Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag jobbar ju med en bok om korset och kristna försoningsläran. Det går långsamt eftersom jag jobbar med boken på yttersta kanten av min begränsade fritid.

Men jag är mycket bekymrad över de glidningar i kristna försoningsläran som pågår i västvärldens kristenhet och i svensk kristenhet. Det är avgörande frågor, det handlar om evangeliets kärna och vad frälsning är.

De amerikanska sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Mohler, skrev nyligen ett inlägg om kampen inom hans samfund om försoningsläran, där en teologisk liberalisering motarbetades. Det handlade i stor utsträckning om försoningsläran.

John Stott resonerade på liknande sätt i sin klassiker ”the Cross of Christ”. En skiljelinje mellan liberal teologi och evangelikal teologi handlar i stor utsträckning om korset och försoningsläran.

I engelsk kristenhet har det varit en intensiv debatt om detta senaste 10 åren där inte oväntat Steve Chalke har drivit den liberala linjen och raljerat över en mer traditionell kristen försoningslära.

Sofia Camnerins försoningslära kom upp i Dagen i fredags, det var ju mycket kortfattat jag skrev om detta på min blogg i början av året. Försoningsläran och korset handlar om själva kärnan i evangeliet.

Det jag mest reagerar över i Sofia Camnerins bok ”Försoning behövs” är frånvaron av biblisk förankring. Hon betraktar frågan ur ett mänskligt perspektiv, inte utifrån den bibliska uppenbarelsen.

Camnerin avfärdar alla traditionella tolkningar som att Jesus bar världens synd på korset, att syndens skuld betalades genom att Jesus gav sitt liv, att mörkrets makter, synden och Satan besegrades genom Jesu död på korset, att Gud och människa blev försonade med varandra på grund av Jesu död på korset, att vi är korsfästa med Kristus, genom att han bar på sig syndens lön och konsekvenser, döden, straffet, för att vi skulle bli frälsta.

Vissa ytterkantsteologer har förnekat det mest av detta men ändå accepterat att korset var Guds självutgivande kärlek, för att han visar att han älskar oss så mycket att han vill ge sitt liv för oss. Denna kärlek lockar och driver oss till omvändelse.

Inte ens där hänger Camnerin med. Det skrivs bl.a. i boken att ”korsets, imperiet avrättning är en tragisk händelse vi skall sörja och protestera mot, den ondska som denna händelse är uttryck för. Korset berättar också om Guds närvaro i mänsklighetens lidande och förnedring”. s. 11 Hon skriver vidare på sid 28 att ”Det jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige Fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden. Sammanblandningar av våld och kärlek ser man också i destruktiva bindningar mellan offer och förövare.”

s 93 ”Det är aldrig en seger när någon avrättas”.

Vad betyder då korset i Camnerins teologi? Betyder det inte något alls? Hon skriver på sid 102 ”om vi inte haft korset, så hade vi lämnats övergivna i det som är tragik och dödskontext i våra liv. Korset berättar att Gud är med i det som är tragik och dödskontext.” Hon skriver vidare att hon tolkar korsets lidande som något Gud drabbas av, kämpar mot och övervinner, än som något Gud handlar genom och använder för ett större syfte. Det tragiska blir också en del i Gud.

Om jag tolkar Camnerin rätt så har inte korset och Jesu död någon frälsande betydelse för oss. Det har inte någon koppling till vår synd och förlåtelse för vår synd.

Det handlar om att Gud drabbades av världens ondska. Det handlar alltså inte om att Gud älskade världen att han utgav sin enfödde son, utan Gud drabbades av lidande och tragik, det var inte någon seger på korset när någon avrättas. Jesus var en martyr som tragiskt blev avrättad, det ska vi känna avsky inför och det kan vara en tröst i våra lidanden.

Visst betyder inkarnationen att Gud blev människan, och fick stiga ned till våra livsbetingelser. Men Camnerin tömmer försoningsläran på nästan allt bibliskt och frälsande innehåll.

Hur ska man då förstå hela Nya Testamentets undervisning om Jesus som Guds offerlamm som tar bort världens synd?

Vi blev försonade med Gud genom hans sons död enligt Rom 5:10, hur passar det in med Camnerins teologi?

Vi läser i Rom. 5:6,8 att Kristus dog i vårt ställe. Hur hänger det ihop?

