Signaturen ”Den tvivlande agnostikern¨” har ställt en fråga till mig som jag ska försöka svara på. Så här lyder frågan:
Återupprepar således återigen min fråga. Du har i samband med helvetesdebatterna med Torsten Åhman gjort klart för mig att jag har helvetet att vänta eftersom jag inte vill ”ta emot Jesus”. Jag tar helt avstånd från den kristendom jag växt upp med (och som du som evangelikal predikant står för) och gör allt jag kan för att bli av med den lilla tro som finns kvar. Och det är ingen tro det är en rädsla. En förlamande jävla rädsla för att den där jävla Jesus kommer kasta mig i helvetet för att jag inte vill tro att han funnits. Det är ologiskt, jag vet men det är en realitet. Och det är i dessa sammanhang trösterikt att lyssna till dem som säger att jag inte behöver oroa mig. Helvetet är en metafor osv. En inställning som du INTE marknadsfört.
Samtidigt har du som en av de mer inflytelserika pastorerna i Sverige ett ansvar. Frikyrkosverige tycker sannolikt inte att du är en fullständig tokskalle. Det gör att det inte går att avfärda vad du säger lika lätt som alla andra kristna knäppgökar. Det gör att jag inte vågar lita på Åhman et consortes. Och då är vi där jag är nu.
Om det är så att du inte tror att den som vägrar ha med kristendomen att göra får brinna i evigheters evighet så säg då det för katten. Och sluta prata om helvetet. Ge mig den där garantin att jag inte behöver oroa mig. Om du inte kan göra det MÅSTE du se till att de som mår dåligt av ditt budskap får hjälp att hantera det. Rehabilitering, terapi, you name it! Men målet får ALDRIG då vara att göra mig och oss till Jesustroende. Det är att göra oss till fullt funktionsdugliga samhällsmedborgare som kan känna lycka och harmoni i livet här och nu, det där som kyrkan och helvetespredikande pastorer som du har stulit från oss.
Så, hur tänker du göra?
Med vänlig hälsning,
A
Då försöker jag svara. Detta är inte några enkla frågor. I min bok ger jag inte svartvita svar utan resonerar och brottas med frågorna.
Det vi dock alla kan vara överens om är att lidandet och dödens makt har greppet om mänskligheten. Det är inte någon skräckpredikan, det är fakta. Vi dör alla. De flesta dör dessutom under ganska svåra och outhärdliga förhållanden. Helvetet finns och har funnits på jorden under långa perioder av mänsklighetens historia. T.ex. under andra världskriget, eller under Digerdödens härjningar på 1300- och 1400-talet, eller för att inte tala om att bo i Vietnam under Vietnamkriget, eller vara utsatt för folkmordet i Rwanda.
Ateismens svar är att död och lidande är härskande över mänskligheten. Det finns ingen utväg. Döden är enda vägen på längre sikt, och på riktigt lång sikt är knappast mänskligt liv möjligt på vår planet. KLimatforskningen visar på olika scenarier, ett scenario handlar om 6 graders temperaturförhöjning, ingen vet vad som händer om det sker inom 100 år, är liv möjligt på vår planet under ett sådant scenario – ingen vet.
MÄnniskor behöver terapi för att kunna leva med den ateistiska materialistiska världsbilden som inte ger något hopp för människan. Men terapin söver ju bara, liksom underhållningen, och njutningen, och försöken att fylla livet med något meningsfullt så att inte dödsångesten ska ta över.
Kristna tron handlar om en ljus framtid. Det är inte kört. Det finns en uppståndelse. Döden har berövat sin makt. Det är Guds räddningsplan för mänskligheten.
Därför är jag kristen, att ta emot nådeserbjudandet, om att inte duka under, under dödens och förintelsens och förgängelsens makt över mänskligheten.
Kristna budskapet och frälsningen handlar ju om att det finns ett ljus i mörkret, döden är inte slutmålet.
Att inte ta emot nåden från Gud, innebär att leva kvar under dödens herravälde. Att löpa linan ut.
Bibeln talar om att vi alla ska uppstå. Och där fortsättningen blir den eviga döden eller det eviga livet. Jag är tydlig i min bok att vi kan inte ge detaljerade skildringar om vad den eviga döden eller det eviga livet faktiskt innebär. Bibelns språk är fullt av symboler om framtiden, och vi ser nu en skymt av evigheten.
Detta allvar gör dock att jag aktivt söker frälsningen och nåden i Jesus Kristus, eftersom jag vet att utan detta är jag predestinerad till en evig död.
Sedan har jag svårt att se med den ganska urvattnade terapeutiska kristna förkunnelse vi har i svensk kristenhet, har jag svårt att se några helvetespredikanter och skrämmer livet ur folk. Det jag hävdar i min bok att vi måste mer lyfta fram de allvarliga perspektiv som finns i Bibeln och i Jesu förkunnelse.
Pingback: Den som ger sig in i leken… | Den tvivlande agnostikern()