Kommentar över Piensoho-debatten

Jag har varit utsatt för ett sådant bombardemang av åsikter efter det att jag skrev mitt blogginlägg om Niklas Piensohos tal på Nyhemsveckan, så jag känner mig nödgad att något kommentera debatten, samtalen och reaktionerna. En stor del av reaktionerna har bara varit i samtal mellan t.ex. pastorer, så de har inte nått media eller bloggsfären.

Som en följd av detta har jag återigen noga lyssnat igenom de båda talen på Nyhemsveckan, och jag har noga granskat det jag själv har skrivit.

Jag vill inte igen upprepa kritiken men efter att ha lyssnat på talen igen är jag nog ännu mer kritisk än när jag skrev mitt blogginlägg. Talen berör ju mycket centrala frågor. Hur ska vi se på församlingsmedlemskap, finns det någon form av församlingstukt, hur ska vi tala om synd och hur allvarlig är synden, hur ska vi tala om helighet, helgelse och Guds folks avskildhet från världen, hur ska vi ta upp om sexualetik och samlevnadsundervisning m.m. Piensohos perspektiv av att det idag är mer Abrahamberättelsen som är aktuell och relevant mer än Exodusberättelsen, håller jag inte alls med om. Exodusberättelsen är mer relevant idag än för 100 år sedan, då Sverige var mycket mer kristet präglat för 100 år sedan än idag, med obligatorisk konfirmation, hög andel av befolkningen var aktiva kyrkbesökare etc. För den kristna församlingen idag är en stor del av utmaningen att hitta ett gemensamt kristet liv som innebär något radikalt annorlunda än ”världen”. Jag ser annorlunda på dessa frågor än vad som framkom i Nyhemstalen, men jag vill inte gå in närmare på detta nu.

Jag vill nu bara kommentera debatten som sådan.

1. Min första iakttagelse är att denna debatt har varit mycket polariserande. Jag har blivit höjd till skyarna i vissa kristna kretsar för att jag vågar tala klarspråk m.m. I andra kristna kretsar har jag sågats med fotknölarna och kallats för farisée, homofob, traditionalist, en som stör kristen enhet m.m.

2. En viktig fråga är hur vi för kristen debatt och samtal. Jag tycker att bloggsfären är en mycket spännande diskussionsform. Den innebär att många olika röster kommer till tals, även de som aldrig blir publicerade i papperstidningarna med sina inlägg. Bloggdiskussionen blir också rakare, mer temperamentsfull, mer oöverlagda kommentarer m.m. Visst finns det nackdelar med bloggsfären, men jag tycker fördelarna överväger. Som bloggare kan man också ge gensvar på kritik. Det är en helt annan kommunikationsform än den traditionella kommunikationsformen med envägsmonologer i föredragsform, skriva böcker, artiklar m.m. Tyvärr tycker jag att ledande personer i kristenheten i för stor utsträckning sysslar med de traditionella kommunikationsformerna. Bloggvärldens dynamik innebär också att ett blogginlägg inte är hugget i sten. Det ges utrymme för kommentarer och genmälen på ett rappt sätt, där bloggarens ståndpunkter snabbt kan dissekeras och kritiskt granskas vilket skapar en dynamik i samtalet. Mina blogginlägg tolkas kritiskt utifrån den traditionella kommunikationsformen, men det blir ju helt missvisande. Jag tycker att det är sorgligt att så få kristna ledare har förmågan och viljan att delta i de dynamiska debatter och samtal som ständigt pågår i den nya digitala världen. Mina blogginlägg blir felbedömda om de jämställs med en debattartikel i en papperstidning. Bloggsfären är en annan kommunikationsform.

3. En annan kritik som jag utsatts för är att jag misstolkar och insinuerar. Den kritiken har jag svårt att förstå. Jag är ju verksam som konsult med världsledande företag som kunder, och där mitt jobb i stor utsträckning handlar om att tolka texter och politiska tal, och göra en analys av innehållet. Det är uppenbart att min kompetens på det området uppskattas betydligt mer inom näringslivet än inom vissa kristna kretsar. Bland annat sysslar jag en hel del med att granska, tolka och analysera det världsledande politiker säger i vissa ämnen, bl.a. president Obama och FN:s generalsekreterare. Så att tolka och analysera texter och tal är min egentliga profession. Och det var detta jag ägnade mig åt när jag skrev min doktorsavhandling.

4. Trots detta är jag den förste att erkänna att jag är en ofullkomlig skribent. Jag har tydligen någon speciell förmåga att uttrycka mig tillspetsat och rakt på sak, vilket uppskattas av många, men som också retar upp många personer. I synnerhet sådana som inte håller med mig. Det har alltid varit så. Jag fick halva Sverige emot mig när jag skrev ”Ungdomar och kärleksproblem” 1978. Jag djupt beklagar att jag i vissa lägen sårar människor i mitt sätt att ta upp vissa känsliga ämnen. Jag har ju också en förkärlek till att ta upp konfliktladdade och känsliga ämnen vilket inte underlättar. Jag har aldrig någon avsikt att såra någon med det jag skriver. Jag är ju medveten om detta problem, och försöker hela tiden anstränga mig att uttrycka mig varsamt, men det blir ändå så omfattande reaktioner i vissa lägen. Jag beklagar detta, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Enklaste lösningen är ju att vara tyst, men det har jag också svårt med. Har bloggläsaren några goda råd att ge en stackars bloggare som vissa dagar känner sig som Evangeliska Frikyrkans mest impopulära person?

5. Jag är konfunderad över den ofta framförda synpunkten att synpunkter man kan ha på offentliga tal, artiklar, böcker, predikningar m.m. bara ska framföras i enskilda samtal med den berörda personen. Det är en orimlig ståndpunkt. Det ger ju bara makten helt och hållet för dem som har tillgång till predikstolarna, tidningsspalterna, bokförläggarna, att uttrycka sina ståndpunkter utan någon form av offentlig kritik eller granskning. Offentligt framförda ståndpunkter måste också tålas att granskas offentligt, och kritiseras offentligt. Sedan bör ju detta i kristna sammanhang även följas upp i personliga samtal när det finns frågor som behöver klaras ut.

6. Som jag sade i mitt första inlägg, jag har stor respekt för Niklas Piensoho som kristen ledare, författare, kommunikatör och predikant. För mig handlar detta inte om personkritik, det är en diskussion som handlar om sakfrågor. Jag har till och med föreslagit Niklas som samfundsledare. Jag önskar dock att i det läge vi befinner oss i med starkt växande sekulariseringstendenser i svensk frikyrka, att han med hela handen skulle kunna försvara en radikal förkunnelse om synd och dom, som grund för en radikal förkunnelse om nåd och frälsning, en radikal förkunnelse om kristen syn på sex och äktenskap, en radikal förkunnelse om heligheten i det kristna livet och ett församlingsliv som är präglat av lärjungaformande och församlingens tagande ut ur världen. Jag tror inte  och hoppas inte att jag och Niklas ligger långt ifrån varandra i dessa frågor, men det skulle vara värdefullt att hitta former för samsyn i hur detta ska kommuniceras. Hur det kommunicerades i de aktuella Nyhemstalen måste jag tyvärr notera att mina kritiska reflektioner kvarstår. Men jag är helt öppen för fortsatta samtal i frågan och erbjudandet ligger kvar till Niklas att skriva ett gästblogginlägg på denna blogg.

