Återkommer

~ stefan

Noterar intensiv diskussion på denna blogg. Tyvärr är jag på semester fortfarande på Seychellerna, och reser inte tillbaka till Sverige förrän lördag natt, åter i Stockholm mitt på dan på söndag.

Under torsdagen är jag på båtutflykt hela dagen. Hinner tyvärr inte kommentera alla frågor som ställts. Försöker återkomma torsdag kväll eller under fredagen.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • rickardcruz

    Stefan, tyvärr på semester? Jag hoppas du skämtar… =)

  • Ulrika

    Ja, precis. Det Stefan får göra idag stannar hos de flesta människor på den här jorden vid en dröm. Hoppas också att han passar på att njuta. Verkligen.

  • Jonasq
  • Birgit Hedström

    Mycket bra skrivet Anders Gerdmar!
    Tack Anders och Herren välsigne dig!

    Birgit

  • Christian

    Stefan
    Som sagt njut av semestern nu i st f att blogga… :-)

  • Christian

    Ja bra skrivet. Noterar dock att han inte med ett ord berör frågan om rättfärdiggörelsen, som väl får anses vara en av de viktigaste, för att inte säga viktigaste, skiljelinjen mellan evangelisk och R katolsk tro tillsammans med auktoritetsfrågan, Skriften allena. Det var ju den frågan som startade hela reformationen.

    Gud uppenbarade för Luther vid hans studium av R 1:17 att det handlar om den rättfärdighet som Gud av nåd genom tro skänker oss och inte den han kräver av oss. Rättfärdiggörelsen genom tro allena, ”sola fide”, var så viktig för reformatorerna med Luther i spetsen att de hävdade att det var den lära med vilken kyrkan står och faller, ”articulos stantis et cadensis ecclesiae”.

    Rom har inte ändrat sig på denna punkt sen Luthers tid vilket framgår av att Trients anatheman står kvar. Det heter som bekant där att alla som säger att vi rättfärdiggörs genom tro allena, vare fördömda; ”anthema sit”. De kan inte heller ändra sig eftersom konciliet i Trient, motreformationen, ingår i deras ”heliga tradition”, vilket konvertiten måste bekänna i den ed han måste avlägga i a f enligt den ordning som gällde t o m 60-talet.

    Att som en del då hävda att katoliker skulle ha en gemensam syn i denna fråga med evageliskt troende kan inte stämma. En sådan gemensam deklaration visar bara att de lutherska sammanhang som signerade för länge sen lämnat reformationens sanningar och bekännelseskifterna.

  • Klaus Seigel Andersson

    ”Skriften allena” ja, men har inte Ekman en poäng när han påpekar att ”Sola Scripura” i praktiken fungerat som ”Sola Scriptura – enligt MIG” ?

    Med ”Mig” menas då inte bara individen Ekman, utan allas våra MIG! i en individualistisk tidsålder. Och pga att vi är så väldans olika och har smak och avsmak för så olika saker (vilket styr vår perception och vårt tänkande och våra val), faktiskt är en viktig faktor i fragmentiseringen av Kyrkan?

    Varenda kotte ska tycka till om vartenda barr liksom. Och markera sin alldeles egna position liksom.

    Ang ”Sola Scriptura” så kan man, utan att gå in på textforskning och sådant, konstatera att olika kristna gör väldigt olika urval i texterna, rentav verkar ha neglekt för vissa saker, beroende på hur man är funtad. Det är nog inte alls bara slappa liberaler som väljer det för dem göttaste från Bibelns buffé, det gör nog de konservativa också. När Bibelns ord går emot ens intressen, ja då tycks texten blekna och man trampar på i sin riktning, liberal eller konservativ. Så gör jag också.

    Så själva texten blir fragmentiserad, texten läser oss minst lika mycket som vi läser texten, och fungerar lite som ett Rorschach-text. Det betyder inte nödvändigtvis något dåligt, men det är nog värdefullt att se hur pass färgat vi ”tar in” texten. Och om var och en ska vara sin egen teolog, och identifiera våra ”Jag” med vårt synsätt, och känna oss hotade av de som funkar och uppfattar på ett annat sätt, ja då har vi en splittring, en kliande och flammande.

    Luther ska ha sagt att mänskligheten är som ett fyllo som fallit av en vagn, först faller hon i det ena diket, sedan ramlar hon över i det andra diket.

    Om fårflockar styrda av en Påve är det ena diket så är nog en alltför långt gången individualism det andra diket.

    Även om alla förstås kan ha en egen relation till Gud, och befinna sig i Guds stora landskap, så betyder ju inte det att alla duger som lantmätare.