Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag har varit utsatt för ett sådant bombardemang av åsikter efter det att jag skrev mitt blogginlägg om Niklas Piensohos tal på Nyhemsveckan, så jag känner mig nödgad att något kommentera debatten, samtalen och reaktionerna. En stor del av reaktionerna har bara varit i samtal mellan t.ex. pastorer, så de har inte nått media eller bloggsfären.

Som en följd av detta har jag återigen noga lyssnat igenom de båda talen på Nyhemsveckan, och jag har noga granskat det jag själv har skrivit.

Jag vill inte igen upprepa kritiken men efter att ha lyssnat på talen igen är jag nog ännu mer kritisk än när jag skrev mitt blogginlägg. Talen berör ju mycket centrala frågor. Hur ska vi se på församlingsmedlemskap, finns det någon form av församlingstukt, hur ska vi tala om synd och hur allvarlig är synden, hur ska vi tala om helighet, helgelse och Guds folks avskildhet från världen, hur ska vi ta upp om sexualetik och samlevnadsundervisning m.m. Piensohos perspektiv av att det idag är mer Abrahamberättelsen som är aktuell och relevant mer än Exodusberättelsen, håller jag inte alls med om. Exodusberättelsen är mer relevant idag än för 100 år sedan, då Sverige var mycket mer kristet präglat för 100 år sedan än idag, med obligatorisk konfirmation, hög andel av befolkningen var aktiva kyrkbesökare etc. För den kristna församlingen idag är en stor del av utmaningen att hitta ett gemensamt kristet liv som innebär något radikalt annorlunda än ”världen”. Jag ser annorlunda på dessa frågor än vad som framkom i Nyhemstalen, men jag vill inte gå in närmare på detta nu.

Jag vill nu bara kommentera debatten som sådan.

1. Min första iakttagelse är att denna debatt har varit mycket polariserande. Jag har blivit höjd till skyarna i vissa kristna kretsar för att jag vågar tala klarspråk m.m. I andra kristna kretsar har jag sågats med fotknölarna och kallats för farisée, homofob, traditionalist, en som stör kristen enhet m.m.

2. En viktig fråga är hur vi för kristen debatt och samtal. Jag tycker att bloggsfären är en mycket spännande diskussionsform. Den innebär att många olika röster kommer till tals, även de som aldrig blir publicerade i papperstidningarna med sina inlägg. Bloggdiskussionen blir också rakare, mer temperamentsfull, mer oöverlagda kommentarer m.m. Visst finns det nackdelar med bloggsfären, men jag tycker fördelarna överväger. Som bloggare kan man också ge gensvar på kritik. Det är en helt annan kommunikationsform än den traditionella kommunikationsformen med envägsmonologer i föredragsform, skriva böcker, artiklar m.m. Tyvärr tycker jag att ledande personer i kristenheten i för stor utsträckning sysslar med de traditionella kommunikationsformerna. Bloggvärldens dynamik innebär också att ett blogginlägg inte är hugget i sten. Det ges utrymme för kommentarer och genmälen på ett rappt sätt, där bloggarens ståndpunkter snabbt kan dissekeras och kritiskt granskas vilket skapar en dynamik i samtalet. Mina blogginlägg tolkas kritiskt utifrån den traditionella kommunikationsformen, men det blir ju helt missvisande. Jag tycker att det är sorgligt att så få kristna ledare har förmågan och viljan att delta i de dynamiska debatter och samtal som ständigt pågår i den nya digitala världen. Mina blogginlägg blir felbedömda om de jämställs med en debattartikel i en papperstidning. Bloggsfären är en annan kommunikationsform.

