de är människor med helt andra upplevelser än du själv av den osedvanligt stora (massinvandringens) avigsidor. Allt fort finns det många som anser att en fri åsiktsbildning är grunden för vad som definierar demokrati, och inte en av staten beslutad ’värdegrund’. Det ingår nämligen i demokratins spelregler att fritt pröva alla frågor utifrån en fri åsiktsbildning och debatt, och som kristen att själv inför Gud i bön pröva vad Ordet säger. Det är inte du, jag, el. överhuvud taget någon människa som vi litar till, utan det inre vittnesbördet genom Den Helige Ande.

F.ö. tror jag politik i huvudsak är ett område där vi prövas, huruvida värdens makter har betydelse för våra val istället för Guds välbehagliga vilja. Gamla tiders läsare brukade ställa frågan förutsättningslöst ”vad står skrivet”, men idag använder man snarare Ordet som ett slagträ även i politiska spörsmål, och dömer ut varandra efter världens tänkesätt. Är det ett rätt sätt att tänka och handla?

Jag försöker ta sakurgument, men när ansatserna från Swärd anfördes som de gjort så kräver det kraftigt bemötande. Givetvis värdigt det har du rätt i. Tar man någon mening ur sitt sammanhang så kan det tyckas ovederhäftigt, men jag anser att det är Swärd som satt sina egna spelreler för debatten.

Oavsett om man är partisk för den ena eller andra falangen, så är ansatserna till att ”stämma i bäcken” i kristenheten i stort felaktig. Ingen kristen företrädare ska basunera ut i förväg att man ska konfrontera en privatperson som Christiansson. Dessutom med personliga invektiv. RTedan där missriktade Swärd med att inte skilja på sak och person. Och det är höggradigt förvånande för en som till sin yrkesprofession kallar sig för konsulterande statsvetare.
Än mer anmärkningsvärt blir det när predikostol används med invektiv som eget ”profetiskt tilltal”. Då skuggar det båda professionerna.

När det dessutom vederläggs att statsvetaren har mycket tunt på fötterna i sakpolitiska fakta så vädjar han inför allmänhet att förse honom med argument inför en Radiodebatt…
Och vad mynnade denna debatt ut i ?

Ex.vis:
Själv har jag den sakpolitiska synen att Jonas Sjöstedt V) har rätt i sin kritik av vinster i välfärden. Fördelningspolitiskt så har vänstern också rätt i att klyftorna ökat för mycket i samhället.
Däremot anser jag att det ”bibliskt” är riktigt att påtala vikten av arbete – arbetslinjen.
Det står också att ”den som inte arbetar ska heller inte äta”.
Huvudorsaken enl. min mening att alliansen tappade för arbetslinjen är att det är altför många röstberättigade som vill bli omhändertagna.
Sedan finns skärlinjen däremellan när stora nya grupper behöver bli omhändertagna enl. svenska sociala normer.
Detta ser stora delar av väljarkåren – trots beröringsskräck från 7 riksdagspartier som gömmer sig bakom ”gammal” retorik om nöd för flyktingar.
När någon likt Sara Skyttedal påtalar konstruktivt hur dessa ”nya” effektivt ska omhändertas och att det brister i kedjan för omhändertagande, så går 7 etablerade partikamrater i taket för att hon till synes bröt mot beröringsskräcken.

Lite ”off the records” – men det är altför många med etikett ”samarit” som kletar ovederhäftiga anklagelser mot medkristna.
Myter har sina tidsepoker.. och odlas de frenetiskt så kan de tillfälligtvis få stort genomslag, men med tiden så visar det sig att de endast var myter och hade ingen bärighet.
Myterna mot kristna som sympatiserar eller röstat på SD är en skymf mot kristenheten.
Det är lika skämmigt som när Filadelfia-pastorn myntade uttrycket när SD tågat ur storkyrkan med att ”de sköt sig i foten”.
Men det var ingen myt att han stolt gick in strax innan sida vid sida med den lesbiske biskopen Brunne.

Med tiden visar det sig vad som etiskt moraliskt är försvarbart. Det må gälla vandring med järnrör eller språkrör i rattfylla.

Men tramsa inte om att vissa kristna skulle vara mindre vetande och behöver pastoral vägledning hur valsedeln ska läggas i kuvertet.

Det ter sig ganska magstarkt att vara öppet partisk på det sättet att man negligerar påhopp och förminskningar av vissa människor, eller helt ignorerar att det ens förekommit, medan man visar tämligen stort fördrag med företrädare för våldsvänstern och otillständigheten från vissa vulgärpolitiker. Då man därtill sväljer vinklade eller felaktiga fakta om det bara stämmer överens med den uppfattning man tidigare etablerat blir mannamånen fullbordad.

