Kommentar efter försoningssamtalet i Göteborg

~ stefan

Det var spännande att få medverka i försoningssamtalet i Göteborg igår. Jag kunde bara vara med fram till 14.00 så jag missade sista delen, så jag kan bara kommentera första fyra timmarna. Vid ett faktiskt samtal, i samma rum och öga mot öga, tycker jag att man närmar sig varandra. Uppskattar mycket att Sofia Camnerin kunde förklara sig närmare, och det känns som inte vi inte står lika långt bort från varandra i denna fråga, som man kan känna bara efter läsning av hennes bok. Pastor Ingrid Svensson höll också ett bra anförande. Gustaf Björkman som är pastor i Fiskebäck, var lysande som moderator. Bra av Equmeniakyrkan som samfund att så snabbt ta tag i denna fråga, det framkom ju vid mötet att de tre skribenterna från nätverket för klassisk baptism har ett stöd i samfundet, och denna typ av synpunkter behöver tas på allvar.

Jag tyckte nog att jag kunde presentera min mer allmänprotestantiska syn på försoningen (som också helt har dominerat pingströrelsen och baptismen) på ett begripligt sätt, det var också den respons jag fick, det kändes som att jag fick en mycket bra respons på det jag försökte säga. Framförallt försökte jag visa hur korsets kraft är verksam i människors liv här och nu. Jag försökte också visa betydelsen av att Jesus som ställföreträdare faktiskt bar all vår synd, syndens straff, och syndens konsekvenser på korset. Det är på den grunden vi kan bli benådade och befriade. En förlåtelse utan denna grund blir ytlig och billig. Att vedergällningen för all vår synd och ondska och Guds vrede över detta, att det faktiskt drabbade Jesus på korset, de har faktiskt en stor betydelse för de människor som idag blir utsatta för ondskan i dess värsta former.

Via Equmeniakyrkans hemsida kan man lyssna på inläggen via Bambuser.

En detalj som jag personligen uppskattade. Att moderatorn Gustaf Björkman gav en så positiv presentation av min blogg. Något liknande har jag aldrig hört i EFK-sammanhang, där jag mest får höra kritik för hur och varför man bloggar.

Hur som helst visar Google Statistics att jag har haft nästan 400.000 besök på denna blogg i år, så det är nog bra om frikyrkligheten börjar förstå hur kommunikation fungerar i världen år 2013, vi lever inte på 1800-talet längre.

Tidningen Dagen skriver om försoningssamtalet. Liksom Världen Idag.

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Robert Lindberg

    Kul med 400 000 besök! Keep up the Go(o)d Work!

  • Daniel

    Tycker du gjorde riktigt bra ifrån dig. Du och Camnerin framstod klart närmare varandra än man på förhand hade trott. Uppskattar att du verkligen lyfte fram synden och nåden. Det jag saknade hos alla tre var en tydligare skillnad mellan den utgivna och mottagna nåden. Hos Svensson verkade ingen större skillnad finnas mellan att ha tagit emot och getts möjligheten. Och hos dig saknade jag betoningen av den förekommande nåden. Men jag var med dig väldigt långt i resonemanget. Att ondskan/synden är orsaken till korset är helt rätt. Men där vi delar på oss är att jag förstod dig som att problemet med ondskan som korset tar itu med är behovet/kravet på rättvisa. En klart reformatorisk hållning. Men jag menar att problemet med ondskan är att den omöjliggör en förening mellan Gud och människa. Genom korset blir det möjligt för oss att ikläda oss Kristus för att därigenom kunna förenas med Gud. På korset blir segern vunnen över ondskan och denna segerkrans får vi ta del av om vi vill. Det som omöjliggör vår förening med Gud blir så inte Guds krav på rättvisa utan Guds helighet. Men skillnaden är inte särskilt stor. Synden är problemet och vi ligger båda på knä inför korset som är vår väg hem. Förlorar kyrkan synden tappar vi nåden och får ett evangelium för lyckade människor som själva kan bygga sitt rike.

    Tack för en bra insats!
    Camnerin var som sagt väldigt bra oxå.

