Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Elimkyrkans/Folkungakyrkans idrottsbravader och idrottskontakter har ju äntligen avslöjats senaste veckorna, då svenska folket vet att vi sålt vår gamla kyrka till Zlatan.

Vår eminente barn- och familjepastor Maria Furusand sprang idag Stockholm halvmaran på 1.56.19, en lysande bedrift som visar bredden och begåvningen i Elimkyrkans/Folkungakyrkans pastorsteam. Jag är ytterst stolt över detta resultat som kollega till Maria.

Det spekuleras nu i varför jag inte sprang. Det är lika bra att lägga alla korten på bordet.

Jag har börjat hårdträna inför nästa OS och min ambition är ta mig in i finska landslaget på 10.000 meter och därmed få tävla i nästa OS. Därför avstår jag från sådana här mindre amatörtävlingar som Stockholm halvmarathon.

Eftersom Finland gjorde så urusla resultat på 10.000 meter i finnkampen såg jag möjligheten att ta mig in i finska landslaget. Ingenting är omöjligt för den som tror på Gud. (om någon finsk medborgare blir sur på mig över formuleringen, så ber jag direkt om ursäkt, så har vi klarat av den saken)

Men hur kan det vara möjligt. Jag är ju svensk medborgare. Men vet ni inte om att både Finland och Sverige båda är medlemmar i EU. Nu kan man fritt röra sig över nationsgränserna och jobba över nationsgränserna. Visst ska det vara möjligt att få tävla för Finland på 10.000 meter.

Inget är väl omöjligt för den som tror på Gud.

 

 

  • WO

    Hahaha, nu var Swärden riktigt rolig!

    Men nog vore det skoj om det blev av… !!! 😉

  • Birgit Hedström

    Ytterst impad blir man ju sannerligen över Folkungakyrkans framstående idrottskvinnor och män!! Det är mycket fint och hedervärt faktiskt att ni föregår med gott exempel för oss andra soffpotatisar…RESPEKT!

    Birgit!!

  • Robert Lindberg

    Jag gillar inte bara dina ställningstaganden och kompromisslöshet trosfrågor, jag gillar din humor också!
    Allt gott!

  • Anders G

    Har ni tänkt på vad svårt det kan bli för finnarna omm Gud skulle ta ut SS till deras landslag. Ja det skulle inte vara roligt, utan snarast oroligt. :-)

    De skulle ju tro att Gud glömt bort att använda den friska finska ungdomen för att istället föra in en stavförsedd äldre stapplande herde (från Gosen = landets som flyter av mjölk o honung), som förvisso kan förtryckarnas språk (=svenska), men som inte kan språket (=finska) hos dem han skulle ”tåga ut” (=Exodus) med segern med.

    Gud har gjort mkt konstigt (på engelska; How odd of God to choose the jews), men att sprintkungen nyMose skulle komma från förtryckarregimen (=för finnar => Svea rike) o befria dem på en stadium utan hästvagnar men med efterföljande svettfloder o blodbad, är otrolikt. Otroligt otro-likt.

    Herre hjälp min otro. 😀

  • westinbo

    Du skall icke fresta Herren din Gud.

  • Birgit Hedström

    Hahaha Anders!!:-D
    Du har sån härlig humor…

    Birgit

  • Uffe L.

    Det verkar som om pastorer och andra kristna hakat på trenden med att springa maratonlopp. Och det får dom väl göra för min del. Men har var det nu med det här att anpassa sig efter världen? Kropps- och träningsfixeringen tränger sig in även i kyrkorna.

  • Lars Liljesvärd

    Du är en skön kille du Stefan, som kan växla mellan allvar och skratt. Har du funderat på att skriva kåserier med ”spets” någon gång för tidningarna som Världen Idag, Dagen och – Hemmets Vän? Ibland kan det vara bra att prova nya debatt-former. Med den humor du har skulle det säkert gå hem! :)

  • Anna Antonsen

    😀

  • Ulrika

    Kan det vara så att endast den som inte sitter på sina knän varje dag och ropar efter Guds hjälp kan skämta på det sätt som du gör?

    Jag tror inte att Gud skrattar med dig.

  • Ulrika

    Förtydligande: Det är detta som jag reagerar på ”Inget är väl omöjligt för den som tror på Gud.”

    Vem vet när du menar allvar eller inte?

    Det finns så mycket att skämta om och skratta åt. Varför använda Guds namn?

    I går kväll höll jag på att få skrattkramp när min bäste vän lyckades göra en hel serie av Mr Bean-trassel med hjälp av en kaffebryggare, några lådor med mycket mera. Det var aldrig menat som ett skämt men det blev i slutändan komiskt.