  • PeJohansson

    Det verkar som att Niklas Piensoho inte känner sig bekväm med samtalsformen? Hur hade Stockholm kunnat påverkas om du som ledare för en levande och växande stor församling likt Obama, som du studerar, hade bestämt dig för att föra hemliga förhandlingar med Niklas Piensoho om hur Stockholm skulle intas? Ett första strategiskt grepp är naturligtvis att få till stånd mötet, ett andra att enas om stridsmedlen.

  • Nils

    ref.
    2) Predikostol är utan tvekan en maktmegafon. När predikostolsägare upptäcker paralella predikostolar som man tidigare varit van att äga själv så klarar många inte av det.
    Det här är ett fenomen som jag iaktagit sedan kristna debatter började på internet. En del har lärt sig smärtsamt att bli ifrågasatt av sina statements, när kommentatorer visar sig ha mer på fötterna än predikostolsägarens argumentation… – vissa svarrar bombastiskt med ”inbillat” tolkningsföreträde, medans andra upptäcker andra krypvägar likt teolog Anders Gerdmar på sin blogg där han som sin föreståndare censurerar allt & alla som inte supportar det sagda på sin blogg.

    Men jag instämmer i din reflektion.

    En annan icke försumbar reflektion är nog att de som avhänder sig denna möjlighet till bloggsamtal, tror nog att ”de är heligare” än de är när de avstår. Det ger en inbillad upphöjdhet.
    I vissa fall blir det också ett avslöjande att de som ”äger” predikostol och inte deltar i nödvändiga samtal en bekräftelse på undermålig teologisk grund – likt Smyrna Gbgs interna intranet, där ledningen vägrar delta i samtalsforum som de själva upprättat.
    Det skapar klyfta mot de medlemmar som konstruktivt strävat efter samtal i teologi & angelägna spörsmål.
    6)
    Jag tycker bestämt att det vore mindre kontroversiellt om Stefan Swärd valdes till Samfundsledare för pingst-ffs än nämnda predikant.

    ”He behöv int smöre nä smör saknes”

  • stefanswrd

    PeJohansson,
    Jag släppte alla uppdrag inom EFK när jag klev av som ordförande för samfundet maj 2010. Så jag har dålig koll på detta, men synpunkter på vissa förhållanden från min sida kan man nog märka om man läser min blogg. Mina uppdrag inom kristenheten efter 2010, förutom att vara pastor i Stockholm, handlar helt och hållet om ekumeniska uppdrag, ordförande för Evangeliska Alliansen och Claphaminstitutet, jag sitter i ledningsgruppen för Jesusmanifestationen, i styrelsen för Ja till livet och New Wine, i Sveriges kristna råds klimatgrupp, dessutom ledarskribent på Världen Idag, som jag anser vara ett ekumeniskt uppdrag, men vissa kanske kallar för ett trosrörelseuppdrag.
    välsignelse,
    Stefan Swärd

  • Robert Lindberg

    Hej Stefan!

    Tack för ditt inlägg! Det är få pastorer som vågar vara så öppna som dig och
    den som vågar får ju ofta kritik både från världen och från religiösa
    människor, kanske speciellt den senare. Jesus såg väldigt allvarligt på det
    religiösa etablissemanget, Matteus 23:13-15.

    Många predikningar handlar idag om hur vi som kristna ska bemöta andra
    människor som lever i synd. Visst detta är bra och vi ska fortsätta att predika
    om detta. Men vi glömmer ofta att i oss själva kommer vi till korta, därför
    behöver den helige Ande, som är vår hjälpare. Genom helige Ande kan vi göra mer
    på 5 min än 100 år i köttet. När jag hör predikningar i svenska kyrkor så
    tycker jag många gånger att det är som en börda läggs på ens axlar för att man
    är otillräcklig och dålig som kristen eftersom man inte kan leva upp till
    pastorns och Bibelns förväntningar på en som människa. Och vi kan i oss själva
    aldrig leva upp till Guds Ord, och därför ger många av oss upp eller blir
    utbrända. Jag har med tiden kommit underfund med att de flesta som är kvar tar inte
    så allvarligt på vad pastorn säger längre tyvärr utan skakar av sig det och
    lever som vanligt igen. Eller så tar man till varje ord och blir utbränd. Även
    pastorer själva kan tala om en sak i knappt en timme för att sedan göra tvärtemot
    vad han just stod och predikade om. Lösningen är inte en massa tips på hur vi
    ska göra för att välsigna andra utan lösningen är att vi genom den helige Ande kan
    bli fria från vår otillräcklighet i oss själva. Detta kan bara göras genom ett
    öppet hjärta eftersom Gud är en gentleman. Det finns flera idag som kan sitta i
    en frikyrka med en börda att känna sig otillräcklig. Det kan också finnas någon
    som sitter med homosexuella tankar och vars högsta önskan är att pastorn ska
    beröra detta så att personen kan bli fri från tankarna. Jag tror att många
    gillar att läsa om hur andra blivit fria, men när de kommer till en församling
    så kanske de förväntar sig att det även kan hända mig personligen inte bara de
    man läser om. Ibland känns det som pastorn bara talar till helnyktra, icke porrsurfande,
    icke skattefifflande, präktiga, men enligt pastorn: självupptagna medlemmar som
    skickar märkliga brev till honom, och som inte varit ute och sett ”den
    verkliga världen”. Så kanske det var på 60-talet, men tiden har gått. Idag
    kämpar många kristna med problemen ovan. Hur blir människor fria från detta?
    Det är värt att predika om. Flera pastorer berättar gärna att de får konstiga brev
    och de känner sig förföljda av ”sina egna”. Och givitvis detta är ju inte bra.
    Men kanske är det just därför som det är viktigt att predika hur man blir fri
    från ovanstående. Jag tror personligen att de som skriver märkliga brev vill
    bli fria från något, kanske från sin aggression. Och pastorn som låter
    tjugoåriga kvinnor gå fram och be om ursäkt inför frösamlingen för att de är
    med barn utanför äktenskapet, borde nog blir fria från sitt maktbegär etc. Jag
    vet även pastorer som fortfarande ringer upp och hotar med uteslutning om de
    inte engagerar sig tillräckligt trots att de gör en hel del. Detta handlar väl
    också om maktbegär. Listan kan ju göras lång, eftersom vi alla behöver bli fria
    från något.