Efter som du uppmanar till skärpning och ett bättre ordval bör du åtminstone, gällande föreliggande debatt, läsa en utläggning med väl balanserade ordval som till punkt och pricka stämmer med min egen uppfattning. Dessutom träffsäker.

http://basun.poluha.se/2014/09/25/asiktspolisen-pastor-sward/

Själv tog jag mycket illa vid mig av Stefan Swärds påhopp på Ulf Christiansson, som jag följt under åren som en verklig evangelist, som genom sitt vittnesbörd fört många, många ungdomar till tro på levande Gud. Har en personlig erfarenhet av UC, från att jag och en vän som ett led i ungdomsevangelisation arrangerade en konsert med Jerusalem i Bräcke för drygt trettio år sedan, som verkligen bar god frukt i detta ofruktsamma stenrike. Trots att delar av frikyrkligheten, alltifrån Östersund till Ånge, med ett par äldre pastorer i spetsen demonstrerade med plakat och allt vid konsertlokalen, med att detta var från ”Satan” och ”demoniskt”, och sökte nödga ungdomar att inte lösa in sig.

Sedan anser jag att demokratin kräver ett visst mått av respekt för alla politiska fraktioner och företrädare, att själva få definiera sina åsikter och sina partiprogram utan att ständigt vantolkas och förföljas för de fula karikatyrbilder som målas upp. Ser faran i att yttrandefriheten inskränks och demokratin urholkas. Skrapar man lite under ytan, gällande de våldsamma demonstrationer och kravaller som uppstått vid SDs politiska möten upptäcker man genast våldsvänstern AFA och RF som de som initierat våldet och stått för mer än 90 procent av det. Därtill söker man knyta det uppenbart rasistiska Svp till det demokratiska SD, just i syfte att söka misskreditera dem genom association.

De flesta demokratiska partier har bättre och sämre sidor, sett från den egna preferensens synvinkel, men SD skall för liv och pina inte erkännas något positivt. Ser det direk odemokratiskt och fult att angripa SDs företrädare osakligt, inte genom att bemöta deras uttalanden såsom man vanligtvis gör med andra politiker, utan genom att de just företräder SD.

För att summera det hela så känner jag en stor besvikelse gentemot Stefan Swärd, vars smutsiga argumentation du här förminskar till ”kraftfullt”, alltså en positiv beskrivning av det som såväl jag som andra sett som fult och respektlöst. Det har sedan länge börjat föras in en ny sorts hårdhet inom kristenheten. Varken du eller jag tycker om den. Men vart är början på tråden?

Vem/vilka är det som bör ’skärpa sig’? Helt säkert är jag en, vilket jag måste göra hela tiden, och jag är väl medveten om min kantighet. Men det rättfärdigar inte Swärd, dig eller någon annan som uppträtt respektlöst, raljant, nedvärderande etc. etc. Och trots att jag bär detta med ett ständigt blödande hjärta får jag hela tiden gå till Gud med mina egna tillkortakommanden.

Jag kan heller inte vara någon annan, ty densamme som skapat mig sådan jag är lägger även elden i mitt hjärta. Och orden måste jag uttala, väl medveten om vilket pris jag får betala med att vara sann mot mig själv och Gud. Det har jag långt fler svåra och dramatiska händelser jag skulle kunnat berätta om än vad jag tror du kan föreställa dig. Men de återgivs inte i detta forum. Jag har ständigt pågående erfarenheter, sedan många, många år tillbaka, att DET ÄR ALLTID VÄRT PRISET.

Allt har sitt pris, men den som följer vad som anses vara politiskt korrekt behöver inte betala, utan får belöningar, applåder och gillanden från ’denna världen’.

Kenneth Hermansson,
Nej, jag menar inte dig, i direkt bemärkelse, att ha en öppet partisk hållning, men onekligen försvarar du de som är partiska i artiklar och argumentation.

Det skulle förvåna mig om du inte förstår vad jag säger, och hur jag menar att debatten och de olika påhoppen framförs. Stefan Swärd är här enbart en i raden som inte har rena händer, listan skulle kunna göras lång. Det gör mig besviken, hade förväntat mig betydligt större saklighet och oväld från honom.

Ett SD-fobiskt förhållningssätt är huvudtemat, där främst SD och dess företrädare skall angripas/misstro/förminskas etc., och sedan envar som uppfattas som ”hejarklack”. Samtidigt som man förbigår eller förtiger alla som på samma sätt är förbundna med våldsvänstern. Det är i sammanhanget bestickande att t.o.m. ledande borgliga politiker och div. företrädare för kyrkor och samhällsbärande organ brukar Expo och i vissa fall Revolutionära frontens alster och företrädare som källor. Även ett urval av ’sanningar’ kan vara så vinklade att den bild man utmålar blir en ful och misskrediterande karikatyr.

Anser att var och en skall bemötas efter sina egna ord och meriter, och inte söka smutskastas för allt möjligt som vederbörande mer eller mindre långsökt kan associeras med. Sedan kan man ha olika ståndpunkter i grundfrågor (ideologiska) som man väl kan klargöra skillnaderna i, och även markera mot. Vid alla fruktbara diskussioner brukar det i regel finnas stora fält där man från olika utgångspunkter kan enas, och andra där man tydliggör skillnader. Allt för många justitiemord begås i debatterna, när motiven inte är rena. Att saklöst eller ogrundat utmåla någon som klandervärd, utan att bereda vederbörande tillfällen till klargöranden, är att betrakta som justitiemord (karaktärsmord).

Keep up the good spirit! Du är min hjälte i detta. Hörde dig på radio och är så glad att du finns. Tackar Gud för dig. den där Daniel gör mig däremot rädd. Kan man verkligen läsa Bibeln hur konstigt som helst?