  • stefan Swärd

    tack Daniel för konstruktiva reflektioner,
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Camnerin var säkert ”bra”. (Även K-G Hammar och Jonas Gardell är ofta ”bra” på olika sätt, medan Stefan Swärd verkar lite trubbig ;o). Hon är även sympatisk såtillvida som hon hör till de få ledande teologer (förutom Stefan Swärd då ;o) som faktiskt varit närvarande i teologiska samtal på nätet – i en sympatisk ton.

    Men modifierade hon någonting i SAK jämfört med de på många sätt skrämmande tankegångar hon framför i boken Försoning behövs? Där betydelsen av Jesu lidande och död inför Gud de facto spelas ner något alldeles oerhört (där hon går betydligt längre än t.o.m. Waldenström och där en inte särskilt konservativ/evangelikal kollega som Arne Fritzson inte heller kan följa henne). Distanserar hon sej från boken och sina allvarliga invändningar mot allt tal om ställföreträdande strafflidande – eller från den ledande THS-kollegan Thomas Kazen som ju uttryckt sej om möjligt ännu mer oroande i Dagen? (Jesu död inget offer utan en avrättning/martyrdöd).

    (Jag inser att mycket av svaren finns att få genom att titta/lyssna på själva samtalet/debatten. Jag har inte tid att se den nu före jul, men ska ta chansen via Bambuser under mellandagarna. Tack för möjligheten!).

  • Daniel

    Jag tycker absolut att hon nyanserade sig. Camnering var exempelvis tydlig med att korset är nödvändigt för syndens skull och att alla är syndare. Hennes ”försvar” var i viss mån att det är skillnad mellan en akademisk diskurs och den kristna tron. Sen öppnar ju det för frågor om när man ska veta att hon är akademikern och när hon är kyrkoledaren. Men om man inte hört eller läst något av henne innan så gav hon ett mycket bra intryck med en kristen tro som inte avviker från den breda fållan, även om hon och Swärd givetvis håller sig på var sin sida av denna breda fålla. Sen var inte Swärd särskilt spetsig, snarare engagerad och så varm någon nu kan låta med en sådan oblyg stockholmska.

  • Gunnel

    Bra skrivet Daniel. Jag lägger märke till de tre tidningarnas referat precis i den riktning de själva vill ha det. Jag är så gammal, att jag känner igen vad Gunnar Samuelsson betonade om skillnaden mellan Stockholm och Göteborg. Det gäller inte bara vädret. När det gäller exegetik, så var skillnaden mellan Eskil Frank och Gunnar Samuelsson. Missionare på Västkusten kan vara evangelister i Världen idag. Innan den går under. En och en lever vi i Kristus och förkunnar hans död och uppståndelse.

  • Stefan Swärd

    Anders Holmberg,
    Jag sysslar konstant med forskning och har gjort det, de senaste 35 åren, men jag har ändå inte lätt att begripa vad teologer säger. Så gäller det även denna debatt där jag försökt granska Roland Spjuth och Camnerin. Båda vill gärna hålla fast vid en mer traditionell terminologi och accepterar delar av detta, i synnerhet Roland, men samtidigt så problematiserar man så mkt så det är oklart vad man tycker. Camnerin distanserar sig väldigt klart från all form av objektiv försoningslära i boken, samtidigt uttryckte hon sympatier för mitt sitt att formulera detta, genom att jag så starkt betonar subjektiva dragen, det var Gud som handlade i Kristus. Och det var för vår skull, och vår frälsning.
    Så frågorna till teologerna behöver ännu mer spetsas till så att man förstår vad de menar.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Stefan Swärd

    Daniel,
    jag brukar nästan aldrig vara spetsig, utan jag är en sådan där hopplöst diplomatisk och kompromissande person som alltid försöker hitta någon form av konsensus, även när jag debatterar med Sturmark försöker jag komma på vad vi är överens om. Men sådant är nog mainstream i svensk frikyrklighet.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Göran Duvenett

    Jag vill bidra med en förklaring utifrån Bibeln hur vi skall se
    på subjektiva och objektiva försoningen.