    Punkt 2. Balansen mot sin roll inom sitt arbete och privatperson är idag hårfin. Jag har flera gånger hört pastorer som kritiserat och skämtat om kollegor i andra församlingar utan att de är i rummet för att sedan gå upp i predikstolen och prata om Jesu
    kärlek. Personligen tycker jag inte att det är ok, men den allmänna
    inställningen är tyvärr att detta är mer ok än att skriva nyanserat och utan
    personliga påhopp i en blogg. Jag tror även icke kristna förstår vilken
    sandlåda vi lever i ibland och tycker att vi ibland är märkliga. Vi beter oss
    sämre mot varandra än vad de gör som lever i världen, vi skämtar och raljerar
    över Guds Ord som vi från predikstolen säger är heligt. Vi som ska vara vittnen
    för Jesus och beter oss märkligare mot varandra än vad människor i världen gör.
    Att vara rak och tydlig och skriva i en blogg är för många för mycket. Jag anser att det är bättre att göra detta än att gå bakom ryggen och låtsas som det regnar.
    Personligen sätter jag yttrandefrihet väldigt högt upp på listan och vi ska
    vara glada att vi har den kvar i Sverige, speciellt när andra säger att
    människor har det bättre och att systemet är bättre i Kina och Kuba.

    Jag känner att jag vill svara på frågan i punkt 4 också. Jag lyssnar på
    predikningar och läser nyhetsbrev från David Wilkerson och Carter Conlon i
    Times Church Church. De talar mycket om att kyrkan har övergivit sin första
    kärlek och börjat kompromissa med världen. De nämner exempelvis tv-evangelister
    som lurar folk på pengar och ”toleranta” kyrkor som inte vågar prata
    om synd. Jag har dock aldrig hört eller läst att de nämner något namn i dessa
    sammanhang utan de är väldigt tydliga med vad de står utan att nämna
    tv-evangelisternas eller kyrkornas namn. Jag kan inte svara på om det var fel
    att göra detta angående blogginlägget om Niklas, det kanske skulle bli helt
    galet annars eftersom det tydligt framgår vem det handlar om. Jag vill bara
    säga hur de gör i Times Square Church. Sedan vet jag att USA är mycket större
    och att vi är en liten ankdamm här i Sverige i förhållande till USA där de
    flesta kallar sig för kristna och det skulle kanske vara omöjligt att nämna
    företeelser utan att någon eller en speciell person eller grupp kände sig
    träffad eller ”stött” i Sverige. Då vågar man ju inte säga någonting
    till slut och då är vi tillbaka till samtalet om yttrandefriheten igen. Men jag
    är dock övertygad om att det är bättre att nämna företeelser och tendenser inom
    kristenheten än att nämna namn på personer, kyrkor och samfund. Risken är att
    det leder till ett större avståndstagande från den aktuella personen, kyrkan
    och samfundet, som inte gynnar kristenheten i Sverige.

    Låt mig ta ett exempel: Det är en pastor (pastor 1) som kämpar med synda- och
    äktenskapsbegreppen i Bibeln. Han kanske vill men inte vågar stå upp och prata
    om detta med rädsla för vad andra ska säga och tycka. Han lyssnar, läser
    nyhetsbrev och blogg från en annan pastor (pastor2). Detta gör pastor1 i smyg
    via webben utan att förändra sina egna predikningar. Pastor2 pratar om
    överbevisning av synd genom den helige Ande och står upp för äktenskapet mellan
    man och kvinna på ett sätt som pastor1 finner attraktivt men inte vågar nämna i
    sina egna predikningar. Efter ett år så börjar pastor1 ändra sin inriktning på
    predikningar och nämner ämnen som pastor2 tar upp fast med en annan vinkling
    för att ”inte slå på stora trumman med en gång”. När han gör detta så
    skriver pastor2 i sitt nyhetsbrev att pastor1 är kompromissande i sitt budskap
    och att hans kyrka och samfund börjar bli tolerant. Detta gör att pastor1
    slutar att lyssna på pastor2 eftersom han känner sig personlighetsförföljd och
    att pastor2 gör angrepp på hans kyrka och samfund. Detta trots att han innerst
    inne vet att pastor2 har rätt.

    All gott! Fridens!

    Robert

  • Birgit Hedström

    Nils…out of topic…men är du från Skellefteå eller Piteå?

    Birgit

  • Ulrika

    Jesus säger att vi ska låta Honom veta alla våra bekymmer, att vi ska be om allt, Jesus vet redan innan vi ber vad vi behöver men vill ha vår delaktighet, en verklig relation.

    Be och ni ska få, sök och ni ska finna. Inga vackra ord inför människor utan i din egen vrå ger Han dig i det fördolda.

    Vi får även be om att födas på nytt. Den ende Gode Givaren vill ge i överflöd när vi ber om det. Var beredd på att det kan bli väldigt annorlunda mot vad du självt föreställt dig bara. För mig blev det så att jag förlorade nästan allt av värde ur ett värdsligt perspektiv men fick börja smaka på sann kärlek i stället.

    http://www.folkbibeln.net/vers/search?text=&bok=Joh&kapitel=3

  • PeJohansson

    Jag hoppas att lunchen som du bjudit in Niklas P till blir både till gagn för strategierna inför slaget om Stockholm såväl som ytterligt närande och
    god.
    Trodde det var av väsentlighet att studera i vilken mån godtrogna givares medel verkligen utbildar dina efterträdare på ett sätt som stämmer överens med egna företagsiden likaväl som vilken tolkning en enskild predikant i annat företag använder för stunden, mitt misstag.

    Välsignelse
    PeJohansson

  • Ulrika
  • Ulrika
  • Lars Liljesvärd

    Stefan! Det du skriver är alltid genomtänkt och underbyggt med fakta och insikt. Det har tyngd och vare sig folk håller med dig eller inte tar det tag. Du vågar ta ställning och läsaren tvingas också gör det eftersom du tar upp dagsaktuella frågor. För de som sett dig på nära håller eller känner sig vet man att syftet är gott att du har ett sanningspatos och vill försvara det bibliska perspektivet med hjälp av en apologetisk debattstil. Som tidigare tillhörande den församling du var pastor i (Ichtys – Söderhöjdskyrkan) under några år i slutet av nittiotalet, har jag följt en hel del av dina uttalanden under åren. För mig har de alltid lett till större insikt och ökat min kunskapen om frågorna du lyft fram och debatterat, vare sig jag hållit med dig eller inte. (De flesta gånger har jag i huvudsak gjort det.) Jag vill uppmuntra dig att fortsätta vara den apologetiska röst du är i debatten i ”skarven” där politik och teologi möts. Jag tror det är ett viktigt uppdrag i denna tid av ökad universalism inom kristenheten där en tilltro till grundläggande värderingar baserade på Bibelns perspektiv behöver lyftas fram, försvaras och debatteras. Du kommer att fortsätta få ”mothugg” i debatten, men det har alla som gett röst åt åsikter som går på tvärs med samhällets och tidsandans hegemoni genom historien….
    Ef 6:14: ”Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar…” SFB

  • stefanswrd

    Tack Lars,
    Du har bytt efternamn, vad hette du i efternamn i slutet av nititotalet?

    hälsn
    Stefan Swärd

  • Lars Liljesvärd

    Då hette jag Andersson. Jag var med i Söderhöjdskyrkan mellan ht 1998-tidig vår 2001. Flyttade sedan till Örebro för arbete på Hemmets Vän. Har därefter jobbat som redaktör på Gospel Media, fotograf, informationsansvarig på Lepramissionen och är tillbaka i Stockholm sedan förra hösten som frilansjournalist med en egen liten firma: http://www.liljesvard.weebly.com

    Vi hade rätt mycket kontakt med varandra när Svensk Folkbibeln kom och när jag tog hand om församlingstidningen i en övergångsperiod 1999. Jag hjälpte till en del med första numret av ”Söderhöjdaren” precis innan jag flyttade.