3. En annan kritik som jag utsatts för är att jag misstolkar och insinuerar. Den kritiken har jag svårt att förstå. Jag är ju verksam som konsult med världsledande företag som kunder, och där mitt jobb i stor utsträckning handlar om att tolka texter och politiska tal, och göra en analys av innehållet. Det är uppenbart att min kompetens på det området uppskattas betydligt mer inom näringslivet än inom vissa kristna kretsar. Bland annat sysslar jag en hel del med att granska, tolka och analysera det världsledande politiker säger i vissa ämnen, bl.a. president Obama och FN:s generalsekreterare. Så att tolka och analysera texter och tal är min egentliga profession. Och det var detta jag ägnade mig åt när jag skrev min doktorsavhandling.

4. Trots detta är jag den förste att erkänna att jag är en ofullkomlig skribent. Jag har tydligen någon speciell förmåga att uttrycka mig tillspetsat och rakt på sak, vilket uppskattas av många, men som också retar upp många personer. I synnerhet sådana som inte håller med mig. Det har alltid varit så. Jag fick halva Sverige emot mig när jag skrev ”Ungdomar och kärleksproblem” 1978. Jag djupt beklagar att jag i vissa lägen sårar människor i mitt sätt att ta upp vissa känsliga ämnen. Jag har ju också en förkärlek till att ta upp konfliktladdade och känsliga ämnen vilket inte underlättar. Jag har aldrig någon avsikt att såra någon med det jag skriver. Jag är ju medveten om detta problem, och försöker hela tiden anstränga mig att uttrycka mig varsamt, men det blir ändå så omfattande reaktioner i vissa lägen. Jag beklagar detta, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Enklaste lösningen är ju att vara tyst, men det har jag också svårt med. Har bloggläsaren några goda råd att ge en stackars bloggare som vissa dagar känner sig som Evangeliska Frikyrkans mest impopulära person?

5. Jag är konfunderad över den ofta framförda synpunkten att synpunkter man kan ha på offentliga tal, artiklar, böcker, predikningar m.m. bara ska framföras i enskilda samtal med den berörda personen. Det är en orimlig ståndpunkt. Det ger ju bara makten helt och hållet för dem som har tillgång till predikstolarna, tidningsspalterna, bokförläggarna, att uttrycka sina ståndpunkter utan någon form av offentlig kritik eller granskning. Offentligt framförda ståndpunkter måste också tålas att granskas offentligt, och kritiseras offentligt. Sedan bör ju detta i kristna sammanhang även följas upp i personliga samtal när det finns frågor som behöver klaras ut.

6. Som jag sade i mitt första inlägg, jag har stor respekt för Niklas Piensoho som kristen ledare, författare, kommunikatör och predikant. För mig handlar detta inte om personkritik, det är en diskussion som handlar om sakfrågor. Jag har till och med föreslagit Niklas som samfundsledare. Jag önskar dock att i det läge vi befinner oss i med starkt växande sekulariseringstendenser i svensk frikyrka, att han med hela handen skulle kunna försvara en radikal förkunnelse om synd och dom, som grund för en radikal förkunnelse om nåd och frälsning, en radikal förkunnelse om kristen syn på sex och äktenskap, en radikal förkunnelse om heligheten i det kristna livet och ett församlingsliv som är präglat av lärjungaformande och församlingens tagande ut ur världen. Jag tror inte  och hoppas inte att jag och Niklas ligger långt ifrån varandra i dessa frågor, men det skulle vara värdefullt att hitta former för samsyn i hur detta ska kommuniceras. Hur det kommunicerades i de aktuella Nyhemstalen måste jag tyvärr notera att mina kritiska reflektioner kvarstår. Men jag är helt öppen för fortsatta samtal i frågan och erbjudandet ligger kvar till Niklas att skriva ett gästblogginlägg på denna blogg.

  • Nils

    Jag har haft min pseudonym i tiotals år & föredrar att fortsätta utan att någon/några ska få mig inmålad i ett hörn – vilket frikyrkovärlden ofta är intresserad av… – det är debattsträngen som bloggägaren tar upp som är det intressanta.

  • Nils

    Instämmer helt & fullt !

