Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag märker på twitter att det diskuteras om EFK-styrelsens förslag till ny missionsdirektor, det verkar som om Tomas Lundström är drivande i detta. Flera av de synpunkter som förs fram tycker jag är värda att kommentera, men jag gör det hellre på en blogg än på twitter. Det är lättare att utveckla resonemanget då. För bloggläsarens kännedom så slutade jag som EFK-ordförande 2010 och har sedan inte haft några uppdrag eller engagemang inom samfundet, så jag har inte på något sätt varit inblandad i denna process. Däremot har styrelsen i min egen församling fört fram två namn i vårt remissvar till EFK:s styrelse.

Enligt min uppfattning är EFK i grunden en församlingsrörelse, som för närvarande består av 290 församlingar. Om vi talar om demokrati och formell makt så är det dessa som har makten över EFK. Dessa församlingar utser vid kongresser styrelse och missionsdirektor som har uppdraget att leda verksamheten, de utövar sitt mandat på uppdrag av församlingarna. Vad man ska göra, visionen för verksamheten, prioriteringar och vägval, ska fastställas vid dessa kongresser.

En kristen verksamhet ska ytterst styras av Kristus, som är församlingens Herre, och det innebär att alla med kristna ledaruppdrag framförallt ska söka Guds ledning för sina beslut. Att söka Guds ledning utesluter dock inte samtal, diskussioner, samråd och när bollen sparkas ut till församlingarna att ge feedback måste man utgå ifrån att deras svar är uttryck för en ärlig strävan att hitta Guds vilja i det gemensamma arbetet.

Jag kan inte se annat än att EFK:s styrelse har agerat på ett helt korrekt sätt i processen med att föreslå missionsdirektor. Frågan diskuterades vid vårt representantskapsmöte i Göteborg i fjol, då vi framförallt diskuterade vad för typ av ledning som EFK behöver. Sedan har frågan bollats över till församlingarna, som har fått lämna in nomineringar. Det är ju framförallt i det forumet och på den nivån där samtalen ska föras i denna fråga. Styrelsens arbete har sedan grundat sig på de synpunkter som har kommit in från församlingarna, och det är detta som har varit vägledande när man har försökt finna en lösning på denna fråga.

När en styrelse sedan ska välja något eller några namn så är det ju en rad faktorer som man måste ta hänsyn till. Det är många faktorer som måste stämma både med personerna och vad för typ av gåvor som behövs. Man kan ju tänka sig att en styrelse lägger fram två eller tre alternativa namnförslag som sedan avgörs i en omröstning på kongressen. Det finns dock ett dilemma i detta, i regel brukar inte de ”hetaste” kandidaterna vara villiga att ställa upp i ett sådant race, det påminner för mycket om politik, än kristen verksamhet. Och sedan kan det leda till personstrider och falangstrider som kan vara förödande för en kristen verksamhet som vill samla sig kring ett gemensamt missionsuppdrag.

Styrelsen kan enligt våra stadgar lägga fram förslag på en trojka, 2-3 personer som gemensamt leder samfundet. Erfarenheten visar dock i alla typer av organisationer att det är svårt att få ett sådant system att fungera, utan ledarrekryteringen bör helst utgå från att man väljer en huvudledare kring vilken man sedan formar ledningsteamet. Det är helt avgörande i ledningen av en organisation att ledningsteamet samarbetar på ett bra sätt, kompletterar varandra, har en bra personkemi m.m. Detta kan inte nås genom att bara föreslå 2-3 namn som ska jobba ihop.

Så jag tycker att styrelsen har gjort det den kan för att lyssna in församlingarnas synpunkter, och det är dessa som är viktigast i denna process, inte en liten klick högljudda individer med viss tillgång till media. Att församlingarna sedan är passiva och ofta inte ger gensvar, kan man knappast lasta styrelsen för. Det låter på twitter som att styrelsen helt på eget bevåg agerar i frågan, och det gör den ju verkligen inte.

Det är dock kongressen i maj som avgör denna fråga och då kommer ombuden från församlingarna att få ta ställning, det är ju inte alls förbjudet att föreslå något annat än det styrelsen föreslår. Styrelsen har dock en unik information i denna fråga, man har helhetsblicken över lämpliga och möjliga kandidater, man känner bäst till stämningarna i de olika församlingarna, och man vet hur lämpliga och möjliga kandidater ställer sig till detta.

Jag vet inte hur styrelsen har tänkt jobba vidare med detta. Jag antar att det blir någon form av ytterligare förankringsprocess.

För de som bor i Stockholmsområdet har möjlighet att träffa och lyssna på den föreslagna missionsdirektorn, genom att han ska predika i Elimkyrkans celebrationsgudstjänst söndag 23 februari kl. 16.00, eftersom vi håller på och renoverar vår nya kyrka, så har vi lånat Korskyrkan på Birger Jarlsgatan för denna samling, mycket välkommen. Detta bokades in långt innan Daniel föreslogs som missionsdirektor.

Lundström nämner om informella maktstrukturer inom EFK. Styrelsen är vald av församlingarnas representanter och är inte i sig en informell maktstruktur. Den har förtroendet av fatta de avgörande besluten mellan kongresserna. Den speglar också en bredd och landet som helhet.

Däremot håller jag med Lundström om att det finns informella maktstrukturer, det finns i alla typer av organisationer, så även inom EFK. I mina blogginlägg 2010 då jag försökte utvärdera och reflektera över mina år i EFK-styrelsen, så var ju min slutsats att EFK är en mycket tjänstemannastyrd verksamhet, och med ett huvudkontor i Örebro så blir det lätt en Örebrocentrerad och tjänstemannastyrd verksamhet därifrån.

Det är naturligt att det blir så. Församlingarna som ligger långt bort från Örebro får begränsad inblick i verksamheten och får sämre kontaktnät till samfundsledningen. Den Örebrocentrerade informella maktstrukturen är uttryck för människors engagemang i detta arbete, men man bör då komma ihåg att de demokratiska forumen är styrelsen, kongresser och representantskapsmöten då församlingarnas företrädare möts. Det är viktigt att avgörande beslut och vägval fattas i dessa forum då hela församlingsrörelsen i varje fall har möjlighet att vara närvarande.

 

  • Cissi

    Jag hoppas och tror att församlingsrörelsen i detta sammanhang naturligt och med stor kärlek ger tillbörlig hänsyn till det faktum att ett antal församlingar har en lång väg att gå – till Örebro – och alltså kompenserar detta genom att tillskriva deras röst viss tyngd. Å andra sidan kan desamma (inte utan twitter) såsom FiladelfiaÖrebro finnas med i de pågående spörsmål, vilka sällan skulle betraktas som huvudfrågor för EFK utan snarare kan betecknas som den stöpslev där begrepp definieras och normer fastställs, d.v.s. där också humor eller jargong kontinuerligt prövas.



Subscribe to Stefan Swärd