    Jag är sedan 2004 gift med Maria och vi har två döttrar som går på Källskolan.Vi har inte bestämt vilken församling än utan besöker två mycket bra församlingar parallellt. Det är dags att bestämma sig i höst. Maria går på bibelskola i den ena, men det lutar åt församlingsengagemang i den andra. Vi ber att Gud leder – på samma sätt som jag var med om att Gud konkret ledde mig till Ichtys när jag stod i valet mellan antingen Vineyard Sthlm eller stora Filadelfia. Det är en annan historia, men hur Gud ledde mig till Ichtys har betytt mycket genom åren! Det är viktigt att inte ”bara välja” en församling utan att välja den församling där ens kallelse och uppdrag kommer i funktion på ett bra sätt. Allt gott! Lars

  • stefanswrd

    Nu minns jag, kul du hörde av dig.
    välsignelse,
    Stefan Swärd

  • Björn Holmgren

    I punkt 5 tar du upp en mycket viktig sak. Det är viktigt att offentlig förkunnelse inte bara prövas utan också offentligt kan kritiseras. Vi kan inte ha en ”gräddfil” för någon förkunnare att leverera till synes undermålig förkunnelse utan att sedan vilja eller våga svara på berättigade frågor. Makten över ordet förpliktar.

    Sedan tycker jag inte att du ska bekymra dig om du är populär eller ej. Det blir bäst så.

  • westinbo

    Många intressanta och bra synpunkter.

  • Nils

    ingetdera & inte ens i närheten.

  • WO

    Bra vinklingar, Nils!
    ———————

    Ang din kommentar till punkt 6):
    Var det inte till Equmeniakyrkan Swärd föreslog att Piensoho skulle passa som ledare? Inte var det till Pingst-FFS i vart fall.

  • WO

    Är väl ingen motsättning mellan att ha tankar om ett annat samfunds ledares offentliga ”vägvisarföreläsningar till samfundet” (”vägledning” vilken alldeles säkert även påverkar många av EFKs medlemmar!) och att även vara såpass tydlig som Swärd varit när han synat (iaf haft synpunkter på) det egna samfundets teologiska fakultet???

    Alltså sådant Swärd tagit sig för genom att leverera saklig kritik både till vad Piensoho sagt, och till hur det tenderar att undervisas på Örebro Teologiska Högskola/(”missionskolan”)

  • SefastTronde

    Bra artikel och bra reflektioner.
    Med undantag att du uttrycker förvåning för skillnaden mellan den s.k. kristna sfären och reaktioner inom dina konsultuppdrag…. Du har varit med så pass länge att det borde du inte förvånas över längre.

    Har själv haft konsultuppdrag inom näringslivet i ca trettio år, och därtill inom den kristna sfären inom liknande områden. Det är nästan ALLTID mycket mer komplicerat att agera inom kristenheten. Man kan nästan ALDRIG förvänta sig att ens strävanden och möda bedöms enbart professionellt inom kristenheten. Det borde du förstå väl vid det här laget, trots att jag väl förstår ditt påpekande och din jämförelse…

    Därtill kanhända Piensoho är av den ullen att han inte eftersträvar den rakhet som du efterfrågar? Många kristna, och i ingen mindre mån pastorer och ledare är sådana. De fungerar såsom de alltid vill ha någon extra utgång möjlig, och vill inte vara tydliga. Tydlighet tycks skrämma dem.

    Det är bra att du tagit den här debatten, inklusive den press det inneburit för Niklas Piensoho ifråga om tydlighet. Men, förvänta dig inga mirakel. Den gode NP kanske helt enkelt VILL dölja sig i dimmorna. Och hans gelikar kommer allt framgent att fortsätta kritisera dig, men detta skall du inte uppfatta som något negativt, utan snarare som ett sanningens adelsmärke. En bekräftelse på att du handlat rätt!

  • Nils

    Du har säkert bättre koll på sagda map. samfund, men jag vidhåller att jag som pingstvän har större förtroende för Swärds undervisning genereltt.

  • stefanswrd

    yes, det var i diskussionerna om samfundsledare i Equmeniakyrkan jag nämnde Niklas P, och det var på twitter, så det var väl inte direkt i de formella nomineringskanalerna.
    bless,
    Stefan Sw

  • WO

    Kan bara hålla med, hela vägen!

  • Gunnel

    Nu räcker det med analyser av Niklas Piensoho i tredje person! Sök upp honom för samtal!

  • PeJohansson

    Jag behöver få läsa den noggranna dissekering i punktform som Swärd har utlagt beträffande undervisningen och konsekvenserna för utsatta personer utan sekulärt socialt nätverk som den teologi innebär som tillhandahålls på nämnda fakultet innan jag säkert kan ha en uppfattning om vad du anför och om det finns några som helst likheter med hur noggrant Niklas Piensohos förkunnelse i ett enda tillfälle nagelfars och om det har varit samma noggrannhet beträffande det egna huset.

    Jag stöder Swärds uppfattning om teologi, men jag stöder inte sättet att dissekera en kollegas förkunnelse på uppmaning av kollegor till förkunnaren i fråga.
    Swärd har inte med ett ord andats om att initiativet kommer från honom utan inledningsvis förklaras det med att initiativet kommer till på uppmaning (uppmuntran) av Niklas Piensohos kollegor i det egna samfundet.

    Däremot står det helt klart att när den stora kanonen avförats, röken skingrats lite, då kan en måhända skadskjuten fågel känna sig välkommen att komma till skottplatsen.

    Hör det då inte till ledaren i det aktuella samfundet att agera?
    Agerade inte ledaren i det samfundet på dessa kollegors uppmaning(uppmuntran)?
    Varför agerade han inte?
    Vilken rättsordning skall råda innan någon offentligt skall schavottera i de egna (kristna) leden?
    Den som har till uppgift att förmana och gör det i de steg som föreskrivs, där det sista steget är offentlig dissekering, eller den som har den blogg som ger störst genomslagskraft?

    Med den nivå av uppmärksamhet som Swärds blogg har från riksmedia, exempelvis DAGEN, så kan en ordning vara att samråda lite innan en enskilds arbetsinsats skjuts sönder långt tid efteråt och i annat forum.
    Pågick det något samtal inom Pingst innan detta bombnedslag och vad hade i så fall det samtalet till uppgift att mynna ut i, är en fråga man kan ställa sig:

    Det är enligt intygande av andra skribenter alldeles oavsiktligt och jag tror inte det finns någon illa ment avsikt bakom, men det finns för mycket av likhet med hur bloggandet kan användas och leder till att enskilda personer får löpa gatlopp och hur tonåringar använder nätet i kända fall på senare tid.