  • westinbo

    Tack för ditt fina inlägg. Det här evinnerliga tjatandet om sina karriärmässiga meriter är trist, även om det verifierar en viss kompetens. Men som du säger, det räcker inte med det. Stora delar av frikyrkan har blivit en medelklassföreteelse med många medlemmar som gått den ”traditionella karriärstegen”. De som avviker från mönstret: studier och sedan någon form av karriär, som drabbats av olika omständigheter, ibland bortom deras egen kontroll som gjort att man hamnat utanför det som anses som normalt, blir i princip endast intressanta som objekt och föremål för förundran och tvivel över sakernas tillstånd, detta sitt utanförskap.

    Det är dags för kyrkan att vakna upp och börja värdera människor med en kristligt färgad referensram och med så mycket allmänbildning i bagaget att man inte bedömer människor efter deras CV och yttre attribut. Om de inte är kapabla att göra det beror det på att de inte känner sin Gud och Mästare och hans sinnelag och människosyn. Men det är ofta de präktiga, duktiga och lyckade som gärna återupprepar sina meriter. Denna självmedvetenhet är säkert en del av förklaringen till deras framgångar. Ja, man får ibland kämpa hårt för att inte hamna i misantropi.

  • stefanswrd

    Westinbo,
    jag håller med dig i princip. Enda anledningen till varför jag något berörde vad jag jobbar med för typ av konsultuppdrag är att jag har blivit så kritiserad för hur jag har tolkat Niklas P:s Nyhemstal, att jag insinuerar, gör felbedömningar m.m. Så det är något av dårens försvarstal, men även Paulus ägnade sig ju ibland åt detta.
    allt gott,
    Stefan Swärd

  • Göran Andersson

    Ja, eftersom det som offentligt förkunnats ganska säkert får offentliga konsekvenser hos en del av dem som lyssnar, ska det naturligtvis också offentligt bemötas. Annars kommer ju en större eller mindre del av lyssnarna att oreflekterat följa talaren i spåren. Den av Bibeln anbefallda prövningen ska naturligtvis ges samma offentlighet som förkunnelsen fick. Vi har ju dessutom en händelse i NT som visar en slående likhet med NP:s föredrag, Gal 2:11-14. Ger inte Paulus agerande där ganska goda anvisningar för hur vi bör handla i en situation som den som nu hänt på Nyhem/i kristen press/på bloggarna?

  • westinbo

    Jag vet i vilket sammanhang du yttrade dig men jag tror ärligt i min ande att du tjänar mer på att inte göra det. Finn i stället en glädje i att känna dina egna meriter utan att behöva omnämna dem och bevisa istället din kompetens genom det du gör och säger. På presentationen av dig på din blogg finns ju redan dina meriter redan uppräknade. Förresten finns det en fördel med att vara en nolla i vissa människors ögon (vilket du antagligen inte riskerar) och det är att man inte riskerar att förlora någon prestige och därför vågar mer. Kanske är det delvis därför Gud ofta använder och utväljer de som inte är stora i världens ögon. Men jag tror att Gud i dessa dagar, vilket Jesaja 30 talar om, ödmjukar det som är högt och upprättar det som är svagt, sänker höjderna och höjer dalarna, för att hans rike ska bli manifesterad på jorden. Därför ni som är höga, var beredda att likt ”kung Kores?” få ägna er åt att äta gräs ett tag, tills ni fått en rätt självbild och lär er ödmjukhet inför Gud.

    Allt gott själv!

  • Nils

    Vad jag kan utläsa av flertalet analyser ang. NP:s förkunnelse på nyhem, så är det genomgående ett skiljande på sak & person map. NP:s förkunnelse.