Hur förklarar Camnerin Rom 1-3 om människans synd, alla har syndat, saknar Guds härlighet, syndens lön är döden. Det är bara genom ett Guds ingripande genom Jesu död och uppståndelse som vi blir räddade? Eller är det inte så enligt Camnerin?

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser och han har anförtrott åt oss försoningens ord. .. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd.” skriver Paulus i 2 Kor. 5, hur får man ihop det med Camnerins teologi?

Och hur hanterar man hela Hebreerbrevets undervisning om Jesu död och försoningen. ”Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider”, läser vi i Heb. 10:12, var inte det på korset? Om inte då, när bar han fram detta syndoffer?

Vi läser i Heb. 9:15 att genom sin död har Kristus friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ”Genom sin död”. Hur kan Camnerin hävda att Jesu död inte har någon frälsande betydelse????

”Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder” läser vi i Heb. 10:28. Blev han inte offrad på korset? Har han inte burit våra synder?

Petrus skriver i 1 Petr. 2:24 ”våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna.”

Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä – hur kan Camnerin hävda att korset inte har en frälsande betydelse.????

Jag kan ta upp bibeltext efter bibeltext som handlar om vad Jesus gjorde på korset, och som helt förbises av Camnerins teologi. Detta var bara några exempel.

Vad har nattvarden för betydelse i Camnerins teologi?

Joh. 3:16 säger att Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde son. Den som tror på honom ska inte förgås utan få evigt liv. Har inte det med korset att göra?

Det här handlar inte bara om Equmeniakyrkan. Ett urvattnat kors som i praktiken blir tömt på frälsande innehåll har spridit sig mer än så i svensk kristenhet. Det återkommer jag till i nästa blogginlägg. Eller kanske näst-nästa. Vi får se.

Och det märkligaste av allt är att nästan ingen tycks bry sig. Är det uttryck för att traditionell svensk frikyrklighet har slutat läsa Bibeln? När Waldenström lanserade sin försoningslära på 1870-talet skapade det en intensiv debatt i svensk kristenhet, men då blev det en verklig debatt därför att så många kristna kunde sin Bibel. Och man resonerade och debatterade med Bibeln i handen och där bibelcitaten haglade fram och tillbaka i bönhusen och stugorna runt om i hela Sverige. Men i dag tycks knappt någon bry sig. Man kan tydligen säga vad som helst om betydelsen av Jesu död och bara mötas med axelryckningar.

Jag ska ge mer exempel på detta.

 

 

 

 

 

  • Jonasq

    Håller helt med dig såklart! Det finns ingen frälsning utan korset! Det finns definitivt en plats för att diskutera de olika dimensionerna av försoningen som vi finner i NT – offerkult, domstol, slavmarknad, stridsfält – och diskutera olika historiska försoningsmodeller. Och vi kan och bör också uppmärksamma hur vissa aspekter av försoningsverket har blivit viktiga i olika historiska sammanhang – Kristi seger över döden och ondskan under antiken, Kristi död som soning av vår syndaskuld under reformationen och så vidare.

    Men jag ser ingen poäng med en diskussion som avlägsnar sig från NTs texter i ljuset av mänsklig synd och Guds dom som är bakgrunden till korset.

  • Roger Gustavsson

    Efter att ha läst Camnerins bloggtext känner jag att jag inte har mycket att tillföra om jag inte själv läser hennes bok. Vad THS anbelangar så finns ju info på deras egen webbsida. Jag har endast läst 30 högskolepoäng där och dessutom på distans. Det gör att jag inte känner lärarna och atmosfären så väl. (De har ett väldigt bra upplägg på kurser och allt, ett roligt ställe att läsa på.) Jag upplevde någon av kurserna, särskilt intro till GT-exegetik som mycket liberal och var förbluffad över litteraturvalet. De som läser heltid på pastorsprogrammet har dock en form av positiv andlig mentoring som nog balanserar upp en del. Det finns ju starka och fina kristna profiler i bakgrunden. Missionskyrkan hade trots mycket liberala strömfåror också ett glädjande starkt och friskt källflöde, något jag kan erfara här på Västkusten. En pastor som läst teologi på internationellt evangelikalt lärosäte samt på THS och dessutom på svenskt universitet betecknade THS som någonstans mitt emellan de andra två. ÖTH, där jag inte har läst, räknas ofta som mer bibeltroget trots det som uppmärksammats i debatten. THS etiketteras inte som evangelikalt.