    Aldrig att vi skulle komma på tanken att säga ”Inget är väl omöjligt för den som tror på Gud” i ett sådant sammanhang. Det är för mig att missbruka Guds namn ”Under, Rådgivare” osv

    Jag börjar bli hyperallergisk mot allt nyspråk, ordsvängerier och att det som ena dagen är ”gravallvarligt” kan vi slänga omkring i en slags skämtstuga nästa dag. Det står mig upp i halsen.

    Det finns en djup anledning till varför kyrkans företrädare ska uppträda värdigt. Det har med förtroende att göra.

    Hur enkelt är det inte att tala om helgelse?

    Som frånskild kan jag inte leda en församling. Jag tror på äktenskapet men om en enda får vetskap om min skilsmässa kan det förstöra förtroendet. Det går inte att räkna med att alla som passerar ska kunna sätta sig in i var och ens personliga/privata historia. Därför är ledarens egenskaper och uppträdande av så stor betydelse. Klanderfri, inkluderat att erkänna sina mänskliga egenskaper inför Herren och församlingen. Beredd att ta rättelse och söka Guds ansikte varje stund.

  • Sola fide

    Redan Paulus uppmanade oss till att sköta våra kropp och hålla den i bra skick, för det är Andens tempel. Däremot får ju inte träning och kroppsfixering bli en avgud som styr våra liv.

  • Sola fide

    Värdighet är inte samma sak som humorbefriad, sedan finns det givetvis en gräns om vad och hur man kan skämta.
    Sedan förstår jag inte riktigt vad du menar med ”Jag tror på äktenskapet men om en enda får vetskap om min skilsmässa kan det förstöra förtroendet”? Menar du att du som vanlig församlingsmedlem inte i församlingen skulle kunna säga att du är frånskild, att det är något som måste vara en hemlighet??? Att det skulle ge upphov till misstänksamhet eller i frågasättande av din kristna tro, jag förstår inte hur du menar här.

  • Ulrika

    Jag menar att om jag skulle vara ledare i en församling som kanske skulle växa på ett sådant sätt att inte alla var tillräckligt insatta i min historia skulle min skilsmässa kunna ge fel sorts signaler till tex de nyfödda. ”Kan hon skilja sig så kan väl jag” (tolka mig rätt nu)

    Tyvärr tror jag att den effekten redan infunnit sig bland människor i min närhet, vilken effekt har det inte då när en ledare inte är klanderfri? Vilken effekt har det när Stefan skämtar om Guds möjligheter ena dagen och menar allvar med det den andra?

    Vad är humor i detta?

    ”Ingenting är omöjligt för den som tror på Gud. (om någon finsk
    medborgare blir sur på mig över formuleringen, så ber jag direkt om
    ursäkt, så har vi klarat av den saken)”

  • westinbo

    Om du skaffar dig dubbelt medborgarskap så att du blir både svensk och finsk medborgare, kan du inte tävla för båda länder på samma gång då, slå två flugor i en smäll så att säga? Ett arbetstillstånd ger inte rätt att tävla för ett annat land, har jag förstått. Så du måste nog flytta till Finland först.

  • sola fide

    Jag tycker du tangerar ett viktigt ämne här, vi behöver inte gräva ner oss i just skilsmässofrågan(huruvida vad som är biblisk/obiblisk skilsmässa) här för det skulle likaväl kunnat vara skattefusk, utsvävande liv, eller något annat ”okristligt”.

    Först av allt är ingen av oss klanderfri, ingen av oss kan berömma oss själva för någonting. Jag tycker tvärtom det är fel att försöka framställa sig som sådan (vad gäller ledarfrågan ställer Bibeln större yttre krav på en sådan), risken är nämligen att kristna försöker framstå som perfekta och moraliskt klanderfria på ett sätt som Bibeln inte bejakar och det leder lätt till fariseism, självupptagenhet , bitterhet och förakt mot andra människor . Att vi ibland bygger upp en frommare fasad än vad vi egentligen kan stå för. Jag tror tvärtom att det är bra utåt sett att vi inte skyler över våra mänskliga misslyckanden och tillkortakommanden.
    Det är ju i tron på Kristus som vi har vårt hopp , inte på våra gärningar eller hur vi ser ut utåt.
    Om vi tänker att exempelvis en frånskild ensamstående mamma dras till Kristus men finner en församling där alla är ”lyckade, klanderfria” medelklassfamiljer, hade det då inte varit så mkt enklare att komma in i församlingen om det fanns alla sorters människor med olika livsöden i bagaget.
    Hade vi idag tagit emot Paulus i våra kristna församlingar med den bakgrund han hade och som han inte på något sätt hemlighåller?
    Gör inte den typen av omvändelser Kristi verk istället så mycket större?
    Jag tror tyvärr att vi församlingarna ofta genom åren har kört i detta dike och uppriktiga sökare många ggr känt sig fördömda och ovälkomna. Tyvärr öppnar detta även upp liberalteologin giftiga ickevangelium för bortskrämda sökare.