    Jag förstår inte hur du kan utläsa NP som utpekad syndabock ?
    Han om någon har ju ägt predikostolen…

    Hur hade församlingen i aktuellt möte reagerat om någon i publiken rest sig & begärt ordet där denne vederlagt det sagda ?
    Det var kutym vid tidigare Nyhemskonferenser att anföranden bemöttes direkt.
    Det är också helt bibliskt men trots IT-erans snabbhet så har tystnad & eftertänksamhet till synes blivit mer vanligt.

  • Anna Antonsen

    :)

  • WO

    OK, förstår.
    Jag har ingen stolthet att bevaka, lr uppfattar mig sitta på nån hög häst så att säga, så om det är ‘storsint’ att jag skrev som jag gjorde är det väl ok om du finner det vara så du ser det.
    Mkt trist det som du har berört…och som inte tycks lösas på nåt enkelt sätt. Har själv varit uselt behandlad i vissa sammanhang bland ‘kyrkfolk’, även av/bland sådana jag tycker mkt om. Ger mig iaf viss förståelse, men det har ju varit många mil ifrån vad man skulle kalla övergrepp, så jag har varit mkt förskonad ändå.

  • PeJohansson

    Men visst har jag läst någonstans (i Bibeln) att man i första hand skall söka upp sin broder i enrum, saken är ju en helt annan om Nästan sedan inte vill medverka, eller kanske till och med arrangerar olika påhittade arbetshypoteser för att helt undvika ett möte som har till uppgift att vara klargörande.
    Vilket nämnt i stycke 2 absolut inte är ett ovanligt arbetssätt.

    Tyvärr kan jag inte påminna mig om var det stod just detta att först själv söka upp sin nästa , och i läge två ta med sig Pelle Hörnmark som vittne och om inte det hjälper i läge tre slå på stora trumman.

    Vi har i familjen under de senaste åren tillägnat Nyhem veckan vid midsommar, främst utifrån att det är mycket bra barnmöten som stöttar upp barnen efter i deras vardag med vårens skolarbete med en rejäl injektion inspiration.
    Eftersom det har varit ett varierat utbud av förkunnare med olika sätta att framföra förkunnnelse så har vi upplevt att även en blind höna hittar något korn, det har passat oss bra detta mycket välordnade och trevliga.
    Jag vill fortsätta att inbilla mig att Nyhemsveckan främst är en attraktiv plats med frisk och bra förkunnelse där frihet råder att ta till sig det som är gott och lämna det som är mindre bra därhän.

  • Torbjörn S Larsson

    har äntligen fått lite tid att skriva om Piensoho. Var finns hans tal?

  • PatrickOelund

    Inga problem, behåll den du.

  • Pingback: Fyra P mot Fjärde väggen | Gunnels plats i rymden()

  • Anders G

    Kyrkan som den främmande elden…

    Då inser man att något är skevt med perspektiven. :-)

    Testa o läs förlorarnas historia (fd SvK-prästen Nyman). 700 år innan Olof Pettersson gifte sig olovligt o 1100 år innan Ulf Ekman for till amerikat, smög brunklädda människor runt i Norden – med livet som insats – o kristnade denna ökända utkant av civilisationen.

    Att Roger säkert vill väl – är ställt bortom allt tvivel – men att en helt katolikilliterat frälsissoldat skulle kunna upplysa frikyrkosvensken om sanningen om denna uscHeliga religion :-) är för mig helt obegripligt.

    Döda en fördom varje dag.

  • Nils

    skriva & koll på läget… ?

  • Jonas Rosendahl

    Ta det inte personligt Anders G !

    Jag vet att bland en del [mestadels] intellektuella protestanter anses det inte väsensskilt numera.

    Tack för boktipset.

    Allt gott!

  • Jonas Rosendahl

    Vi får se Westinbo om den andliga generalen tar till sig lite av de menigas åsikter, och för att dra en alltmer populär parallell, det är ju nya ledarskapsmodellen inom näringslivet – ledaren har inte alltid rätt och kan medge det :-)

  • Nils

    det tycker jag var mycket dålig rådgivning !
    Det finns betydligt fler frälsningssoldater i Sverige & annorstädes som varit medel till människors räddning (frälsning) än antalet ikonbilder i Sverige.
    Att smutskasta Roger Larssons kallelse & vittnesbörd är inte förenligt med kristen anda.

