Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Sorry, jag har inte hunnit hänga med alls i diskussionerna torsdag-fredag, har legat på 13-timmars-arbetsdagar. Ska dock försöka under helgen att läsa ikapp och skriva min del 2 som kommentar över Spjuths inlägg. Det är grymt intressanta inlägg och diskussioner i försoningsfrågan, men har bara hunnit skumma igenom, ska titta närmare på det som har skrivits.

Noterade också att så här skrev Markus Holmbom, pastor i Skellefteå pingstkyrka i Dagen idag, som en utmaning till oss som är kristna ledare, hur unga kristna ser på oss inklusive kristna med icke-svensk bakgrund: ”Är du otydlig med något som Bibeln är tydlig om, så förlorar du vårt förtroende. Lever du inte som du lär, så kommer vi inte att följa dig. Vill du inte ha gemenskap med alla som har Jesus som Herre i sina liv, så känner vi oss inte hemma hos dig. Saknar du öppenhet för en biblisk kritik av din kyrkliga tradition, så riskerar du att bli lämnad. Men, finner du din identitet i Bibelns över dig auktorativa ord, gemenskapen i Jesus med andra kristna och den tro som lever som den lär, så vill vi bygga framtidens kyrka med dig!”

Det var raka rör, jag antar utmaningen!

  • Klaus Seigel Andersson

    Här kommer, med glimten i ögat, en annan variant på försoningsteologi. Vet inte om den är för ”camnerinsk” ?
    Begreppet ”försoning” som vi använder det i språket, betyder något som inbegriper minst två parter. Det finns något slags ömsesidighet i det. Somliga påstår att försoningen var ett verk enbart av Gud men om det var så, så undrar jag om begreppet ”försoning” är lämpligt att använda. Man kan förstås tänka sig ett händelseförlopp där Gud, ensidigt, lagar den trasiga relationen mellan Gud och människor, men ”försoning” – nej.
    Försoning innebär att båda parter förstår något av den Andres smärta, ett slags identifikation, inlevelse och i just detta börjar det släppa – behovet av att tillfoga den andre någon form av straff för att återställa den obalans som den Andres förbrytelser givit upphov till (”get even”). Om man börjar förstå den andre, börjar kunna identifiera sig, så blir den smocka man vill tillfoga den andre till en smärta man själv känner.
    Nu tänker jag som så att Gud, ”han” kunde/kan redan förstå människors smärta alternativt kunde han genom Jesus förstå den mänskliga smärtan, begränsningarna, maktlösheten, allt det där.
    Här kommer det: När Jesus torterades och dog så blev det till ett synligt bevis, för de som trodde att Jesus var Guds son, att Gud verkligen älskar oss. Ty så älskade Gud att han utgav sin ende son. Om Jesus hade levt till 80 år, som Buddha, så hade de troende inte kunnat se konsekvenserna av denna kärlek så tydligt

  • PeJohansson

    Hur menar du att dessa unga, utan utbildning i ämnet och dessutom en del av dem från en annan kultur skulle kunna göra anspråk på att ha en rätt att eller möjlighet att bedöma vad Bibeln är tydlig om?

  • Klaus Seigel Andersson

    Har insett att ”försoning” betyder olika saker psykologiskt och religiöst. Knepigt, det hade varit bättre med ”benådning” eller ”förlåtelse” eller något annat som passar när det bara är en part som agerar.

    ”Försoning” kan även användas som i ”försonad med sitt öde” dvs acceptans. Kanske var det så Gud försonades med mänskligheten? Med en sorgsen suck….(OBS menar ej allvar med det sista)

  • http://www.lekameduppdraget.se/ Bo Krister Ljungberg

    Tack Stefan, för att du uppmärksammar och citerar från Markus Holmboms debattartikel i Dagen, ”Kyrkan i identitetskrisens tid” (se länk i Stefans blogginlägg)!
    Hoppas nu även andra blir intresserade och läser den, för den innehåller förutom den citerade utmaningen även en intressant och djärv analys och beskrivning av situationen.
    Den är enkel; den är tydlig och samtidigt djup.
    För mig framstår den som en ren stämton vi alla har anledning att lystra till.

  • Jonasq

    I svenskt teologiskt språkbruk är ”försoningen” ett samlingsord för allt det som enligt bibeln sker i Kristi korslidande. Det ska alltså inte likställas med det synonyma begreppet ”förlikning”, som endast är en del av helheten. På engelska säger man ”the atonement”, och det begreppet kanske klingar bättre som paraplybegrepp. I NT finner vi flera olika bilder för vad Kristi död och uppståndelse betyder teologiskt, bilder som hämtas från domstolen, offerkulten, slavmarknaden och krigsfältet. Samtidigt kollapsar bildspråket om man försöker vara för bokstavlig. Djupast sett är försoningen ett mysterium som vi får ta emot och glädja oss i.

  • Klaus Seigel Andersson

    Tack!

  • gunnel

    Jonasq, tack för detta svar till Klaus Seigel Andersson! Ni akademiker, som läser teologi dessutom, tycker denna debatt är intressant och stimulerande och märker inte Ulrikas inlägg eller mitt tjat. Till slut frågade jag Greger Andersson (här i Stefan Swärds Blogg, om jag får ställa frågor privat.) OBS att jag läst bibeln hela mitt liv och blandar inte ihop Kristi försoningsdöd med att jag har svårt att glömma psykiska övergrepp i 20 årsåldern – glömma och förlåta…! OBS att jag blir inte feministteolog därför att jag sett lite vad Sofia Camnerin skulle vilja föra fram – medmänsklig försoning på grund av Jesu död för oss.
    Så fortsätt att skiva begriplig svenska! Vi behöver inte kunna all kyrkohistoria och alla tolkningsmodeller men mer av varför Jesus måste dö för våra synder.
    Tack på förhand!

  • Markus Holmbom

    Jag upphör inte att bli förvånad över hur obildade människor som ställer sig under Guds Ord, som auktoritet, och låter det prägla deras tro och liv, förstår Bibeln fantastiskt bra!

    Många förkunnare, även med akademiska titlar, som å andra sidan ställer sig över Guds Ord, tror sig vara mästare över det, istället för att bli bemästrade av det, kan hamna väldigt fel. Må det vara i förnuftet, känslornas eller sin traditions namn, så blir de blinda för vad Bibeln är tydlig om.

    Inställningen till, tron på, och användandet av Bibeln är A och O för att bedöma Bibelns tydlighet.

  • PeJohansson

    Jag har tyvärr inte den bildningen så att jag riktigt förstår vad du menar, jag är säkert betraktad som obildad och med fel ordval.
    Menar du möjligen att det till och med är så att en människa kan komma till tro (rätt sorts tro) enbart genom att bara be en (eller flera) bön(er) och läsa bibeln, och att det egentligen räcker med det?

  • AlmaM

    Word!

  • AlmaM

    Ja, det ligger förstås mycket sanning i detta perspektiv också.



Subscribe to Stefan Swärd