  • Jonas Rosendahl

    Info på hemsidor säger inte alltid vad som gäller i realiteten. Men ditt svar i övrigt är ju rikt på info. Tack för det!

  • Pingback: Camnerin och Korset « Klassisk baptism – blogg()

  • Pingback: Stefan Swärd om försoningsteologi och Camnerin « Klassisk baptism – blogg()

  • Benny Nilsson

    Stefan, tack!

  • Tommy Wasserman

    Jag tar tillfället
    i akt att påpeka att ÖTH inte bara gläntat, utan öppnat dörren på vid
    gavel för kvinnligt ledarskap i församlingen (för mycket länge sedan),
    grundat på vår förståelse av vad som är konkret bibeltrohet, även om det
    säkert sågs (och fortfarande ses i vissa kretsar) som mycket
    liberalt – och jag säger
    ”vår förståelse”, eftersom alla lärare har samma åsikt i frågan. Frågan
    är vad du har för syn på
    denna fråga Jonas Rosendahl … jag förstår ju att du vill bejakar
    klassiskt bibeltroget” men frågan är vad det innebär i denna högst
    konkreta fråga?

  • Signe

    Jag läser flera här och på andra debattforum som är väldigt snabba med att sätta etiketten ”liberalteologi” på ganska många företeelser. Jag skulle gärna vilja veta vad ni menar med det. För mig är liberalteologi det som uppstod under slutet av 1800-talet som en följd av att man mer började intressera sig för bibelns bakgrundshistoria och försökte använda sig av den tidens vetenskapliga metoder och utifrån detta då också drog slutsatser kring dess sanningsanspråk. Denna teologi kritiserades starkt redan för 100 år sedan och sedan dess har många olika teologier uppstått en del mer påverkade av dessa tankeströmningar och en del inte. Vad menar ni som skriver om ”liberalteologi” egentligen? Överhuvudtaget kanske dessa etiketter är rätt ointressanta, Jag har i alla fall svårt att sätta någon på mig själv… Jag tror och vill lägga mitt liv hos Jesus, det räcker ganska långt…

  • Signe

    Jag är student på THS och jag upplever att jag får möta en stor bredd. Detta gör att jag känner mig väldigt hemma i en del och mer utmanad i en del. Alla teologiska högskolor i Sverige som ger högskolepoäng är skyldiga att undervisa utifrån mångsidighet och ett vetenskapligt synsätt. Det innebär INTE att man förnekar tron på något sätt, men man kan heller inte förutsätta den. Parallellt med de teoretiska studierna så har Equmeniakyrkan också ett ganska gediget program för oss pastorskandidater som mer är inriktat på andlig vägledning, bön osv.

  • Anders Bylander

    Fabian Månssons roman Rättfärdiggörelsen genom tron innehåller målande exempel på hur försoningen debatterades av bildade arbetare, efter att Waldenström presenterat sin subjektiva försoningslära.

  • Pingback: Upprättad | Gunnels plats i rymden()

  • evighet

    Både ovanstående och turbulensen i SvK:s topp är tydliga tidstecken men den stora kristenhetens massa bara flyter vidare trots t.ex. tal om märket/chippet, världsvaluta, interreligiösa råd, tåget mot ”urkyrkan” i Rom osv. Denna likgiltighet talas det också om som kännetecknande för den sista tiden!

  • AlmaM

    Waldenström läser bibeln ytterst rakt på sak. Varifrån får du dina teorier om honom?

  • AlmaM

    Ditt svar till Gunnel är inte respektfullt. Du kommenterar inte en bok, du hoppar på Sofia Camnerin utifrån en dialogbok hon skrivit med Arne Fritzon. Sofia har själv skrivit på Equmeniakyrkans blogg, lätt att länka till, lätt att läsa, men du avstår från denna enkla lösning till förmån för att verbalt pajkasta mot lösryckta citat. Du hoppar på den ena och den andra och av någon anledning alltid just ”missionare” det står dig fritt att göra det , men varför förnekar du det? Och dina ständig insinuationer om Waldenström som icke bibeltrogen närmast ”liberalteolog”. Vad vet du om hans teologi egentligen? Jag börjar misstänka att du lyssnat på skvaller även om honom, precis som du lyssnade på ”pingstpredikanter” när du skrev flera blogginlägg med ren förföljelse av Niklas Piensoho.