  • AlmaM

    Du är så klok Gunnel! Denna häxjakt på Piensoho måste få ett slut. Carl-Henrik Jaktlund skriver också så bra i Dagen om evangelium som Stefan Swärd och hans Likers verkar ha tappat all kontakt med i denna personförföljelse från avgrunden.

  • Micael Gustavsson

    Fast jag kan inte förstå hur du kan få det till att Stefan skulle ägna sig åt personförföljelse; det måste trots allt vara tillåtetet att framföra åsikter i sakfrågan. Stefan har varit väldigt tydlig med att det inte handlar om Niklas Piensoho som person; att han både respekterar honom som pastor och gillar honom som person. Vad i Stefans inlägg är personförföljelse?

  • stefanswrd

    AlmaM
    Så man får alltså inte framföra några åsikter alls i frikyrkosverige, då ska det kallas för häxjakt och personförföljelse från avgrunden, gäller det även om någon säger något kritiskt om det jag har sagt?
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Gunnel

    Stefan Swärd, tror du att en ”missionare” från Göteborg kan förstöra hela svenska Pingströrelsen på sju år genom att komma till Stockholm? En enda predikan kan inte göra så att Jesus kommer tillbaka fortare än tänkt, som jag ser det. Hur var det med det profetiska budskapet till oss genom David Wilkersson? Har den likgiltigheten upphört bland oss bekännande kristna?

  • Nils

    Ofta tror man en debatt blir som en dagsfluga… dyker upp & virvlar fram för en kort stund för att sedan försvinna.
    I detta fall så har de teologiska brytningarna böljat fram med nya vågor.
    Själv ser jag det som ett hälsotecken på en kristen rörelse, bara debatten håller strikt på att skilja sakframställan från person.
    Men tendenser som de tidiga kristna påvisade uppstår även här, likt ”jag håller mig till Paulus…och en annan håller sig till…” – det Bibeln nämner partisöndring.

    För de som känner den tidiga pingstväckelsen, så borde man vara tacksam & igenkännade när de teologiska vågbrytarna agerar.

    Inte polariseringen i sig, utan de besjälades sökande efter lära & sanning.

    Det nya för denna debatt är egentligen inte NP som person eller att hans anföranden/predikan väckt frågor & reaktioner, utan den teologiska stringens hos opponenter det påvisat.

    Det var inte i går en pastor från en mindre församling träder upp mot en större församlings föreståndare & vederlägger teologiskt det anförda.
    Pingsthistorien vittnar om många som stukats av sådant tilltag mha olika schackdrag.

    Det ovanliga i detta är att den mindre församlingens pastor, påvisar en kunskapsbank & ett teologiskt kunnande som överträffar de partisinnade som försvarar det anförda.
    När P. Hörnmark skrev sin summering på pingst.se, så var det i avsaknad av teologisk överbevisning – artikeln påvisade ytterligheten av partimening. http://www.pingst.se/viewNavMenu.do?menuID=35&oid=16706

    Nu ställer sig Dagens journalist C-H Jaktlund tillsammans med partisympatisörer med samma raljerande retorik http://www.dagen.se/kronikor/ledarkronika/carl-henric-jaktlund-kompromisslos/

    Gemensamt för dessa två anförare är att de har som utgångspunkt att raljera.

    Detta kan rent mänskligt förstås av att när man inte klarar av att disputera teologiskt, så inbillar de sig att partimeningar med raljerande är ett effektivt vapen.

    Effekten blir förödande för deras partimening.
    Det ställs i dager att de har ingen teologisk plattform som håller.