    Jag är hyfsat säker på att det känns lika främmande för en tonåring att bli kommenterad på Instagram, eller vad det heter, som att bli uppmanad att kommentera någons, som man inte umgås med, uppfattningar om ens arbete som också är en stor del av personligheten på en arena som man kanske inte ens vill vara på efter att ha blivit utan förvarning dissekerad i sin arbetsuppgift.

  • PeJohansson

    Detta borde ha inletts med att Swärd, med tanke på att blogen regelbundet citeras i rikspress, sökte upp Piensoho för att samtala om vad Piensohos kollegor i Pingst anfört som ”uppmuntran” tillsammans med sakfrågan.

  • PeJohansson

    I den startande valrörelsen så synes nu en hel del debatter, i varje ”samtal”/debatt jag sett har båda parter varit närvarande, troligen grundat på en gemensam kallelse, dit båda samtidigt tackat ja.
    Troligen har någon kontaktat de båda medverkande innan som troligen båda hittat en bra tid att gemensamt diskutera inte sällan i förväg ställd frågeställning.
    Hur är din syn på arbetsmarknaden, barnomsorg, etc.?
    Inte har väl du i någon debatt, som rätteligen kan kallas debatt, först sett någon framträda för att skjuta ned motparten för att sedan återkomma och efterhöra i nästa inslag om vi möjligen kan diskutera saken samtidigt?
    Någon liten ordning kunde väl ändå finnas?

    Jag tycker frågorna som har lyfts är alldeles för viktiga för att behandlas så ensidigt som ett starkt absolut ensidigt bloggutspel har medfört att det blev.

    Tycker inte du att det är rimligt att bli inbjuden till ett samtal, elller möte, eller är du van att helt plötsligt befinna dig på ett kalas utan en aning om när och vilkak som skulle komma?

  • WO

    I Pingst är det antagligen (på väg att bli) mycket lågt i tak för de som vill fortsätta med en biblisk lära, liknande hur Swärd ser på dessa frågor som Niclas P talat kring.
    Detta medan det är (redan nu) alldels för högt i tak för diverse lurigheter såsom liberal sex-syn, management-teologiska idéer samt stor risk för allmänt liberal teologi, om än ännu lite smygande. Det är inte småsaker som står på spel!

    DET är vad jag tror är den absolut primära orsaken till att några pingstpastorer bett Swärd ta till orda i saken, frågan om Niclas P:s (luddiga/befarat annorlunda) teologi.

    Det är MYCKET starka krafter inom Pingst som styr åt nån sorts nyteologi, och det är då inte lätt att inom Pingst komma tilltals på allvar och få gehör för kritiska tankar om denna nyordning.

    Kan inte tänka mig någon annan avgörande anledning till att pastorerna kontaktade Swärd. Hade de funkat som tidigare inom Pingst hade de ju lätt som en plätt tagit upp detta på de forum som förut fanns, och möjligen fått chans att åtminstone försöka bryta den oroande utvecklingen.(?)

    Ska sägas att Mikael Karlendal är en av pingsts pastorer som inte ryggat för att på egen hand, och offentligt, ta i dessa frågor, och skrivit en hel del mkt bra saker. Även Tommy Dahlman har berört detta och också varit tydlig med att han inte helt är inne på den ”nypingstiga” linjen.

    ——————–

    Jag har förstått att du har särskilda skäl att vara kritisk mot EFK, då det är något själavårdsärende (eller iaf något som berört några människor och som inneburit stora bekymmer för dessa) du ofta refererat till som de skött dåligt. Men det ska väl inte behöva påverka VARJE diskussion som råkar beröra EFK på något litet sätt, eller är jag ute och cyklar när jag menar så?

  • Inge

    Samfunden i dag styrs till stora delar av maktmänniskor, att tiga eller vägra svara på fotfolkets frågor är ett effektivt maktspråk som ofta tillämpas. Tyvärr fungerar det ofta alldeles utmärkt och eventuell kritik tystas effektivt. Har dessa maktmänniskor väl bestämt en viss riktning så kör de på som inget hänt, möjligen att de ligger lågt ett tag av all kritik de fått men frågan dyker snart upp igen för att så småningom drivas igenom enligt tidigare uppgjord agenda, de flesta kritiker har då tröttnat eller på annat sätt tystnat.
    Ett bra exempel är bildandet av Equmeniakyrkan (Gemensam Framtid) Här kan vi konstatera att samtliga tre ledare nu står bakom ett bejakande av homovigslar.
    http://www.varldenidag.se/nyhet/2013/09/12/Kyrkoledare-vill-se-samkonade-vigslar/
    När samfundet bildades genom sammanslagning var detta en het fråga de dåvarande ledarna hade aldrig enhälligt kunnat göra ett sådant uttalande och få med församlingarna i detta, man låg ganska lågt då för att få med alla församlingar i det nya samfundet, men agendan var troligen utstakad från början, vi ser nu klart vad ledningen siktar även om de förstår att vägen dit tar lite tid men dessa maktmänniskor tröttas inte så lätt och har snart tystat all kritik och genomdriver sin utstakade agenda att anpassa församlingen i harmoni med världens tänkande.

  • Jonas Rosendahl

    Jag begriper inte varför sådana här typer av debatter många gånger ska flikas in vad man sysslar med som profession. Vad har det med andebedömningen i sig att göra? Finns det bibelord som visar på att är vi smarta eller har ett visst yrke så kan vi bedöma bättre? Visst finns det en viss vana som gör att det underlättar rent generellt. Men varför räcker det inte längre med att vara en bibeltroende kristen som ber, söker Gud och HÖR Gud när det gäller andliga ting?
    1 Kor 2:15 ” Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon”

    Men det räcker tydligen inte längre.

    Frikyrkohistorien är väl i övrigt full av exempel på vad bedömningskriterier kan få för konsekvenser.
    1. En person är inte tillräckligt sköjfrisk och glad och populär lekledare, alltså blev denne inte ungdomsledare.
    2. En person var inte sådär ultrasnäll och medstrykande till pastorns oändliga visionerande som man egentligen tillsammans med många andra ansåg sakna andlig bärighet, men tydligheten kom för tidigt från denne, alltså blev denne inte församlingstjänare.
    3. En person läser bibeln ber och hör Gud, men saknar mkt pengar i plånboken dessutom avsaknad av fin akademisk titel alternativt har inte jobb på fin bank eller i näringsliv, alltså var denne inte intressant för pastorn att lyssna så mkt på.
    4. En person hade inte tid att vara i kyrkan i tid och otid alltså blev denne inte tjenis med pastorns inre krets, därmed inte så viktig att lyssna på heller.
    Finns säkert fler exempel.

    Jag tycker inte alls Stefan Swärd behöver förstärka den han skrivit med ytterligare argument. Det finns gott om bibeltroende kristna som delar hans slutsatser.