    Det vi först måste har klart för oss är att Bibeln lär objektiv försoning som skedde för tvåtusen år sedan. Gud väntade inte på att människan skulle försona sig själv med Gud genom goda
    gärningar. I rom 5:10 läser vi: ”Ty om vi, medan vi var Guds
    fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.”. Kristi försoning ligger i det förflutna och är ett fullbordat faktum.

    Anhängare av den subjektiva försoningen menar att den skulle
    vara ständigt pågående.

    Vi läste i rom 5:10 att försoningen skedde ”medan vi var
    Guds fiender”. Detta innan vi har tagit ställning till Jesus Kristus. Den skedde inte genom vårt ställningstagande utan genom Jesu blod.

    Gud förlåter synder på grund av Jesu Kristi försoning. 3mos
    19:22; Matt 26:28; Hebr 9:22.

    Gud är försoningens subjekt och världens dess objekt. ”Ty
    Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv” 2kor 5:19.

    I sin kärlek sonade Gud i Kristus världens synd för att
    kunna förlåta. Det objektiva, det sakligt avgörande i försoningen, som skedde, när Kristus dog för oss, det är att fördömelsedomen förvandlades till en rättfärdiggörelsedom Rom 5:16,18 genom Kristi stälföreträdande strafflidande
    Jes 53:5, Gal 3.13.

    Givetvis går det att skriva ännu mera, men detta är grunden
    som Guds Ord ger.

    Hälsningar

    Göran Duvenett

  • Johnny Bergman

    Fantastiskt roligt att kunna följa debatten via webben. Ditt inlägg, Stefan, var bäst. Tydligt och klart bibliskt. Undrar om du vet ifall nätverket för klassisk baptism fick komma till tals?

  • http://www.bergmansmedia.com/ Johnny Bergman

    Man förstår givetvis att man måste uttrycka sig annorlunda i en teologisk avhandling än i en predikan. Därför var det naturligt för Sofia Camnerin att modifiera sitt synsätt lite när hon höll sitt anförande i Betlehemskyrkan. Men hon visade ändå tydligt både där och i måndags i Uppsala (16 december) att hon har problem med att Gud aktivt vill att Jesus går igenom sitt lidande. Så här sa hon i Uppsala i måndags:

    – Jag har utformat tre kriterier för korset, säger Sofia Camnerin. För det första måste teologin avvisa tanken om att lidande och offer är ett medel för det högre goda, alltså att det är nödvändigt att lida. För det andra bör teologin visa att det gudomliga är närvarande i lidandet. För det tredje bör teologin visa hur det gudomliga kämpar emot lidandet och döden.

    Camnerins rekommendationer kan om de får genomslag förändra innehållet i gudstjänster, till exempel hur syndabekännelsen formuleras och vad man säger i predikningar. Slut citat.

    Judendomen har genom alla tider avvisat människooffer, fast det fanns bland de omkringliggande folken. Däremot krävdes det ett offer, en gång för alla, när Gud själv tog straffet på sig. Det är försoningens innebörd att han köpte tillbaka oss, att Jesus blev vår ställföreträdare, att den oskyldige tog vårt straff och bar bort världens synder och försonade människan med Gud. Att förneka detta och ha problem med det är liktydigt med att avvisa Nya testamentets lära.

    Om detta är en oacceptabel gudsbild, då undrar jag vad lärjungarna tyckte om Jesu löfte att ”Jag är med er alla dagar intill tidens slut”, när 10 av de 11 lärjungarna dog en ond, bråd död genom halshuggning, stening, korsfästning eller stacks ner med ett svärd. Är det inga som har problem med den texten? Men jag tror att lärjungarna t.o.m. var glada för att de fick lida för Jesu skull. För de hade ett annat perspektiv än bara det korta livet här och nu. De trodde inte att döden var det slutgiltiga utan hade ett mycket längre perspektiv än så.

  • Cecilia Kärnbo

    Håller med om att citatet av Camnerin är anmärkningsvärt, men det är väl inte från i måndags utan från den 16 dec 2008, saxat ur pressmeddelandet inför framläggningen av hennes avhandling.