    Dessutom drivs opponenternas teologi in som hullingar i pingströrelsen.
    Förtroendet för de storas ”teologiska företräde” är allvarligt skadat.

    De små församlingarna har fått observandum att vara på sin vakt i avgörande teologiska spörsmål framledes.

  • AlmaM

    Du har i ett stort antal inlägg som du kallar analyser (oklart varför eftersom de är argumenterande texter) angripit Niklas Piensoho. Du har anfört som orsak att icke namngivna ”pingstpastorer” bett dig skriva om hans bibelstudium på förmiddagen samma dag som temat på eftermiddagen handlade om HBTQ-frågor. Att starta en blogg-serie om en namngiven person utifrån skvaller från icke namngivna är i sig tveksamt ur moralisk synpunkt och bara det anser jag ha ett drag av personförföljelse i sig. Blogg-serien bygger sedan på insinuationer som bygger på att Niklas Piensoho talade en dag med ett givet tema. När det visar sig att temat BARA gällde eftermiddagen och att förmiddagens bibelstudier inte handlade om eftermiddagens teman, inte någon dag under veckan hade bibelstudiet med temat att göra, förbigår du detta klarläggande med tystnad. Men jag trodde att du ändå tog till dig fakta och slutade ”analysera” Piensoho eftersom ”analyserna” upphörde. Det gjorde du sorgligt nog inte. I din argumentation (”analys”) tog du upp att Piensoho var pastor i Missionskyrkan förut och insinuerade att han har en ”dold agenda”. Var tog han upp detta i bibelstudiet? Är det sakligt att ta upp sådana saker i en ”analys” av ett bibelstudium? Nej. Allt detta tyder på personförföljelse snarare än diskussion av sakfrågan. I sakfrågan håller jag med Niklas Piensoho. Han tar upp en välkänd kristen sanning som vi tagit över från judendomen: vi ska välsigna staden vi bor i som det sades till judarna i babylonisk fångenskap att de skulle ”söka den stadens goda” dit de blev sända i fångenskap. Abraham byggde altare mitt i Mamres terebintlund som du säkert redan vet var en kultplats för gudarna i Mamres religion, Abraham drog ut i krig tillsammans med Eskol, Mamre, Sodoms och Gomorras kungar mot Kedar-Laomer etc. Sedan köpte han mark av Mamre för att begrava Sara. Han betedde sig alltså vänligt och välsignande mot sina grannar fast de inte levde som han och inte heller trodde på den Ende. Jesus säger att vi ska välsigna och inte förbanna. Inte bara de snälla som lever efter vår moral, utan till och med våra fiender och dem som förföljer oss. Niklas Piensohos bibelstudium bygger på starka bibliska bevis och klassisk kristendom. Jag medger att du också tagit upp den sakfrågan och i den sakfrågan står du och Piensoho tydligen, enligt dina ”analyser”, långt ifrån varandra, enär du förfäktar åsikten att vi INTE ska välsigna ens snälla människor som inte förföljer oss om de har en annan sexuell läggning än du och jag. Men det står dig naturligtvis fritt att argumentera mot denna välsignande attityd till dem som Augustinus kallade ”bröder och systrar i hoppet”. Tyvärr har du inte stannat vid en ”analys” av detta. I stället insinuerar du en massa om Piensohos ”dolda agenda” du talar inte enbart om hans tankar om en välsignande livsstil. Det är sorgligt, för du har många goda tankar och idéer om tro och samhälle. Jag håller inte med dig i allt du säger men jag skulle aldrig nedlåta mig till att misstänka att du har en ”dold agenda” och sedan skriva spaltmetrar där jag ger mig på dig utifrån det jag inbillar mig är din dolda agenda. Tyvärr är det just det du gör mot Niklas Piensoho. I kärlek säger jag till dig Stefan att man ska inte bara lyssna på ryggdunkarna. Fler har tagit en olycksväg genom att följa ryggdunkare än de som lyssnat på dem som ger tankeställare liksom Gunnel gjorde med dig. Välsigna de människor som tar sig tid till att påminna om att du kan tänkas vara stadd på en olycksväg. Du kan dessutom vara helt lugn i mitt och Gunnels fall, vi är straighta;-)