    Att möta människor med evangelium oavsett livssituation utan att ge avkall på läran är kyrkans enskilt viktigaste uppgift.

    Känner att detta inlägg blev lite flummigt men kanske kan du förstå lite vad jag menar.

  • Ulrika

    Jodå, jag tror jag förstår.

    Paulus är ett lysande exempel på att endast Gud kan omvända en människa till Kristus. Sedan ger han (Paulus) Titus instruktioner om hur ledarna i de nya församlingarna ska vara, ”klanderfria”.

    Tror fortfarande inte att Paulus godkänt ”Inget är väl omöjligt för den som tror på Gud” som humor eller mig som ledare.

    Du är inte flummig, du är ärlig, tror jag.

  • sola fide

    Nu är du ju kvinna, så nej Paulus hade nog inte godkänt dig som ledare.
    Klanderfri ska väl ses ur ett mer världsligt perspektiv snarare än syndfri i ett gudsligt perspektiv, dvs ingen inom eller utomstående ska kunna säga att prästen/pastorn lever si och så eller gör si och så men lär annat ifråga om allvarligare synder. Men detta klanderfria leverne måste ju rimligen gälla livet efter omvändelsen annars vore ju även Paulus diskvalificerad med sitt förföljande av kristna.
    Några frågor då utifrån ovanstående perspektiv:
    1,Så någon som skilt sig som ickekristen skulle kunna bli ledare som kristen, eller?
    2,Någon som genomgått en bibliskt ”godkänd” skilsmässa som kristen dvs blivit lämnad ska väl inte heller klandras för det eller?

    Kan hålla med om Stefans användning av orden kanske inte är helt klockrena och när han läst dina synpunkter och betänkligheter tänker han sig säkert för nästa gång att någon kanske inte tycker det är ok och tar anstöt. En form av broderlig/systerlig fostran i enlighet med Paulus?

  • Ulrika

    Jag tror inte att det är en mänsklig rättighet att bli ledare. Klandras….jag får väl ta ansvar för min egen dynga och se till vilka konsekvenser det får för andra.

    Så du är sugen på kvinnoledarfrågan?
    Jag vet inte om vi ska ta den nu. Det blir väl i Folkungasalen i så fall. Och jag kommer att vara måttligt sugen…men bestäm du.

  • westinbo

    Nej, jag vet. Det var inte heller särskilt roligt.

  • Ulrika

    Så du har också börjat svara dig själv…

  • Johan

    Nej självklart är det ingen mänsklig rättighet, inte alla ska vara lärare det ska vara ett tydligt kall, det är ett mkt stort ansvar.
    Det går ofta lite för lättvindigt idag (och kanske förr också men jag var inte med då).

    Nej jag är inte heller speciellt sugen på den frågan idag, konstaterar bara vilken Paulus inställning var.

  • Ulrika

    Att jag borde varit tyst från början?
    Eller att nu är ingen längre jude eller grek…?

  • sola fide

    Nja, i den första raden citerar du ett stycke som handlar om ordningen vid gudstjänsten (inte en diskussion på nätforum).

    I den andra handlar om att vi att alla jämlikar i tron på Kristus efter att de judekristna galaterna lagt till judiska lagkrav till läran medans Paulus hävdar att lagen är död i Kristus oavsett vem man är.

    Jag kan inte se att dessa texter talar emot varandra?

  • Ulrika

    Eftersom jag behöver lämna nätet nu får vi kanske fortsätta en annan dag. I Folkungasalen.

  • sola fide

    Allt gott!

  • Anna Antonsen

    Liiite roligt var det :-)

  • westinbo

    Tack för uppmuntran

  • Birgit Hedström

    Uppmuntran från mig med till en ödmjuk bror i Kristus (=westinbo).

    Gud välsigne dig!

    Birgit

  • westinbo

    Jag blir helt överväldigad.

  • Birgit Hedström

    Vi borde bli bättre på att uppmuntra varandra, och det jag har sett av dig och ditt skrivande här på bloggen är att du har ett ödmjukt, barmhärtigt och mjukt hjärta, och att du älskar Jesus och Hans ord.

    Birgit



Subscribe to Stefan Swärd