    När vi nu befinner oss i ett sluttande plan för hela kristenheten, där vägen till acceptans och tillväxt tycks gå genom tröskelsänkande, nu senast med kyrkoledare från de gamla ärorika kyrkogrenarna som för länge sedan förvisso befunnit sig i sluttande plan medlemsmässigt sätt, nu bestämt sig för att samkönande äktenskap det vill man ha så finns möjligen tid ännu att hörsamma vad Gud ändå vill säga.
    Men jag undrar?
    När profetiskt tilltal kommer till vårt konservativa flaggskepp livets ord om att ”resa sig upp ” ”Min fångne dotter sion”. Samt den inom de bibeltrogna leden erkände profeten Roger Larssom varnar för den ”främmande elden” som katolska systemet står för, då undrar man…
    Likaså varnar Roger Larsson för avsaknad av lyssnande efter Herrens röst.

    Och det stannar inte där, pingströrelsen fick på 70 talet profetiska tilltal genom Yongi Cho – pastor för världen största frikyrkoförsamling om vägval – välsignelse eller förbannelse. Men lyssnade man?
    Wilkersson förstärkte vägvalen många år senare, men fick det några konsekvenser?
    I somras kom ytterligare profetiska tilltal på Nyhemsveckan, Herren vill göra stora ting, men han vill vara i centrum.
    Frågan är VILL VI ställa Herren där, eller har vi planerna redan hur VI ska göra och Herren välsigna oss i våra planer?

    Öppen dialog om frikyrkans framtid och forum tycks saknas, istället fattas beslut bakom stängda tjänstemannarum. Denna blogg är ett undantag.

    Att höra Herrens Ord så vi får leva [andligt] det tycks inte räcka idag. Det är vad som borde bekymra andliga ledare, eller ska vi hoppas på – bekymra en kommande NY andlig ledargeneration.

  • Lars Liljesvärd

    Varför ska Swärd söka upp Piensoho?
    Om Piensoho medvetet uttrycker en åsikt offentligt genom en predikan, som kan tolkas som att den ifrågasätter den teologiska utgångspunkt pingströrelsen och frikyrkan haft i många år, så måste han väl också vara medveten om att det han säger kommer att diskuteras offentligt! Swärd inbjöd honom att svara på sin blogg vilket Piensoho inte gjort. Det tog mycket lång tid innan Piensoho valde att svara på flera pingstpastorers frågor genom debattartikel i Dagen. Om man inte är beredd att förtydliga det jag uppfattar innehålla kyrkopolitiska utspel inbakade i en predikan, ska man heller inte välja att lyfta frågor alls i offentlighetens ljus. Då är det bättre att hålla sig till exegetiken och undervisa bara om vad Biblen säger och inte vad man har för personliga reflektioner om Abraham och Mose. (Jag är för övrigt tveksam till hur berättelsen om Abraham tolkas av Piensoho. Men det är en annan diskussion och jag får återkomma till det.)

    N.P.hade kunnat ta upp frågan om hur vi ställer oss till Pride-rörelsen i en diskussion på tex Predikantveckan eller internt med Pingströrelsens pastorer. Nu valde han istället att ta upp en mycket het fråga i ett forum där det inte finns någon öppenhet för samtal och diskussion, såsom sker i andra samfunds riksmöten eller i ett teologiskt samtal mellan representanter för olika uppfattningar.

    Problemet med ett riksmöte som inte är det

    Nyhemsveckan är inget debatt-forum, även om talarstolen ända sedan denna konferens hette Kölingaredsveckan, använts för att uttrycka starka åsikter under åren. Om de är bra eller dåligt är svårt att säga. Men jag tror det är många som funderat över om denna form av ”riksmöte”, som inte är det, men ändå har vissa karaktärsdrag av det i form av ett slags teologiskt styrmedel för Pingströrelsen om vad som är tillåtet inom Pingst och vad som ska förkunnas eller inte. Nyhemsveckan har i högsta gras bidragit till det teologiska inoficiella ramverk som Pingströrelsen har och har haft. Om man därför väljer att gå ut med en åsikt i på denna offentliga vecka bör man också vara beredd att stå för den offentligt i en efterföljande debatt! Det är ren logik. Varför ska då Swärd behöva smyga till Filadelfia och tala med Piensoho i ”hemlighet” i ett samtal? Är inte också Stefans uppgift som debattör, statsvetare och debattör med rötterna i pingströrelsen att våga ge ett svar på ett offentligt uttalande? Om Piensoho inte valt platsen, sammanhanget och det han tog upp i sin predikan hade det varit en annan sak. Om Piensoho uttryckt sina åsikter i ett mindre sammanhang och Stefan fått känndeom om det och lyft upp det till en offentlig debatt hade jag hållit med om att han borde ha träffat Niklas först och gjort honom medveten om sina ståndpunkter. Nu VALDE Piensoho att gå ut med denna predikan, vilket jag faktiskt tycker hedrar honom! Det som inte är bra är att det blev ”locket på” efteråt. Man kan inte öppna dörren och ropa ut sin åsikt och stänga dörren och inte vara beredd att förklara för omgivningen vad som står på!

    Åsikter i heta frågor får folk att reagera!

    Jag tror varken Jesus eller Paulus räknade med att strykas medhårs när de uttryckte starka åsikter. De var väl medvetna om att det de sa i offentlighetens ljus skapar respons och feedback på det som sägs. Folk reagerar och måste få göra det! Om det funnits ett debattforum på Nyhemsveckan där man samtalade om frågorna kring vilken inställning man ska ha i dessa frågor hade inte behovet av en debatt funnits. Där har arrangörerna av Nyhemsveckan ett stort ansvar. Varför lät man frågorna hänga i luften? Hur kom det sig att man från plattformen hade rätt att uttrycka saker, men att de som tyckte annorlunda inte hade möjlighet att uttrycka sin åsikt? Att lägga locket på och föra samtalen i hemlighet gynnar bara den som får sista ordet. Och i det här fallet skulle det bli Piensoho. Jag är övertygad om att han visste att han skulle få reaktioner på det delvis kyrkopolitiska utspel han gjorde i form av en predikan. Om han inte insåg det efter så många år som pastor anser jag att det var ganska omdömeslöst att uttrycka sådana åsikter på Pingströrelsens största offentliga arena – Nyhemsveckan.

    Vilket var Piensohos motiv?

    Det vore intressant att veta vilka motiv Piensoho hade för sitt uttalande. Det kan inte ha varit att söka enhet, eftersom det han sade istället gjort att folk väljer ”för eller emot” i frågan. En del orkar inte bry sig eller ställer sig avvaktande men många väljer sida. Det skapar inte en god samtalsmiljö om åsikterna bara tillåts komma från ett håll – ifrån plattformen – eller ”uppifrån hierarkin” om man vill uttrycka sig hårdare. Nej, offentliga utspel följs av offentliga debatter. Vad man än tycker om det – så fungerar det så. Om människor reagerar starkt på det någon ledare säger måste de få göra det. Det är en ventil – annars kommer det bara att sjuda av frågor, skvaller och missnöje i kulisserna. Och man är tillbaka i det som min generation mest bara hört talas om – att den som var pastor i Filadelfia i Stockholm var hela rörelsens inoficielle ledare och att de denne sa ifrågasatte man helst inte, såvida man inte vill riskera att hamna ute i kylan. Och det är väl inte så man vill ha det igen?