  • Nils

    Alma
    Även om jag inte delar din analys, så kan jag ändå ge dig en elogé för att du delger en annan belysning i ämnet…

    Jag tror vi alla frestas till partimeningar… – & det skadar inte att sätta strålkastarljus på var gränsen går för att skilja på sak & person.

    Jag tror ändå att det är ett friskhetstecken för kristenheten att de teologiska samtalen fortgår & bryts, för då utmejslas vad som är sanning eller åtminstone undanröjs tveksamheter.
    //
    förhoppningsvis inget ”Troll” som stör dig :-)

  • AlmaM

    Tack, Nils för din respektfulla kommentar. Jag håller dessutom med dig helt och hållet.

  • westinbo

    Ett troligtvis sista ord från mig angående Piensoho-debatten. Jag vill inte postulera något om NP:s syfte med sin predikan utan anknyter till den debatt som hans tal har skapat.

    För den som är en regelbunden bibelläsare borde det inte vara svårt att förstå vad det innebär att upprätthålla en balanserad tillämpning av Guds ord. Som Jesus själv säger i bibelcitaten nedan så har Kristus inte kommit till världen för att döma världen utan för att frälsa världen, frälsa från något och frälsa till något annat, att lämna värld och synd och följa Jesus. Det handlar om en hjärtats omvändelse som ska implementeras i våra liv, vilket kan ta sin tid. Men sedan talar han om ljus kontra mörker, att handla efter sanningen eller att göra det onda och avsky ljuset, och senare om att tillbe Gud i ande och sanning (den som inte blir född på nytt kan inte se guds rike). Vi kan leva sant men sakna anden och vi kan ha anden men ibland ändå hamna i mörker.

    Det som skapat problem i Kristi heliga kropp är att kyrkorna i sin strävan efter att inte döma världen öppnat upp för världens sätt att leva i kyrkorna, t.ex. att viga homosexuella par mm. I sin rädsla för att stöta bort människor från evangelitet tonar man ned talet om synden och omdefinierar syndabegreppet. Det är kanske på tiden att ge folket grundläggande bibelundervisning om vad det innebär att inte skämmas för talet om korset. Men om vi studerar Jesus själv och de predikningar som finns i bibeln som rättesnören för oss ser vi att frälsning från synd och ondska och omvändelse från lögnens vägar hör ihop med förkunnelsen av evangeliet. Jesus mötte kvinnan vid Sykars brunn med främst kärlek men avslöjade också hennes synd. Att leda människor till tro är att att med DHA:s hjälp berätta de goda nyheterna för människor med ord och gärningar och vara redakap för Gud i deras sökningstid. Vi ska inte slå bibeln i huvudet på folk men Fadern ger plantorna som vi ska plantera och vattna, för att citera Paulus. Men de människor som vill dra in synden i församlingen har en dom att vänta om de inte gör bättring. Läs gärna sändebreven till de sju församlingarna i Uppenbarelseboken.

    En annan diskussion är frågan om vad som ska beteckns som synd och debatterna t.ex. på denna blogg har klart visat att det är svårt att enas om detta, vilket jag kan tycka är märkligt för den som vill låta ordet vara en vägvisare. Jag tror att de gamla vägarna är farbara i dag också. Vilka de är kan vi läsa i Guds ord. Finns det människor som inte har erfarenhet av dessa goda vägar är det upp till oss idag att demonstrera deras duglighet.

    Joh. 1: 16-21 ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. 17Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. 18Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. 19Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. 20Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. 21Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.”

    Joh. 4: 23-25 ”Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”



Subscribe to Stefan Swärd