  • Pingback: Försoning behövs… | Hälleberget()

  • Johnny Bergman

    Den senaste tiden har debatten varit intensiv i press och på olika bloggsidor om hur man ska tolka Bibelns försoningslära. Det som utlöst debatten har varit Sofia Camnerins åsikter om försoningen, som publicerats i boken ”Försoning behövs”. Personligen valde jag att köpa in och läsa igenom boken för att skaffa mig
    förstahandsinformation och inte bara gå på andras påståenden eller lösryckta citat.

    Det första som slår mig som läsare är den kraftiga betoning som Sofia gör på försoning människor emellan och de frågetecken som hon samtidigt sätter för den
    teologi som bejakar evangeliernas, Jesus och Paulus uttalanden om försoningen mellan Gud och människa.

    Om relationen mellan människor är den avgörande, då hade det ju nästan räckt om vi hade satsat på att undvika att bli ovänner med människor vi möter och engagerat oss i Röda korset och Erikshjälpen. På motsvarande sätt skulle det finnas många ateister som lever i försoning med sin omvärld – och i så fall skulle kunna betraktas som ”kristna” om detta är måttstocken vi ska använda.

    Men i Bibeln finns det gott om texter som visar på att försoningen mellan Gud och människan i och genom Jesus är den första och viktigaste biten i processen att få ett rätt förhållande till Gud och bli av med våra skuldtyngda bördor och få vår synd förlåten. Relationen till våra medmänniskor kommer sedan som en viktig och nödvändig frukt av det fortsatta livet i Kristi efterföljd.

    Som bibelläsare är det lätt att se att det vimlar av texter som bekräftar detta. Några exempel: ”Han bar våra synder upp på korsets trä”, ”Där är Guds lamm som tar bort våra synder”, ”Jag måste till Jerusalem för att lida och dö” och ”Jag har fötts till den här världen för en enda sak” och texter som talar om att Jesus gav sitt liv ”till lösen för många”.

    Om nu Sofia Camnerin har problem med texter som dessa, för att de ger en för henne oacceptabel gudsbild, då blir frågan vem som har det slutgiltiga svaret på så stora frågor som dessa. Vem kan tänka Guds tankar? Vem kan säkrast vägleda oss i vårt sökande efter svar – Jesus, Paulus eller någon i vår samtid?

    Om det är ett problem att Guds helighet och känsla för rätt och sanning kräver ett offer av en oskyldig, så är problemet i mitt tycke inte särskilt stort när man inser att det var han själv som offrade sig. Treenigheten är nyckeln till detta, eftersom sonen är en del av Gud själv. Jag tycker snarare att det är en fantastisk bild man får av Gud, när han väljer att köpa tillbaka oss genom att betala det pris som behövdes. Av ren kärlek.

    Korset och försoningen är Bibelns röda tråd. Jag har personligen engagerat mig i många år i detta ämne och kommer nu ut med en småskrift ”Vägen fram till korset” på XP Media. Där ges en uttömmande beskrivning av vad Bibeln och Jesus lär om försoningen. Flera exempel och bilder ges också som förklarar innebörden i den försoning som erbjuds människan genom Jesu död. Jag gläder mig om ämnet fortsätter att engagera människor i vår tid, eftersom det handlar om grunden för vår tro.

    Johnny Bergman

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Rakt på sak och rakt på sak – vem som helst kan läsa Waldenströms kommenterade översättning av Nya Testamentet, där hans advokatyr för att komma undan de enkla orden i bibelversen ”En har dött för alla, alltså har de alla dött” (2 Kor. 5:14) hör till det mest sorgliga och tillkrånglade ordvrängeri jag någonsin sett.

    Jesus har visserligen dött för alla även enligt Waldenström, men ”alla” betyder ändå inte ”alla” just här, för då skulle ju ”alla” på något sätt ha dött i och med att Jesus dog, och så kan det väl inte vara?

    (Nej, inte om man a priori förnekar det ställföreträdande strafflidandet).

    Som en skånsk predikant sa: ”Alla, det ordet blir ju alla till och med om man läser det baklänges!”

    (Jag är medveten om att AlmaM inte kan förväntas se den här kommentaren 4 månader efteråt, men jag måste få ifrågasätta den Waldenströmska självbilden av att mer än andra ”läsa som det står”).



Subscribe to Stefan Swärd