    En öppet samtal leder vidare
    Det hedrar Stefan att han vågar uttrycka vad han tycker i förhållande till Piensoho. Det är trots allt hans egen blogg. Man behöver inte ens gå in på den om man inte vill följa densamma.Yttrandefriheten är lagstadgad och om den används vist och i kärlek i den teologiska debatten är den en tillgång. Den ideologiska och teologiska debatten är viktigare än någonsin eftersom Bibeln tolkas mycket mer olika INOM samfunden, än vad den ens verkar ha blivit tolkad och debatterade MELLAN samfunden längre tillbaka. Debatten är inte ett hot mot enheten utan en väg till att förstå och veta vad andra tycker och står. En debatt kan konstigt nog leda till bara saker lika väl som den kan leda till ”fiendskap”. Oavsett det kan viktiga frågor inte behandlas med tystnad.

  • Gunnel

    Tack för långt svar! Jag har följt debatten i kristna forum sen år 2000 genom Svenska Kyrkans Unga, som var bakom bibelsajten. Därefter kom Skutan Missionskyrkan/Baptistsamfundet och Saron internt. Pingströrelsen har hållit sig utanför. Enligt min sammanlagda uppfattning av dessa nätdebatter, så har Niklas Piensoho blivit den syndabock, som bara Jesu klarar av att vara. Antingen går vi tillbaka till vad Guds ord säger som helhet eller lämnar bibelns budskap mer och mer. Och bara stressar med verksamheter…

  • WO

    En fantastiskt bra kommentar, nyanserad i vänlig ton, och med många infallsvinklar!
    Tack!!!

    Tycker för min del precis det du tagit upp är resonemang som är enormt viktiga, och jag är MYCKET förvånad (eller kanske ”sorgsen” är det riktiga ordet för vad jag känner) över att det INTE blivit någon vettig diskussion alls INOM PINGST om det här.

    Bara lite småtjafs på Dagens insändarsida, inget genomgripande och utförligt samtal. Undantaget skulle kunna vara Mikael Karlendals utmärkta opinionsartikel i Världen idag 2 september.
    Men den har ju inte besvarats alls.

  • SefastTronde

    Svåra frågor!

    Visst är det rätt och just att först söka kontakt samtal personligen, men samtidig blir en offentlig predikan som NP framfört det som människor uppfattar om den inte debatteras/diskuteras offentligt. Det anser jag NP borde finna sig i, eftersom det är han som kastat handsken genom sin predikan i frågan.

    NP borde rimligtvis ge sig in med ett förtydligande, och likaså delta i debatten. Det bör han anses vara skyldig den svenska kristenheten, för vilken han som ledare för Sveriges största frikyrkoförsamling talat för en uppfattning som allmänt anses så väl främmande för den rådande övertygelsen såväl som luddigt PK obiblisk. Det blir naturligt att många ställer sig frågor om vad NP menar, och likaledes ligger det inom hans ansvar att förtydliga sig.

    Ringakta inte betydelsen av bloggosfären. I våra dagar har den en allt större betydelse för all typ av kommunikation. Den ”arabiska våren”, som kom av sig, startades genom internet och bloggar. Och NP är därmed officiellt inbjuden på flera ställen.

  • stefanswrd

    Sefast Tronde,
    då har vi liknande erfarenheter av att jobba både inom kyrkan och näringslivet, och kan jämföra de olika världarna. Att jag gjorde jämförelsen var därför att jag har fått massor av kritik för att jag feltolkar och felbedömer Piensoho, och jag försökte i all ödmjukhet påpeka att jag sysslar med att försöka förstå och tolka vad ledare säger. Sysslade under sommaren bl.a. med ett konsultuppdrag som syftade till att utröna vad president Obama hade sagt och tänkte göra.
    bless,
    Stefan Swärd

  • stefanswrd

    jag har pratat med honom vid åtskilliga tillfällen.
    Stefan Swärd

  • SefastTronde

    Skillnaden mellan dessa två världar, kristenheten och världen utanför, är för mig alltjämt ett mysterium som jag hela tiden försöker förstå bättre, även om jag med åren insett att jag erhållit värdefulla insikter. Det är ju ofta så att man får sätta på sig ”ulltofflorna” när man hanterar en fråga inom den kristna sfären, som man vid möten inom näringslivet skulle fått ovationer eller i vart fall märkbart erkännande för.

    Det är ibland nästan komiskt: det slutliga argumentet för att rädda en situation är att hävda att man missuppfattat och feltolkat. Men det är inget fel på din argumentationsanalys, och till syvende och sist är det dem som hävdar detta som är svaret skyldig. Bruklig strategi vid försvar av bl.a. ”svaga” avhandlingar…

    Jag är ju som min självbild ständigt säger mig inte någon speciellt snäll och inställsam person, utan tvärt om, men måste i vart fall ärligt säga att här har du gjort en bra insats.
    /Sefast

  • Nils

    Om du har läst vad som föregick Swärds skriverier, så var han uppmanad av fölera pingstpastorer att bemöta vad som förkunnades på Nyhenm av NP.

    Det är altså på uppamning Swärd tagit sig andetta.
    Så när pingstkollegiet tycker det är en het potatis, så går man över samfundsgränser för att söka bekräftelse & argumentation. I annat fall så finns ju uppenbar risk att man inte får befinna sig i den inre kretsen av pastorsakademin.
    Sedan finns det iofs en pingstteolog Mikael Karledal som på sin blogg analyserat detta i egenskap av pingstpastor… Och sägas bör är att han är mycket modig som föreståndare för en liten pingstförsamling som vågar detta. Pingsthistorien lär oss hur predikanter manövreras bort.
    Men teologiskt har Karledal inget att frukta, för det har P. Hörnmark avslöjat på sin blogg…

    Således finns det inga skäl som stöder tillvägagångssätt att först gå till NP för enskilt samtal om hans predikan.

    Det i så fall man kunde efterlyst var att under själva mötet en rakryggad pingstvän rest sig och vederlagt NP direkt för villolärande förkunnelse – det om något hade varit bibliskt.

  • Lars Liljesvärd

    Det är fint att du följt debatten Gunnel men det visar ju också att den har ett värde om man vill förstå olika perspektiv och åsikter kring ett teologiskt vägval, som jag och många uppfattar att detta handlar om. Om Piensoho blir någon sorts syndabock vore det givetvis förkastligt. Men jag tror inte att själv uppfattar det så. Det hoppas jag inte. Jag har lyssnat till värdefull och upplyftande undervisning av honom på Torp-konferensen och på internet. Han är en mycket duktiga predikant och jag högaktar hans förmåga att lyfta fram olika saker i Bibeln och relatera den till vår tids vardag. I den här frågan har han dock hamnat i ”blåsväder” eftersom denna fråga är så oerhört laddad. Jag tror också N.P. var medveten om att det skulle bli debatt. Så jag har svårt att tro att han skulle se sig som en syndabock. Han har ju inte begått något brott eller något moraliskt oetiskt som föranleder det. Mikael Karlendal som är en av de som berört frågan i sin blogg – har fört en öppen och undrade diskussion om innehållet i Piensohos predikan och dess konsekvenser för Pingströrelsens förkunnelse och teologi. Detta är viktigt annars sopar man bara åsikterna under mattan. Allt gott och ha en välsignad vecka! Lars

  • Lars Liljesvärd

    Tack… då bidrog det till några tankar i alla fall och det var mitt syfte! :)

  • PeJohansson

    Du har alltså noterat att vem som helst får inte komma till tals om det inte är ”rätt åsikt” om en ny inriktning. Det kanske blir en ny samling från alla möjliga samfund som vill ha tillbaka den gamla goda ordningen.
    ———
    Det kan mycket väl komma en dag när någon undrar varför och på ett seriöst sätt utan falska förespeglingar vill reda ut saken, till dess kommer jag att göra vad jag kan för att förhindra att systemet med att göra förövare till offer på utsatta barn och vuxnas bekostnad belyses närhelst det är möjligt.

  • PeJohansson

    Det är väl tydligt att bloggosfären har betydelse som inte skall underskattas.
    Men om två tunga namn skall tampas så kan de väl göra det på en i förväg uppgjord spelplan med överenskomna duellvapen, eller tala om att skott kommer? Usch, det var gammaldags.

    Skall jag anta att någon överhuvudtaget tar tillfället i akt för att utnyttja arenan Nyhemsveckan som ett tillfälle att få stå oemotsagd?
    Det känns som att två storheter kunde ha gjort storverk tillsammans, som nu inte blir, eller blir avsevärt senarelagda.

  • SefastTronde

    Jag uppfattar det som en vattendelare inom kristenheten, där en ena sidan ställt sig bakom en sexualliberal inställning, framskyndad av det politiskt korrekta och homolobbyn, och den andra sidan traditionellt bibeltroende. Spänningsfältet däremellan går inte att missa. Den ena gruppen har opinionstrycket emot sig och den andra för sig, styrt av det sekulära klimatet.

    Sedan är det en klassisk metod att ta människor med överraskning i ett forum där man inte direkt blir motsagd, Antingen har NP där framlagt brandfacklan helt medvetet, för att sedan dra sig tillbaka i tystnaden för att avvakta reaktionerna, eller så var hans framförande i obetänksamhet. Jag vill ingalunda ringakta NPs intelligens eller kommunikativa förmåga, därför tror jag snarare det förra.

    Tror inte vi skall vara naiva nog att tro att alla vill strida öppet och med blanka vapen. Har varit med så pass länge att jag inser att de flesta har taktiska överväganden för vad de säger, i vilket sammanhang och hur…

  • Anna Antonsen

    Ett tips, kortare meningar. Den första var i överkant lång. Svår att förstå…

  • wildwest63

    Vi har blivit så enormt ömfotade i Sverige! Man kan få kritik för precis vad man än säger eller inte säger.
    Jag håller med om att hade Piensoho vid ett internt kaffebordssamtal på Cafe Rörstrand avlyssnats från grannbordet av pastor Swärd och han sedan basunerat ut det på sin blogg som han tjuvlyssnade på hade det inte varit snyggt. Kanske inte heller om Piensoho i en rundskrivelse till pastorer hade presenterat sitt Nyhemsinlägg i tryckt form för internt bruk.

    Men så var det inte! Det var ett offentligt möte, det var i ett sammanhang som sedan Kölingaredsveckan förknippas med linjetal och stora frågors diskuterande. Det kan inte på något sätt varit obekant för Piensoho att det han säger där sprids till kristen media. Ett offentligt uttalande ska man reagera på. Annars får jag inte kritisera en enda politiker eller opinionsbildare i samhället utan att be om ett internt möte först. Det skulle förvisso caféägarna tjäna på…

    Det är mycket av ”locket på” numera, både i politik i allmänhet och kyrkopolitik i synnerhet. Det finns ett ytterligt fåtal pastorsbloggar, en del raderar som bekant omedelbart åsikter som inte passar. Där är Stefan fyren som lyser ur dimman. Låt det förbli så och låt honom få fortsätta att med en märklig precision peka ut de teologiskt viktiga och skiljande frågor som ständigt dyker upp i den allt mindre homogena frikyrkorörelsen.

  • WO

    1.
    Jag är inte helt säker på att ”ingen får komma till tals som har ”fel” åsikt”, men det finns klara tendenser till att de som tänker ”traditionellt” redan är/snart kommer att vara i ett underläge som blir svårt att ta sig upp ifrån. Avser Pingst alltså.

    2.
    Klart du ska säga din mening ang. övergrepp, som skett både för att reda ut det, och även i mening att hindra nya. Det verkar som att detta dock aldrig har bemötts i någon enda tråd där du nämnt saken, och det gör att det för en helt utomstående känns lite upprepat att se samma sak om och om igen.
    MEN du vet ju bättre vad det handlar om och jag förstår utan att veta nåt om detaljerna att det som skett varit något mycket allvarligt. Så ta upp det närhelst du vill och känner det motiverat, jag ska inte vara ogin och för min del är min evt trötthet på att se saken beröras många ggr inget alls mot vad det måste vara för den/de som drabbats av övergreppet ifråga. Så jag ska inte säga nåt surt om det mer!!!

  • Gunnel

    Tack Lars Liljesvärd! Jag har en egen blogg http://www.gunnelsplats.wordpress.com eftersom jag lider av predikosjukan och är kvinna. Debatten har varit sjuk ofta och kränkande från de kränkta prästernas sida, som blivit marginaliserade. Jag har mina sår, som inte fick läsa till pastor inom SMF. Detta är min situation.
    Utan vidare kunde jag analyseras Niklas Piensohos predikan, när jag lyssnat. Den var fel. Den var fel i fel sammanhang. Än sen då? Jag blir aldrig riktig pingstvän därför att det är för mycket NT och för lite helheten av bibeln. Det skall vara så känslomättat och fantastiska möten! Nu var det Niklas, som inte predikade GT varför Jesus måste dö för våra synder! Den undervisningen fattas och teologerna kan bara Jonas Gardells böcker om Gud och Jesus utan att fatta att de lämnat källan! Det fattas bibelstudier överallt!

  • PatrickOelund

    Du är nog från Göteborgstrakten eller?

  • PeJohansson

    Jo, jag borde nog veta bättre än att envisas med att det finns skillnad på söndag och vardag.

  • PeJohansson

    Tackar för din storsinthet, tyvärr så är det fel namn som behöver lämna en skriftlig förklaring och därtill gå tillbaka göra om och göra rätt.
    ”Det goda samtalet” har tyvärr redan missbrukats och utnyttjats av vad som nu tyvärr är motparten och i motpartens egna syften.

  • PeJohansson

    Tack.